De bara härjar runt.

Nej, nu j-r får stolpskotten som tror att man inte ska kunna kramas eller se någon i ögonen om man ska kunna ha Asperger kamma till sig!!!

Jag känner alltid en svag nyans av ångest efter jag har läst liknande texter. Hur kan de vara säkra på sin sak när allting ständigt förändras? Skulle inte vi med Aspergers kunna förändras något alls med tiden? Måste alla med Aspergers se bedövade och försvunna ut för att få bekräftelsen att något som hjälpt en mot en bättre tid faktiskt stämmer? Jag undrar då hur det kommer bli för oss med mer en än diagnos.

Bakom en snabb och mindre väl genomarbetad Aspergerdiagnos finns förmodligen den goda
tanken att diagnosen ska ge patienten rätt till LSS-insatser (lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade), tror Sylvia Mellfeldt Milchert.

Det var min tanke efter utredningen, när jag reflekterade hamnade jag ofta i ett rum där jag och psykologen talade mycket om hur viktigt det är att fungera i hemmet. Och jag började fundera på om det kanske var av sympati jag fick diagnosen. Men allt eftersom har jag funnit och finner fortfarande sådant som stämmer in på mig. Frågan jag då ställer mig: Hur kan så mycket av mitt tänkande stämma överens med människor som tydligen inte tänker som andra? Och det trots så mycket olika erfarenheter. Där finner jag min bekräftelse.

earlydayminer skrev:Hur kan så mycket av mitt tänkande stämma överens med människor som tydligen inte tänker som andra? Och det trots så mycket olika erfarenheter. Där finner jag min bekräftelse.

Samma här. Jag är mycket mer intresserad av den aspekten- igenkänning, förståelse, självacceptans, verktyg som man bekräftat genom diagnos- än av ev LSS-åtgärder, där det enda jag kan få är en kontakt med arbetsterapeut på Haben och eventuellt det där sakramentskade tandvårdskortet. Inte mycket att försöka snika till sig en diagnos för. Lättare att spela psykotisk på nån bro i så fall...

Utsänt till massmedia nu:

För mycket okunskap om Aspergers syndrom inom sjukvården!

http://aspergare.org/press090304.html

http://aspergare.org/dokument/pressrelease_20090304.pdf

(Skickades även till läkarförbundet och psykologförbundet.)

linek skrev:

Pressmeddelande 09-02-27, Psykologtidningen skrev:Aspergerdiagnoser bör utredas

En rejäl kartläggning av omfattningen av felaktiga Aspergerdiagnoser är angelägen, säger Sylvia Mellfeldt Milchert, psykolog och specialist i neuropsykologi och handikappsykologi med anledning av en artikel om feldiagnostering i Psykologtidningen nr 3/09.

Linek, får jag fråga om du tvivlar på din diagnos?

Jossan skrev:Linek, får jag fråga om du tvivlar på din diagnos?

Ja, det gör jag.

Och inte bara jag och inte bara min.

Ingen har lyckats förklara för mig hur jag passar in på diagnoskriterierna, allra minst jag själv. Och min utredning var inte bara undermålig, PTP-psykolog, den var underlig också, Rorschachtest.

Sant, min attityd var både undermålig och underlig, den också, under utredningen. Jag såg min första kontakt med psykiatrin som underhållning som bröt det stagnerade liv jag sökt för. Då var det psykiatriska perspektivet mycket ovant och testerna roliga lekar jag levde på hela veckan.

När jag så fick diagnosen hade jag fortfarande inte läst ett skvatt om den, hade inga frågor och fick bara en hänvisning till Aspergercenter. Kuratorn där var den som gav mig min journal, när jag efter två år vände mig dit. Sedan dess läser jag och tvivlar mer och mer.

Pemer Bra gjort med pressmeddelandet

En applåd till Zombie också. För de kloka inläggen!

Linek Hur kommer det sig att du har tillgång till psykologförbundets grejer??

Läste Sylvia Mellfeldt Milcherts inlägg... Spontan reaktion: Jaha, intressant, visst, men icke ngt särskilt revolutionärt... jag menar vad sa hon som vi inte visste? (vad jag låter arrogant nu - förlåt jag menar inte så, men min hjärna kan inte tänka bättre just nu) och intressant med förslaget på studiet, men ska man använda resurserna till sådant, när det uppenbarligen finns resursbrist lite överallt i landet?... och vad är syftet exakt?...
Kul dock att ngn psykolog svarar Södertälje-killen förutom svar på diverse bloggar...

Detaljfokuserad som jag är hakade jag upp mig vid det där hon skrev om sitt utredningsteam: läkare och psykolog tillsammans (helt ok hittills), varav åtminstone den ena har erfarenhet inom området.

Eing??? Vaddå "åtminstone den ena"??? SKÄRPNING... BÄGGE ska ha det...
annars hur ska man kunna göra ett bra jobb....

Och jag fortsätter avsky ordet normal

Nu har det skickats också till socialdepartementet, socialstyrelsen, diskrimineringsombudsmannen, Sveriges kommuner och landsting och specifikt också till Psykologtidningens egen mailadress.

Pemer skrev:Nu har det skickats också till socialdepartementet, socialstyrelsen, diskrimineringsombudsmannen, Sveriges kommuner och landsting och specifikt också till Psykologtidningens egen mailadress.

Får jag gnälla lite? Det är jättebra att skicka saker som behövs till alla möjliga aktörer som behöver läsa, MEN, personligen skulle jag hellre se att du skrev det mer som en personlig inlaga, där du kunde skriva under med Anders Pemer, ordförande i OA.

Skickas det däremot i OAs namn skulle jag gärna se att nån annan hade fått titta på det och kanske fått lägga till nåt, dra ifrån nåt, omformulerat nåt. Denna någon behöver inte vara jag alltså, men någon.

Kanske det står i nåt finstilt att det är grönt att göra så, i så fall har jag missat det. Men det var min spontana reaktion i går, och den kvarstår idag.

earlydayminer skrev:
Hur kan så mycket av mitt tänkande stämma överens med människor som tydligen inte tänker som andra? Och det trots så mycket olika erfarenheter. Där finner jag min bekräftelse.

alfapetsmamma skrev
Samma här. Jag är mycket mer intresserad av den aspekten- igenkänning, förståelse, självacceptans, verktyg som man bekräftat genom diagnos- än av ev LSS-åtgärder, där det enda jag kan få är en kontakt med arbetsterapeut på Haben och eventuellt det där sakramentskade tandvårdskortet. Inte mycket att försöka snika till sig en diagnos för.

Kan bara instämma.
Allt handlar inte bara om rätten till hjälp och stöd enligt LSS. Det är inte det stödet och hjälpen som jag behöver. För min del handlade det om att hitta och förstå mig själv.
En diagnos är så otroligt mycket mer än bara praktiska åtgärder och anpassade miljöer.
För min del har diagnosen verkligen varit en hjälp till igenkänning, förståelse, självacceptans, verktyg som jag fått bekräftat genom diagnosen.
För min del blev det en möjlighet att hitta ett liv som tillhör mig, jag hittade min egen identitet den gav mig självkänsla.

Idag lever jag, vilket jag inte hade gjort om jag inte fått min diagnos

Jag har precis läst ut Tony Attwood senaste bok; Den kompletta guiden till ASPERGER SYNDROM så kan jag bara säga att jag känner igen väldigt mycket hos mig själv.
Även om mina svårigheter idag är betydligt "mildare", eftersom jag idag har en livsbalans och förutsättningar som passar mig.

Jag tror och tänker att det är viktigt att vi vuxna även lyfter fram den känslomässiga biten av hur det är att inte riktigt passa in fast vi kan uppvisa en fasad av vanlighet .

Ett stort tack till Linek för dessa länkar.

@ A-mamma: Ja visst ja, du har ju inte gått med på OA-forumet. Där har pressmeddelandet legat till påseende för medlemmarnas synpunkter och stötts och blötts på OA-forumet ganska länge. Självklart.

Jag lägger upp ett konto åt dig där nu, och pm:ar dig den inloggningen, så kan du logga in och byta lösenord sedan.

Pemer skrev:@ A-mamma: Ja visst ja, du har ju inte gått med på OA-forumet. Där har pressmeddelandet legat till påseende för medlemmarnas synpunkter och stötts och blötts på OA-forumet ganska länge. Självklart.

Jag lägger upp ett konto åt dig där nu, och pm:ar dig den inloggningen, så kan du logga in och byta lösenord sedan.

Oj sorry, jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Förlåt. Det hade jag helt missat. Mea maxima culpa!! Verkligen!

Ingen fara... jag har ju också glömt ta tag i det, fast du varit saknad där...

Och så hade jag glömt radera "på OA-forumet" i den andra meningen ändå, efter att jag lade till den första. Nedrans, då...

Lakrits skrev:Nej, på mig är den diagnosen "spot on", som engelsmännen säger.

japp, same

TheBoxSaysNo skrev:Linek Hur kommer det sig att du har tillgång till psykologförbundets grejer??

För att de är publicerade på nätet.

Zombie skrev:
Och varna alla för habiliteringen i Södertälje?

Nä. Dom jag har träffat där, vilket är nog 5 pers, så har dom varit bra. Men tydligen är inte alla bra där. Så jag tycker inte man ska "dömma ut" hela stället pga av en person.
Jag har iaf framfört mina åsikter till min psykolog (som faktiskt vikarierar för den här nissen som skrivit artikeln...kommer inte ihåg vad han hette) som jobbar där och hon förstod mej och lyssnade på mina åsikter.

linek skrev:

Pressmeddelande 09-02-27, Psykologtidningen skrev:Aspergerdiagnoser bör utredas

En rejäl kartläggning av omfattningen av felaktiga Aspergerdiagnoser är angelägen, säger Sylvia Mellfeldt Milchert, psykolog och specialist i neuropsykologi och handikappsykologi med anledning av en artikel om feldiagnostering i Psykologtidningen nr 3/09.

Sylvia Mellfeldt Milchert var en av dom som utredde mej.

catasa skrev:

Zombie skrev:Och varna alla för habiliteringen i Södertälje?

Nä. Dom jag har träffat där, vilket är nog 5 pers, så har dom varit bra. Men tydligen är inte alla bra där. Så jag tycker inte man ska "dömma ut" hela stället pga av en person.

Det Staffan Rislund Törner skrev i Psykologitidningen är hans personliga åsikt och ska absolut inte kopplas ihop med Södertäljes hablitering, som jag faktiskrt bara har hört bra saker om.

Sedan tycker jag att det är beklagligt att det finns psykologer som har så stora brister om vad AS är och att den kliniska bilden kan/ser annorlunda ut i det verkliga livet.

Hej!
Jag är helt ny här på forumet och vet inte om jag bryter mot nån oskriven regel nu men jag undrar faktiskt lite vad Sam m.fl. menar när han skriver att det bara är den där Rislund Törner som tycker att många får AS-diagnos på felaktiga grunder? I artikeln står det ju att det är en uppfattning som han delar med många psykologer inom habiliteringen.

När jag läser igenom den här tråden tycker jag att många verkar ha dragits med i nån allmänt hatisk mobbmentalitet gentemot psykologer i allmänhet och Rislund Törner i synnerhet. Läser man artikeln handlar den ju bara om att författaren och andra som tycker som han inte vill att fel personer ska få AS-diagnos. Och det borde väl alla på det här forumet kunna hålla med om? Eller?

Välkommen hit!

************

Vad jag har sett är ingen av oss här för feldiagnosticering eller mot att saken diskuteras.

Men det många av oss ser är en (som det ser ut) sak-okunnig person, som inte vet om sin okunnighet men sitter i maktställning som proffs, med åtföljande risk att hans vanföreställningar och felaktiga slutsatser sprids. Och drabbar folk som behöver olika slags hjälp.

Och för många av oss är det inte heller första gången vi ser det, så vi vet alltför väl att vi kan råka se rätt.

*************************************************************

catasa skrev:

Zombie skrev:
Och varna alla för habiliteringen i Södertälje?

Nä. Dom jag har träffat där, vilket är nog 5 pers, så har dom varit bra. Men tydligen är inte alla bra där. Så jag tycker inte man ska "dömma ut" hela stället pga av en person.
Jag har iaf framfört mina åsikter till min psykolog (som faktiskt vikarierar för den här nissen som skrivit artikeln...kommer inte ihåg vad han hette) som jobbar där och hon förstod mej och lyssnade på mina åsikter.

*lättad utandning.
Tills vidare - för tyvärr är ju inte de som får en gravt okunnig person till hjälp hjälpta av att de flesta får någon bättre, så det vill till att branschen kan sanera sig.*

Det finns säkert enstaka exempel på personer som verkligen fått diagnosen felaktigt, men när någon börjar hävda att ungefär varannan aspergare han själv möter i själva verket fått fel diagnos, känns det avsevärt mer som att det är den bedömaren själv som har låst fast sig vid ett par egna observationer som faktiskt inte alls alltid är korrekta.

Och här handlade det ju inte ens om att förneka AS och normala AS-ktriterier så mycket som att vara övertygad om att vissa andra förklaringsmodeller många gånger helt enkelt är mer troliga.

Vi är några här som själva redan har varit med om att bli kallade feldiagnosticerade av vissa psykologer eller läkare, som uppenbart håller sig med egna privata snävare kriterier än de allmänna. Så principen att börja påstå sådant om många redan diagnosticerade känns tveksam och felaktig överlag.