För övrigt verkade polischefen (om det nu var det han var), som fick en tonårsson på halsen, som en lite något udda och försagd person som kanske skulle kunna vara aspergare...

Nu är jag ingen Läckberg-fan så jag tittar inte på den. Det har som flera sagt varit bättre om den hade fokuserat på den personen och dess yttring av AS. Inte att den personens AS är en sorts mall.
Dessvärre hade jag själv en massa fördomar om vad AS var innan jag själv fick min egen diagnos, bl a det med bristande empati. Empati har jag i överflöd så där fick mina egna fördomar på käften. Och i de böcker jag har läst nu så skriver man att även inom "normala" så skiljer sig empatisk förmåga åt. En med AS som tänker väldigt konkret, för den yttrar sig empatin också konkret. All forskning tyder på att aspergare visst har empatisk förmåga men att den ser annorlunda ut.
Läckberg tar populärvetenskap, lättuggat, och så blir det som det blir. När jag läste Stenhuggaren vill jag minnas att jag ändå inte hängde upp mig sådär jättemycket på just hur pojken beskrevs, det var snarare bra mycket annat som har gjort att det numera inte kommer en enda bok av Läckberg till över tröskeln.

astridhelen skrev:

Inger skrev:Hej och välkommen!

Är du den astridhelen som var med i min numera nedlagda mejlinglista månne?

HEJ INGER!!!
Jaherreminje vad längesedan..
KRAAAAM!!

KUL! Har saknat dig!

(Ursäkta OT)

Pojken som hette Morgan blev ihjälkörd. Han var ingen mördare. Morgans pappa visade sig vara pedofil. Han var inte heller någon mördare. Flickan som mördades hette Sara. Det var hennes Mormor som hade dödat henne. Mormorns historia berättades i tillbakablickar och hon kom ur helvetet och blev som sin mor och morfar; Omänsklig, och sålunda mänsklig.

Jag tycker att historien spretade för mycket. För många ovidkommande detaljer som inte förde någonstans. Jag har inte läst förlagan men har ingen förväntan på att det skulle vara av bestående litterärt värde - kanske kan den säga något viktigt till många människor som inte en Proust eller Joyce skulle kunna säga oss.

håller med - tycker del 1 gav mer än del 2

Vilket bra inlägg av Linda Renner!
Tursamt nog har jag inte läst just "Stenhuggaren", men jag gillar inte Läckbergs böcker något vidare. Nu bojkottar jag henne totalt.
I TV-serien tycker jag att karaktären Morgan var fint spelad; han uppförde sig ungefär som en person med gravare Asperger och verkade inte alls elak eller känslokall.
Men att det står sådana saker i boken. Skäms, Läckberg, ditt jävla....

Håller med atoms fullkomligt om att serien kändes spretig och det var svårt att få sammanhang i de oannonserade hoppen mellan tidsepoker.

Aspergerbiten kändes väl utförd i serien, en händelse som ser ut som en tanke att polischefen kändes ganska aspig också i gengäld, så att man faktiskt porträtterade någon som vi med lite mer komplett bild av vad det handlar om kunde identifiera som tänkbar odiagnosticerad aspie.

Fast jag får väl lov att ta mig tillfälle att kika i boken och se själv hur illa det var i den.

Pemer skrev:Aspergerbiten kändes väl utförd i serien, en händelse som ser ut som en tanke att polischefen kändes ganska aspig också i gengäld, så att man faktiskt porträtterade någon som vi med lite mer komplett bild av vad det handlar om kunde identifiera som tänkbar odiagnosticerad aspie.

Jag tyckte också han var aspig. Han beklagade sig över att han misslyckas i relationer till andra; "det skär sig". Läckberg kanske har skildrat en aspie utan att veta om det?

Kristofer skrev:Inte kul. Främst skadar det oss som grupp. Jag har ännu inte fått perspektiv på vad detta kan innebära för oss, men risken finns att filmen sprider okunskap och fördomar. Jag tycker inte att vi kan begära att enskilda individer som inte berörs av asperger själva ska besitta djup kunskap om asperger. Men. Jag tycker att indivder/företag som tar betalt för information eller underhållning har ett ansvar och rimligtvis borde dessa kunna avkrävas ett visst mått av research. Visst måste fiktion få vara fiktion, men inte när priset för fiktionen är att sprida okunskap och fördomar om en grupp där många redan har en tuff tillvaro.

Vem av oss har inte någon gång bemötts med okunskap i sammanhang där asperger har varit ämne/syfte? Massmediala spridningar av okunskap och fördomar är en del av förklaringen till detta. I synnerhet när det är i sammanhang som uppmärksammas av många. Det drabbar enskilda individer. Privatpersoner.

Juddy skrev:Nu är jag ingen Läckberg-fan så jag tittar inte på den. Det har som flera sagt varit bättre om den hade fokuserat på den personen och dess yttring av AS. Inte att den personens AS är en sorts mall.
Dessvärre hade jag själv en massa fördomar om vad AS var innan jag själv fick min egen diagnos, bl a det med bristande empati. Empati har jag i överflöd så där fick mina egna fördomar på käften. Och i de böcker jag har läst nu så skriver man att även inom "normala" så skiljer sig empatisk förmåga åt. En med AS som tänker väldigt konkret, för den yttrar sig empatin också konkret. All forskning tyder på att aspergare visst har empatisk förmåga men att den ser annorlunda ut.
Läckberg tar populärvetenskap, lättuggat, och så blir det som det blir. När jag läste Stenhuggaren vill jag minnas att jag ändå inte hängde upp mig sådär jättemycket på just hur pojken beskrevs, det var snarare bra mycket annat som har gjort att det numera inte kommer en enda bok av Läckberg till över tröskeln.

Synd att ingen av artikelkommentarerna håller den här klassen...

Som vanligt med artiklar i Aftonbladet och Expressen ett jäkla mök med kommentarsfunktionerna. Jag får upp artikeln som öppen för kommentarer, när jag loggar in för att skriva kommentar ändras texten till att artikeln är stängd för kommentarer. Varför står det inte det redan från början? Man kan ju bli paranoid för mindre!

Men alltså om Lilian var mördaren, vem var då Mary? För jag fattade det som att Mary borde ha varit den narcissistiska mormodern, men hon hette Lilian?

I sin roman låter Läckberg även en fiktiv psykolog beskriva en person med Aspergers syndrom: "Det finns också enstark egocentrering. De har svårt att relatera till andra människors känslor och upplevelser och ser bara till sina egna behov."... "Lite förenklat skulle man kunna säga att sunt förnuft är något som saknas hos en aspergare."

Jag tyckte inte Aspergers Syndrom framställdes som något hemskt i TV-serien. Det var ju så härligt såpoperigt solklart uttalat "underförstått" att den där polischefen själv var aspie av den gamla skolan som inte fick diagnos och snuten som är en "idiot" och tycker att bokstavsdiagnoser är löjlerier och att kort och gott ska kallas "idioti" är en idiot/bokstavsvuxen själv.

Såna där uttalanden om Aspergers som den fiktiva psykologen häver ur sig i boken är ju faktiskt saker som livs levande riktiga aspergare har fått höra i verkligheten av riktiga psykologer. Nu har jag inte läst boken och jag brukar inte ens orka läsa böcker som jag skulle vilja läsa så någon Läckberg-deckare kommer jag nog inte läsa. Fast jag måste erkänna att jag blir lite nyfiken nu när jag får höra att Aspergers syndrom framställs sådär negativt fast jag inte såg något jag upplevde särskilt negativt i TV-serien.

antikropp skrev:Jag tyckte inte Aspergers Syndrom framställdes som något hemskt i TV-serien. Det var ju så härligt såpoperigt solklart uttalat "underförstått" att den där polischefen själv var aspie av den gamla skolan som inte fick diagnos och snuten som är en "idiot" och tycker att bokstavsdiagnoser är löjlerier och att kort och gott ska kallas "idioti" är en idiot/bokstavsvuxen själv.

Precis! Nu behöver bara vi aspergare returnera bollen och se till att sprida ordet att polischefen är en typisk sådan aspergare som var och varannan säkert känner någon, men utan att faktiskt fatta att det är en aspergare, och samtidigt som de tror sig veta att Asperger är något till stor del helt annat.

Så det var verkligen frustrerande att det lagom inte längre ska gå att kommentera den där artikeln.

sugrövmanövern skrev:Men alltså om Lilian var mördaren, vem var då Mary? För jag fattade det som att Mary borde ha varit den narcissistiska mormodern, men hon hette Lilian?

Det tyckte jag också var konstig, för jag fäster mig alltid vid namn. Lilian och Mary var ju tydligen samma person, som väl blivit störd p.g.a. sin hemska barndom. De hade ju samma smycke på sig i alla fall. Men Mary måste väl ha bytt namn till Lilian någon gång, även om det aldrig framgick. Det var som om det var två olika personer, för Mary som ung verkade väl inte galen, bara hämndlysten. OK, hon matade sin morsa med aska, men det var ju en hämnd (dessutom är aska så vitt jag vet inte farligt att äta).

sugrövmanövern skrev:Men alltså om Lilian var mördaren, vem var då Mary? För jag fattade det som att Mary borde ha varit den narcissistiska mormodern, men hon hette Lilian?

Mary var Lilian, innan Mary bytte namn till Lilian

Och läs inte Läckberg. Stenhuggaren var den sista jag lade någon ansträngning på, sedan fick det vara för egen del.

Okej, ja men då var det med namnen utrett, puh . Nej, jag tänker då inte läsa böckerna, verkar inge bra.

Men jag älskar sådana där fåniga svenska filmer och miniserier. Laddade hem Isprinsessan igår och såg. Men nja... gillade Stenhuggaren bättre. Ska se Predikanten idag.

Får duga som underhållning när ingen svensk såpa a´la Rederiet finns att tillgå.

Ja, där lade de ner Rederiet, för att därefter mest göra sådant som Skeppsholmen och Andra Avenyn.

Hela Varuhuset släppt på DVD nu... där är jag nog ändå inte intresserad, men börja släpp Rederiet säsong för säsong, and we´ll be talking!!

Tänk om Morgan hade varit jude istället.