Isabell skrev::D alfapetsmamma: Tack för omtanken. Du som har så stor erfarenhet. Kvinnan, som inte verkar vara typen som kör över en, känner någon annan som har npf-barn. Dessutom tillbringade jag, som hatar att tala i telefon, en halvtimme ikväll i telefonen med att förklara hur Klara verkar fungera. T ex inte säga "snart", säga klockan tre istället. Att Klara inte säger: "jag saknar pappa", utan kan säga "pappa är nog inte hemma ikväll" om han inte ringer. Till exempel. Hon verkade faktiskt lyssna på mig och vara uppriktigt intresserad. Men för närvarande säger jag ingenting till henne om misstankar om asperger i familjen. Jag vill ju att hon ska fortsätta lyssna.

Jag hoppas och vill tro att det ska gå bra. Annars vet jag att jag har stöd
på forumet och att jag ska stå på mig - med er hjälp klarar jag det!

Bra!!

Jag har hört om en vars barns fosterfamilj anmälde familjen till soc för vanvård, utifrån sina missförstånd kring det flickan sa om hemmet. Och nu har den kvinnan ett veritabelt helvete att övertyga soc om att det är vanföreställningar som beror på att fosterfamiljen missförstår barnets sätt att kommunicera och uttrycka sig. Det var bl.a det jag tänkte på när jag skrev ovanstående.

Ett barn som t ex inte vill ringa för att det bara vill prata när det vill nåt särskilt, och inte vill småprata, kan ju TE SIG som ett barn som har en risig relation till sin förälder, fast den inte UPPLEVER det som det, och inte föräldern heller. Förstår du min tanke.. Vill inte du får MER problem.

alfapetsmamma skrev:
Ett barn som t ex inte vill ringa för att det bara vill prata när det vill nåt särskilt, och inte vill småprata, kan ju TE SIG som ett barn som har en risig relation till sin förälder, fast den inte UPPLEVER det som det, och inte föräldern heller. Förstår du min tanke.. Vill inte du får MER problem.

Jag förstår precis. Det är det jag skulle vara rädd för om inte Klara
redan fått sina diagnoser på bup. Det är ju i praktiken säkert vad
som hände i Frankrike. Dotterns beteende och ord, vad vet jag, tolkades
som något slags bevis på att jag var en dålig förälder.

Imorse talade jag med Klara i telefon. Hon frågade vem det var och
sedan vad jag hette. Sen ville hon inte tala mer. Precis som du skriver,
inget nt-småprat.

Ikväll fick jag höra att hon på eftermiddagen sagt: Jag vill till min
mamma Isabell. Nu känns det som att dels jag, dels foster-
familjen förstår att hon kommunicerar, och förmodligen uppfattar
världen på ett annat sätt än de flesta.

Skönt att höra att du är hemma och fått tillfälligt andrum ! Tänk att det ska behöva gå så långt innan myndighetspersoner faktiskt förstår att man inte orkar längre....

Och mobbing, jag vet hur det känns och jag hoppas verkligen du kan läka efter det. Själv läker jag nog inte, fast det har gått många år, men jag har accepterat faktum och försöker att inte vara alltför rädd i nya kontakter. Men det är svårt, jag är så rädd att åter råka ut för det så att jag dessvärre överreagerar ibland. Och det gör det ju knappast lättare, för folk backar 3 steg vid sådana tillfällen :/

Tyvärr kan jag inte komma på lördag, lovade min mamma ett besök på hemmet istället. Men vi kan kanske ses någon annan gång, utan att det är någon regelrätt träff.

Kram
Sanna

Hej Sanna!

Jag träffar dig gärna en annan gång. Det verkar som om vi har
mycket vi skulle kunna tala om. Ja, när man farit illa blir man
misstänksam och dessutom förmodligen mer retlig också.
Jag blir väldigt lätt irriterad och det kommer att ta lång tid
innan jag stressat ned efter de senaste åren.

Du verkar ha haft många svåra år, men ge inte upp om att
det kan bli bättre. Visst, man glömmer inte mobbningen. Som
aspergare minns man mycket tydligt det som gör ont, men
man kommer med tiden att tänka mindre på den. Åtminstone
om man tankar upp med nya, positiva minnen. Det tror jag,
men känner också att man behöver få mycket lyssnande, respekt,
försiktighet i kontakter samt förståelse för varför man är sårbar.
Där har jag förstått att jag måste kommunicera bättre själv.
Det tar tid. Vi kanske kan träna oss tillsammans.

kram,
Isabell

Läste dina senaste inlägg om hur det går och samtidigt började spotify spela Roxettes Dressed for success, passande låt till texten tyckte jag.

Skönt att det blir lite avlastning, och skönt med det där kvittot på att du lagt ned grundligt med energi för din dotter, visseligen verkar det vara en närmast överdriven energimängd som gått åt men det låter som om du är en tokbra människa som råkar vara mamma åt Klara
Bra gjort Isabell