Ett av mina specialintressen är den typ av religiösa grupper som valt att leva mer eller mindre "avskilda" från resten av världen. Tänkte berätta bara lite kort om några av dem:

Anabaptismen var en religiös rörelse som uppstod i Zürich under reformationen, under bl.a. en ledare som hette Huldrych Zwingli. Anabaptismen spreds sedan i de tysktalande delarna av Europa, men många tidiga predikanter dömdes för kätteri och avrättades.
Anabaptismen bygger bl.a. på troendedop, fri vilja, pacifism och en vägran att avlägga ed.

Med åren bröt sig mer konservativa grenar av anabaptisterna loss. En av dessa var mennoniterna, som fått sitt namn av den frisiske predikanten Menno Simons. Mennoniter finns inte i Sverige, däremot i bl.a. Kanada, USA, Belize, Mexiko, Paraguay och Ryssland. Vissa grupper lever ett helt modernt liv, andra är mycket konservativa och lever nästan som på 1700-talet. De brukar dock använda moderna maskiner. TV, radio och internet är inte tillåtet, men en del har bilar. De som lever på "gammalt sätt" brukar kallas Old Order Mennonites och är i regel jordbrukare.


Jakob Hutter, en av de tidiga anabaptisterna, flydde tillsammans med sina efterföljare till Mähren (nu en del av Tjeckien). Denna grupp kom att kallas hutteriterna. De lever nästan kommunistiskt, i egendomsgemenskap, äter i (könssegregerade) grupper och ser efter alla barn tillsammans. I dag bor de flesta hutteriter i Kanadas prärieprovinser. De lever enkelt och klär sig i gammaldags kläder, brukar jorden, men har moderna maskiner och använder el.

En tredje anabaptistisk grupp, som uppstod först på 1700-talet i Tyskland, brukar i dag kallas German Baptist Brethrens eller Dunkers. De flydde tidigt till Nordamerika för att undvika förföljelse. I dag finns det flera grupper, varpå vissa lever på gammaldags vis och klär sig som på 1700-talet.



Amish är en ultraortodox gren av mennonismen, men även inom denna gren finns många uppdelningar. Det finns amish som godkänner gasspis, gummidäck, rullgardiner, färg på husen, prydnadsblommor utomhus, etc. Vissa bland de s.k. New Order godkänner t.o.m. el och telefoner.
Amish har fått sitt namn av en Jacob Amman. De härstammar från Elsass (nu Alsace i Frankrike). Liksom andra konservativa anabaptistgrupper, pratar de till vardags en tysk dialekt.


Swartzenruber Amish är kanske den mest konservativa grenen. De förbjuder allt detta:
TV/radio/datorer
El
Fotografier
Telefoner
Batterier
Rinnande vatten
Fordon med gummidäck
Knappar och kardborrband
Kläder i klara färger
Grus- eller asfaltsbelagda vägar
Att klippa gräset på tomten

De vägrar att bära gula varningstrianglar på sina hästdragna vagnar, utan sätter dit någon sorts självhäftande tejp i stället. Kvinnorna bär klänningar som går nästan ända ned till marken. Efter vad jag har förstått är det ett gäng galna swartzenruber-amish som har farit runt och straffklippt skägg på män och huvudhår på kvinnor.
Rätt imponerande mugshot av galningarna, måste jag säga...
http://www.torskkuse.se/wp-content/uplo ... amish8.jpg

Bruderhof räknas inte till anabaptisterna, men är en liknande grupp. De predikar ickevåld, trohet och barmhärtighet. Bruderhof-rörelsen uppstod i Tyskland 1920. I dag lever de flesta i USA, Storbritannien, Australien - och Tyskland. De försörjer sig främst på att tillverka skolmöbler och leksaker. Dessutom är de mycket engagerade i socialt arbete.
Bruderhof bildades som ett "utopiskt" samhälle, men det har fått mycket kritik av avhoppare.


En annan tysk, religiös grupp slog sig ned i Amana i Iowa, USA, där de levde enkelt, fromt och bildade ett nästan självständigt samhälle med alla möjliga inkomstbringande verksamheter.
På 1930-talet blev man "moderna". I dag lever amanaiterna mest som andra amerikaner, men kyrkan och gemenskapen finns kvar. De gamla Amana-byarna är nu kulturminnesmärkta och populära turistmål. I dag tillverkar amanaiterna främst kylskåp!
Så här klädde man sig förr:

Kul!

Bland mormonerna, eller Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, som de själva föredrar att kalla sig, har de flesta män bara en maka. På 1950-talet bröt sig dock en grupp lös - Fundamentalist Church of Latter Day Saints (FLDS). De praktiserar månggifte. FLDS klär sig enkelt, ungefär som amish. Den nuvarande ledaren skall ha över 60 hustrur!

Denna destruktiva sekt håller till i USA och Kanada. Flera av dess ledare har gripits för sexuella övergrepp, månggifte och tvångsgifte. De har slängt ut unga pojkar och lämnat dem vind för våg, för att dessa har t.ex. gått på dejt eller lyssnat på rockmusik. De anser att svarta människor är djävulens anhang och att vissa brott skall bestraffas med döden.
Ovanligt många barn inom FLDS har fötts med ett mycket sällsynt syndrom som leder till missbildningar och förståndshandikapp.

Jag får det till fem fruar och 26 barn....

Jag känner stor sympati för många av de "udda" religiösa grupperna, men här känner jag bara sympati med de stackars hustrurna och barnen...

Återkommer med fler grupper så småningom, nu skall jag vara bortrest ett tag.

Jätteintressant Kahlo!

+1

Kahlokatt skrev:Anabaptismen

... eller vederdöperiet (vederdöpare), som vi sade förr. Båda orden (grekiskt och svenskt) betyder ungefär "omdöpare" och syftar på vuxendopet vid en tid då barndop var obligatoriskt.

Shakers är en grupp som sägs ha sitt absoluta ursprung i England, där en grupp franska bönder, inspirerade av bl.a. kväkare, började predika världens undergång. De kom så småningom, 1758, att få en andlig ledare i Ann Lee, som så småningom utvandrade till New York med en liten grupp trosfränder 1774. Ann Lee, som kallades "moder", förklarade sig odödlig.
Gruppen predikade total jämställdhet mellan könen, celibat och egendomsgemenskap. De trodde också att Kristus skulle komma tillbaka till jorden. 1776 grundade de ett samhälle i staten New York och framåt 1800-talet blomstrade rörelsen, med flera grupper i New England, Kentucky och Indiana. Shakers bedrev jordbruk och utförde olika sorters hantverk.
Shakers fick sitt namn ("skakare") efter extatiska religiösa danser som framfördes vid gudstjänsterna.

Hos shakers levde män och kvinnor i regel åtskilda, men de samarbetade inom vissa sysslor, som fruktskörd och tvätt. Eftersom de levde i celibat, kunde nya medlemmar bara antas genom rekrytering. Man brukade emellertid också adoptera barn. Dessa fick i regel en god, trygg och kärleksfull uppfostran, men man separerade bröder och systrar från varandra. Ingen tvingades att ansluta sig till rörelsen, så många som vuxit upp hos shakers valde att ansluta sig till "samhället" när de fyllt 21.
Shakers är i dag främst berömda för sitt vackra, enkla hantverk. För dem var arbetet ett sätt att be. De tyckte inte om onödiga detaljer, utan ansåg att ett verk var som vackrast när det var som mest funktionerligt. De uppfann många redskap och hjälpmedel, bl.a. klädnypor, samt sålde läkeörter (de ansåg att man inte skulle odla växter som inte var användbara). Shakers var vänliga mot icke-shakers och kända för ärlighet, flitighet, pålitlighet - och ljuvlig mat!

Framåt 1930-talet fick shakers inte längre adoptera barn. Nyrekryteringen gick dåligt (shakers missionerade mig veterligen inte) och i dag är rörelsen så gott som utdöd. 2011 fanns FEM shakers kvar i Sabbathday Lake i Maine.
Många gamla shakerbyar är i dag museer och shakers konst och hantverk säljs för dyra pengar.

Shakers som "dansar"

Shakermöbler

Efter en brytning inom den rysk-ortodoxa kyrkan på 1600-talet, som ett resultat av patriark Nikons reformer, uppstod många olika sekter och rörelser. Själva kallade sig dessa grupper gemensamt för starovertser, gammaltroende, medan den nya kyrkan föraktfullt kallade dem raskolniker, schismatiker. En del av dessa grupper finns fortfarande kvar.

Doukhoborerna (ungf. andebrottarna) motsatte sig en sekulär regering, prästerskap, ikoner, kyrkliga ritualer, Bibeln som enda källa till religiösa uppenbarelser, samt Kristi gudomlighet. De var strikta pacifister. På 1800-talet utvandrade de till Amerika och i dag bor de flesta doukhoborer i Kanadas prärieprovinser.
1908 uppstod en utbrytargren som har givit doukhoborerna något dåligt rykte. De kallade sig Sons of Freedom eller Svobodniki och predikade egendomsgemenskap och extatisk tilbedjan. Svobodniki vägrade sända sina barn till skolan och ville inte ha något med samhället att göra.

Snart blev de ökända för sina märkliga protester mot det materialistiska samhället: de brände sedlar och paraderade nakna. En mycket liten minoritet gjorde sig också skyldiga till mordbrand och bombningar. Den kanadensiska regeringen tvångsomhändertog och internerade svobodniki-barn, något de aldrig offentligt har bett om ursäkt för. Det finns fortfarande några tusen svobodniki i Kanada, men de verkar numera leva ett lugnt liv.
I dag lever doukhoborer i stort sett som andra kanadensare och klär sig inte annorlunda, men de har kvar sin tro och sin pacifism. Många är vegetarianer. Man upprätthåller den ryska kulturen och pratar ryska i hemmen.

Det finns även doukhoborer i Kaukasus; de här kvinnorna bor i Georgien.

Svobodniki på nakenmarsch.

Molokanerna var en annan rysk utbrytargrupp. De finns också kvar i dag. Moloko betyder mjölk på ryska och molokanerna fick detta namn eftersom de ansåg att man får dricka mjölk under fastan.
I 1800-talets Tsarryssland ansågs molokanerna vara "kättare" och förvisades till Kaukasus och Sibirien. Under början av 1900-talet utvandrade ca 2000 molokaner till Kalifornien och mexikanska Baja California.
I dag finns ungefär 20 000 molokaner i världen, mest i Ryssland och Azerbajdzjan. Andra grupper bor i västra USA och i Kanadas prärieprovinser. De pratar ryska och gifter sig i regel inte med icke-molokaner. Vissa följer en diet liknande den judiska kosher-dieten.
http://www.eurasianet.org/sites/eurasia ... 0810_5.jpg

Subbotniki (ungf. "de som håller sabbat") var en religiös grupp som uppstod i Ryssland någon gång i slutet på 1700-talet. De var en grupp som till synes blandade judendom och kristendom. Vissa lät omskära pojkar, trodde inte på treenigheten och avfärdade Nya Testamentet. En del såg Jesus som en viktig profet, men inte som Guds son. Vissa läste evangelierna, men ansåg att de inte var lika viktiga som GT. En del subbotniker räknade sig som judar och gifte så småningom in sig i ashkenaziska (östjudiska) familjer. De åt ritualslaktat kött, bar judiska dräkter, läste ur Torah och höll - som deras namn ju antyder - sabbat.

Under förintelsen avrättade nazisterna alla subbotniker i Ukraina. Sovjeterna verkar inte ha behandlat dem illa, men registrerade dem som ryssar, inte judar, vilket har gjort att det fortfarande är svårt för dem att få tillstånd att utvandra till Israel (där många subbotniker nu helst vill bo).
http://www.shavei.org/shvwp/wp-content/ ... otniks.png

Khlysterna eller khlysty var en rysk domedagssekt som uppstod i slutet av 1600-talet och dog ut någon gång efter den kommunistiska revolutionen. Från början kallade de sig Khristovovery eller Khristy ("Kristus-dyrkare; kristna"), men detta förvrängdes till khlysty ("piska"). Khlysterna motsatte sig prästerskap, heliga böcker och helgon, men medlemmarna fick faktiskt gå i ortodoxa kyrkan om de ville.

De levde asketiskt, men gick under sina gudstjänster in i religiös extas. Det ryktades om att de hade sexuella orgier och att de piskade sig själva. Sekten uppgick till ca. 40 000 personer, som främst bodde i Perm. Grupperna, som kallade sig Arker, leddes av en man ("Kristus") och en kvinna ("Guds moder"). De försökte hålla sig i skymundan, eftersom de förföljdes av myndigheter och av kyrkan.
Grigori Rasputin skall ha besökt sekten, men var aldrig själv medlem av den.
Efter kommunismens införande dog khlysterna snabbt ut som sekt.

VARNING! INNEHÅLLER ÄCKLIGA DETALJER!

Skopterna, skoptsy, var kanske den "skummaste" av alla de ryska utbrytarsekterna. Deras namn är gammalryska för "kastrater". Vi talar alltså inte bara celibat här...

Skoptserna såg sex som något smutsigt. För dem var männens testiklar och kvinnornas bröst delar av den förbjudna frukt som Adam och Eva hade ätit i Paradiset. Så, vad gjorde de? Skar av skiten. Vissa män skar "bara" av testiklarna, andra skar även av penis och kissade sedan i kohorn. Kvinnorna skar av brösten (det sägs att vissa även skar av blygdläpparna). På så sätt kunde skopterna gå tillbaka till den perfekta form människan haft före syndafallet. Operationerna skedde helt utan bedövning och med primitiva redskap som t.ex. rakknivar. Många dog säkert på kuppen.

Skoptersekten lär ha uppstått i slutet av 1700-talet och människor ur alla samhällsklasser kunde bli medlemmar. Efter ungefär hundra år fanns det över 5000 skopter, men de utsattes för svåra förföljelser, man gjorde narr av dem och många fördrevs till Sibirien. En grupp valde att fly till Rumänien.
Skopterna förföljdes även under Sovjettiden och sekten tros nu vara utdöd.
Skopterna var inte helt emot äktenskap och medlemmar fick ha ett, eller t.o.m. två barn. De var inte heller pessimister, utan strävade efter perfektion. De väntade på tusenårsriket och Kristi återkomst. De höll nattliga möten i källare, då de klädde sig i vitt och dansade i extas.

Trevlig samling, katten!

Man funderar lite på hur en sekt som påbjuder celibat tänkt sig att fortleva.
En del andra grupper hålls ju intakta genom att istället föda många barn.

Du tar upp mormonismen och ehuru den är väsensfrämmande för oss svenskar så är den ju så pass tongivande i USA att de närapå fick en mormonsk president...

I HBO-serien Big Love får man en intressant inblick i hur en man som i hemlighet har tre fruar gör för att tillfredsställa både samhällets, mainstreammormonismens och polygamisektens krav - för att inte nämna sina fruar.
Även för någon som likt mig inte sympatiserar med vare sig mormonism eller polygami är det mänskliga anslaget mycket tilltalande. Vi ser människor med behov, längtan och brister likt alla oss andra, och även de destruktiva krafter som finns i den fundamentalistiska rörelsen.

Kväkarna har du utelämnat. De har en hel del gemensamt med de anabaptistiska rörelserna du nämner och är den rot ur vilken shakers sprang upp. Som jag ser det finns det mycket fint hos dem när det gäller hur man ska relatera till andra människor och även teologin kan säkert vara tilltalande för många.

Kahlokatt skrev:Bland mormonerna, eller Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, som de själva föredrar att kalla sig, har de flesta män bara en maka. På 1950-talet bröt sig dock en grupp lös - Fundamentalist Church of Latter Day Saints (FLDS). De praktiserar månggifte. FLDS klär sig enkelt, ungefär som amish. Den nuvarande ledaren skall ha över 60 hustrur!

Denna destruktiva sekt håller till i USA och Kanada. Flera av dess ledare har gripits för sexuella övergrepp, månggifte och tvångsgifte. De har slängt ut unga pojkar och lämnat dem vind för våg, för att dessa har t.ex. gått på dejt eller lyssnat på rockmusik. De anser att svarta människor är djävulens anhang och att vissa brott skall bestraffas med döden.
Ovanligt många barn inom FLDS har fötts med ett mycket sällsynt syndrom som leder till missbildningar och förståndshandikapp.

Jag får det till fem fruar och 26 barn....

Jag känner stor sympati för många av de "udda" religiösa grupperna, men här känner jag bara sympati med de stackars hustrurna och barnen...

Hur försörjer dom sig?

Oj, det vet jag inte. Men jag förmodar att hustrurna är hemma och sköter om barn och hushåll.
(Förresten räknade jag fel förut; det är "bara" 25 barn... )

Idag köpte jag Mormons bok för fem spänn. Den kommer att göra sig fint på min mumbojumbohylla

The Twelve Tribes Communities är en märklig religös rörelse som uppstod ur 60- och 70-talets Jesusrörelse. De har ungefär 2 500 medlemmar och finns i Nordamerika, Sydamerika, Västeuropa, Indien och Australien. Twelve Tribes lever i egendomsgemenskap och har få egna ägodelar.
Twelve Tribes tror att jorden snart kommer att få en gemensam regering som kommer att "försvaga moralen" och förfölja religiösa människor. De förbereder sig på att en tid leva i exil i vildmarken, för att sedan vara med om Jesu återkomst till jorden. Tillsammans med honom kommer de sedan att förgöra all ondska på jorden. De kommer sedan att ingå i den lilla heliga grupp som kommer att styra över hela universum.

Några andra trosuppfattningar och ritualer hos The Twelve Tribes Communities:
* De är självförsörjande genom små företag där de arbetar tillsammans.
* De tar hebreiska förnamn och kallar Jesus för Yahshua.
* Barnen hemundervisas och tillåts ingen högre utbildning.
* De får inte röka eller dricka alkohol.
* De röstar inte i politiska val.
* De firar inte jul och påsk, vilket anses vara hedniska högtider.
* Männen har skägg och hästsvans, kvinnorna bär klänning och pantalonger.
* Kvinnorna får inte sminka sig, bära smycken eller använda parfym.
* TV, film och sekulär musik är förbjudet.
* De har gudstjänst två gånger om dagen.
* De anser att homosexualitet, abort och skilsmässa är synd.
* De praktiserar barnaga.
* De ger hellre sina barn sysaker, pussel och byggklossar än kommersiella leksaker.
* De anser sig inte vara kristna; tvärtom hatar de kristendom och kallar det "Babylons hora".
* Vissa påstår att de är emot rasblandning och äktenskap mellan folk av olika "ras", men efter vad jag förstår får både asiater och svarta bli medlemmar och på sin hemsida avsäger sig medlemmarna alla former av rasism.
* De älskar att sjunga och dansa religiösa danser tillsammans.

Bra sammanfattning!

Meer!

Lev Tahor ("rent hjärta" på hebreiska) är en ultraortodox judisk sekt ledd av rabbi Shlomo Helbrans. Han kommer från Israel, men flyttade senare till USA, där han 1994 dömdes för kidnappning och satt två år i fängelse. 2000 utvisades han till Israel. Senare slog han sig ned i Kanada och ledde ett Lev Tahor-samhälle bestående av ungefär 45 familjer i Quebec, men större delen av gruppen har nu flyttat till Chatham och Windsor i Ontario, efter "religiös förföljelse". Det finns även Lev Tahor-grupper i USA, Israel och Europa.

Rabbi Helbrans är anti-sionist (motståndare till en judisk stat) och säger sig ha grundat sin rörelse efter den ultraortodoxa gruppen Satmar-hasiderna (en anti-sionistisk judisk grupp som härstammar från Transsylvanien). Så vitt jag vet anser anti-sionistiska judar att Israel inte skall vara en jordisk stat, utan ett paradis som skall bildas när Messias kommer, vilket bara försenas av dagens israeliska stat.
Andra ultraortodoxa judar anser att Lev Tahor är extremister; i Israel benämns de t.o.m. "judiska talibaner".

Lev Tahor i har anklagats för barnmisshandel och en domstol i Kanada har försökt få flera av sektens barn omhändertagna. Gruppens kvinnor får aldrig ta av sig sina strumpor, vilket vid ett tillfälle lett till en fotsvampsepidemi. Ett av barnen hade helt blåfärgade fötter p.g.a. infektion. Barnen hemundervisas, men man följer inte den kanadensiska läroplanen. Gruppen lever nästan helt isolerade och barnen är livrädda för personer som inte går i heltäckande kläder. Flickorna gifts bort redan i tonåren. Barnen sägs ha drogats för att inte kunna göra uppror.

En liknande ultraortodox rörelse är den harediska burkasekten, bestående av några hundra personer, främst boende i den israeliska staden Beit Shemesh. Det var faktiskt en kvinna, den israeliska religiösa ledaren Bruria Keren, som påbjöd den extrema klädseln för att "rädda männen från sig själva". Majoriteten av de burkabärande kvinnorna sägs dessutom ha sekulär judisk bakgrund!

Keren och hennes make har dömts till fängelse för barnmisshandel, men sekten lever kvar. Många av medlemmarna vägrar både vaccinering och medicinsk vård och sekten har anklagats för barnmisshandel, t.o.m. ett fall då ett spädbarn skall ha dött av influensa för att föräldrarna förvägrat det sjukhusvård. Andra israeler kallar de burkabärande kvinnorna för "talibanmödrar".

Sadhu's

In Hinduism, sādhu (skt साधु sādhu, "good; good man, holy man") denotes an ascetic, wandering monk. Although the vast majority of sādhus are yogīs, not all yogīs are sādhus. The sādhu is solely dedicated to achieving mokṣa (liberation), the fourth and final aśrama (stage of life), through meditation and contemplation of brahman.

There are 4 to 5 million sadhus in India today and they are widely respected for their holiness,[3] and sometimes feared for their curses. It is also thought that the austere practices of the sadhus help to burn off their karma and that of the community at large. Thus seen as benefiting society, sadhus are supported by donations from many people. However, reverence of sadhus is by no means universal in India. Historically and contemporarily, sadhus have often been viewed with a certain degree of suspicion, particularly amongst the urban populations of India. Today, especially in popular pilgrimage cities, posing as a sadhu can be a means of acquiring income for non-devout beggars.


A popular characteristic of Sadhu ritualism is their utilisation of marijuana (known as charrus) as a form of a eucharist in line with their worship of Shiva who was believed to have an adoration or affinity for the leaves of the plant.[4] The plant is used in excess during the celebration of Shivaratri.

Vissa ska även gå runt med piska och slå sig själva på ryggen. Hittade inga bilder på det dock.