Bjäbbmonstret skrev:Detta är en tråd om kallpratets natur och funktion.

jonsch skrev:Alltså hallå, här har man försökt väcka intresse för en tråd om konversationskonsten i "Allt ..." också startar Bjäbbis en i fristilsavdelningen istället. Här går det bra att bjäbba strunt, va?

* Morrar försynt*

jonsch skrev:Det finns ju ett par tveksamma kategorier dösnack; den som lanthandlaren för med kunderna för att de ska känna sig välkomna tillbaka och den man för med den stentrista bordsgrannen för att inte de intressanta ska se en som oartig.

jonsch skrev:Vilka ämnen är intressanta utan att vara alltför smala? Väder? Månförmörkelsen (en höjdare, tror jag (öj va vitsigt))? "Vilken söt vovsing du har"? Tågförseningarna eller äventyr man var med om i ungdomen?

Bjäbbmonstret skrev:

jonsch skrev:Vilka ämnen är intressanta utan att vara alltför smala? Väder? Månförmörkelsen (en höjdare, tror jag (öj va vitsigt))? "Vilken söt vovsing du har"? Tågförseningarna eller äventyr man var med om i ungdomen?

Antagligen inte äventyr i ungdomen. Det blir för personligt för att tjäna som riktigt bra kallprat. En vits med kallprat är att hålla avståndet. Den man konverserar med ska inte komma en för nära.

Alien skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Detta är en tråd om kallpratets natur och funktion.

Varför kallpratar man?
För att skapa kontakt, för att visa att man är ofarlig, för att behålla banden till varandra. Jfr hundar som nosar på varann, när hunden vänder baken till (visar dels att den är ofarlig genom att vända ofarliga sidan till, dels att den själv inte är rädd), apor som plockar löss i varandras päls

Vilka ämnen kan man ta upp om man kallpratar och vilka ämnen bör man undvika?
Undvik prat om religion, politik och sex.

Hur vet man när kallpratet har övergått i ett seriöst samtal?
Man pratar väldigt engagerat, kanske rentav om politik, man vågar säga vad man egentligen tycker

Vad skiljer kallprat från skitsnack?
Skitsnack tycker jag är när man baktalar folk som är frånvarande. Eller när man tar upp ett problem på arbetet och chefen bara kommer med snömos.

Fast somliga, som inte gillar kallprat, anser att allt kallprat är skitprat.

Jag hade fått 30 minuter på mej att ställa mina frågor och jag körde i gång direkt med några raka puckar - precis som vi gör här hemma i Sverige när vi intervjuar makthavare. Ministern svarade enstavigt och jag anade att han kände sig obekväm. Efteråt blev jag uppläxad av hans pressekreterare som upplyste mej om att i Storbritannien inleder man en konversation eller intervju med lite "small-talk" om väder och vind eller lite vad som helst. Inte för att någon bryr sig om att lyssna till den andres syn på väderutsikterna utan mer för att pejla stämningsläget. Först när båda parter känner att det är "rätt läge" så går man sakta över till sakfrågorna.

Småpratet ska förstås som ett strategiskt förspel och ett psykologiskt test av den man talar med. Är man främling eller till och med utlänning tar småpratet något längre tid eftersom engelsmannen vill pejla hur väl man förstår språket och dess nyanser. Småpratet är tänkt att avslöja vilken samhällsklass man kommer från, om man är dum eller intelligent, om man är aggressiv eller försiktig samt om man är motståndare eller sympatisör. Först när dessa omständigheter är klarlagda är engelsmannen beredd att tala om sakfrågor - om han eller hon nu tycker det är läge för detta. Om småpratet visar att något inte fungerar avstår de och fortsätter i stället med att prata om intetsägande saker till dess man skils åt.

Numera försöker jag tomprata mera och invänta rätt läge för viktigheterna. Men vad hjälper det här hemma i Sverige där småpratet betraktas som onödigt tjafs och att det är bättre att hålla tyst eller klippa till direkt med kärnfrågorna.