Undrar om det finns fler här på forumet som lider av sådan tvångstankar ibland som inte är så kraftiga som OCD o. liknande utan lindrigare, men ändå väldigt energikrävande o. tröttande. För mig kommer de i perioder o. så känns det som att jag måste göra en massa saker som eg. är onödiga o. gör jag inte det får jag ångeskänslor eller liknande. Omöjliga att stå emot. Hoppas lära mig det! Har blivit smått bättre iaf. Perioderna är kortare!

Då jag är inne i dessa perioder är jag nästan helt uppslukad av dem. Numera är det bara få dagar i rad, men då jag var yngre kunde pågå veckor i rad. Kunde knappt utföra andra saker o. gjorde jag det kunde jag knappast fokusera på annat utan satt o. hade typ ångest för att jag inte hann med allt som tvånget sa att jag borde göra o. ställde ibland in möten, aktiviteter etc. för att bli klar med sysslorna. Det är inga specialintressen - inget som intresserar mig utan rent, ramt tvång.

Moderator: Slog ihop med en annan tråd om tvångstankar och ändrade i samband därmed rubriken något.

Finns en tråd här.

Ok. Men hittar inte riktigt vad jag är ute efter. Försökte läsa igenom all text. *suck*

Gör som du tycker bäst, för min del! Jag ville bara undvika en dubbeltråd, ifall det skulle vara så att den gamla såg ut att kunna tas upp igen (och berikas med din vinkling). Borde väl ha tänkt på att skriva det.

Som att titta ner i marken för att man vill undvika att se människors ansikten? Då har jag tvångstankar.

Jag måste ställa saker på samma plats i sin speciella ordning, saker får inte trasslas in i varandra; t ex att jag sätter igång vattenkranen, ställer in en sak i skåpet, tar ett glas vatten sen stänger av vattenkranen.
Småsaker måste slutföras en sak i taget, annars blir det jobbigt.
Och givetvis får inte saker nudda varandra. De måste också stå i en rak linje.

I perioder är det värre och då måste jag göra saker ett visst antal gånger för att bli nöjd typ.

Men bland folk lyckas jag undvika detta på bästa sätt, genom att snabbt byta fokus. Haha låter löjligt. Men det funkar rätt bra! Och genom att strukturera upp det mer o mer så kommer jag nog till slut över det. Det blir mindre och mindre.
Jag har ingen förklaring till varför jag får tvångstankarna eller varför jag måste göra sakerna.

Zombie skrev:Gör som du tycker bäst, för min del! Jag ville bara undvika en dubbeltråd, ifall det skulle vara så att den gamla såg ut att kunna tas upp igen (och berikas med din vinkling). Borde väl ha tänkt på att skriva det.

Ok. Jag väljer att behålla min tråd!

Hej! Är aspie, är ny på detta forum och hoppas att ni kan hjälpa mig. Har någon här haft en bild i skallen som inte vill gå bort och som gör en nervös/rädd?

Skämtar du? Jag har hela filmer som vägrar gå bort.

Edit: Ehr, jag glömde som vanligt bort att välkomna den nya medlemmen. Välkommen!

Välkommen!

Jag skulle väl inte säga att det rent bokstavligt är en bild, men det känns som att man har en föreställning i huvudet om vad som kan hända.

På dig själv menar du?

Välkommen!

Hej

Välkommen!

Jag känner inte riktigt igen mig, men nästan. Andra typer av tvångstankar har jag haft genom åren. Någon berättade att i Bamseklubben hade ungarna ätit mask med blod (spaghetti med ketchup). Första gången jag åt spaghetti själv efter det, krälade spaghettin på tallriken. En annan gång kokade jag ris och riset såg ut som små äckliga djur.

Men det har bara hänt när jag har varit ensam. Aldrig när jag har ätit med någon. Och det har blivit bättre med åren, nu händer det väldigt sällan och jag brukar kunna tänka bort det om det kommer eller äta framför TV:n eller nåt.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag missförstog nog hela grejen. Ämnet är tvångstankar men frågan var annorlunda. För en sekund där trodde jag att jag hade någon att dela dessa tankar med. Hmm.

Välkommen.

Japp, har i perioder haft skräckfyllda (eller ibland elaka) ansikten som poppat upp på näthinnan när jag blundar. De har dock inte besökt mig på ett tag.

JessLin: Berätta om bilden, när den kommer och varför, samt hur du blir skrämd.

earlydayminer: Det råder nog ingen förvirring här om att vi förstår dina filmer. Iaf jag.
Men vad handlar de om? Mönster?

Tvångstankar som bara finns i sinnet talar vi väldigt lite om.

Jag har filmer själv.

Jag har vissa bilder och filmer i huvudet som är mycket obehagliga. Tvångstankar är de dock inte, snarare mardrömsaktiga typ samt gamla minnen/fimklipp som går på repeat som jag inte kan hindra. Kanske inte är sånthär du menar, om du skrivit rubrik tvångstankar?

Välkommen iallafall ska du vara! =)

Mardröm:
Bilden är snarare en kortfilm och föreställer min syster som ramlar nerför trappan och jag, istället för att ringa ambulans, bara står där och låter henne dö. Den poppade bara upp i huvudet medan jag åt middag och finns där i bakhuvet hela tiden. Jag är ganska ung 18 år och mina syskon och jag bor fortfarande hemma. Jag är rädd för att om min syster skulle ramla på riktigt så skulle jag reagera precis som i kortfilmen.

Kan någon hjälpa mig?

Du känner dig maktlös? Jag har haft liknande scenario där jag sätter mig själv på prov. Jag känner mig maktlös varje dag, det känns som om att det är min uppgift att hjälpa de som inte kan hjälpa sig själva. Jag skulle lätt ställa upp som frivillig att åka och hjälpa människor som behöver hjälp. I synnerhet när det gäller naturkatastrofer.

Jag önskar att jag hade mer pengar så att jag kunde skänka dem till organisationer som hjälper, t ex läkare utan gränser och djurens rätt. För att känna att jag åtminstone har gjort någonting viktigt, för en bra sak. Det skulle dock bara fylla en liten del, jag vill se dem in i ögonen och tala om för dem att vi är här för att hjälpa. Vi är här för att förändra det människor slutar hoppas på varje dag. Vi är här för att ge dem en chans till att hoppas på förändring. Det krävs att man håller en livslång kontakt med dessa människor, så att de förstår att man menade allvar dagen man gav dem ens hand och en bit av sitt hjärta. Fast det är lite av mina djupare tankar, men de tränger sig på dagligen. Och det är jag glad för även om jag lider lite. En bit på vägen till mannen jag vill vara.

Mardröm: - "Men vad handlar de om? Mönster?"

Nja, alltså jag kan skapa mönster med om det är det jag vill men det är i synnerhet surrealistiska fantasifilmer. Det är en visuell tankekraft jag inte upptäckt på riktigt förens några månader sen. Jag vet inte hur jag skall förklara det men jag hoppas på att kunna lära mig 3d program för att visa vad det är jag verkligen ser. Jag är grymt intresserad av all design i vår värld och i min värld. Jag skall förklara allt för samtliga på forumet dagen jag är säker på vad det är som har skett med mig. När den dagen kommer vet jag inte, men jag behöver en längre tid till att fundera över det här. Jag vill inte ge er en falsk bild av vem jag är, jag vill inte framstå som osäker när jag väl förklarar det.

earlydayminer skrev:Mardröm: - "Men vad handlar de om? Mönster?"

Nja, alltså jag kan skapa mönster med om det är det jag vill men det är i synnerhet surrealistiska fantasifilmer. Det är en visuell tankekraft jag inte upptäckt på riktigt förens några månader sen. Jag vet inte hur jag skall förklara det men jag hoppas på att kunna lära mig 3d program för att visa vad det är jag verkligen ser. Jag är grymt intresserad av all design i vår värld och i min värld. Jag skall förklara allt för samtliga på forumet dagen jag är säker på vad det är som har skett med mig. När den dagen kommer vet jag inte, men jag behöver en längre tid till att fundera över det här. Jag vill inte ge er en falsk bild av vem jag är, jag vill inte framstå som osäker när jag väl förklarar det.

Tror personligen att det är vår inre energi som behöver ta vägen någonstans så då skapas allt det här inom oss och kan man sen omvandla den, ta ut den, och skapa något som i bästa fall kan ge oss mat på bordet = fantastiskt

Introversion, naturligtvis är det så!

earlydayminer skrev:Introversion, naturligtvis är det så!

Tror även att det är viktigt att det kommer ut så det inte blir en loop utan kan betraktas ifrån utsidan, stoppas in igen, snurra runt OCH komma ut som en skapelse.

JessLin skrev:Mardröm:
Bilden är snarare en kortfilm och föreställer min syster som ramlar nerför trappan och jag, istället för att ringa ambulans, bara står där och låter henne dö. Den poppade bara upp i huvudet medan jag åt middag och finns där i bakhuvet hela tiden. Jag är ganska ung 18 år och mina syskon och jag bor fortfarande hemma. Jag är rädd för att om min syster skulle ramla på riktigt så skulle jag reagera precis som i kortfilmen.

Kan någon hjälpa mig?

Ja, jag förstår, om Ms Tibbs har rätt eller fel i att det är en tvångstanke spelar ju mindre roll, det är ju inte en "Repris" av ngt som hänt och en klar tankestörning som försämrar din livskvalitet. En katastroftanke.

Varför skulle du inte ringa ambulansen om det var på riktigt?
Jag tror du skulle det.
Det är, förhoppningsvis, till 99%, en "falsk profetia": din syster kommer inte att ramla och du kommer att ringa 112 om så ändå mot all förmodan skulle hända.

Ja så är det förmodligen men det krävs ett hårt arbete för att reparera vad som varit. Mycket känslor har jag dock fått ut tack vare musik, men okej. Vi får se vad som händer här nu framöver, jag spekulerar inte tillsammans med andra människor när jag funderar. Det ger mig en bättre översikt av vad som varit, vad som är och vad som kan komma att bli och en klarsyn! But thanks for your support!

Buy the new product of Sony, only $299!