Jag kollade ikväll på Uppdrag Granskning och mitt hjärtat blödde för barnen som fick lida pga inkompetenta och maktfullkomliga socialtjänstemän.

Fanny och Rasmus omhändertogs när Fanny var bara några veckor och Rasmus ett år gammal. Fanny var uttorkad och Rasmus hittades i en garderob. Han kunde varken sitta el prata, och troddes först vara utvecklingsstörd (liksom sin mor). Men det visade sig sedan att han “bara” var understimulerad.

Barnen hamnade i en fosterfamilj på landet med hästar, hund och katt. Eva och Anders hade också en son som blev deras storebror. Socialsekreteraren i Vara var nöjd med fosterfamiljen. Hon sade visserligen att Eva var nyfiken och engagerad och hade en massa idéer. Men det låg inte Eva i fatet hos just den socialsekreteraren.

Under tiden hade mamman gift sig och fått ett sjätte barn (alla de andra fem barnen var omhändertagna). Så bra, nu var det dags att förbereda inför en återförening av barnen tyckte socialsekreteraren i Mark, dit mamman flyttat. Den blivande styvfadern var visserligen fälld för misshandel sex gånger och en gång för ett fall av sexuellt utnyttjande. Han hade fått besöksförbud för tre kvinnor och varit tvungen att ha övervakning när han träffade sitt eget biologiska barn. Risk för barnen? Nej, alla måste ju få sin chans.

Som ett led i den kommande återföreningen skulle Fanny och Rasmus träffa sin biologiska mor oftare. Det utföll inte bra. Barnen skrek och klamrade sig fast vid fosterföräldrarna, som ju efter fyra år socialt var deras familj. De visade tecken både hemma och på daghemmet att må dåligt. Eva tyckte att de skulle backa och ta det långsammare, socialtjänsten tyckte tvärtom. Att barnen reagerade så negativt berodde på att fosterfamiljen bundit till sig dem på ett osunt sätt.

När Eva hade tagit reda på den blivande styvpappans brottsregister fick hon bassning för att hon “snokat”. Hon fick veta att hon var anställd av kommunen, och inte verkade ha förtroende för sin arbetsgivare. Men jag tänker på barnens bästa, protesterade Eva för döva öron.

Så vid ett tillfälle när barnen igen skulle hälsa på den biologiska modern fick fosterföräldrarna veta, när de skulle hämta barnen, att de inte skulle tillbaka till familjen utan omhändertas och skickas till en annan familj. Det var en chock för föräldrarna och en ännu värre chock för barnen. De fick säga adjö till dem en vecka senare. Barnen var glada att träffa sin mamma och pappa igen, men grät när de fick veta att de inte fick följa med hem igen. Fosterpappan fick bända loss Rasmus som inte ville släppa honom.

En fosterfamilj har inga rättigheter. Men barnen har det. Efter tre år i en fosterfamilj ska man undersöka möjligheten för familjen att få adoptera barnen. Men här ansåg man av oklara skäl att "barnens bästa" inte kunde tillgodoses hos fosterfamiljen utan bättre hos den biologiska mamman och hennes nya man.

Efter ett år hade fosterfamiljen inte fått träffa barnen igen. Barnen hade förlorat de föräldrar och den storebror som de såg som sin familj. När fosterföräldrarna ringde klagade barnen “Vi vill vara hos er!” Efter åtta månader flyttades barnen till ännu en annan familj, som var hemlig för Eva och Anders. Tydligen kunde inte barnen återföras till den biologiska modern, bl a för att hon flyttade hela tiden.

I sin förtvivlan bloggade Eva om detta (Barnmisshandel av myndighet) och kontaktade journalister (som Ingrid Carlqvist). Men detta användes givetvis emot henne, det visade att hon inte kunde samarbeta med den biologiska modern.

Programmet var kanske orättvist snedvinklat? Men även socialstyrelsen har riktat skarp kritik mot socialtjänsten i Marks kommun.

Socialstyrelsen har i efterhand riktat allvarlig kritik mot Marks kommun för att de utan förvarning ryckte barnen från den miljö de tillbringat nästan hela livet i.
- Man beslutar i stort sett att man ska placera om dem innan man har utrett om det behövs, säger Mikael Thörn, inspektör på Socialstyrelsen.

Allvarliga fel begicks när syskon rycktes från familjehem

Så här säger psykologen:

Han ställer sig också frågande till att placera barnen i ett hem tillsammans med en man som är dömd för bland annat misshandel och sexuellt utnyttjande.
- Vad man säger från riskforskare är att det tidigare handlandet ger en viss prognos för det framtida handlandet. Man blir inte riskfri för att det gått ett par tre år - det handlar om mycket längre perioder, säger Bo Edvardsson.
Förutsatt att man verkligen tar reda på var barnen själva vill vara - och att de önskar komma tillbaka till Anders och Eva - så tycker Bo Edvardsson att man allvarligt bör överväga det.
- Barn är inga paket. Man hanterar inte barn på det här sättet, konstaterar han.

Man behandlar inte barn på det här sättet

Ja, jag blev riktigt upprörd. Det är inte första gången, men lär de sig aldrig. Det talas ju så vackert om "barnperspektiv".

Än en gång har Marks kommun betett sig fruktansvärt gentemot familjer.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13059430.ab

Tre syskon hämtades under uppslitande former från skolgården i Mark torsdags.
Nu visar det sig att barnen omhändertogs trots att ansvarig politiker sagt nej.
– Min bedömning var att det inte fanns tillräckligt starka skäl, säger Mia Magné (C), ordförande i socialutskottet.
Då vände sig tjänstemännen till vice ordförande – och drev igenom hämtningen.

Alien skrev:Jag kollade ikväll på Uppdrag Granskning och mitt hjärtat blödde för barnen som fick lida pga inkompetenta och maktfullkomliga socialtjänstemän.

Fanny och Rasmus omhändertogs när Fanny var bara några veckor och Rasmus ett år gammal. Fanny var uttorkad och Rasmus hittades i en garderob. Han kunde varken sitta el prata, och troddes först vara utvecklingsstörd (liksom sin mor). Men det visade sig sedan att han “bara” var understimulerad.

Barnen hamnade i en fosterfamilj på landet med hästar, hund och katt. Eva och Anders hade också en son som blev deras storebror. Socialsekreteraren i Vara var nöjd med fosterfamiljen. Hon sade visserligen att Eva var nyfiken och engagerad och hade en massa idéer. Men det låg inte Eva i fatet hos just den socialsekreteraren.

Under tiden hade mamman gift sig och fått ett sjätte barn (alla de andra fem barnen var omhändertagna). Så bra, nu var det dags att förbereda inför en återförening av barnen tyckte socialsekreteraren i Mark, dit mamman flyttat. Den blivande styvfadern var visserligen fälld för misshandel sex gånger och en gång för ett fall av sexuellt utnyttjande. Han hade fått besöksförbud för tre kvinnor och varit tvungen att ha övervakning när han träffade sitt eget biologiska barn. Risk för barnen? Nej, alla måste ju få sin chans.

Med tanke på historiken verkar det snarare som om det hade varit läge att hitta en plats för det nya barnet. Jovisst man skall få sin chans att visa att man bättrat sig, man skall dock inte riskera barns väl och ve för detta. Dessutom med så många domar för misshandel har han väl redan fått massor med chanser?

Alien skrev:Som ett led i den kommande återföreningen skulle Fanny och Rasmus träffa sin biologiska mor oftare. Det utföll inte bra. Barnen skrek och klamrade sig fast vid fosterföräldrarna, som ju efter fyra år socialt var deras familj. De visade tecken både hemma och på daghemmet att må dåligt. Eva tyckte att de skulle backa och ta det långsammare, socialtjänsten tyckte tvärtom. Att barnen reagerade så negativt berodde på att fosterfamiljen bundit till sig dem på ett osunt sätt.

Man tar sig för pannan över dessa stolligheter, det är klart att så pass små barn som bott på ett ställe så länge ser fosterföräldrarna som sina riktiga föräldrar.
Gå och ryck i valfri unge i den åldern och hävda att de skall träffa sin "riktiga" mamma och du lär få samma respons. Det är väl snarare ett sundhetstecken att de hittat tryggheten så bra efter den svåra starten de fick i livet.

Alien skrev:När Eva hade tagit reda på den blivande styvpappans brottsregister fick hon bassning för att hon “snokat”. Hon fick veta att hon var anställd av kommunen, och inte verkade ha förtroende för sin arbetsgivare. Men jag tänker på barnens bästa, protesterade Eva för döva öron.

Att verka för barnens bästa är alltså fel? Dessutomm om man vill att någon skall ha förtroende för en får man jobba på att vara en smula företroendeingviande faktiskt!

Alien skrev:Så vid ett tillfälle när barnen igen skulle hälsa på den biologiska modern fick fosterföräldrarna veta, när de skulle hämta barnen, att de inte skulle tillbaka till familjen utan omhändertas och skickas till en annan familj. Det var en chock för föräldrarna och en ännu värre chock för barnen. De fick säga adjö till dem en vecka senare. Barnen var glada att träffa sin mamma och pappa igen, men grät när de fick veta att de inte fick följa med hem igen. Fosterpappan fick bända loss Rasmus som inte ville släppa honom.

Man straffar alltså barnen för att man inte finner fosterföräldrarna fogliga nog?

Alien skrev:En fosterfamilj har inga rättigheter. Men barnen har det. Efter tre år i en fosterfamilj ska man undersöka möjligheten för familjen att få adoptera barnen. Men här ansåg man av oklara skäl att "barnens bästa" inte kunde tillgodoses hos fosterfamiljen utan bättre hos den biologiska mamman och hennes nya man.

Ilska mot bristande foglighet och allmän fixering vid blodsband verkar vara orsakerna.
Blodsband är överskattade de gör inte en automatiskt till en lämplig förälder.

Alien skrev:Efter ett år hade fosterfamiljen inte fått träffa barnen igen. Barnen hade förlorat de föräldrar och den storebror som de såg som sin familj. När fosterföräldrarna ringde klagade barnen “Vi vill vara hos er!” Efter åtta månader flyttades barnen till ännu en annan familj, som var hemlig för Eva och Anders. Tydligen kunde inte barnen återföras till den biologiska modern, bl a för att hon flyttade hela tiden.

Så man rycker upp dem från ett tryggt hem för att "återförenas" med en mamma de knappast kan komma ihåg. När detta sen inte går skickar man runt dem till nya fosterfamiljer? Hur är detta deras bästa?

Alien skrev:I sin förtvivlan bloggade Eva om detta (Barnmisshandel av myndighet) och kontaktade journalister som (Ingrid Carlqvist). Men detta användes givetvis emot henne, det visade att hon inte kunde samarbeta med den biologiska modern.

Har den biologiska modern visat någon samarbetsvilja? Nu vill jag inte vara elak eller så men det har gjorts studier som alla visar på att det inte fungerar så bra att vara förälder om man har en utvecklingsstörning. Även om de så klart älskar sina barn som alla andra räcker det inte alltid. Finns även böcker skrivna av de som vuxit upp med utvecklingsstörda föräldrar som Kärlek och stålull av Lisbeth Pipping.

Alien skrev:Programmet var kanske orättvist snedvinklat? Men även socialstyrelsen har riktat skarp kritik mot socialtjänsten i Marks kommun.

Socialstyrelsen har i efterhand riktat allvarlig kritik mot Marks kommun för att de utan förvarning ryckte barnen från den miljö de tillbringat nästan hela livet i.
- Man beslutar i stort sett att man ska placera om dem innan man har utrett om det behövs, säger Mikael Thörn, inspektör på Socialstyrelsen.

Allvarliga fel begicks när syskon rycktes från familjehem

Så här säger psykologen:

Han ställer sig också frågande till att placera barnen i ett hem tillsammans med en man som är dömd för bland annat misshandel och sexuellt utnyttjande.
- Vad man säger från riskforskare är att det tidigare handlandet ger en viss prognos för det framtida handlandet. Man blir inte riskfri för att det gått ett par tre år - det handlar om mycket längre perioder, säger Bo Edvardsson.
Förutsatt att man verkligen tar reda på var barnen själva vill vara - och att de önskar komma tillbaka till Anders och Eva - så tycker Bo Edvardsson att man allvarligt bör överväga det.
- Barn är inga paket. Man hanterar inte barn på det här sättet, konstaterar han.

Man behandlar inte barn på det här sättet

Ja, jag blev riktigt upprörd. Det är inte första gången, men lär de sig aldrig. Det talas ju så vackert om "barnperspektiv".

Orättvist vinklat, svårt att veta. Men ibland behövs det inte vinklas för att verkligheten är precis så otäck ändå.

Moderator: Reparerade trasiga citat.