2011 - 2012 Gick jag på Högskolan Väst. Jag gjorde extrajobb och så.

Men efter att ha sett "30 grader i februari" var det som min dröm plötsligt bytte riktning. Jag kände att det kanske inte var min grej. Jag blev förälskad i mig själv och Joy från filmen pg.a. att scener i filmen tände gamla gamla minnen från när jag lärde mig simma, och att jag samtidigt höll på att gå in i väggen då jag sökte jobb på Spotify pg.a mina ambitioner med musiken.

Nu har jag gått ett år i det s.k. RESA-projektet och varit på tre arbetsplatser, två i staden och en ute i en grannkommun. I förrgår beslutade vi gemensamt att inte fortsätta praktiken på den tredje platsen, eftersom de inte kunde ge handledning.

Problemet är att jag bor i en för liten stad med för få jobb inom min bransch. För det andra så har jag insett att databranschen, programmering etc. kanske är allt för stressig för mig. De senaste 13 månaderna har 80% av mitt intresse för programmering försvunnit, och mitt intresse för simning och aqua jogging har växt enormt. För tre år sedan såg jag mig som framtidens Steve Jobs, den självbilden är numera borta. Istället har känslan från min greklandsresa i kombination med filmen tagit över hela min självbild helt och hållet.

På mötet där vi beslutade om att avsluta praktiken på logistikföretaget, så sa jag "Det viktigaste för mig är inte att få det bästa jobbet utan ett trivsamt jobb så att jag kan få råd att resa till varmare breddgrader och hyra en bungalow". Filmen har skrivit om mitt "bios" totalt, jag kan inte längre se att jag skulle passa att bli IT-stjärna av flera anledningar.

En anledning till att jag tappat så otroligt mycket karma i detta är att jag var med om att ett startup jag jobbade med gick i konkurs, och att branschen är så hård. Det är det i alla branscher förklarade dem på mötet, men jag börjar tvivla på om jag skulle klara av att ha ett professionellt arbete med programmering.

Jag och min handläggare har börjat att planera att titta på arbete på ett kommunalt bolag, IT-enheten för skararegionen, för att det skulle vara lättare. Det är visserligen inget spotify-utveckling där, men jag identifierar mig mer som en simmare än programmeringsstjärna nu för tiden, eftersom jag på något sätt fick en väldigt otrevlig upplevelse av logistikföretaget i grannkommunen och att min förälskelse i Joy har totalt vänt upp och ned på hela mitt sätt att bearbeta mina drömmar.

Vi kommer att titta på lokala företag också, men det känns inte lika viktigt att etablera sig i branschen. Jag är mest för att uttrycka mig via musiken, och samarbetar i ett projekt relaterat till ett bolag, men ämnar inte längre att ha detta som huvudkarriär. Hade man bott i en större stad hade man ju förvisso haft flera chanser - vilket känns orättvis men då är ju konkurransen så mycket större så det kanske hade varit problematiskt, med tanke på att de flesta i min bransch flyttar ifrån orten (alla mina seriösa kamrater från mitt datagymnasium har lämnat staden).


Det som förut var min dröm om Spotify är nu att kanske få ett jobb på IT-enheten i kommunen, så krasst är de, bara för att kunna komma på fötter ekonomiskt, jag är för tillfället som i ett fängelse, kan inte åka någonstans, och som jag sa på mötet - för tillfället vill jag bara få in pengar så att jag kan åka till ett varmare land i vintern - jag har tröttnat på den fruktansvärda kylan.
Jag omprövar min karriärsväg, jag börjar känna att IT-branschen är allt för instabil och pressad för att verka i som jag upplevt det nu, om jag inte får ett riktigt bra jobb, för mitt intresse för vattenträning och simning utgör min självkänsla nu, vilket tar ned ambitionerna på min karriär.

En av orsakerna till denna utveckling är den scen där en ung liten ungjävel satte eld på bungalow, en scen som fick mig att bryta ihop, allt det jag hade med mig i bagaget blev för mycket.

Du har helt rätt i att det viktigaste är att må bra, det är mycket viktigare än att nödvändigtvis göra kometkarriär.
Men tänk också på att en människa har många sidor...du kan ju t.ex. jobba inom IT och ägna fritiden åt vattensport, resor och musik.