LILITH_ skrev:TK71, känner igen mig i det du skriver och genomgår en NPF-utredning just nu där de misstänker att min uppväxt i en dysfunktionell familj kan vara orsaken bakom de NPF-symtom jag har.
Det är tydligen inte helt omöjligt att ett trauma som gett långvarig stress under uppväxten och senare i livet ger sådana symtom och kan, vad jag förstår, förväxlas med tex. Asperger eller AD(H)D.

Å andra sidan kan det ju vara så att man har AS i grunden ändå.

TK71 skrev:

LILITH_ skrev:TK71, känner igen mig i det du skriver och genomgår en NPF-utredning just nu där de misstänker att min uppväxt i en dysfunktionell familj kan vara orsaken bakom de NPF-symtom jag har.
Det är tydligen inte helt omöjligt att ett trauma som gett långvarig stress under uppväxten och senare i livet ger sådana symtom och kan, vad jag förstår, förväxlas med tex. Asperger eller AD(H)D.

Å andra sidan kan det ju vara så att man har AS i grunden ändå.

Ja, min psykolog säger att det finns olika bud om varför man får AS och att min uppväxtmiljö kan vara en anledning till att jag utvecklat AS.

LILITH_ skrev:

TK71 skrev:

LILITH_ skrev:TK71, känner igen mig i det du skriver och genomgår en NPF-utredning just nu där de misstänker att min uppväxt i en dysfunktionell familj kan vara orsaken bakom de NPF-symtom jag har.
Det är tydligen inte helt omöjligt att ett trauma som gett långvarig stress under uppväxten och senare i livet ger sådana symtom och kan, vad jag förstår, förväxlas med tex. Asperger eller AD(H)D.

Å andra sidan kan det ju vara så att man har AS i grunden ändå.

Ja, min psykolog säger att det finns olika bud om varför man får AS och att min uppväxtmiljö kan vara en anledning till att jag utvecklat AS.

Säger inte emot dig men undrar rent allmänt om man verkligen utvecklar just AS på det sättet?
Har du gått en traumabehandling?

TK71 skrev:

LILITH_ skrev:

TK71 skrev:
Ja, min psykolog säger att det finns olika bud om varför man får AS och att min uppväxtmiljö kan vara en anledning till att jag utvecklat AS.

Säger inte emot dig men undrar rent allmänt om man verkligen utvecklar just AS på det sättet?
Har du gått en traumabehandling?

Hon påstår det.

Nej, nåt sånt har jag inte genomgått. Hade en längre tid även PTSD, men om jag fattar rätt så försvann även den diagnosen nu. Men vad vet jag...

LILITH_ skrev:Låter faktiskt märkligt!
Fick du terapi eller någon sorts behandling för PTSD´n eftersom din psykolog anser att du inte längre lider av det?

TK71 skrev: Om man nu kan kalla vanliga psykologsamtal för PTSD-behandling så fick jag ju det... men inget specifikt.

Det är så förvirrat det här med min(a) diagnos(er). Psykologen anser ju att jag har AS och att mina problem beror på det. Men läkaren tror inte alls att jag har AS, så av henne har jag tidigare fått en massa ångestdiagnoser.

TK71 skrev:

LILITH_ skrev:Låter faktiskt märkligt!
Fick du terapi eller någon sorts behandling för PTSD´n eftersom din psykolog anser att du inte längre lider av det?

Om man nu kan kalla vanliga psykologsamtal för PTSD-behandling så fick jag ju det... men inget specifikt.

Det är så förvirrat det här med min(a) diagnos(er). Psykologen anser ju att jag har AS och att mina problem beror på det. Men läkaren tror inte alls att jag har AS, så av henne har jag tidigare fått en massa ångestdiagnoser.

Alien skrev:Har ibland en hemsk känsla av att om man fått diagnosen AS, så anses alla ens psykiska problem bero på AS och vara obotliga, något man får leva med. Möjligen kan man få piller mot depression.

När jag blev utbränd fick jag inte vara med i antistressgruppen för andra utbrända. Nej, har man AS så är man väl oemottaglig mot allt som funkar för normala.

LILITH_ skrev:

TK71 skrev: Om man nu kan kalla vanliga psykologsamtal för PTSD-behandling så fick jag ju det... men inget specifikt.

Det är så förvirrat det här med min(a) diagnos(er). Psykologen anser ju att jag har AS och att mina problem beror på det. Men läkaren tror inte alls att jag har AS, så av henne har jag tidigare fått en massa ångestdiagnoser.

Jobbigt med så olika bud!

Spontant tänker jag så här:
Har man en massa traumatiska upplevelser i bagaget som till slut resulterat i ett förändrat beteendemönster och personlighet som liknar AS så låser man situationen genom att diagnosticera personen med AS. Har du PTSD så kan du genomgå traumabehandling och gå i terapi för att förändra dina felaktiga beteendemönste, men i och med AS-diagnosen har man accepterat situationen och personlighetsförändringarna som varande sådana att de ej går att ändra/bota och att de nu ingår i ens personlighet.

Jag VILL inte tro att det är så varken i ditt eller i mitt eget fall, faktiskt.

Å andra sidan kan man tänka sig att i familjer med mycket missbruk, våld och annat dysfunktionellt beteende döljer sig flera medlemmar med NPF-problematik, vilket ger en ärftlig aspekt i det hela. Dels att man själv kanske bär på samma sorts problematik, dels att man då är dubbelt så utsatt att utveckla just PTSD i sådana sammanhang pga. att man är extra känslig för stress osv.

LILITH_ skrev:TK71, känner igen mig i det du skriver och genomgår en NPF-utredning just nu där de misstänker att min uppväxt i en dysfunktionell familj kan vara orsaken bakom de NPF-symtom jag har.
Det är tydligen inte helt omöjligt att ett trauma som gett långvarig stress under uppväxten och senare i livet ger sådana symtom och kan, vad jag förstår, förväxlas med tex. Asperger eller AD(H)D.

Å andra sidan kan det ju vara så att man ändå har AS i grunden.

TK71 skrev:Min familj har inte intervjuats när min diagnos satts. Jag har förbjudit det. Jag har ingen bra kontakt med dem, och de har ingen aning om mina psykproblem. Jag vill inte att de ska blandas in i detta. Jag tror att de skulle försöka försköna min barndom.

Din Aspie poäng: 60 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 165 av 200
Stor sannolikhet att du är neurotypisk

boriqs skrev:Sen har jag även läst att asperger, bipolär (inkl borderline) och schizofreni är systersjukdomar och att de genetiska anlagen för dessa tre diagnoser smälter samman och är väldigt lika. Detta måste ju betyda att det finns väldigt många mellanting.

Hans Asperger skrev:Die Beschreibung der Fälle, besonders des ersten, mußte den Eindruck erwecken, daß zwischen den Autistischen Psychopathen und schizophrenen Zustandsbildern gewisse Ähnlichkeiten bestehen. Ja es mußte sogar die Frage auftauchen, ob es sich bei so abnormen Kindern wie beim Fall Fritz V. nicht überhaupt um eine kindliche Schizophrenie handelte. Anläßlich der Besprechung dieses Falles wurden darüber differentialdiagnostische Erwägungen angestellt und die Diagnose einer schizophrenen Psychose abgelehnt. Das Gleiche gilt auch für die anderen Fälle, von denen ja kaum einer so schwer abnorm ist wie der zuerst geschilderte.

Eine weitere Frage muß aber noch beantwortet werden: Handelt es sich bei den geschilderten Fällen oder doch bei einigen von ihnen vielleicht um Vorstadien einer Schizophrenie, entwickeln sich daraus echte Psychosen? Auch diese Frage müssen wir aus unserem Material verneinen. Die von uns geschilderten Zustandsbilder zeigen nichts Prozeßhaftes, bleiben im wesentlichen während des ganzen Lebens bestehen, wenn es auch gewöhnlich zu immer besserer Anpassung an die Anforderungen der Umwelt und damit zu einer sozialen Einordnung kommt. Wir kennen nur einen einzigen Fall, den wir zuerst als einen Autistischen, schwer instinktgestörten Psychopathen auffaßten, bei dem sich aber 2 Jahre, nachdem wir ihn kennengelernt hatten, ein fortschreitender Abbau und Zerfall der Persönlichkeit einstellte, so daß jetzt die Diagnose einer Hebephrenie gestellt werden mußte. In allen anderen Fällen aber, von denen manche 20 Jahre und länger in unserer Beobachtung stehen, ließ sich ein Übergang dieser Form der Psychopathie in eine echte Psychose nicht feststellen.

Damit steht noch eine andere Frage im Zusammenhang: Beruht das geschilderte psychopathische Zustandsbild etwa auf Teilanlagen der Schizophrenie (sind diese Psychopathen also — unter Vorausstezung, daß sich die Schizophrenie polymer vererbt — Träger einzelner Gene, von denen eine Kombination mehrerer Krakheitsanlagen die Schizophrenie verursacht), oder beruht der Zustand auf Anlagen zur Schizophrenie, die sich in diesen Fällen nicht manifestiert haben? Diese Fragen wären durch genaue Sippenbefunde zu klären; es müßten sich nämlich in der Blutsverwandtschaft unserer Kinder Schizophrene in überdurchschnittlicher Zahl finden.

Vorläufig können wir darauf noch nicht ganz schlüssig antworten, müssen auch in diesem Punkt auf eine spätere, in Aussicht gestellte Arbeit verweisen. Einstweilen soll nur gesagt sein, daß wir nicht den Eindruck haben, daß sich Schizophrene im Umkreis der autistischen Kinder in auffallender Weise häufen, daß also die autistischen Charaktere erbbiologisch und darum auch genetisch nichts mit der Schizophrenie zu tun zu haben scheinen. Das würde sich mit der Ansicht Schroeders decken, daß Psychopathen „keine Halb- oder Viertelnarren seien", auch nach ihrem erbbiologischen Verhalten nicht.

LILITH_ skrev:Det slog mig idag att det som jag i hela mitt vuxna liv trott var en lindrig begåvningshandikapp, antagligen är AS helt enkelt.