Hon försöker göra rätt samtidigt som hon har dåligt självförtroende. Det är hela det här att om man inte kan bli älskad så försöker man bli respekterad så hon famlar mellan de två och sina sexbehov.

Alien skrev:När hennes mor frågar henne rent ut om hon behöver hjälp, så har Hannah chansen igen. Men givetvis gör hon fel och ljuger - av stolthet?

Hennes mamma berömde henne och berättade hur stolta de (föräldrarna) var över att hon klarade sig på egna ben. Jag vet inte om det är stolthet men hon kan inte få både sina föräldrars respekt och pengar samtidigt.

Eftersom hon ska åka från föräldrarna till New York, tycker jag hon behöver pengarna till hyran mer än respekten. Men det är kanske för aspigt tänkt?

Ja, Hannah sägs ha dåligt självförtroende. Peppningen framför spegeln innan hon ska gå ut tyder också på det. Samtidigt verkar hon så oblyg och framfusig, så jag förstår mig inte alls på henne. Har man dåligt självförtroende tar man inte så många risker att bli dissad. Kanske ska man se henne som otroligt modig och dumdristig? Antagligen hade hon ingen hög status i hemstaden, utan sågs bara som udda och i bästa fall rolig. Vilket hon kompenserar med att se sig själv som så mycket coolare för att hon bor i New York.

Hannah tycker själv att folk är snällare i småstaden, men hon skulle aldrig vilja stanna där egentligen. Hon kan inte få den bekräftelse hon hungrar efter där, och inte heller det härliga förnedringssexet hon har med Adam.

Det här börjar kännas som fikarummet på valfri neurotypisk arbetsplats. En 5 sidor lång diskussion om fiktionella karaktärer i en amerikans serie... seriöst?

Girls sägs vara så realistisk och alla känner igen sig.

Jag tycker inte den är så realistisk (men mer sjaskig och skruvad än vanliga serier) och känner inte igen mig. Jag utser den jag hatar mest varje gång. Den här gången var det Hannah, eftersom hela avsnittet handlade om Hannah.

Men om folk engagerar sig i serien (för och emot) så visar det på en viss kvalitet. Folk i serier är intressantare än vanligt folk, just för att det händer så konstiga saker och de uppför sig så dumt/elakt/skruvat. Vanligt folk visar inte upp sådana drag.

Det finns ju t o m en kvarts diskussion på TV efter varje avsnitt, TV-cirkeln, och många kommentarer på sajten. Själv har jag inget fikabord att diskutera vid längre.

*Alien, stolt mix av AS och NT*

Alien skrev:Men om folk engagerar sig i serien (för och emot) så visar det på en viss kvalitet.

Får jag påminna damen om att "serier" som "Big brother" engagerade hela svenska folket en gång i tiden? Är inte helt övertygad om att "folk engagerar sig" är detsamma som "kvalitet". Faktum är att jag ofta är övertygad om raka motsatsen.

Alien skrev:Jag tycker inte den är så realistisk (men mer sjaskig och skruvad än vanliga serier) och känner inte igen mig. Jag utser den jag hatar mest varje gång. Den här gången var det Hannah, eftersom hela avsnittet handlade om Hannah.

Det där förstår jag f.ö inte alls. Du sitter vecka efter vecka och glor på en serie du mer eller mindre avskyr. Yep, that makes perfect sense - människor älskar ju att hata.

Alien skrev:....just för att det händer så konstiga saker och de uppför sig så dumt/elakt/skruvat. Vanligt folk visar inte upp sådana drag.

Med risken att nallen ivrigt instämmer:
...seriöst? Människor gör inte mycket annat än att uppföra sig dumt/elakt/skruvat.
(Jo jag är fullt medveten om att det i sak kan handla mer om perspektiv och uppfattning snarare än fakta.)

tahlia skrev:Det här börjar kännas som fikarummet på valfri neurotypisk arbetsplats. En 5 sidor lång diskussion om fiktionella karaktärer i en amerikans serie... seriöst?

De är ovanliga karaktärer. Adam är helt olik någon annan karaktär jag stött på. Innehållet är intressant. Det följer ingen, av mig, känd standard. Dock är det Adam som är min egentliga behållning av serien.

Att det är fiktionella karaktärer, att den är amerikansk och att det är en serie är ovidkommande i mitt tycke. Likaså om NT diskuterar sådant i fikarummet.

Kan jag diskutera en bok så kan jag lika gärna diskutera en film eller en TV-serie. Det är helt enkelt inte formen utan innehållet som är intressant.

Jag förstår inte din poäng så du får gärna förtydliga den.

Alien skrev:

DIProgan skrev:Så Hannah får inga creds för att hon inte nämner sina ekonomiska problem? Tycker du bestämt dig för att hon ska va skit helt oavsett vad hon gör.

Ja,det var ju vad hon tänkt göra. Vore det bättre att låta Marnie stå ensam för hyran? Hennes föräldrar har det bättre ställt än Marnie.

Hannah är så irriterande, och jag tror det är meningen att hon ska vara det. När hon fick frågan från tafschefen om hon hade något emot hans tafsande, så hade hon chansen att säga till men hon gjorde inte det. (Man skulle kunnat tro att det berodde på att hon var rädd om sitt jobb, men sen slutade hon iaf. Det var tydligen mer förnedrande att chefen skrattade åt hennes sexerbjudande än att ofrivilligt bli tafsad på.)

När hennes mor frågar henne rent ut om hon behöver hjälp, så har Hannah chansen igen. Men givetvis gör hon fel och ljugar - av stolthet?

Dvs när Hannah kan välja det kloka framför det dumma, så väljer hon fel. För att "vi" alltid styrs av irrationella känslor?

Detr som gör det allra mest irriterande är att Hannah inte är klent begåvad utan smart. Ändå beter hon sig så osmart.

Nu förstår jag bättre hur du tänker. Jag gillar att läsa dina analyser av serien.

Jag tror att Hannah ska gå att känna igen sig i lagom mycket. Hon väljer fel hela tiden för att folk gör dumma val jämt. Sedan gör hon kanske lite dummare val lite oftare än gemene man för att tittarna ska dels roas och dels känna sig lite bättre själva.

Tallbarr skrev:Jag förstår inte din poäng så du får gärna förtydliga den.

Min poäng är väl (oerhört förenklad och förkortad) - realiteten bör vara av större intresse, om inte annat för att det är den vi och de människor vi bryr oss om, lever i.

Tallbarr skrev:

Alien skrev:När hennes mor frågar henne rent ut om hon behöver hjälp, så har Hannah chansen igen. Men givetvis gör hon fel och ljugar - av stolthet?

Hennes mamma berömde henne och berättade hur stolta de (föräldrarna) var över att hon klarade sig på egna ben. Jag vet inte om det är stolthet men hon kan inte få både sina föräldrars respekt och pengar samtidigt.

Mm, så tänker jag också.

tahlia skrev:

Tallbarr skrev:Jag förstår inte din poäng så du får gärna förtydliga den.

Min poäng är väl (oerhört förenklad och förkortad) - realiteten bör vara av större intresse, om inte annat för att det är den vi och de människor vi bryr oss om, lever i.

Jag har inte den typ av insyn i andra människors förehavanden som serien återspeglar. Jag upplever att serien är ärligare och mer realistisk än något annat. Jag kan känna igen vissa beteenden som jag tyckt varit märkliga i självupplevda situationer och som i serien sätts i ett förklarande sammanhang.

Fiktion kan vara mer belysande än verkligheten och framförallt mycket mer koncis.

Jag ser gärna på dokumentärer om väldigt många saker som jag inte har möjlighet att uppleva i verkligheten. Jag ser helt enkelt inte en konflikt mellan vad jag gör och upplever i verkligheten och vad jag kan uppleva genom böcker, film eller TV även om de inte kan jämställas.

Tallbarr skrev:Jag har inte den typ av insyn i andra människors förehavanden som serien återspeglar. Jag upplever att serien är ärligare och mer realistisk än något annat. Jag kan känna igen vissa beteenden som jag tyckt varit märkliga i självupplevda situationer och som i serien sätts i ett förklarande sammanhang.

Fiktion kan vara mer belysande än verkligheten och framförallt mycket mer koncis.

Jag ser gärna på dokumentärer om väldigt många saker som jag inte har möjlighet att uppleva i verkligheten. Jag ser helt enkelt inte en konflikt mellan vad jag gör och upplever i verkligheten och vad jag kan uppleva genom böcker, film eller TV även om de inte kan jämställas.

Tack för det här inlägget, uppriktigt. Även om tanken har svävat där ute i perferin så har den inte riktigt slagit rot förrän nu - det är fullt möjligt att den här varianten av "underhållning" kan ge aspergare en chans att lära sig om andra människors beteenden och liknande i större utsträckning än de skulle haft annars. Samtidigt känner jag att det är vanskligt att lägga någon form av betydelse i andra människors fantasiskapelser... tror jag är tämligen kluven i frågan för tillfället. Får la återkomma om jag hittar en mer specifik riktning i denna tankehärva.

...eller börja se på serien och få en egen uppfattning

DIProgan skrev:...eller börja se på serien och få en egen uppfattning

Det jag läst hittills har avskräckt mig från serien för all framtid.

Äntligen!

Marnies upcommance.


Elijah hade helt rätt när han påpekade att både Marnie och Hannah var totalt självupptagna.

Och för första gången fick Adam mänskliga drag.

Mest osympatisk i detta avsnitt var Marnie.

Hela avsnittet bestod av fest i någon slags lagerbyggnad Jag tycker en sådan fest med en massa okända människor och högljudd musik skulle varit rena mardrömmen. Men avsnittet var kul att se.

@Alien

Ja, nu fick du äntligen se Adam utanför hemmet och med tröja också!

Tittade också tillbaka på det avsnitt som gick på TV igår, hade glömt hur himla egoistisk och självcentrerad Hannah har varit hela tiden.

Inga fler avsnitt efter s2e10 får hålla ut tills Dexter istället

@Ullstrumpan
Tittar man på s02e09 så beter han sig illa. Det må finnas orsaker men det ursäktar knappast hans beteende. Hans nya flickvän vars mamma går på AA-möten borde veta bättre men två fel blir inte rätt.

Jag gillar dock Adam ändå.

Dom ser sexiga ut men skulle inte titta på skiten.

tahlia skrev:

Alien skrev:Men om folk engagerar sig i serien (för och emot) så visar det på en viss kvalitet.

Får jag påminna damen om att "serier" som "Big brother" engagerade hela svenska folket en gång i tiden? Är inte helt övertygad om att "folk engagerar sig" är detsamma som "kvalitet". Faktum är att jag ofta är övertygad om raka motsatsen.

Nu har jag aldrig sett Big Brother, men jag trodde debatten gällde om man fördömde förnedrings-TV el inte. Jag fördömde givetvis.

Men Girls är en fiktiv serie, ingen dokusåpa, de förnedrar sig alltså inte på riktigt. Och den är bra, även om jag ogillar de flesta personerna. Det blir spännande att se om de utvecklas.

Girls är dessutom från HBO, vilket garanterar en viss kvalitet.

Nu har Adam och Hannah blivit ihop, äntligen lycklig kärlek. Men Adam är synnerligen skum och ibland obegripligt aggressiv. En rätt opålitlig vän. Och hur kommer man på idén att kissa på sin flickvän i duschen?

Man undrar om Lena Dunham (och hennes vänner) verkligen upplevt allt detta?

Marnies vältrande i att tycka synd om sig själv och frossa i bilder från Charlies och hans nya flickväns resa på nätet, känns mer normal. Frågan är vad hon saknar. Kanske känslan av att vara nummer ett för Charlie. Trots att hon egentligen aldrig ville ha honom (kanske var han redan från början någon hon utnyttjade för att han älskade och tog hand om henne), som Hannah helt riktigt påpekar.

Jessa verkar iaf mer sympatisk i detta avsnitt. Samtidigt som hon säger att Marnie är för "uptight". Jag tycker att man ska stå för sin uptightness, men Marnie vill förstås vara som alla andra, dvs cool. Det känns helt realistiskt. Därför hänger Marnie med på allt, det är Jessa som får hålla henne tillbaka.

Men hur gick det med Hannahs hyra, som hon inte hade pengar till? Det får man inte veta. Vilket gör att jag får uppfattningen att Hannah och de andra aldrig är fattiga på riktigt och att ekonomiska problem alltid löses. Det blir inga allvarliga konsekvenser av att man slutar på ett jobb utan att ha något annat.