jag undrar om det är nån som märkt typ att om man umgås med nån så är det svårt att lyssna eller följa när det inte handlar om nåt jag kan relatera till eller är intresserad av. och jag har väldigt få men djupa intressen och saker att reletara till.

men om det är nåt jag är intresserad av eller kan relatera till så är jag igång som bara den.

Grejen är den att folk uppfattar mig som jag inte bryr mig eller är tjatig om mitt.

Jag har inte typ tänk på detta föräns jag träffat folk som är ärliga och raka och förklarat detta för mig. Och nu får jag nästan lite panik.

Är jag helt rutten? Och hur fasen ska jag kunna bli bättre på det här?

Om jag hade sagt "ursäkta men jag hänger inte med på det du sa eller kan du förklara bättre" varje gång jag behövde så hade ju folk tyckt jag var dum.

så jag svarar anntingen kort och hoppas det blir ok eller papegojar mig. säger det dom sa fast med andra ord så blir dom nöjda.


Moderator mnordgren: ändrade stavningen i rubriken.

Nä, det där fenomenet har jag faktiskt aldrig hört talas om....

Du beskriver i princip grundproblematiken för AS. ^^

Jag håller med biologic, och jag misstänker att Moggy är ironisk... :) Jag funkar också precis på det viset, bortsett från att jag inte har haft något specialintresse på flera år. Eller det har jag nog visst det, jag spelade nämligen otroligt mycket förr. Utvecklingen där går ju väldigt fort och numera känns det inte alls lika roligt, däremot tycker jag det är kul att samla på gamla konsoler, men det kostar en hel del pengar och det har jag inget överflöd av just nu. :)

Ja jösses. Intressen kan vara dyra. Konsoler kostar inte så mycket jämnfört med apple datorer. Hade det som intresse ett bra tag. köpte både old school och även nya apple datorer.

Tyckte old school var mest intressant men ville även lära mig den nya tekniken av apple.

Vill inte veta hur mycket pengar jag gjorde av med under den tiden.

Sen fastnade jag för gaming datorer. gjorde inte saken bättre.

Det där med ironi också. Totaly lost on me .

Ja, andrahandsvärdet på Mac's är enormt. Sen håller de ju väldigt hög kvalité och går sällan sönder så länge man tar hand om grejerna.

Ironi tror jag att jag förstår ganska bra, men från vissa fattar jag inte alls om de är ironiska eller ej. Speciellt inte om de har en tendens till att vara det ofta.

pappan skrev:jag undrar om det är nån som märkt typ att om man umgås med nån så är det svårt att lyssna eller följa när det inte handlar om nåt jag kan relatera till eller är intresserad av. och jag har väldigt få men djupa intressen och saker att reletara till.

Om hjärnan inte hittar något av intresse i ingående information kommer den att varva ned och nästan somna. Så det gäller alltså att väcka den då och då när den andre pratar. Genom att svara Hmmm, ja, nej, jag förstår, nej jag är inte riktigt med där, så du menar att .....(upprepa här något av vad den andre sa) genom att aktivera din hjärna, ditt tal så kan du förhoppningsvis hänga kvar i samtalet. Fokusera så mycket du kan på den andre och försök "gå med" personen så långt du kan.

Det är så jag själv brukar göra.

Lycka till!

Jag får testa . men jag brukar bli rätt snabbt trött av att umgås med folk. undrar hur trött jag kommer bli om jag ska testa vara med mer . Men vår nog välja mina tillfällen helt enkelt.

prodge64 skrev:Ironi tror jag att jag förstår ganska bra, men från vissa fattar jag inte alls om de är ironiska eller ej. Speciellt inte om de har en tendens till att vara det ofta.

Jag hade NES och SNES som specialintresse för ett par år sedan... håller på att sälja ut det sista av samlingen på Tradera nu, för jag har tappat sugen totalt...

Jag förstår ironi bra, och är själv väldigt sarkastisk ibland. Men inte om det är väldigt subtilt. Då tolkar jag det bokstavligt.

Debbido skrev:Om hjärnan inte hittar något av intresse i ingående information kommer den att varva ned och nästan somna. Så det gäller alltså att väcka den då och då när den andre pratar. Genom att svara Hmmm, ja, nej, jag förstår, nej jag är inte riktigt med där, så du menar att .....(upprepa här något av vad den andre sa) genom att aktivera din hjärna, ditt tal så kan du förhoppningsvis hänga kvar i samtalet. Fokusera så mycket du kan på den andre och försök "gå med" personen så långt du kan.

Det är så jag själv brukar göra.

Lycka till!

Det fungerar inte för mig, jag har lärt mig att ge passande svar även när jag är inne i min "bubbla". Fast man märker ju att jag är helt borta.

jag hade NES som special intresse. Lärde mig om 6502 assembler och tog reda på hur jag kunde göra egna spel , till och med få ut dom på en nintendo kasett. Himmla intressant faktiskt . Fick reda på en massa kul som varför det blinkar i många spel. och varför den gråa bilden blinkar när man inte har en kasett . Älskar få reda på sånt , just varför det sker pga hårdvara / mjukvara begränsningar .

just nu har jag fullständigt gärvt ner mig i Unity 3D motorn. Har nämnligen project i skolan att göra ett dator spel på 4 veckor , och jag har alldig haft programmering som intresse sedan jag var 12

Biologic: Vill du förklara "inne i din bubbla" .

pappan skrev:Biologic: Vill du förklara "inne i din bubbla" .

När jag är "inne i min bubbla" så stänger jag av, skärmar av mig från omvärlden. Jag är vid medvetande, men det är mer som om världen runt omkring mig är en film som jag interagerar med. Overklighetskänslor skulle man kunna kalla det. Vissa gånger så märker jag inte att jag går in i mig själv; jag upptäcker det först när jag "hajar till" och kommer tillbaka till verkligheten.

Det låter kanske mer dramatiskt än det egentligen är, jag är ju inte helt okontaktbar. Ibland tänker jag inte på någonting, andra gånger tänker jag på tio saker samtidigt.
När jag går in i detta tillstånd så är det för att det blir för många intryck, jag måste vila hjärnan och ladda upp för att kunna fortsätta en konversation eller vad det nu må vara. Det händer i princip alltid i stimmiga miljöer, som t.ex. på krogen, men även under pågående konversationer. Har nog 30 min som maxgräns för att hålla igång uppmärksamheten på en specifik sak.

På kvällarna så går jag in i mig själv innan jag lägger mig, främst när jag gör någonting som jag vet får mig att slappna av - som t.ex. att sitta vid datorn. Då kan min sambo prata med mig, men jag svarar bara "mm", "hmm" och "aaa" utan att egentligen höra vad han säger.

pappan skrev:jag hade NES som special intresse. Lärde mig om 6502 assembler och tog reda på hur jag kunde göra egna spel , till och med få ut dom på en nintendo kasett. Himmla intressant faktiskt . Fick reda på en massa kul som varför det blinkar i många spel. och varför den gråa bilden blinkar när man inte har en kasett . Älskar få reda på sånt , just varför det sker pga hårdvara / mjukvara begränsningar .

Wow, det var lite mer avancerat än det jag höll på med! Riktigt coolt. Jag lärde mig utgivningsfakta om de flesta spel, samt reparerade konsoller! Och spelade lite, förstås.

Det tråkiga är att jag aldrig träffat nån som kan eller har samma intresse som jag. alltid fått göra det ensam. visserligen inget problem men jag kan tänka mig jag hade kunnat göra större saker om nån annan också hade varit med med lika intensivt intresse och kunskap. och jag hade njutit av att få pladdra om mitt intressen och nån hade kunnat pladdra tillbaka och gett mig en utmanning att lära mig mer eller så.

Alltid när jag babblar så är det ingen som förstår .... SUCK.

Om jag har problem med något så är det att förstå varför andra behöver min glädje för att själva vara glada, varför deras egna känslor och reaktioner inte räcker. Det är nästan som att vissa saker inte hänt förrän de fått det bekräftat med glada tillrop. Men så håller jag å andra sidan heller inga föredrag om mina egna intressen. Frågar någon så pratar jag gärna om det, men jag är noga med att inte överösa folk med detaljer om det som jag fyller min tid med. Just eftersom jag själv har så svårt för att uppbåda intresse för deras saker.

Sussietuss skrev:Om jag har problem med något så är det att förstå varför andra behöver min glädje för att själva vara glada, varför deras egna känslor och reaktioner inte räcker. Det är nästan som att vissa saker inte hänt förrän de fått det bekräftat med glada tillrop. Men så håller jag å andra sidan heller inga föredrag om mina egna intressen. Frågar någon så pratar jag gärna om det, men jag är noga med att inte överösa folk med detaljer om det som jag fyller min tid med. Just eftersom jag själv har så svårt för att uppbåda intresse för deras saker.

Om du ursäktar så låter det ganska aspigt. Kriterierna (DSM-IV) säger bland annat (utdrag):

DSM-IV skrev:...
(3) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
...

Jag är lite så där också. Är sällan intresserad av sådant som lockar andra. När jag delar med mig är det till sådana som jag känner väl (familjen, nära vänner) eller nära arbetskamrater (på den tiden).

Det där med "glada tillrop" tycker jag är mest när folk sitter och gnäller på saker och ting, som politiker, fallskärmar, myndigheter, facket och allt det kan vara. Om man då är tyst eller har ett bra motargument blir de nästan förnärmade.



@pappan

pappan i första inlägget skrev:jag undrar om det är nån som märkt typ att om man umgås med nån så är det svårt att lyssna eller följa när det inte handlar om nåt jag kan relatera till eller är intresserad av. och jag har väldigt få men djupa intressen och saker att reletara till.

men om det är nåt jag är intresserad av eller kan relatera till så är jag igång som bara den.

Grejen är den att folk uppfattar mig som jag inte bryr mig eller är tjatig om mitt.

Jag har inte typ tänk på detta föräns jag träffat folk som är ärliga och raka och förklarat detta för mig. Och nu får jag nästan lite panik.

Är jag helt rutten? Och hur fasen ska jag kunna bli bättre på det här?

Om jag hade sagt "ursäkta men jag hänger inte med på det du sa eller kan du förklara bättre" varje gång jag behövde så hade ju folk tyckt jag var dum.

så jag svarar anntingen kort och hoppas det blir ok eller papegojar mig. säger det dom sa fast med andra ord så blir dom nöjda.

Jag är som Sussietuss att jag märker dvs läser av när det är dags att sluta pladdra, om jag känner personen jag pratar med, annars kan det vara svårare. jag har också lärt mig genom åren att man inte ska pladdra för mycket, då uppfattas man som nördig vilket är en dödssynd.

Om någon annan pladdrar om sitt inför mig, brukar jag säga, "det är intresseant men tyvärr är jag inte så insatt i det du säger". Tyvärr bör man ju spela intresserad trots att man inte är det.

Ibland brukar jag hymla med ögonen, rycka på axlarna och trött konstatera att "världen idag är så komplex så jag har inte orkat sätta mig in i det ämnet" eller tv-serien eller politiska frågan eller vad det kan vara. Och det brukar respekteras. Människor - även NT - lever uppstressade och uttröttade av hur komplicerat samhället är - säger man så tycker ingen det är konstigt. Utom i undantagsfall när man råker ut för nån besserwisser som vet allt, kan allt, förstår allt, har koll på allt och kommer ihåg allt.

Om en person börjar prata med mig om någonting som jag verkligen inte bryr mig om, så är risken väldigt stor att jag inte ens tar in lite information. Troligen så nickar jag och säger "mm" fast jag egentligen inte förstår ett dugg av vad personen säger. Det kan bli jobbigt ifall en fråga ställs i slutet, dessutom. Haha...

Förr så brukade jag alltid säga "vad sa du?" när jag inte hade hängt med, men det blir ju lite jobbigt i längden, på grund av alla upprepningar, (från både min och den andres sida) att det helt enkelt underlättade ifall jag bara låtsades lyssna.

Sheyen skrev:Om en person börjar prata med mig om någonting som jag verkligen inte bryr mig om, så är risken väldigt stor att jag inte ens tar in lite information. Troligen så nickar jag och säger "mm" fast jag egentligen inte förstår ett dugg av vad personen säger. Det kan bli jobbigt ifall en fråga ställs i slutet, dessutom. Haha...

Förr så brukade jag alltid säga "vad sa du?" när jag inte hade hängt med, men det blir ju lite jobbigt i längden, på grund av alla upprepningar, (från både min och den andres sida) att det helt enkelt underlättade ifall jag bara låtsades lyssna.

+1 kunde ha skrivit om mej eller exakt så känner jag och fungerar.

hur fungerar "NT" i siuationer när dom inte vet nått om saken, hur mycket kan dom lyssna osv.

vad är skillnaden?

hangwithmeifyourforreal skrev:hur fungerar "NT" i siuationer när dom inte vet nått om saken, hur mycket kan dom lyssna osv.

vad är skillnaden?

Det undrar jag också! Är det en väldigt stor skillnad eller är det kanske rent av samma problematik för en NT?

NT bara byter samtalsämne. De har mycket lättare att snabbt hoppa från ämne till ämne som pingpongbollar än vad aspisar har.

Om du har något kvar vid det här laget biologic så kanske jag är intresserad av något av det du har kvar, beroende på sortiment och skick.

Pappan, minns du varför lagget i en NES uppstår ibland? Förutom att för mycket händer på en gång då... Jag minns t.ex. att när det syntes för många monster på en gång i Zelda 2 så blev det slött.

Förresten, i Japan kunde man kolla aktiekurserna med sin Famicom, som den hette där, om man hade köpt till ett modem. Gissa vem som har ett?