Har så knepiga matvanor. Klarar mig typ hur länge som helst utan att äta något rejält typ middag fast får ont i huvet efter en tid. Lever på godis o. dylikt. Dock äter jag gärna tills. med andra. Undra om det kan ha me As. att göra el. bara är en social grej. är elvis kräsen oxå, men det är det nog många som är.

Känner igen mig lite grann, gillar mat men hatar att laga mat, så det blir att man käkar lite slarvigt.

Hmmm... *undra på när jag åt lämpligt en hel dag i sträck*

Nä, jag har rätt onormala matvanor också. Normalvis äter jag ingenting, sen kommer jag på att jag är hungrig, men orkar inte fixa bra mat av typ tallriksmodellen, då går jag och köper en pizza att värma, knaprar russin, äter frukt, yoghurt, godis eller annat som är lättfixat...

Enda gångerna jag äter hyfsat normalt är när någon annan gör maten och reglerar upp när jag ska äta. Typ, under lumpen, på scoutläger, på politiska kongresser, på internatskolorna med matsal, alternativt då jag är hos mor o far och de fixar bra/nyttig mat lagom ofta.

Jag känner också igen mig.

Jag har förfärliga matvanor. Utom med barnen.

Ganesh skrev:Jag har förfärliga matvanor. Utom med barnen.

Så barnen är inte förfärligt att äta?

Ok där ser man, alltså inte ensam om att ha problem med mathållningen. själv har jag oftast inte den rätta motivationen till att laga mat, utan känner så här mestadels äh tar nåt enkelt, föredrar sällskap och att andra fixar maten men omöjligt att få ha det så varje dag, ska då vara väldigt social vara aktiv menar med detta enbart sällskap så klart, hur som helst är man tyvärr inte så social sorgligt men sant fast av nån anledning känner man ibland va fan trivs ju att vara ensam men inte vid matbordet då

Nog känner man igen sig. Jag gillar att laga mat, och står hjälpligt ut med att göra det ensam åt bara mig själv också, men det där med strukturer och rutiner... särskilt när man är bara i början av att just vända på dygnet för lång tid framåt. Laga middag klockan två på natten och liknande projekt...

Och är det de sista panka dagarna innan man ska få pengar - ojojoj, vilka bisarra maträtter man kan komponera av det man råkar ha hemma. Man behöver inte ens vara hungrig, men sugen på något blir man ju så klart. Och funderar med stor fantasi på vad av det man har hemma som går att äta tillsammans. Eller så blir det ett par varianter efter varandra.

Och ack så många andra kvällar - som jag har mat hemma, men också har köpt chips och dip, och chipsen och dipen blir kvällens enda förtäring. Eller kvällens första förtäring...

Jodå, bisarra matvanor finns det gott om...

ufo skrev:

Ganesh skrev:Jag har förfärliga matvanor. Utom med barnen.

Så barnen är inte förfärligt att äta?

Inte med saffran, koriander och garam masala i lergryta.

Hej igen skrev att jag föredrar att andra lagar maten, visst ibland men vill och ska börja bli så självständig som möjligt bara fördelar och bra för självförtroendet att greja själv, annars gör man sej själv en otjänst, mycket klarar man om man bara är lite tjurig, det är bara att öva sen får man se vart det leder.

caroline78 skrev:Har så knepiga matvanor. Klarar mig typ hur länge som helst utan att äta något rejält typ middag fast får ont i huvet efter en tid. Lever på godis o. dylikt. DOck äter jag gärna tills. med andra. Undra om det kan ha me As. att göra el. bara är en social grej. är elvis kräsen oxå, men det är det nog många som är.

Sådana saker som matlag som kom upp i en annan tråd är nog bra. Det vill säga saker man gör tillsammans som är "på riktigt", till exempel laga mat och äta till sammans gillar jag. Dels är de bra i sig (man lär sig laga mat, får bra mat i magen etc) dels träffas man på ett naturligt sätt kring ett (förhoppningsvis) gemensamt intresse.

Ni kanske kunde organisera ett matlag där du bor?

Jag äter oxå konstigt, ibland inte alls o ibland kan jag käka upp en halv gris.
Hunger hör nog inte allt för mycke ihop med socialt egentligen,fast kanske just för AS då, jag iaf känner att det är utmattande att vara social
är jag social så blir jag mer hungrig än om jag håller på med det jag är mer intresserad utav.

Aspergerkille skrev:Ok där ser man, alltså inte ensam om att ha problem med mathållningen. själv har jag oftast inte den rätta motivationen till att laga mat, utan känner så här mestadels äh tar nåt enkelt, föredrar sällskap och att andra fixar maten men omöjligt att få ha det så varje dag, ska då vara väldigt social vara aktiv menar med detta enbart sällskap så klart, hur som helst är man tyvärr inte så social sorgligt men sant fast av nån anledning känner man ibland va fan trivs ju att vara ensam men inte vid matbordet då

Ärligt talat känner jag exakt likadant.

Ganesh skrev:

caroline78 skrev:Har så knepiga matvanor. Klarar mig typ hur länge som helst utan att äta något rejält typ middag fast får ont i huvet efter en tid. Lever på godis o. dylikt. DOck äter jag gärna tills. med andra. Undra om det kan ha me As. att göra el. bara är en social grej. är elvis kräsen oxå, men det är det nog många som är.

Sådana saker som matlag som kom upp i en annan tråd är nog bra. Det vill säga saker man gör tillsammans som är "på riktigt", till exempel laga mat och äta till sammans gillar jag. Dels är de bra i sig (man lär sig laga mat, får bra mat i magen etc) dels träffas man på ett naturligt sätt kring ett (förhoppningsvis) gemensamt intresse.

Ni kanske kunde organisera ett matlag där du bor?

Jo, hade hoppats på det. La ut en tråd, men fick föga svar.

Aspergerkille skrev:Hej igen skrev att jag föredrar att andra lagar maten, visst ibland men vill och ska börja bli så självständig som möjligt bara fördelar och bra för självförtroendet att greja själv, annars gör man sej själv en otjänst, mycket klarar man om man bara är lite tjurig, det är bara att öva sen får man se vart det leder.

Håller klart med, men jag har så svårt att få tummen ur när jag är själv o. tom. ibland när jag ska göra det ihop med syrran el. mamma. Fast ska jag ha besök, så tjo lagar jag mat. Måste öva.

Parvlon skrev:Jag äter oxå konstigt, ibland inte alls o ibland kan jag käka upp en halv gris.
Hunger hör nog inte allt för mycke ihop med socialt egentligen,fast kanske just för AS då, jag iaf känner att det är utmattande att vara social
är jag social så blir jag mer hungrig än om jag håller på med det jag är mer intresserad utav.

Jag äter oxå ojämt. Tror man kompenserar helt enkelt. Jag har mer lust att äta då jag är tills. med andra förutsatt att jag inte har tillgång till datorn hos min föräldrar. el pratar i tfn. med ngn. rolig person.

caroline78 skrev:

Aspergerkille skrev:Hej igen skrev att jag föredrar att andra lagar maten, visst ibland men vill och ska börja bli så självständig som möjligt bara fördelar och bra för självförtroendet att greja själv, annars gör man sej själv en otjänst, mycket klarar man om man bara är lite tjurig, det är bara att öva sen får man se vart det leder.

Håller klart med, men jag har så svårt att få tummen ur när jag är själv o. tom. ibland när jag ska göra det ihop med syrran el. mamma. Fast ska jag ha besök, så tjo lagar jag mat. Måste öva.

Måste bara hålla med dej caroline, jag har själv svårt att komma igång med matlagning när jag är ensam, tyvärr är det så vet inte hur man ska få ordning på detta, det går visst, svälter ju inte ihjäl men nog skulle det underlättat om man kunde ta matlagning med en klackspark och livet i övrigt för den delen men det är inte lätt har man insett idag men vadå bara att kämpa vidare och gilla läget vissa saker kan förbättras om man bara ger sej fan på're

Aspergerkille skrev:Ok där ser man, alltså inte ensam om att ha problem med mathållningen. själv har jag oftast inte den rätta motivationen till att laga mat, utan känner så här mestadels äh tar nåt enkelt, föredrar sällskap och att andra fixar maten men omöjligt att få ha det så varje dag, ska då vara väldigt social vara aktiv menar med detta enbart sällskap så klart, hur som helst är man tyvärr inte så social sorgligt men sant fast av nån anledning känner man ibland va fan trivs ju att vara ensam men inte vid matbordet då

Jag har andra problem - jag äter helst ensam vid bordet men lagar gärna mat i alla fall när jag kommer ihåg det och inte håller på med något annat (jag har lika svårt att avbryta som att komma igång med saker). Som ensamförälder med ganska små barn hemma blir det lite avigt - jag lagar mat och säger åt barnen att äta men vill helst inte äta tillsammans med dem. Ofta sitter jag med men äter just inget förrän senare. Jag kommer på det viset helt i ofas med dem.

Titti skrev:

Aspergerkille skrev:Ok där ser man, alltså inte ensam om att ha problem med mathållningen. själv har jag oftast inte den rätta motivationen till att laga mat, utan känner så här mestadels äh tar nåt enkelt, föredrar sällskap och att andra fixar maten men omöjligt att få ha det så varje dag, ska då vara väldigt social vara aktiv menar med detta enbart sällskap så klart, hur som helst är man tyvärr inte så social sorgligt men sant fast av nån anledning känner man ibland va fan trivs ju att vara ensam men inte vid matbordet då

Jag har andra problem - jag äter helst ensam vid bordet men lagar gärna mat i alla fall när jag kommer ihåg det och inte håller på med något annat (jag har lika svårt att avbryta som att komma igång med saker). Som ensamförälder med ganska små barn hemma blir det lite avigt - jag lagar mat och säger åt barnen att äta men vill helst inte äta tillsammans med dem. Ofta sitter jag med men äter just inget förrän senare. Jag kommer på det viset helt i ofas med dem.

Ok ett annat slags problem alltså.... Ja i flesta fall är vi olika även bland aspergare men det är väl tur det, skulle va trist om alla hade exakt samma problem och svårigheter

Om man ger sej fan på det klarar man mycket, använde på're i tidigare meddelande, har faktiskt jag aldrig använt så vet inte..

Det är inte så jädra konstigt att man inte vill laga mat till sig själv. Personer som lever ensamma har ofta problem med det.

Men till min stora förvåning så lärde jag i höstas känna en jämnårig kille som inte lärt sig laga mat över huvud taget. Jag var hemma hos honom och han ägde inte ens ett rivjärn. En sådan oförmåga är något som klart minskar en mans attraktionskraft....

Hm, jag har näästan tvång på at lagha min egen mat....så jag vet hur den görs så det blir rättgrejer i, och så saker o ting, enligt mina mått, är hygiensika.

Jag tål inte mjölkprotein, vilket minskar antalet färdigrätter betänkligt. Så jag lagar den mesta maten själv. Men efter frukost brukar det inte bli mat förrän 20 eller 21.
Min hund säger till mig när han skall ha mat. Det är jättebra.
Jag försöker laga riktig mat. Men när man mår dåligt så orkar man inte laga till något speciellt. Jag kan äta köttbullar med pasta flera dagar efter varandra.
Jag brukar se efter om ett intressant tv-programm som man kan sitta och äta till. Så känns det inte lika ensamt.

Jag delar lägenhet med min bonussyster som i princip lagar all mat.
Jag hatar att laga mat. Om ingen påminner mig glömmer jag ofta att äta.
Sen vill jag ofta inte äta, jag skulle gärna livnära mig på typ smoothies, juice och annan flytande föda för jag har alltid lättare att dricka än att äta.
Näringsdryck hade också varit lockande att livnära sig på om det inte hade varit så dyrt sen finns de antagligen inte i veganvariant.
Frukt gillar jag förstås och glass och inte behöver man laga till det.
Att sen både syster och jag har haft ätstörningar som ingen av oss är helt kommit över gör ju inte saken lättare.