Jag blir så extremt utmattad av att socialisera mig veckorna igenom på jobbet. Varje helg sover jag 14-18 timmar om dagen, idag har jag t.ex. sovit 16 timmar. Detta gör mig så nedstämd, vill kunna utnyttja mina helger till att vara produktiv, och kanske umgås med folk (vilket iofs också tar energi).
Sover bort mina möjligheter till att tvätta (sover bort tvättiderna och på vardagarna jobbar jag under alla tvättider) och fixa saker här hemma. Det har t.ex. tagit mig 2 veckor att grundmåla en fåtölj, och jag har då 2 strykningar kvar.

Hur blir jag piggare?

Jobba mindre eller på ett annat sätt, om möjligt? Har du alltid varit så eller är det något som har förändrats på sistone?

indra76 skrev:Jobba mindre eller på ett annat sätt, om möjligt? Har du alltid varit så eller är det något som har förändrats på sistone?

Det går inte. Jag är anställd på 40 timmar i veckan och that's that. Dessutom jobbar jag ofta mer än 40 timmar eftersom jag känner en plikt mot arbetsgivaren att hålla saker flytande (samt har kontrollbehov). Är butikschef, så jag har ansvar för en liten butik (detaljhandel, specialvaror) plus ett par anställda. Enda lösningen är väl sjukskrivning, men det vill jag inte heller, för då måste jag dels berätta om diagnosen för min chef och dels erkänna mig "besegrad". Men det är ju ohållbart i längden.

Att arbeta mindre timmar skulle nog ge dig tid till att vila upp dig mer, men om det icke är ett alternativ så...hmmm.

Det går inte att vara tillbakadriven och ändå sköta arbetet och hålla ordningen? Vet inte hur det är att vara butikschef och allt så ursäkta om jag tänker fel.

Hitta något som ger dig energi, det kan vara spel på datorn, en hobby, motion, umgänge eller vad som du vet om som gör dig piggare och gladare, schemalägg sådana aktiviteter så att du får bättre ork.

Jag har inga praktiska lösningar i rockärmen, men en risk du bör tänka på om du fortsätter med högre aktivitetsnivå än vad kroppen klarar är att du bränner ut dig permanent. Det är det inte värt, jag lovar. Så jag misstänker att du borde tänka om hela pusslet.

Jag känner igen det där helt och hållet. Som tur är (och tyvärr) är jag så oumbärlig att de hittills stått ut med en muntlig överenskommelse om att jag jobbar ungefär 90%. Det går sådär ändå, måste bli en ändring under året.

Just denna helg är produktiv dock, men det beror nog på att jag varit ledig både torsdag och fredag.

Håller med Zombie också. Det är inte mycket som är värt att bränna ut sig för. Även om det inte är permanent så tar det år att komma tillbaka.

Dandelo skrev:Att arbeta mindre timmar skulle nog ge dig tid till att vila upp dig mer, men om det icke är ett alternativ så...hmmm.

Det går inte att vara tillbakadriven och ändå sköta arbetet och hålla ordningen? Vet inte hur det är att vara butikschef och allt så ursäkta om jag tänker fel.

Ja, vi får se. Vi är för få i butiken som det är nu och jag har inte haft tid att lägga på att anställa en till, dessutom är jag rädd för att rekrytera fel (har gjort misstag innan).

Det går inte att vara tillbakadriven, vissa veckor är väldigt lugna, men så kommer de perioder då man har 200 saker att göra på en och samma gång. Jag är dålig på att delegera, "själv är bäste dräng". Har kontrollbehov, men inte över andra utan över att saker skall bli korrekt och perfekt gjorda. Måste lära mig att släppa på det.

Miche skrev:Hitta något som ger dig energi, det kan vara spel på datorn, en hobby, motion, umgänge eller vad som du vet om som gör dig piggare och gladare, schemalägg sådana aktiviteter så att du får bättre ork.

Jag brukar få energi av mina specialintressen, och de försöker jag hinna med, men jag är till och med för trött för det. Att umgås med vänner tar energi men är roligt, jag försöker hinna det på vardagkvällar, men det gör väl sitt till när det gäller min trötthet. Samtidigt kan jag inte säga nej till vännerna, för då tappar jag kontakten med dem (så har det varit tidigare när jag har isolerat mig under perioder). Min kropp bara kollapsar fredag kväll...

Zombie skrev:Jag har inga praktiska lösningar i rockärmen, men en risk du bör tänka på om du fortsätter med högre aktivitetsnivå än vad kroppen klarar är att du bränner ut dig permanent. Det är det inte värt, jag lovar. Så jag misstänker att du borde tänka om hela pusslet.

Ja, det vet jag. Det påtalade även min utredare... Men jag har ingen aning om hur jag skall lösa det hela. Helst vill jag börja plugga igen, men det går inte heller på grund av andra orsaker.

nallen skrev:Jag känner igen det där helt och hållet. Som tur är (och tyvärr) är jag så oumbärlig att de hittills stått ut med en muntlig överenskommelse om att jag jobbar ungefär 90%. Det går sådär ändå, måste bli en ändring under året.

Just denna helg är produktiv dock, men det beror nog på att jag varit ledig både torsdag och fredag.

Håller med Zombie också. Det är inte mycket som är värt att bränna ut sig för. Även om det inte är permanent så tar det år att komma tillbaka.

Nej, problemet är att jag är på helspänn hela tiden, rädd för att göra fel och att de skall "upptäcka" att jag inte är så duktig som de tror att jag är. Det låter ju som en fantastiskt bra lösning du har fått! Jag försöker att lägga in kompdagar då och då, men det är svårt när övrig personal har andra jobb också. Jag känner att jag hade behövt ta ledigt ett halvår, men det är ju omöjligt.

Skall prata med Habiliteringen om ett par veckor och prata om detta problem samt andra. Kanske de kan komma på någon bra lösning.

Ja....

Jag känner mig tjatig men jag säger det ändå.

Hallonbladste.

biologic skrev:Att umgås med vänner tar energi men är roligt, jag försöker hinna det på vardagkvällar

Jag förstår inte hur man kan klara av att umgås med sina vänner på vardagskvällar. Även om jag skulle orka vet jag inte hur jag skulle hinna. Det är, för mig, helt ofattbart.

biologic skrev:Att umgås med vänner tar energi men är roligt, jag försöker hinna det på vardagkvällar, men det gör väl sitt till när det gäller min trötthet.

om jag betedde mig som du verkar göra så hade jag kollapsat efter en dag... att du klagar på trötthet är väl inte så konstigt, det skulle vilken normal människa som helst göra, och än värre är det för folk med diagnoser.

jag blir matt bara av att läsa vad du gör.

sluta träffa så mycket folk. skaffa ett arbete som man kan hantera och glöm bort tanken på att få saker gjorda på vardagar. vig helgerna åt att återhämta dig och försöka göra en eller max två av de där sakerna de flesta hinner med fem av på en vardag.

Sheyen skrev:

biologic skrev:Att umgås med vänner tar energi men är roligt, jag försöker hinna det på vardagkvällar

Jag förstår inte hur man kan klara av att umgås med sina vänner på vardagskvällar. Även om jag skulle orka vet jag inte hur jag skulle hinna. Det är, för mig, helt ofattbart.

Jag umgås såklart inte med folk varje vardagskväll. Kanske 1-2 kvällar i veckan när folk sliter i mig. När jag umgås så är det film som gäller, inget "värre". De flesta kvällar sitter jag bara och stirrar tomt framför mig i någon timme eller två efter att jag har kommit hem från jobbet, sedan somnar jag och vaknar till en ny dags arbete.

biologic skrev:

Sheyen skrev:

biologic skrev:Att umgås med vänner tar energi men är roligt, jag försöker hinna det på vardagkvällar

Jag förstår inte hur man kan klara av att umgås med sina vänner på vardagskvällar. Även om jag skulle orka vet jag inte hur jag skulle hinna. Det är, för mig, helt ofattbart.

Jag umgås såklart inte med folk varje vardagskväll. När jag umgås så är det film som gäller, inget "värre". De flesta kvällar sitter jag bara och stirrar tomt framför mig i någon timme eller två efter att jag har kommit hem från jobbet, sedan somnar jag och vaknar till en ny dags arbete.

Inget "värre"? Vad menar du med det?

jag tycker mest att du låter som en person som håller på att bränna ut sig.

då är det bara att sluta göra allt som inte är nödvändigt.

sluta måla om möbler, sluta träffa vänner, sluta ta upp dammråttor och sluta med allt annat sådant oviktigt.

hjälper inte det så är det bara att se sig om efter ett mindre stressigt jobb och vara glad.

Fenren skrev:om jag betedde mig som du verkar göra så hade jag kollapsat efter en dag... att du klagar på trötthet är väl inte så konstigt, det skulle vilken normal människa som helst göra, och än värre är det för folk med diagnoser.

jag blir matt bara av att läsa vad du gör.

sluta träffa så mycket folk. skaffa ett arbete som man kan hantera och glöm bort tanken på att få saker gjorda på vardagar. vig helgerna åt att återhämta dig och försöka göra en eller max två av de där sakerna de flesta hinner med fem av på en vardag.

Ja, fast, om jag jämför med vad en del NT-bekanta orkar så är det inte så illa. De orkar med jobb, familj och barn, vänner, hobbyaktiviteter, kurser m.m... jag blir matt bara jag tänker på det. Men jag förstår ju att jag aldrig någonsin kommer att orka så mycket (och det vill jag inte heller), jag vill bara orka med att ha ett fungerande liv både på arbetet och fritiden.

Jag träffar som sagt inte väldigt mycket folk, det kanske framstod som att jag lägger alla vardagskvällar på vänner, men det gör jag inte. Max 1-2 kvällar per vecka. Försöker återhämta mig på helgerna, men det leder ju till att jag sover bort ledig tid.

Angående mitt jobb så är det svårt att skaffa ett nytt, man får vara glad om man ens har ett i dagsläget... Men jag tittar ganska ofta på arbetsförmedlingens sajt. De flesta jobb är dock väldigt sociala, så då får jag plugga om jag skall ha ett mindre socialt jobb. Dock måste jag lösa en del problem innan jag kan börja plugga.

Om det är möjligt kunde du kanske variera arbetstiderna.
Göra endel administrativt arbete efter ordinarie arbetstid, det är ofta lugnare då, lättare att få saker gjorda.
Sen borde du ha möjlighet att gå tidigare, eller börja senare vissa dagar, så du har möjlighet att göra nödvändiga sysslor när det är mindre kö till dessa.

Sheyen skrev:Inget "värre"? Vad menar du med det?

Menar att det är rätt okej att sitta hemma och titta på film, värre hade varit om mina vänner ville ut på krogen eller ut och socialisera sig på annat vis med en större grupp människor. Jag blir trött av att umgås, och tröttheten blir större ju fler personer det är. Speciellt om jag inte känner dem.

Fenren skrev:jag tycker mest att du låter som en person som håller på att bränna ut sig.

då är det bara att sluta göra allt som inte är nödvändigt.

sluta måla om möbler, sluta träffa vänner, sluta ta upp dammråttor och sluta med allt annat sådant oviktigt.

Jag vet att jag är "på väg in i väggen". Psykologen varnade mig.

Tycker inte att jag gör så mycket onödigt. Tvätta måste man ju göra för att ha kläder att ha på sig, måla om möbeln gör jag för att det är ett roligt projekt (det är inget "måste"), men jag har knappt ork kvar till specialinstressen och hobbyprojekt längre.

Jag har tidigare slutat umgås med vänner då orken inte räckte till, men då tog de det personligt och blev ledsna fast jag försökte förklara varför jag inte orkade umgås. Det slutade med att jag förlorade vännerna. Jag vill ha vänner men jag orkar inte umgås hela tiden bara, men folk har svårt att förstå det (även de vänner som själva har AS-diagnoser, vi är ju alla olika).

Det låter bekant, det med att bli helt utmattad av socialt umgänge.

Jag har inga revolutionerande tips att ge dig men tänkte på en sak när jag läste att du sover igenom tvättiderna... finns det någon möjlighet att installera egen tvättmaskin i lägenheten? Du har säkert redan tänkt på det alternativet själv och kanske varken vill eller har råd att skaffa tvättmaskin. Jag kom bara att tänka på hur bra liknande hjälpmedel är eftersom jag själv varit utan diskmaskin i några veckor. Tillgång till egen tvättmaskin gör verkligen skillnad! Då behöver man ju inte planera tvätten i förväg utan kan ta det när man orkar. Så, tekniska hjälpmedel for the win! Finns ju även självgående dammsugare och dylikt.

biologic skrev:Max 1-2 kvällar per vecka.

jag är glad om jag orkar med 1-2 kvällar i kvartalet

edit: du verkar klara av mer än de flesta av de NT's jag vet om

lasseivägen skrev:Om det är möjligt kunde du kanske variera arbetstiderna.
Göra endel administrativt arbete efter ordinarie arbetstid, det är ofta lugnare då, lättare att få saker gjorda.
Sen borde du ha möjlighet att gå tidigare, eller börja senare vissa dagar, så du har möjlighet att göra nödvändiga sysslor när det är mindre kö till dessa.

Jag försöker variera så gott det går inom ramen för mina 40 timmar, men då jag måste vara på plats under butikens öppettider så är det svårt. Ibland jobbar jag lördagar och är då ledig någon vardag, men så kan jag inte göra varje vecka.

Inser nu att det enda jag kan göra är att sjukskriva mig eller byta jobb. Frågan är bara vad min chef skulle säga om att jag har AS. Skulle hon förstå? Det vet jag inte. Hon är annars en väldigt empatisk person och månar om att vi skall ha det bra. Tycker synd om de som sjukskrivit sig o.s.v. Men just AS är ju lite stigmatiserat, har ju läst på vissa forum där folk anser att AS är en fuskdiagnos för lata myglare.

Jag blir orolig av det jag läser. Jag har ingen lösning förutom att trappa ner. Det finns ju inga magiska energidrycker förutom det som klassas som "droger".

Jag håller med många ovanför i att du riskerar att bli utbränd. Jag önskar det inte var så men det verkar som du löper en stor risk.

Fenren skrev:

biologic skrev:Max 1-2 kvällar per vecka.

jag är glad om jag orkar med 1-2 kvällar i kvartalet

Snart kommer jag kanske och våldgästar dej. Nej stackars dej!