Umgås med barn

av **KrigarSjäl** » 2012-04-08 18:33:02

Idiot skrev:
KrigarSjäl skrev: men framförallt är de irrationella ohämmade små monster.

Det är inte bara barn som passar in på den beskrivningen.

Nej för all del. Det stämmer också in på raggare, kaffemostrar, fotbollsfans & frireligiösa.

av **Kostymhippie** » 2012-04-08 18:45:03

LOL klockrent @KrigarSjäl!

av **lasseivägen** » 2012-04-08 21:07:20

Gillar små barn mellan 1-6, då känner jag mig på samma intellektuella nivå, och endast andras barn eller barnbarn.

av **Syrenlila** » 2012-04-08 22:56:53

Jag gillar inte barn rent generellt. Har ett själv och älskar honom såklart. Men jag gillar inte att skoja, busa eller leka. Min sons kusin är som ett plåster på mig, fast jag upplever att jag mest är irriterad och tråkig när vi ses. Skitjobbigt.

Jag tycker om att prata och umgås med barn så länge de är lugna, men så fort de blir lite vilda vill jag bara dra. Min son har garanterat också AS så jag hoppas på att han blir lugn av sig :-)

han är inte vild nu, men bland folk blir han lätt uppvarvad och lite hyperaktiv. Hemma är han lugn men otroligt krävande och omständig.

Att vilja ha egna barn är inte detsamma som att tycka om barn, vilket vissa verkar tro.

av **Someone** » 2012-04-10 0:45:06

Håller mig på avstånd från barn, skriker, gnäller, kladdar, hoppar omkring och du kan aldrig veta om de är ute efter dig.

av **KrigarSjäl** » 2012-04-10 17:40:02

...varenda gång man åker tåg springer det ungar fram och tillbaka, klumpigt och ljudligt med gummistövlar och rätt vad det är ger de ifrån sig höga skrik. Spontaniteten är total och morsorna sitter och jamsar med när deras telningar dräller omkring.
Det behöver inte vara kadaverdisciplin eller något sånt, men varför inte tala om för barnen att när man åker tåg, då sitter man stilla och talar tyst?

av **sugrövmanövern** » 2012-04-10 17:44:19

Jag brukar vara smygelak mot barn för det gillar jag :-)005

. Tex barn som lever rövare och kutar runt i butiker... krokben..ooops :twisted:

.

Jag diggar ju min brorson som är 2 år gammal. Men inte när han bajsat ner sig och kastar plåtbilar i huvudet på mig. När han bet mig en gång nöp jag honom ehehehehe. Fick värsta förvånade blicken för vuxna brukar ju vara pedagogiska, jag ba nööööp så hårt jag kunde i hans arm.

av **Kostymhippie** » 2012-04-10 18:21:42

@KrigarSjäl: Ja, snorungar som kutar omkring och gastar på tåg är riktigt jobbigt. Man har lust att hålla fast och björnvråla "kääfteeeen!!" rakt i örat på dom....Men det värsta är som du säger morsorna. Minns en gång när jag pluggade juridik över sommaren och var tvungen att plugga på tåget. Då satt det en barnfamilj framför där ungen inte kunde hålla käft. Till slut mumlade jag högt "men för helvete..." när jag såg att morsan kollade på mej sa jag att jag faktiskt måste plugga. "Ja det är barn som pratar här", sa hon bara då helt torrt, varpå jag kontrade med att om hon inte kunde hålla ordning på sin unge kunde hon flytta sej till familjevagnen "markerad med barnvagn" som jag uttryckte det. Vi borde ha det som i Danmark med tysta avdelningar på alla tåg, även lokaltågen.

av **jojomamma** » 2012-04-10 20:13:48

Mina första sju år i arbetslivet (från 18 och framåt) arbetade jag på ett fritids med ungar mellan 6 och 12 år. Jag älskade ungarna och hade extra lätt för strulungar (kanske mitt ADD drag snarare än asperger som tog ut sin rätt där). Jag hade en mystisk förmåga att läsa var ungarna stod just i ögonblicket. Däremot hade jag inte så bra kontakt med mina kollegor eller barnens föräldrar. Mitt sista år blev jag föreståndare och blev helt knäckt och sjukskriven av stress. Började plugga data och har inte haft särskilt mycket kontakt med barn mer än mitt eget och hans kompisar. Jag gillar dem!!! Jag gör ständigt missar när jag försöker läsa "vuxna".

av **kattkvinna** » 2012-04-23 13:31:25

sparven skrev:Undrar hur ni andra aspies klarar umgänget med barn.

Själv tycker jag dom är för högljudda, oberäkneliga och kladdiga. Och dessutom verkar vissa barn, likt det som sägs om katter, dra sig till dom som inte vill ha kontakt.

Hände mig en gång att min svägerskas barn ville sitta i mitt knä och jag fick panik! Som tur var så räddade min sambo mig och tog upp barnet. Verkar som att jag är jätteintressant pga mitt ointresse. Dom gillar att vara nära mig, studera mig och söker ögonkontakt hela tiden!

Hur ska man göra? Det är tillräckligt jobbigt att umgås med övriga familjen och barnen gör mig verkligen utmattad. Var där på påskmiddag idag men var tvungen att åka när ett barn började leka med en bobbycar och dunkade framhjulen i golvet gång på gång. Varför har barn behovet av att göra oljud hela tiden?

Har mest problem med barn från åldern då dom kan gå ifatt mig tills typ 8-10 år. Sen så känner jag kraftigt obehag i närheten av tonåringar, men det beror nog på min egen uppväxt som mobbad.
Men kan nog säga att jag har barnfobi. Nån som känner igen sig?

Jag känner igen mig i det du har nämnt. Bebisar kan vara söta så länge de inte skriker. En fördel med bebisar är att de inte kan prata och säga elaka kommentarer, eller är manipulativa och beräknande. Om jag måste vistas med andra barn i något sammanhang mot min vilja, föredrar jag försiktiga och lite blyga barn. Det som är så obehagligt med barn är att de måste testa en och det får mig att känna mig avslöjad. Trivs så oändligt mycket bättre med djur!

av **Zirre** » 2012-04-23 16:46:22

Jag jobbar med barn, funkar perfekt och är kul :-)Happy

av **Zombie** » 2012-04-23 16:53:42

kattkvinna skrev:Det som är så obehagligt med barn är att de måste testa en

Det och energinivån är väl ungefär vad jag brukar ha emot barn. Och en viss tråkighet ibland. Annars är de ofta enklare och klart bättre människor än vuxna.

av **ZeldAlice** » 2012-04-23 17:00:01

Känner absolut igen mig här.
Dessutom har min mamma varit dagmamma i nästan hela mitt liv och vi har haft alla slags ungar hemma. Både små, stora och skrikiga etc. Jag tror att detta är anledningen till varför jag har så svårt för ungar och ABSOLUT INTE vill ha egna.
Jag vet att det finns en del barn som är snälla och mysiga men den erfarenhet jag har är att de är jobbiga, högljudda, gnälliga och skrikiga plus att dom alldrig låter en vara ifred.

sparven skrev:Och dessutom verkar vissa barn, likt det som sägs om katter, dra sig till dom som inte vill ha kontakt.

Det är sant att ungar verkar ha en dragningskraft (vilket jag personligen absolut inte kan förstå) till dom som inte vill ha nåt med dom och göra. Dock av egen erfarenhet kan dock inte hålla med där att katten gör så. Visst, katten föredrar helst när man lämnar den ifred och tycker absolut inte om när man hänger efter den. Men den är inte så efterhängsen som ungar. Katten kommer bara när den själv känner det och oftast så struntar den i om du störs av dess närhet eller inte.

Moderator mnordgren: fixade citatet, det saknades namn i citatet.

av **plåtmonster** » 2012-04-23 17:09:18

Ungar är inget bra om man har ömtåliga saker (elektronik)..

Ingen som provat "fula gubben" taktiken för att skrämma iväg någon barnfamilj? :twisted:

av **Zirre** » 2012-04-23 17:09:34

Fenren skrev:barn är ärliga och enkla. de visar tydligt vad de vill och säger alltid sanningen, så som de ser den. är de dessutom väldigt små så är de ruskigt lättroade.

Du verkar inte veta mycket om barn då du tror att de alltid säger sanningen.
Även barn ljuger.

av **ZeldAlice** » 2012-04-23 17:38:35

plåtmonster skrev:Ungar är inget bra om man har ömtåliga saker (elektronik)..

Kunde inte sagt det bättre själv. Ungar blir dessutom så arga när de inte får sin vilja genom och i deras raseri-utbrott så slänger dom sönder allting och så.

Moderator mnordgren: fixade citatet, det saknades namn i citatet.

av **Zirre** » 2012-04-23 17:41:21

Era erfarenheter om barn kan de möjligtvis ha något att göra med hur ni själva var som barn?

av **ZeldAlice** » 2012-04-23 17:44:48

Zirre skrev:Era erfarenheter om barn kan de möjligtvis ha något att göra med hur ni själva var som barn?

Inte nödvändigtvis. Jag vet att jag inte var en ängel som lite men nu förtiden kan jag också tycka att jag var bra jobbig eller dum då och då som liten. Nu när man växt upp så får man helt andra perspektiv och syn. Dock för handlar det mest om att vi hade fullt av ungar i huset i nästan hela mitt liv så tyvärr så har jag ingen bra erfarenhet av barn och kommer därför ha svårt för dom hädanefter.

av **Juggernawt** » 2012-04-24 21:14:52

Avskyr barn, ungdomar och liknande upp till 18-20 års ålder (beror på mognaden). Har aldrig i livet förstått varför vuxna människor beter sig som de gör med barn. Sen tycker jag att alla bebisar ser precis likadana ut upp till 3-4 års ålder - och de är absolut varken söta, gulliga eller vackra. Har alltid svurit på att aldrig skaffa barn men fick ett i bonus med frugan. Som tur är slapp jag de första 10 åren där men det har inte varit lätt att handskas med en puckad tonåring heller - en upplevelse som jag mycket gärna hade sluppit; är absolut ingenting jag skulle rekommendera till någon.

av **wuwei** » 2012-04-25 8:06:18

calima skrev:Men för min del vädjar de flesta djur till samma instinkt.

Håller med här. Blir mer till mig över katter/kattungar än över bebisar, ärligt talat.

Jag har lätt att få kontakt med små barn, de brukar vara nyfikna på mig och de får lätt förtroende för mig.

När de är lite större uppfattas jag ibland som sträng, jag drar mig nämligen inte för att göra husreglerna klara för besökande barn eller för att säga till ungar som förstör saker utomhus eller som är jävliga mot varandra.

På den tiden då jag jobbade i högstadiet så fick jag bra kontakt med eleverna, var en uppskattad lärare, men orkade inte med mängden av kontakter. Likadant som lärare på gymnasiet, även om en del sk tuffa gäng nog tyckte att jag var töntigheten själv. Jag framstår irl gärna (och kanske här också?) som en naiv idealistisk typ och det retade en del som trodde sig veta sååååå mycket mer om livet

Mina egna barn är givetvis tre änglar... Skämt åsido, de har haft och har sina jäkliga stunder de med. Men de väsnas åtminstone inte så väldans.

av **matterik** » 2012-04-25 8:13:08

Jag gillar barn så länge de respekterar en.

av **Miche** » 2012-04-25 11:48:13

Du får se till att förtjäna respekten!

Jag gillar att umgås med barn jag med, har dock svårt för de som verkar sakna uppfostran helt vilket inte är så ovanligt i mina trakter, resultatet av fri (från) uppfostran och deras barn.

Det verkar som om föräldrarna skaffat barn för att 'det ska vara så', sen har de inte begripit vilket ansvar de har själva har och 'överlåtit' uppfostran till dagis och skola... :roll:

Det har bl.a. förekommit tonåringar som polisen skjutsat hem för att de varit fulla, polisen har därefter blivit utskällda av föräldrarna för att de stör 'de vuxnas' fest, nägon timme senare har polisen hittat samma tonåring igen ute på stan.

Ursäkta, nu blev jag off-topic igen.

av **vallesmamma** » 2012-04-26 12:33:49

Jag har problem med att sonen inte lyssnar på mig

Ham kan bli sur och kasta saker. Han är värst mot mig. Det är ett problem med att ha barn. Men jag ångrar mig ändå inte! Han är frisk och oftast glad. Som bebis skrek han mycket för att han hade mycket gaser i magen. Sedan var det tänderna då dem skulle växa fram. Så det finns jobbiga perioder men inte ens då ångrar jag mig! Han är gosig och oftast snäll hemma och på dagis. Snart börjar han 6-års. Vet ej vad det innebär. Blir byte av skola.

av **Miche** » 2012-04-26 12:50:46

vallesmamma skrev:Jag har problem med att sonen inte lyssnar på mig

Barn har många frigörelseperioder då de tar ett till litet steg på väg mot ett självständigt liv.

Försök att resonera med honom när han är på bra humör och fråga varför han inte vill lyssna på dig.

Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Re: Umgås med barn

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in