antikropp skrev:Tandläkaren säger att det såg bra ut och att jag ska kontakta min läkare igen. Läkarna brukar säga att jag ska gå till tandläkaren, min psykiater eller helt enkelt tänka positivt.

Altus skrev:Det verkar i vården inte finnas något mellanläge. Antingen hittar man något specifikt som man kan sätta namn på, eller så avfärdas patienten. Det finns ofta inte att man tar patientens svårigheter på stort allvar men medger att man misslyckas med att hitta orsaken. Hittar man inte sjukdomen så finns den inte, verkar man resonera.

Det kan ha politiska orsaker dock, det kan t ex vara så att man är tvungen att fortsätta utreda så länge man medger att patienten är sjuk, så att man för få slut på utredningarna måste förneka sjukdom. De kan inte säga "du verkar helt klart väldigt sjuk, men vi har tyvärr inga fler resurser vi kan lägga på att utreda dig nu. Det är så att vi måste ransonera våra vårdinsatser, och nu måste vi prioritera andra." Istället säger man någon variant av "du inbillar dig bara, försök tänk på något annat när du börjar känna dig sjuk." (Fast de säger det mer diplomatiskt för de vet att det retar upp patienter att prata om att "inbilla sig".)

Zombie skrev:

Altus skrev:Det verkar i vården inte finnas något mellanläge. Antingen hittar man något specifikt som man kan sätta namn på, eller så avfärdas patienten. Det finns ofta inte att man tar patientens svårigheter på stort allvar men medger att man misslyckas med att hitta orsaken. Hittar man inte sjukdomen så finns den inte, verkar man resonera.

Det kan ha politiska orsaker dock, det kan t ex vara så att man är tvungen att fortsätta utreda så länge man medger att patienten är sjuk, så att man för få slut på utredningarna måste förneka sjukdom. De kan inte säga "du verkar helt klart väldigt sjuk, men vi har tyvärr inga fler resurser vi kan lägga på att utreda dig nu. Det är så att vi måste ransonera våra vårdinsatser, och nu måste vi prioritera andra." Istället säger man någon variant av "du inbillar dig bara, försök tänk på något annat när du börjar känna dig sjuk." (Fast de säger det mer diplomatiskt för de vet att det retar upp patienter att prata om att "inbilla sig".)

Min fetning.

Vet inte vad man kanske redan nu kan belägga av det här, men blotta misstanken borde föranleda stora journalistiska undersökningar. Eller blotta misstanken förresten, missförhållandena i sig borde räcka utan någon särskild misstanke alls.

Ni ”snyltar på våra skattepengar”. ”Tänk på fem roliga saker i ditt liv varje morgon, så skall du se att det går över”. ”Gnällkärringar.” ”Du fantiserar.” ”Förr kallades en sådan här patient sveda-, bränn- och värkkärring.” ”Jag vill inte ha fler ME-patienter.” ”Jag har hört att de skall öppna en klinik för hypokondriker.” ”Alla människor har lite feber då och då.” ”Ryck upp dig.” ”ME går att bota om man springer i skogen en mil tre gånger i veckan.” ”Vill man bli frisk så blir man det”. ”Du har varit fri för länge.” ”Det är ingen sjukdom utan ett inbillat syndrom.” ”Har du ME så tar vi inga prover.” ”Tro inte att jag kan sjukskriva dig för att du skall få mer tid med din familj.” ”Trötta är vi alla – det är bara att bita ihop.” ”Jag har sett patienter med CFS. Du ser inte ut som en sådan.” ”Ut och jobba, så blir du frisk och pigg.” ”Du är bara rädd för att jobba.” ”Har du varit hos en annan läkare, så borde jag inte ta emot dig”. ”Psykogent påslag” (om en patients feber.) ”Vad skall du med en sådan diagnos till?” ”Jag brukar också känna mig trött efter min semester.” ”Du är för ung för att ha den här sjukdomen.” ”Så sjuk kan du inte vara.”