KS och Tomtenissa:

Problem att kommunicera är väl ändå det viktigaste i hela diagnosen? Problem att använda språket är däremot specifikt för autism. Aspergare brukar vara bättre på att använda språket men sämre på NT-kommunikation som ju huvudsakligen bygger på en massa annat än språk.

Att följa bemötandeguidens råd är att behandla aspergare som förståndshandikappade.
Det är också idiotiskt att ge allmänna råd om bemötande av aspergare då vi är en väldigt heterogen skara.
En tydligt muppig aspergare som 'inte är med i matchen' kan jag förstå att de tilltalar extra tydligt, men om man som jag inte ger den sortens intryck är det en förolämpning.

Jag blir hellre kallad kukhuvud än tilltalas som om jag vore tio år.

Senast var när jag träffade en psykolog för ca 2 år sen. Förutom att fråga mig två gånger på raken om jag hade varit där förut pekade hon ut riktningen mot rummet med hela handen; "dit ska vi gå".
Under hela samtalet talade hon l-å-n-g-s-a-m-t och pedagogiskt och låtsades inte ens om att jag låg fyra steg före henne i meningsutbytet.

När jag gick därifrån pekade hon ut var dörren var, visade en informationsbroschyr och förklarade för mig vad en konsulterande läkare är för någonting. Pekade på telefonnumret och sade att man kunde ringa dit.

Hon måste ha läst den där guiden...

KrigarSjäl skrev:Att följa bemötandeguidens råd är att behandla aspergare som förståndshandikappade.
Det är också idiotiskt att ge allmänna råd om bemötande av aspergare då vi är en väldigt heterogen skara.
En tydligt muppig aspergare som 'inte är med i matchen' kan jag förstå att de tilltalar extra tydligt, men om man som jag inte ger den sortens intryck är det en förolämpning.

Jag blir hellre kallad kukhuvud än tilltalas som om jag vore tio år.

Senast var när jag träffade en psykolog för ca 2 år sen. Förutom att fråga mig två gånger på raken om jag hade varit där förut pekade hon ut riktningen mot rummet med hela handen; "dit ska vi gå".
Under hela samtalet talade hon l-å-n-g-s-a-m-t och pedagogiskt och låtsades inte ens om att jag låg fyra steg före henne i meningsutbytet.

När jag gick därifrån pekade hon ut var dörren var, visade en informationsbroschyr och förklarade för mig vad en konsulterande läkare är för någonting. Pekade på telefonnumret och sade att man kunde ringa dit.

Hon måste ha läst den där guiden...

Kanske inte så underligt att jag åker ut ur alla åtgärder när jag skäller ut idioter som tror de vet ALLT om alla autismspektrumstörningar för att de har sett Rainman...

Konkreta frågor kan de aldrig svara på, hittills, gökarna som ska hjälpa mig till en arbetsplats.

KrigarSjäl skrev:Att följa bemötandeguidens råd är att behandla aspergare som förståndshandikappade.
Det är också idiotiskt att ge allmänna råd om bemötande av aspergare då vi är en väldigt heterogen skara.
En tydligt muppig aspergare som 'inte är med i matchen' kan jag förstå att de tilltalar extra tydligt, men om man som jag inte ger den sortens intryck är det en förolämpning.

Jag blir hellre kallad kukhuvud än tilltalas som om jag vore tio år.

Senast var när jag träffade en psykolog för ca 2 år sen. Förutom att fråga mig två gånger på raken om jag hade varit där förut pekade hon ut riktningen mot rummet med hela handen; "dit ska vi gå".
Under hela samtalet talade hon l-å-n-g-s-a-m-t och pedagogiskt och låtsades inte ens om att jag låg fyra steg före henne i meningsutbytet.

När jag gick därifrån pekade hon ut var dörren var, visade en informationsbroschyr och förklarade för mig vad en konsulterande läkare är för någonting. Pekade på telefonnumret och sade att man kunde ringa dit.

Hon måste ha läst den där guiden...

Kukhuvud.

vi har ett FOOOOOOORUUUUUMMMM här, för sånna som DIIIIIIG. FOOORUM. Där man DISKUTEEEEERAR saker.

det nämns i min SIIIIGNAAAATUUUUR. det är ett långt och svårt ord, som betyder "det som är SIIIIIIIST" i mitt meddelande.

Kukhuvud! *pekar neråt och tolkar dig bokstavligt*

Savanten Svante skrev:Kanske inte så underligt att jag åker ut ur alla åtgärder när jag skäller ut idioter som tror de vet ALLT om alla autismspektrumstörningar för att de har sett Rainman...

Konkreta frågor kan de aldrig svara på, hittills, gökarna som ska hjälpa mig till en arbetsplats.

Nej precis, svenska myndighetsmänniskor verkar ha gått kurs i att uttrycka sig vagt.
Särskilt mycket yrkeskompetens och normal förmåga till respektfullt bemötande besitter de sällan.
Tanter är ett jävla släkte broschprydda foträta hornbågade birgittor från den skyddade medelklassen som inte vet ett skit om livet i marginalerna.
Någon emot?

I en tillvaro styrd av det naturliga urvalet hade de strukit med för länge sen. Såna som jag hade regerat.
Men vända papper, besluta och le nedlåtande, det kan de göra.

KrigarSjäl skrev:Att följa bemötandeguidens råd är att behandla aspergare som förståndshandikappade.
Det är också idiotiskt att ge allmänna råd om bemötande av aspergare då vi är en väldigt heterogen skara.
En tydligt muppig aspergare som 'inte är med i matchen' kan jag förstå att de tilltalar extra tydligt, men om man som jag inte ger den sortens intryck är det en förolämpning.

Jag blir hellre kallad kukhuvud än tilltalas som om jag vore tio år.

Senast var när jag träffade en psykolog för ca 2 år sen. Förutom att fråga mig två gånger på raken om jag hade varit där förut pekade hon ut riktningen mot rummet med hela handen; "dit ska vi gå".
Under hela samtalet talade hon l-å-n-g-s-a-m-t och pedagogiskt och låtsades inte ens om att jag låg fyra steg före henne i meningsutbytet.

När jag gick därifrån pekade hon ut var dörren var, visade en informationsbroschyr och förklarade för mig vad en konsulterande läkare är för någonting. Pekade på telefonnumret och sade att man kunde ringa dit.

Hon måste ha läst den där guiden...

Haha, det var värre än allt jag varit med om... Guiden var väl ingen höjdare direkt men jag tycker det är konstigt att skriva att AS inte har med kommunikationsproblem att göra då det vanligtvis är huvudproblemet som gör att man får diagnosen.

Ett allmännt råd som borde räcka ganska långt är att ge fan i att flumma och säga det som ska sägas uttryckligen, men jag tycker inte heller att det behövs en bok om det.

KrigarSjäl skrev:Den som har autism/aspergers syndrom har nedsatt förmåga att kommunicera och umgås.
Nedsatt förmåga att kommunicera!?
Jag har fan svart bälte i att kommunicera och har så gjort med folk från jordens alla hörn. Jag har 'kommunicerat' alldeles utmärkt med irländska tattare, Hells Angels, politiker, präktiga världsförbättrarstudenter, huliganer, halv- hel- och tokfeminister, kristna, muslimer, buddhister, jänkare, polacker, japaner, ryssar, lastbilschaufförer, psykologer, poliser, chilenare, flummare, adelsmän, präster, nyliberaler, kommunister, dräggpunkare, bankrånare etc.
Jag kan skriva en en självhjälpsbok om kommunikation åt hjonen som klottrat ner denna "bemötandeguide".

Men problem att umgås med svenssontyper har du ju? Så då har du väl "nedsatt förmåga att umgås".

Jag vet att jag har problem att kommunicera med många, NT och aspies.
Men förr trodde jag det var andra som hade svårt att kommunicera tydligt. Jag var tydlig, men det var det som var problemet, så ska man inte vara, då anses man som barnslig el oförskämd.

Nedan mina egna reaktioner på reglerna:

Tänk på detta i ditt bemötande:
- ge ett lugnt intryck, stressa inte - ja, det är förstås alltid bra, själv blir jag lätt stressad om andra är det
- ta god tid på dig vid mötet/samtalet - Ja, det är också självklart, om man inte är van att prata om sig själv el känner sig osäker och misstänksam, tar det tid att få kontakt
- uttryck dig så tydligt och konkret du kan - ja tack
- använd så få ord som möjligt.- ja, varför prata för pratandes egen skull, man tappar bort det viktiga i ordsvallet
Tänk på att personen:
- inte tänker konkret eller hör alla ord du säger - fattar jag inte. Först står det att man ska prata konkret, sen att personen inte tänker konkret?
- inte tolkar ord och meningar som du - det kan väl hända vilka personer som helst, man har olika erfarenheter och referensramar
- inte förstår att du inte tänker likadant som han eller hon tänker - gäller inte mig men kanske mycket unga personer som inte träffat så många andra människor el mer autistiska
- inte kan tolka din mimik eller ditt kroppsspråk - just det, jag har fullt upp med att lyssna på orden och med att prata själv
- kan prata, men kanske inte gör det - det gäller väl en del men inte mig
- pratar, men kanske inte som du, och har svårt i samspelet med andra - ja, det är väl just "svårt i samspelet med andra" som är typiskt för autister/aspergare

Men det borde kanske läggas till:
- tänk på att en del högfungerande är mycket stingsliga och överkänsliga för att bli behandlade som de lågfungerande

Det verkar finnas en hel del bemötandeguider och avsikten verkar inte vara att se ner på andra utan snarare finnas för att motverka sådant.

Det kan ju vara bra om det finns en väldigt stor oförståelse om bl.a. aspergers (eftersom det är så "nytt")att de som inte hängt med i utbildnings-svängarna inom vården lär sig vad det handlar om.
Som det sas ovan så är det handikappföreningarna som oftast är de som föreslår formuleringarna och då gäller det ju att lobba mer genom egna föreningar för att ändra dessa formuleringar.

Här är några länkar till andra bemötandeguider. Fast de flesta är ganska lika den andra.

Gotlands. I princip samma formuleringar som TS, men ingenting om autism/ AS
http://www.gotland.se/imcms/25844

Hallands. Likadan som mallen men bara om autism
http://www.lthalland.se/upload/19188/Bemotandeguide.pdf

Kristianstad. Jäkligt ful, men ser ut att vara skriven annorlunda med annorlunda råd om as/autism
http://www.kristianstad.se/upload/Funktionshinder/dokument/bemotandeguide.pdf

Halmstads. Intressant. Alla råd sammanslagna för att gälla möjliga funktionshinder
http://www.halmstad.se/prod/halmstad/dalis2halmstad.nsf/vyFilArkiv/Bemotandeguide.pdf


Artikel om någon föreläsnings turné med samma mål som ovanstående.
http://www.autismforum.se/gn/opencms/we ... nte_pa_det

(Jag har lite problem med dagisspråket som brukar finnas i de flesta pamfletter som ges ut från sociala, vårdställen, AF och FK.)

Tomtenissa skrev:Koboshi
Jag tror att vi är ganska många på forumet som inte skulle ha något problem med att gå med i t.ex. Mensa... just därför blir jag arg på saker som exemplet ovan. Om personerna får för sig att de ska bemöta ALLA inom autismspektrumet på det viset eftersom "det stod så i guiden" (läs bara högre upp om att "ha ögonkontakt med personen som du talar med"... de borde skrivit in att det oftast inte behövs i Autism/Aspergerguiden)... så blir det lätt så att de idiotförklarar personerna redan innan de har träffat dem.

Man skall alltid ha ögonkontakt med den man pratar med. Nått som för mig blir jobbigt i längden men det är en god sak att göra och komma ihåg. Det har inte med intelligens att göra. Och talar man med flera får man även inkludera dem med ögonen - inte lika ofta som med den man talar med men ändå.

Att de som skrivit denna broschyr har dragit alla över en kam är olyckligt men den är ändå bättre än att möta en som inte vet hur denne skall förhålla sig mot mig. Och som A sa gillar du inte det hela kan du ju skriva till dem som skrivit broschyren och påpeka felen. Allt är mho (My Humble Opinion).

KrigarSjäl skrev:Under hela samtalet talade hon l-å-n-g-s-a-m-t och pedagogiskt och låtsades inte ens om att jag låg fyra steg före henne i meningsutbytet.

Jag är vad man kallar "högutbildad" men en specialpedagog på habiliteringen talade till mig som om jag vore ett barn. Hon var tillsammans med en annan person på min arbetsplats för att kartlägga ev problem.

Det handlade bla om störande ljud från ett angränsande rum och innan hon öppnade den dörren var hon så där överdrivet tydlig och talade extremt långsamt
" - Nu öppnar jag dörren och då kommer det att låta ! "

KrigarSjäl skrev:Senast var när jag träffade en psykolog för ca 2 år sen. Förutom att fråga mig två gånger på raken om jag hade varit där förut pekade hon ut riktningen mot rummet med hela handen; "dit ska vi gå".
Under hela samtalet talade hon l-å-n-g-s-a-m-t och pedagogiskt och låtsades inte ens om att jag låg fyra steg före henne i meningsutbytet.

När jag gick därifrån pekade hon ut var dörren var, visade en informationsbroschyr och förklarade för mig vad en konsulterande läkare är för någonting. Pekade på telefonnumret och sade att man kunde ringa dit.

Hon måste ha läst den där guiden...

Haha, jag har haft en sådan kurator.
Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra riktigt.
Det var i början efter att jag hade fått diagnos, så det var helt nytt för mig att bli sååå muppförklarad.

Jag satt och var ganska förundrad och var väldigt tyst, samt kunde inte alls se personen i ansiktet ens för en sekund.

Helst hade jag velat skälla ut henne när hon pratade om "vad stickar du för fiiint?" ("en disktrasa", vilket fick henne att reagera lustigt, men det var faktiskt en disktrasa). Och så såg hon min gamla korg som jag nyss hade köpt, och sade, "vet du vad, den korgen, den tror jag är ett fynd, det tänker jag".
Jag ville helst fråga vad fan min korg hade att göra med samtalet, men jag både kom av mig, och var för rädd för att säga saker.

Hon pratade mycket tyyydligt och saaakta. Ibland sade hon "vet du vad XXX, det där kan ju ha med aaasperger att göra, tänker jag. Tror du inte att det kan vara så".

Hon var till noll hjälp för övrigt. Förmedlade någon enkelt kontakt med ett vuxendagis bara ("du vill väl gärna vara där, du gillar ju gamla saker och tanken att återanvända? Du vet, de vittjar insamlingarna åt pingstkyrkans second hand, och jobbar med trä och sådant").
(Vuxendagiset visade sig vara mycket bättre än hon fick det att framstå som. Inget handikappställe.)

KrigarSjäl skrev:

Glimma skrev:Men personligen gillar jag den inte överlag.

Jaså?
Själv blir jag heligt förbannad och skulle helst se författaren till den här "bemötandeguiden" framför en exekutionspatrull.

Men du ska ju alltid vara så himla extrem jämt & det får du väl vara också. Men det blir lite tröttsamt ibland. Du måste sätta dig in en Svensson människas situation, som du så nedlåtande kallar dessa som inte har denna diagnos, som också är helt oerfaren eller iaf har haft lite med sådana som du och mig att göra. För att minimera risken av misstag kan det då vara helt i sin ordning att ha sådana här riktlinjer. De försöker iaf bemöta oss på ett vettigt sett, utifrån deras värderingar & information och kom ihåg: Vi har trots allt ett funktionshinder som inte alltid är så lätt att hantera för andra utomstående. Du behöver tänka utanför din egen värld. Alla fungerar vi olika och jag är ändå lite positiv till att de åtminstone gör ett försök. Fast de borde ha tänkt till lite mer och lagt till att att alla inte fungerar på samma sätt. Inte generaliserat det så.

Tanter har jag bara mött inom psykvården och på ställen där man hamnar i insatser (typ gamla AMI).

Alla jag har träffat på FK, LSS/kommunen AF m.fl. har varit värsta jävla drakarna.
Inte någon LSS-handläggare har varit nedlåtande mot mig i fråga om vad de tror att jag inte klarar. I stället har de påstått att vi aspergare försöker få saker som vi egentligen klarar.
De har erkänt att de kan inget om asperger, och det märks.
De beter sig som socialtanter på soc, som tror att det kommer slödder som vill ha lite gratispengar och inte vill jobba.

Det (näst?) största felet med den där guiden är att det står saker som "tänk på att personen saknar/inte kan" o.s.v.
Inte "kan ha svårigheter med", utan helt enkelt "saknar".

Jag har inte läst igenom hela guiden, men det borde också någonstans stå att det allra viktigaste, oavsett tillstånd, är att läsa individen. Det är det som helt klart saknas mest inom vård och omsorg. Det går 100 kassa personer på 1 bra inom detta område.
Och den bristen drabbar alla någon gång, men vissa (som oss) väldigt ofta.

Vård/omsorgspersonal och t.o.m. läkare går väldigt ofta efter skolboken, vad det än handlar om.
T.o.m. när det gäller rent fysiska/medicinska saker.

Glimma skrev:

KrigarSjäl skrev:

Glimma skrev:Men personligen gillar jag den inte överlag.

Jaså?
Själv blir jag heligt förbannad och skulle helst se författaren till den här "bemötandeguiden" framför en exekutionspatrull.

Men du ska ju alltid vara så himla extrem jämt & det får du väl vara också. Men det blir lite tröttsamt ibland. Du måste sätta dig in en Svensson människas situation, som du så nedlåtande kallar dessa som inte har denna diagnos, som också är helt oerfaren eller iaf har haft lite med sådana som du och mig att göra. För att minimera risken av misstag kan det då vara helt i sin ordning att ha sådana här riktlinjer. De försöker iaf bemöta oss på ett vettigt sett, utifrån deras värderingar & information och kom ihåg: Vi har trots allt ett funktionshinder som inte alltid är så lätt att hantera för andra utomstående. Du behöver tänka utanför din egen värld. Alla fungerar vi olika och jag är ändå lite positiv till att de åtminstone gör ett försök. Fast de borde ha tänkt till lite mer och lagt till att att alla inte fungerar på samma sätt. Inte generaliserat det så.

Mycket bra inlägg!

Glimma skrev:

Alien skrev:

KrigarSjäl skrev:Den som har autism/aspergers syndrom har nedsatt förmåga att kommunicera och umgås.
Nedsatt förmåga att kommunicera!?
Jag har fan svart bälte i att kommunicera och har så gjort med folk från jordens alla hörn. Jag har 'kommunicerat' alldeles utmärkt med irländska tattare, Hells Angels, politiker, präktiga världsförbättrarstudenter, huliganer, halv- hel- och tokfeminister, kristna, muslimer, buddhister, jänkare, polacker, japaner, ryssar, lastbilschaufförer, psykologer, poliser, chilenare, flummare, adelsmän, präster, nyliberaler, kommunister, dräggpunkare, bankrånare etc.
Jag kan skriva en en självhjälpsbok om kommunikation åt hjonen som klottrat ner denna "bemötandeguide".

Men problem att umgås med svenssontyper har du ju? Så då har du väl "nedsatt förmåga att umgås".



Jag vet att jag har problem att kommunicera med många, NT och aspies.
Men förr trodde jag det var andra som hade svårt att kommunicera tydligt. Jag var tydlig, men det var det som var problemet, så ska man inte vara, då anses man som barnslig el oförskämd.

Nedan mina egna reaktioner på reglerna:

Tänk på detta i ditt bemötande:
- ge ett lugnt intryck, stressa inte - ja, det är förstås alltid bra, själv blir jag lätt stressad om andra är det
- ta god tid på dig vid mötet/samtalet - Ja, det är också självklart, om man inte är van att prata om sig själv el känner sig osäker och misstänksam, tar det tid att få kontakt
- uttryck dig så tydligt och konkret du kan - ja tack
- använd så få ord som möjligt.- ja, varför prata för pratandes egen skull, man tappar bort det viktiga i ordsvallet
Tänk på att personen:
- inte tänker konkret eller hör alla ord du säger - fattar jag inte. Först står det att man ska prata konkret, sen att personen inte tänker konkret?
- inte tolkar ord och meningar som du - det kan väl hända vilka personer som helst, man har olika erfarenheter och referensramar
- inte förstår att du inte tänker likadant som han eller hon tänker - gäller inte mig men kanske mycket unga personer som inte träffat så många andra människor el mer autistiska
- inte kan tolka din mimik eller ditt kroppsspråk - just det, jag har fullt upp med att lyssna på orden och med att prata själv
- kan prata, men kanske inte gör det - det gäller väl en del men inte mig
- pratar, men kanske inte som du, och har svårt i samspelet med andra - ja, det är väl just "svårt i samspelet med andra" som är typiskt för autister/aspergare

Men det borde kanske läggas till:
- tänk på att en del högfungerande är mycket stingsliga och överkänsliga för att bli behandlade som de lågfungerande

Suverän inledningskommentar om KS relation till Svenssons! hahaha! Fullträff tycker jag det var.

Bror Duktig skrev:Helst hade jag velat skälla ut henne när hon pratade om "vad stickar du för fiiint?" ("en disktrasa", vilket fick henne att reagera lustigt, men det var faktiskt en disktrasa). Och så såg hon min gamla korg som jag nyss hade köpt, och sade, "vet du vad, den korgen, den tror jag är ett fynd, det tänker jag".
Jag ville helst fråga vad fan min korg hade att göra med samtalet, men jag både kom av mig, och var för rädd för att säga saker.

Det får mig att tänka på när min stora tös var på BUP och de frågade om hennes sköldpaddor och hon till slut frågade varför de frågade om dem och om de inte kunde komma till saken...

Koboshi skrev:Man skall alltid ha ögonkontakt med den man pratar med. Nått som för mig blir jobbigt i längden men det är en god sak att göra och komma ihåg.

Jag har läst att man ska ha ögonkontakt omkring 70% av tiden, men inte mer. Mer än så kan uppfattas som stirrigt eller lite hotfullt. Det här gällde NTare.

Har också sett rekommendationer från en expert att det kan vara bra för företag på möten att fokusera på en tavla eller datorskärm snarare än att bara samtala, eftersom ögontittandet i ett vanligt samtal i någon liten mån begränsar människors möjlighet att tänka fritt (man känner lite mer övervakad och bedömd än annars). I synnerhet att tänka på när man ägnar sig åt brainstorming där fritt tänkande är viktigt.

Bror Duktig skrev:Hon pratade mycket tyyydligt och saaakta. Ibland sade hon "vet du vad XXX, det där kan ju ha med aaasperger att göra, tänker jag. Tror du inte att det kan vara så".

Och det var förmodligen fel, så hon både agerade underligt och kom till felaktiga slutsatser. Tänker jag.

Altus skrev:

Bror Duktig skrev:Hon pratade mycket tyyydligt och saaakta. Ibland sade hon "vet du vad XXX, det där kan ju ha med aaasperger att göra, tänker jag. Tror du inte att det kan vara så".

Och det var förmodligen fel, så hon både agerade underligt och kom till felaktiga slutsatser. Tänker jag.

(jag gjorde fetstilt)

Jag vet inte om hon hade rätt eller ej. Hon verkade säga det lite planlöst som svar på random problem eller random som inte fungerade optimalt som i en perfekt värld.

Altus skrev:Har också sett rekommendationer från en expert att det kan vara bra för företag på möten att fokusera på en tavla eller datorskärm snarare än att bara samtala, eftersom ögontittandet i ett vanligt samtal i någon liten mån begränsar människors möjlighet att tänka fritt (man känner lite mer övervakad och bedömd än annars).

Därför är det konstigt att proffsen alltså vill att vi inte ska kunna tänka fritt

Glimma skrev:

KrigarSjäl skrev:

Glimma skrev:Men personligen gillar jag den inte överlag.

Jaså?
Själv blir jag heligt förbannad och skulle helst se författaren till den här "bemötandeguiden" framför en exekutionspatrull.

Men du ska ju alltid vara så himla extrem jämt & det får du väl vara också. Men det blir lite tröttsamt ibland. Du måste sätta dig in en Svensson människas situation, som du så nedlåtande kallar dessa som inte har denna diagnos, som också är helt oerfaren eller iaf har haft lite med sådana som du och mig att göra. För att minimera risken av misstag kan det då vara helt i sin ordning att ha sådana här riktlinjer. De försöker iaf bemöta oss på ett vettigt sett, utifrån deras värderingar & information och kom ihåg: Vi har trots allt ett funktionshinder som inte alltid är så lätt att hantera för andra utomstående. Du behöver tänka utanför din egen värld. Alla fungerar vi olika och jag är ändå lite positiv till att de åtminstone gör ett försök. Fast de borde ha tänkt till lite mer och lagt till att att alla inte fungerar på samma sätt. Inte generaliserat det så.

Skitsnack.
Jag har haft med tanter att göra sen jag var barn, varför jag vet hur de funkar, hur de arbetar, vad de tänker och vad det är som driver dem.
Därför känner jag också mycket snabbt igen ÄKTA engagemang när jag ser det. Jag ser vilka som är genuint intresserade av att hjälpa människor och vilka som mest av allt är intresserade av att köra med folk. Förstår du ens skillnaden?

Jag har varit tvungen att lära mig det. Jag har varit tvungen att utveckla min instinkt, min gut feeling och jag litar på den mer än någonting annat. Framför allt litar jag mer till min instinkt än till allmänna floskler om "förståelse".

Om du är så tvärsäker på att mina samlade erfarenheter sen femårsåldern är fel undrar jag vilket mandat du har för den saken.

Om du accepterar att bli klappad på huvudet är det upp till dig, men jag för min del vägrar det.
Skulle jag se på mig själv med deras ögon skulle jag inte ha kommit någon vart överhuvudtaget.
Den här omsorgsfascismen uppmuntrar osjälvständighet, viljelöshet och underkastelse. Men det är inte jag.

Jag är inget får och behöver därför inte bry mig om vad herdarna säger.

Bror Duktig skrev:Tanter har jag bara mött inom psykvården och på ställen där man hamnar i insatser (typ gamla AMI).

Alla jag har träffat på FK, LSS/kommunen AF m.fl. har varit värsta jävla drakarna.
Inte någon LSS-handläggare har varit nedlåtande mot mig i fråga om vad de tror att jag inte klarar. I stället har de påstått att vi aspergare försöker få saker som vi egentligen klarar.
De har erkänt att de kan inget om asperger, och det märks.
De beter sig som socialtanter på soc, som tror att det kommer slödder som vill ha lite gratispengar och inte vill jobba.

Ja, det här korrelerar exakt med min senaste upplevelse av möte på FK; en en snofsigt scarfklädd honvarelse som ser på mig som något katten dragit in.
Jag tvivlar ibland på att byråkrater ens är människor. Dom ser iaf intre oss som människor, vi är ärenden på ett skrivbord som måste klaras av innan de åker på semester till Mallorca.

KrigarSjäl skrev:Dom ser iaf inte oss som människor, vi är ärenden på ett skrivbord som måste klaras av innan de åker på semester till Mallorca.

Otroligt brutalt beskrivet, men många gånger med säkerhet ack så sant!