Tvivlar du på din aspergerdiagnos? (Omröstning)
linek skrev:Wagnström på psykologstudent.se gör ett längre blogginlägg om Rislund Törners artikel.
Tack för tipset! Hade fått det av en annan men glömt det...
Mycket intressant var det.
Läste vidare på hans blogg.. Det här var också intressant, även om jag inte känner igen mig i hans bild av AS (såå drabbad är jag inte, eller upplever jag mig inte).
http://psykologstudent.se/blogs/wagnstr ... utism.aspx
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 16:26:42, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Pdf-version av psykologtidningen 2009 / 3, länk till sidan fjorton med Rislund Törners artikel.
Senast redigerad av linek 2011-05-04 16:26:42, redigerad totalt 1 gång.
linek skrev:Pdf-version av psykologtidningen 2009 / 3, länk till sidan fjorton med Rislund Törners artikel.
Typiskt att jag redan scannat artikeln.
http://minosa.wordpress.com/2009/02/23/ ... s-syndrom/
/Barracuber
Senast redigerad av barracuber 2011-05-04 16:26:42, redigerad totalt 1 gång.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
MsTibbs skrev:Idag känner jag mig autistisk.
Menar du att du inte känner av dina ADHD impulser? Själv är jag så HYPER i huvet och kroppen så jag "flyger i taket" snart (hehehe nu retas jag)
Tänkte flyga omkring en stund upp i ena hörnet om det går. Det är damm där uppe i taket. Skulle va bra o "komma åt". Ska flyga upp dit snart.
Tillverkat egna "vingar". Ska se om dom funkar.
Senast redigerad av zeidon 2011-05-04 16:26:42, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma skrev:TheBoxSaysNo skrev:nä men, hjälp...
ojojoj, har sådan lust att börja rycka mig i håret...
Missvisande titel (alltså för mig som trodde att det skulle handla om aspergare som blir Jaha [...] istället för en aspergerdiagnos...
Usch, nu har jag skrivit massa,men jag behövde det :p
Kul att läsa allas kloka tankar!!!
Woow! Du sa det jag hade velat säga, om jag hade haft sinnesnärvaron och kunskapen osv. Tack!
Kan vi inte skriva ihop nåt tillsammans och skicka in till tidningen, som genmäle?
Vad roligt Tack för positiv återkoppling!
Jag skriver gärna något tillsammans med dig, a-mamman. Undrar dock om man kan få vara anonym i en sådan tidning... Är lite paranoid nämligen
Senast redigerad av TheBoxSaysNo 2011-05-04 16:26:42, redigerad totalt 1 gång.
- TheBoxSaysNo
- Inlägg: 2219
- Anslöt: 2008-05-16
TheBoxSaysNo skrev:alfapetsmamma skrev:TheBoxSaysNo skrev:nä men, hjälp...
ojojoj, har sådan lust att börja rycka mig i håret...
Missvisande titel (alltså för mig som trodde att det skulle handla om aspergare som blir Jaha [...] istället för en aspergerdiagnos...
Usch, nu har jag skrivit massa,men jag behövde det :p
Kul att läsa allas kloka tankar!!!
Woow! Du sa det jag hade velat säga, om jag hade haft sinnesnärvaron och kunskapen osv. Tack!
Kan vi inte skriva ihop nåt tillsammans och skicka in till tidningen, som genmäle?
Vad roligt Tack för positiv återkoppling!
Jag skriver gärna något tillsammans med dig, a-mamman. Undrar dock om man kan få vara anonym i en sådan tidning... Är lite paranoid nämligen
Jag är för vimsig för att skriva nåt bra (nu eller annars också, för den delen). Men tack för tanken. Gillade verkligen ditt inlägg, eller tankarna bakom, som jag tolkade dem iaf.
Uppdat. När jag skrev tillsammans så menade jag nåt slags kollektivt vi, som vi på Aspergerforum, vi i OA, vi som de facto har AS och inte känner igen oss i det han skrev osv. Lite väl luddigt tänkt antagligen.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 16:26:42, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Vi är ju några skarpa hjärnor som är med i OA, och andra intresserade som inte är det redan kanske kan tänkas vilja gå med oss...
Så... skriva en artikel tillsammans och underteckna med föreningens namn enbart? Funderar lite... nog förekommer det att organisationer undertecknar artiklar på det viset?
Så... skriva en artikel tillsammans och underteckna med föreningens namn enbart? Funderar lite... nog förekommer det att organisationer undertecknar artiklar på det viset?
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 16:26:42, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma skrev:TheBoxSaysNo skrev:Vad roligt Tack för positiv återkoppling!
Jag skriver gärna något tillsammans med dig, a-mamman. Undrar dock om man kan få vara anonym i en sådan tidning... Är lite paranoid nämligen
Jag är för vimsig för att skriva nåt bra (nu eller annars också, för den delen). Men tack för tanken. Gillade verkligen ditt inlägg, eller tankarna bakom, som jag tolkade dem iaf.
Uppdat. När jag skrev tillsammans så menade jag nåt slags kollektivt vi, som vi på Aspergerforum, vi i OA, vi som de facto har AS och inte känner igen oss i det han skrev osv. Lite väl luddigt tänkt antagligen.
dummis jag... jag tolkade bokstavligt... vi= du och jag ...
Kollektivt vi!!! *nickar* Det är en mycket bra idé faktiskt!
Pemer skrev:Vi är ju några skarpa hjärnor som är med i OA, och andra intresserade som inte är det redan kanske kan tänkas vilja gå med oss...
Så... skriva en artikel tillsammans och underteckna med föreningens namn enbart? Funderar lite... nog förekommer det att organisationer undertecknar artiklar på det viset?
Javisst, en mycket bra idé som jag skrev ovan.
Det stämmer jag har sett insändare/debattartiklar som organisationer undertecknar. Det kanske är också ett sätt att göra OA lite mer känd. Gissar att det finns flera inom autismvärlden som inte hört talas om det.
Senast redigerad av TheBoxSaysNo 2011-05-04 16:26:42, redigerad totalt 1 gång.
- TheBoxSaysNo
- Inlägg: 2219
- Anslöt: 2008-05-16
*Phu* Jag har nu läst hela tråden och artikeln i Psykologtidningen (tack för knuffen, du!) Jag kan inte riktigt bli upprörd över den. För att diagnosen skall ha ett värde, för att den skall vara giltig för patienten och för att den skall få förståelse och acceptans från omgivningen behöver den diskuteras. Både individuellt och generellt.
Jag ser ett mervärde i att sådana diskussioner inte överlåts till sådana som sitter i ett ändläge, som forskare (Gillberg/Kärfve) eller scientologer. Jag ser inte att diskussionen som sådan ifrågasätter varken mig personligen eller gruppen AS-diagnosticerade. Jag är tämligen säker på att min diagnos är korrekt, den stämmer på så många plan, hänger samman på sätt som andra förklaringsförsök inte gör. Den är användbar, för att jag skall kunna förhålla mig till mig själv och till min omgivning. För att jag skall kunna få det stöd jag behöver, såväl strukturellt som informellt.
Men diagnosticering måste vara noggrann. Jag blir inte särskillt glad när jag hör om människor som fått en diagnos "efter 20 minuter med en läkare" eller "för att få tillgång till resurser". Sådant underminerar diagnosens trovärdighet, vilket inte hjälper någon, och sådant måste vi kunna tala om.
Man blir bra på det man mäter. Man tenderar hitta det man söker. Gravida ser magar överallt, jag ser mängder av hundar av "min" ras, jag ser exemplar av bilar av min drömmodell. De finns där, men inte mer eller mindre än förut, utan jag ser dem mer. Men man kan också se det man söker även när det inte finns där, eller n'är det finns där av andra anledningar.
NPF har vissa symptom, men dessa symptom kan även förekomma av andra orsaker. Biologiska, psykologiska, sociala. Därför ser jag det som en nödvändighet att utredningar är noggranna, att de görs grundligt och helst med en så öppen och förutsättningslös frågeställning som möjligt. Att utreda med frågeställningen [AS=Y/N?] kan leda till att symptom bara jämförs mot diagnoskriterier i AS.
Symptom bör enligt min åsikt jämföras mot en mängd möjliga förklaringar så att man hittar den som passar bäst och hjälper mest. Breda frågeställningar och kompetenta, tvärproffesionella utredningsteam.
Sätt er gärna ned med ett exemplar av Mini DSM 4 och kolla hur lätt det är att hitta en eller ett par saker som passar in i ett antal diagnoser, ingen kan ta sig genom den lilla boken utan att åtminstonne uppvisa några symptom på några åkommor. Innan jag fick min AS-diagnos (som kallades "klockren") har genom åren många försök gjorts att pressa in mig i andra diagnoser, och jag har kallats för atypisk ditt och gränsnära datt och allt möjligt. Man har sett det man har letat efter, eller i alla fall nästan/kanske/nära nog. Jag tycker det skulle vara mycket förvånande om inte detta kan gå även åt andra hållet, att man ser AS om man letar efter AS.
When all you have is a hammer, everything looks like a nail
På temat breda utredningar och diagnoser som snarare temporära/dynamiska än statiska finns här två artiklar som jag fan intressanta och nyanserade. Det är något jag alltid uppskattar, nyans och att en viktig diskussion inte tigs ihjäl eller överlåts åt extremisterna.
Läkatrtidningen 2007 nr 14 sid 1126-7 "Barn och ungdomar med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar. Spektrum av störningar kräver utredningsteam med bredd"
Hittar inget sätt att länka direkt, men om man söker med författare och år är det lätthittat
http://ltarkiv.lakartidningen.se/
Attention nr 2 2008, sid 4, Mandre, En diagnos måste ha ett syfte
Jag ser ett mervärde i att sådana diskussioner inte överlåts till sådana som sitter i ett ändläge, som forskare (Gillberg/Kärfve) eller scientologer. Jag ser inte att diskussionen som sådan ifrågasätter varken mig personligen eller gruppen AS-diagnosticerade. Jag är tämligen säker på att min diagnos är korrekt, den stämmer på så många plan, hänger samman på sätt som andra förklaringsförsök inte gör. Den är användbar, för att jag skall kunna förhålla mig till mig själv och till min omgivning. För att jag skall kunna få det stöd jag behöver, såväl strukturellt som informellt.
Men diagnosticering måste vara noggrann. Jag blir inte särskillt glad när jag hör om människor som fått en diagnos "efter 20 minuter med en läkare" eller "för att få tillgång till resurser". Sådant underminerar diagnosens trovärdighet, vilket inte hjälper någon, och sådant måste vi kunna tala om.
Man blir bra på det man mäter. Man tenderar hitta det man söker. Gravida ser magar överallt, jag ser mängder av hundar av "min" ras, jag ser exemplar av bilar av min drömmodell. De finns där, men inte mer eller mindre än förut, utan jag ser dem mer. Men man kan också se det man söker även när det inte finns där, eller n'är det finns där av andra anledningar.
NPF har vissa symptom, men dessa symptom kan även förekomma av andra orsaker. Biologiska, psykologiska, sociala. Därför ser jag det som en nödvändighet att utredningar är noggranna, att de görs grundligt och helst med en så öppen och förutsättningslös frågeställning som möjligt. Att utreda med frågeställningen [AS=Y/N?] kan leda till att symptom bara jämförs mot diagnoskriterier i AS.
Symptom bör enligt min åsikt jämföras mot en mängd möjliga förklaringar så att man hittar den som passar bäst och hjälper mest. Breda frågeställningar och kompetenta, tvärproffesionella utredningsteam.
Sätt er gärna ned med ett exemplar av Mini DSM 4 och kolla hur lätt det är att hitta en eller ett par saker som passar in i ett antal diagnoser, ingen kan ta sig genom den lilla boken utan att åtminstonne uppvisa några symptom på några åkommor. Innan jag fick min AS-diagnos (som kallades "klockren") har genom åren många försök gjorts att pressa in mig i andra diagnoser, och jag har kallats för atypisk ditt och gränsnära datt och allt möjligt. Man har sett det man har letat efter, eller i alla fall nästan/kanske/nära nog. Jag tycker det skulle vara mycket förvånande om inte detta kan gå även åt andra hållet, att man ser AS om man letar efter AS.
When all you have is a hammer, everything looks like a nail
På temat breda utredningar och diagnoser som snarare temporära/dynamiska än statiska finns här två artiklar som jag fan intressanta och nyanserade. Det är något jag alltid uppskattar, nyans och att en viktig diskussion inte tigs ihjäl eller överlåts åt extremisterna.
Läkatrtidningen 2007 nr 14 sid 1126-7 "Barn och ungdomar med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar. Spektrum av störningar kräver utredningsteam med bredd"
Hittar inget sätt att länka direkt, men om man söker med författare och år är det lätthittat
http://ltarkiv.lakartidningen.se/
Attention nr 2 2008, sid 4, Mandre, En diagnos måste ha ett syfte
Senast redigerad av pH 2011-05-04 16:26:42, redigerad totalt 1 gång.
Fast PH, det t ex jag ifrågasatte med artikeln är inte ATT man ifrågasätter saker som utredningar, diagnoser, psykiatrin osv, utan hur han uttalade sig. Jag tyckte han ganska mycket lät som om andra inte kunde sitt jobb eftersom de feldiagnosticerade så mycket åt AS-hållet till, och som om han skulle kunna göra det bättre (vilket jag inte tycker det lät som).
Det är säkert så att vissa skulle ha annan diagnos än en som hör till det neuropsykiatriska området, men det är nog ännu fler som borde haft en npf-diagnos istället för nåt annat.
Det är iaf vad jag tror efter att ha tagit del av vad andra föräldrar berättar om det hårresande bemötande de mött på t ex BUP och andra instanser och varit med om det jag varit med om, med mina ungar, och mig själv (där jag t ex gått hos terapeut i fem år utan att en tanke om npf ens andades).
Och på tal om att se det man vill se, som trotssyndrom där det är AS eller AS där det är "bara" svårt dysfunktionell uppväxt osv så rekommenderar jag verkligen boken Reweaving the autistic tapestry, av Lisa Blakemore-Brown.
Det är säkert så att vissa skulle ha annan diagnos än en som hör till det neuropsykiatriska området, men det är nog ännu fler som borde haft en npf-diagnos istället för nåt annat.
Det är iaf vad jag tror efter att ha tagit del av vad andra föräldrar berättar om det hårresande bemötande de mött på t ex BUP och andra instanser och varit med om det jag varit med om, med mina ungar, och mig själv (där jag t ex gått hos terapeut i fem år utan att en tanke om npf ens andades).
Och på tal om att se det man vill se, som trotssyndrom där det är AS eller AS där det är "bara" svårt dysfunktionell uppväxt osv så rekommenderar jag verkligen boken Reweaving the autistic tapestry, av Lisa Blakemore-Brown.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 16:26:42, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Vad jag förstår arbetar han på habiliteringen och möter där många med AS-diagnos. Om det funkar som här så har det habiliteringen som LSS-insats, och har således rätt till det via sin diagnos. Att han således träffar många med en diagnos torde ju inte vara märkligt i sig. Hans erfarenhet verkar vara att diagnosen inte är korrekt hos vissa. Detta vill han peka på, och det tycker jag är intressant och en viktig diskussion.
Han verkar inte ifrågasätta att NPF "finns". Han verkar heller inte ifrågasätta att de som han anser feldiagnosticerade behöver hjälp.
Jag minns att jag läste en bok av Attwood, där han talade om att i samhällen där HFA men inte AS berättigar till stöd är HFA en betydligt vanligare diagnos än på andra ställen. Jag har hört om barn som inte kan få stöd (som man vet vilket det är som behövs) förrän de utretts och fått diagnos. Jag har hört om människor med drag av både ADHD och AS får diagnosen AS för att de då kan få rätt till hjälp som de har ett uppenbart behov av. Säkerligen lovvärt på individbasis i en mycket etiskt svår situation. Men det innebär också en risk för urvattning av diagnosbegreppet.
Jag menar inte att vi skall offra individer för en ideologi. Men det är enligt min uppfattning en realitet att samhällsstrukturer och politik har en påverkan i vilka diagnoser som ställs, när och hur. Det behövs en diskussion kring detta menar jag. En diskussion som vi inte bör känna oss hotade eller ifrågasatta av, utan som vi skulle kunna välkomna och delta i.
Därmed inte sagt att artikeln var bra eller dålig, men jag uppfattade den som ett försök att väcka en diskussion som jag ser behövs. För att sammanfatta ser jag två viktiga frågor:
*Utredningar skall vara utförliga och grundliga, med en öppen frågeställning ("vad" snarare än "är det...") och ett öppehet för bio/psyko/socialla orsaksfaktorer.
*Människor skall ha rätt till hjälp för att få ett fungerande liv. Hjälpen skall sättas in så tidigt det går, vara så omfattande som behövs och vara knuten till individen och behoven snarare än förklaringsmodellen (t.ex. diagnos) eller budgetansvarig samhällsinstans (skola/hab/socialtjänst/psykiatri/kommun, etc.).
Jag säger inte emot egentligen, vill bara förstå det upprörande i artikeln. Och så slå ett slag för den i media så ofta förbisedda nyanseringen förståss...
Han verkar inte ifrågasätta att NPF "finns". Han verkar heller inte ifrågasätta att de som han anser feldiagnosticerade behöver hjälp.
Jag minns att jag läste en bok av Attwood, där han talade om att i samhällen där HFA men inte AS berättigar till stöd är HFA en betydligt vanligare diagnos än på andra ställen. Jag har hört om barn som inte kan få stöd (som man vet vilket det är som behövs) förrän de utretts och fått diagnos. Jag har hört om människor med drag av både ADHD och AS får diagnosen AS för att de då kan få rätt till hjälp som de har ett uppenbart behov av. Säkerligen lovvärt på individbasis i en mycket etiskt svår situation. Men det innebär också en risk för urvattning av diagnosbegreppet.
Jag menar inte att vi skall offra individer för en ideologi. Men det är enligt min uppfattning en realitet att samhällsstrukturer och politik har en påverkan i vilka diagnoser som ställs, när och hur. Det behövs en diskussion kring detta menar jag. En diskussion som vi inte bör känna oss hotade eller ifrågasatta av, utan som vi skulle kunna välkomna och delta i.
Därmed inte sagt att artikeln var bra eller dålig, men jag uppfattade den som ett försök att väcka en diskussion som jag ser behövs. För att sammanfatta ser jag två viktiga frågor:
*Utredningar skall vara utförliga och grundliga, med en öppen frågeställning ("vad" snarare än "är det...") och ett öppehet för bio/psyko/socialla orsaksfaktorer.
*Människor skall ha rätt till hjälp för att få ett fungerande liv. Hjälpen skall sättas in så tidigt det går, vara så omfattande som behövs och vara knuten till individen och behoven snarare än förklaringsmodellen (t.ex. diagnos) eller budgetansvarig samhällsinstans (skola/hab/socialtjänst/psykiatri/kommun, etc.).
Jag säger inte emot egentligen, vill bara förstå det upprörande i artikeln. Och så slå ett slag för den i media så ofta förbisedda nyanseringen förståss...
Senast redigerad av pH 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
Då säger jag att du verkar ha den nyansering och kunskap som jag uppfattade det som att han saknade.
Jag håller helt med dig i det du säger här, t ex i att det inte får bli så att man ger en diagnos som är för tung för att nån ska komma i åtnjutande av resurser man inte kan få utan, fast man behöver dem (som en AS-diagnos istället för autistiska drag, för att få resurs i skolan t ex).
En annan jag tyckte var intressant och som lät intelligentare (i brist på bättre ord) i sin argumentation är den som skrev ett genmäle på Psykologstudent-bloggen. Minns inte namnet, men det började på Wa tror jag (så dement är jag...).
Jag håller helt med dig i det du säger här, t ex i att det inte får bli så att man ger en diagnos som är för tung för att nån ska komma i åtnjutande av resurser man inte kan få utan, fast man behöver dem (som en AS-diagnos istället för autistiska drag, för att få resurs i skolan t ex).
En annan jag tyckte var intressant och som lät intelligentare (i brist på bättre ord) i sin argumentation är den som skrev ett genmäle på Psykologstudent-bloggen. Minns inte namnet, men det började på Wa tror jag (så dement är jag...).
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
alfapetsmamma skrev:En annan jag tyckte var intressant och som lät intelligentare (i brist på bättre ord) i sin argumentation är den som skrev ett genmäle på Psykologstudent-bloggen. Minns inte namnet, men det började på Wa tror jag (så dement är jag...).
Brukar känna mig dement ibland också. När jag inte sovit på en vecka till exempel.
Senast redigerad av zeidon 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
Återpostar länken till tvivelinlägget Can ADHD be Misdiagnosed as Aspergers? på ADHD Forums från tråden Kan jag ha AS?
Senast redigerad av linek 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
pH skrev:Läkatrtidningen 2007 nr 14 sid 1126-7 "Barn och ungdomar med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar. Spektrum av störningar kräver utredningsteam med bredd"
Hittar inget sätt att länka direkt,
http://ltarkiv.lakartidningen.se/2007/temp/pda33243.pdf
Senast redigerad av HGJ 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
HGJ skrev:pH skrev:Läkatrtidningen 2007 nr 14 sid 1126-7 "Barn och ungdomar med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar. Spektrum av störningar kräver utredningsteam med bredd"
Hittar inget sätt att länka direkt,
http://ltarkiv.lakartidningen.se/2007/temp/pda33243.pdf
TACK!
Senast redigerad av pH 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma skrev:En annan jag tyckte var intressant och som lät intelligentare (i brist på bättre ord) i sin argumentation är den som skrev ett genmäle på Psykologstudent-bloggen. Minns inte namnet, men det började på Wa tror jag (så dement är jag...).
Wagnström.
Senast redigerad av HGJ 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
HGJ skrev:alfapetsmamma skrev:En annan jag tyckte var intressant och som lät intelligentare (i brist på bättre ord) i sin argumentation är den som skrev ett genmäle på Psykologstudent-bloggen. Minns inte namnet, men det började på Wa tror jag (så dement är jag...).
Wagnström.
Tack!
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Jag vet inte om jag någonsin tar mig upp ur den här funktionella anal(fabetism)en , men av det lilla jag hittills har lyckats läsa av den här tråden verkar det vara dags att ringa i stora alarmklockan. Gärna i OA:s namn, om vi kan få de inte bara skarpaste, utan också mest pålästa och sansade, hjärnorna att skriva.
Och varna alla för habiliteringen i Södertälje?
Mitt preliminära intryck är av en psykodynamiker som bringar psykodynamiken i ännu värre vanrykte genom att slåss för den utanför dess tillämpningsområde. Det är djävligt synd, när den redan är så misskrediterad att man inte kan få psykodynamisk hjälp av det allmänna mot sådana livshistoriska trauman man lätt ådrar sig till följd av en Asperger-konstitution i det här samhället.
************
Sedan en annan min käpphäst: att AS-diagnosen och andra liknande borde göras om från symptom- till konstitutionsdiagnoser. Åtminstone så länge det inte erkänns som en mänsklig rättighet att få kostsam offentlig hjälp enbart på grundval av uppenbart behov. Och ett så mänskligt samhälle kan vi nog se oss i månen efter.
För precis som Bror Duktig och andra har varit inne på, är "funktionshinder" i fall som våra ofta i hög grad en miljö- och livsfasbetingad sak. Ofta i tidigare oanad grad när funktionshindret plötsligt hinner ikapp en aspergare (sic!) som tidigare inte uppfyllde strikt symptombaserade kriterier. Och för den som inte vill diagnosticera sig finns det väl inget tvång, för helvete!
(Det är mycket de inte fattar...)
Och varna alla för habiliteringen i Södertälje?
Mitt preliminära intryck är av en psykodynamiker som bringar psykodynamiken i ännu värre vanrykte genom att slåss för den utanför dess tillämpningsområde. Det är djävligt synd, när den redan är så misskrediterad att man inte kan få psykodynamisk hjälp av det allmänna mot sådana livshistoriska trauman man lätt ådrar sig till följd av en Asperger-konstitution i det här samhället.
************
Sedan en annan min käpphäst: att AS-diagnosen och andra liknande borde göras om från symptom- till konstitutionsdiagnoser. Åtminstone så länge det inte erkänns som en mänsklig rättighet att få kostsam offentlig hjälp enbart på grundval av uppenbart behov. Och ett så mänskligt samhälle kan vi nog se oss i månen efter.
För precis som Bror Duktig och andra har varit inne på, är "funktionshinder" i fall som våra ofta i hög grad en miljö- och livsfasbetingad sak. Ofta i tidigare oanad grad när funktionshindret plötsligt hinner ikapp en aspergare (sic!) som tidigare inte uppfyllde strikt symptombaserade kriterier. Och för den som inte vill diagnosticera sig finns det väl inget tvång, för helvete!
(Det är mycket de inte fattar...)
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
En annan sak vi måste ha med i tankar och eventuellt skriveri är förstås det faktum att man kan ha AS och alla möjliga psykiatriska och fysiologiska dysfunktioner samtidigt, precis som vem som helst. Där råkade Rislund Törner händelsevis snudda vid en sanning som tydligen få "experter" inser.
Än bättre om vi också kan få in en förberedande vink om att tillstånden ifråga kanske inte alltid torde behandlas likadant hos oss som hos "normala". Inses ännu mer sällan.
Än bättre om vi också kan få in en förberedande vink om att tillstånden ifråga kanske inte alltid torde behandlas likadant hos oss som hos "normala". Inses ännu mer sällan.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
Stämmer bra det. Jag har Asperger Syndrom. Odiagnosticerad ADD eller ADHD.
Sen har jag 4-15 olika personlighetsstörningar som uppkommit genom min trevliga interaktion med världen.
En JÄVLA sörja alltså. Ror med kajak just nu i skiten.
Sen har jag 4-15 olika personlighetsstörningar som uppkommit genom min trevliga interaktion med världen.
En JÄVLA sörja alltså. Ror med kajak just nu i skiten.
Senast redigerad av zeidon 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
Jag tvivlade inte på den först, men senare. Nu är jag dock inte lika tvivlande.
Har kanske inte de tydligaste dragen, men det beror kanske mer på min blandning av eventuella diagnoser, förutom AS: adhd och en möjlig borderline. Den förstnämnda ska strax (ett år!) utredas och den senare är mest spekulation - på grund av min identitetsproblematik (växlar väldigt, väldigt lätt i vad jag tycker och sånt - och har svårt att skilja mina egna problem med andras) i kombination med vanföreställningar vid depression och mitt skiftande humör mellan deprimerad till hypoman. ADHD-biten täcker impulsiviteten tillsammans med borderline i så fall medan ADHD måste "till" för att täcka min dåliga koncentrationsförmåga och arbetsminnet som raderas stup i kvarten.
Har kanske inte de tydligaste dragen, men det beror kanske mer på min blandning av eventuella diagnoser, förutom AS: adhd och en möjlig borderline. Den förstnämnda ska strax (ett år!) utredas och den senare är mest spekulation - på grund av min identitetsproblematik (växlar väldigt, väldigt lätt i vad jag tycker och sånt - och har svårt att skilja mina egna problem med andras) i kombination med vanföreställningar vid depression och mitt skiftande humör mellan deprimerad till hypoman. ADHD-biten täcker impulsiviteten tillsammans med borderline i så fall medan ADHD måste "till" för att täcka min dåliga koncentrationsförmåga och arbetsminnet som raderas stup i kvarten.
Senast redigerad av Liljencroowna 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
- Liljencroowna
- Inlägg: 4412
- Anslöt: 2009-02-28
Pressmeddelande 09-02-27, Psykologtidningen skrev:Aspergerdiagnoser bör utredas
En rejäl kartläggning av omfattningen av felaktiga Aspergerdiagnoser är angelägen, säger Sylvia Mellfeldt Milchert, psykolog och specialist i neuropsykologi och handikappsykologi med anledning av en artikel om feldiagnostering i Psykologtidningen nr 3/09.
Senast redigerad av linek 2011-05-04 16:26:43, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Aspergare och vården