Eller?
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledark ... 4269128.ab

Dessutom måste de rättsvårdande myndigheterna skärpa sig nu, förtroendet för domstolarna och polisen sjunker hela tiden, snart har vi kanske den polisstat som högerpartierna skrikit sig hesa efter under årtionde efter årtionde.

Anders Lindberg, Aftonbladet skrev:Att förhållanden i svenska häkten är under all kritik har varit känt länge. Bland annat FN:s tortyrkommitté har tidigare kommit med hård kritik.

Som sagt. Men sådant tar inte skruv i det här tvåtredjedelslandet.

Anders Lindberg, Aftonbladet skrev:Denna gång är en läkare drabbad. Hon har hög status i samhället och stor trovärdighet. Kanske blir hon därför trodd, men troligen inte.

Dito.

Anders Lindberg, Aftonbladet skrev:Alternativet är att låta en helt oberoende myndighet utreda klagomål mot poliser. Det blir en allt mer attraktiv idé.

Dito. Borde ha gjorts som en självklarhet från början.

Sedan kan man ju diskutera hur en sådan myndighet skulle undgå korruption. Se på Riksrevisionsverket och vad som hände dess chef Ahlenius, som tog sitt uppdrag på allvar. Var det inte något liknande med Jan Freese på Datainspektionen också? Men det funnes åtminstone ett verktyg överhuvudtaget, och ett erkännande av den grundläggande allmänmänskliga sanningen att bara självgranskning inte duger om något av minsta värde står på spel.

Zombie skrev:Se på Riksrevisionsverket och vad som hände dess chef Ahlenius, som tog sitt uppdrag på allvar. Var det inte något liknande med Jan Freese på Datainspektionen också?

Väldigt bra exempel på maktkorrumption, de låter sig inte granskas utan avsätter de som gör sitt arbete kompetent så att de slipper granskningen.

När jag googlade de två så hittade jag en väldigt bra artikel som anknyter till ämnet.
http://www.sydsvenskan.se/sverige/artic ... tiger.html

Börja klämma åt fler poliser?

Kommer det ha nån folklig förankring? Är det inte så att krav på hårdare tag mot brottsligheten är nåt som har större folklig förankring? Vilken av dessa frågor diskuteras mest kring fikaborden, den ökade brottsligheten eller polisens alltför hårda behandling av gripna?

Om det vore så väl att bara de skyldiga som drabbas, men när oskyldiga drabbas av polisernas och domstolarnas inkompetens är det förjävligt!

Finns det ens någon ökad brottslighet, sådär generellt? Från när då och på vilka områden i så fall? Jag vill minnas jag har sett typ professorer-med-siffror säga att det där till stora delar är en anka som valsar runt med hjälp av den vanliga folkmytologin plus media som säljer mer på att folk känner sig hotade än att de känner sig säkra.

Och hursomhelst, vad är det för sätt att ställa brottbekämpning mot maktmissbruk, dålig rättssäkerhet och systemfel som gynnar sådant i stället för att i så fall försöka lära folk att de senare sakerna också är brott, och brott som hindrar effektiv brottsbekämpning?

Ska man tillämpa köksbordspolitik (vilket man i så fall ska med urskillning) kan man väl också fråga sig vilket som går hem bäst vid folks köksbord av att vem som helst av dem själva, eller deras barn, kan bli oskyldigt torterad av ordningsmakten om oturen är framme och att se att även höga chefer och våldsgalna poliser kan åka dit på riktigt.

Populationen ökar. Fler lagar och högre anmälningsbenägenhet.

Det är som med barnaga som de i andra länder tror att det är vanligt förekommande eftersom det är fler brottsmål här jämfört med andra länder.

Hade barnaga fortfarande varit tillåtet hade ingen dömts för det...

Nu gällde ju trådfrågan om tortyr i Sverige. Vi ska vara landet som föregår med gott exempel men det verkar vara lika illa här som många andra länder...

Alltså. Det finns inget stort problem med tortyr i svenska fängelser. Och det är inte heller så att vem som helst och helt oskyldig kan bli gripen av och torterad av poliser och att nåt sånt är nåt som folk behöver vara oroliga för.

Det finns säkert exempel på gripna som suttit i häkte och inte fått gå på toa när han vill eller som råkat få nåt blåmärke på armen när han stretat emot på fyllan eller liknande. Men jag kan inte tro att det skulle vara speciellt hårda tag i Sverige sett ut ett internationellt perspektiv.

Folk har betydligt större anledning att oroa sig för att drabbas av våldsbrottslighet nu för tiden på stan, än att drabbas av att poliser skulle helt random gripa misshandla dom. Det är ju knappt att kända brottsligar grips nu för tiden. Dom som blir gripna blir ofta släppta pga brist på bevis men det är nog få helt oskyldiga som hamnar där...

Hur stort problemet är har ingen uttalat sig om. Det är illa nog att det förekommer, och det har jag sett rätt många vittnesbörd om genom åren. Att det förekommer innebär också att man kan bli utsatt för det om oturen är framme, och det var det jag skrev. Om FN:s tortyrkommitté lägger sig i så kan man inte heller avfärda saken.

Men som tråden är nu så är det en fråga om tro och om den nivå av tilltro till "systemet" som ens läggning och erfarenheter gör naturlig för en. För att komma förbi det, i den mån det nu går, behövs statistik, rapporter, berättelser plus bedömningar av dessa.

Jag har med egna ögon sett om inte tortyr så i alla fall väldigt kränkande behandling, och jag vet en tjej som ville bli polis men hoppade av för att lärarna på polishögskolan förmedlade en människosyn som hon inte kunde leva med. En östeuropeisk kollega med svartmuskigt utseende har vid ett antal tillfällen råkat ut för poliser som tagit för givet att han är kriminell och behandlat honom därefter.

Så det finns en del att jobba med.

Visst, eftersom ordet "tortyr" står i trådfrågan så råkade jag också använda det. Då är det lätt att avvisa hela problemet med att just tortyr är ovanligt (konstaterar jag utan att veta hur just Moggy tänkte).

Naturligtvis gäller saken hela komplexet med överskridande av befogenheter, kränkande behandling och onödigt fysiskt våld i större omfattning än vad som kan förklaras med enstaka mänskliga misshugg (som vederbörande i så fall gottgör efteråt) samt fysisk och psykisk misshandel och tortyr. Skulle också tro att man kan ta med väktare i problemet, det är nog i mycket samma kultur.

Ja, tortyr är för mig nåt väldigt grovt. Har ingen exakt uppfattning om var gränserna går men att spöa upp nån eller mobba nån är inte tortyr. För mig är det ett långt kliv från att bli kränkt, trakasserad eller misshandlad till att bli utsatt för tortyr.

Man ska helst veta vad något innebär innan man uttalar sig om det - http://www.amnesty.se/vad-gor-vi/tortyr ... ventionen/

Det kanske inte är VANLIGT...


.. men det är trots det FÖR vanligt.

http://stockholm.etc.se/nyhet/tunnelbanepoliser-friades

Från artikeln jag länkade till i startinlägget (mitt förtydligande inom [samt kursiverat]):

Aftonbladet skrev:I Läkartidningen nyligen berättade hon [narkosläkaren som åtalades för dråp på ett svårt sjukt spädbarn på Astrid Lindgrens barnsjukhus] om sina upplevelser i häktet. Bland ­annat om hur en polis hindrade henne från att sova genom att tvinga henne att ställa sig upp varje halvtimme natten före häktningsförhandlingen. När hon inte längre orkade blev hon kastad i väggen.

Det är inget annat än ren tortyr och inte bara misshandel. Jag anser det vara en rättsskandal förutom det som framkom i själva rättegången där det visade sig att man missat massor i bevisföringen (men det är en helt annan diskussion).

Moggy skrev:Ja, tortyr är för mig nåt väldigt grovt. Har ingen exakt uppfattning om var gränserna går men att spöa upp nån eller mobba nån är inte tortyr. För mig är det ett långt kliv från att bli kränkt, trakasserad eller misshandlad till att bli utsatt för tortyr.

Vad klassar du det här som?

- Vi tog oss rätt att på egen hand straffa dem vi uppfattade som kriminella. Vi utgick bara från att de var skyldiga och verkställde straffet direkt. De var sopor som skulle rensas bort från samhällskroppen, och vi var renhållningsarbetarna.

Den "buse" som inte genast lydde och var underdånig blev utsatt för "polisiering":

- Vi tog vi in honom i bussen eller avvisiteringsrummet, och där stressade vi honom med kränkande förolämpningar så att han skulle bli förbannad. Ibland gav man killen ett snabbt knytnävsslag i mellangärdet eller slog honom med batongen på mjukdelarna. Även om han inte var märkbart berusad kunde vi sy in honom över natten för fylla. Och när vi kom till arresten klädde vi av honom, ofta utan lagstöd, bara för att förnedra honom. Vi hittade alltid något svepskäl.

Och här kommer deras syn på invandrare fram. Låter väldigt likt SD i sin syn.

- Ordet rasister är för starkt, säger Michael Lundh. Men min tid i piketen gav mig starka fördomar om invandrare. Vi såg dem som lägre stående människor som ständigt gjorde sig skyldiga till lagbrott. De sociala faktorerna bakom statistiken diskuterade vi aldrig. Den som ville göra det blev föraktad och kallad "sossepolis".

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/ja ... ll-harding

Jag läste en bok som heter Auschwitz av Rudolf Hess, en självbiografi, och där beskrev han hur det inte gick att stoppa att hemska människor hamnade i positioner över de som var fångar. Det gick inte att ha full kontroll jämt som ansvarig för fånglägret och de hemska människorna gjorde saker mot fångarna när ingen såg.

atoms skrev:Man ska helst veta vad något innebär innan man uttalar sig om det - http://www.amnesty.se/vad-gor-vi/tortyr ... ventionen/

Verkar som om den här definitionen ligger närmare att kalla allt omotiverat psykiskt och fysiskt polisvåld "tortyr" än Moggys mer specialiserade definition. Nu är det ju inte språk som är FN:s gebit, och här har det också gällt att hitta gångbara ord för samma sak på massor med språk; det står också att definitionen gäller "denna konvention". Vad jag menar med "tortyr" ligger nog närmare vad Moggy menar, och det finns goda skäl att inte urvattna ordet.

Men. Det finns också goda skäl att inte urvattna övergrepp från folk som är anförtrodda samhällets ordnings- och våldsmonopol. Där skiljer jag mig radikalt från Moggy på så vis att jag ser en väsentligt och principiellt större skillnad mellan korrekt yrkesutövning och systematiska övergrepp än mellan systematiska övergrepp och tortyr i snäv mening.

Dessutom för ju övergreppen av naturliga skäl med sig osanna intyganden, falska vittnesmål och förfalskande av bevismaterial, vilket i sin tur för med sig ihopkucklande av hemligheter och en ytterligare befästning av karaktären av hemligt hjältesällskap i harnesk mot omvärlden. Får man dessutom stöd av sina chefer, tyst eller ej, blir man som en hund med olämplig husse. Gränsen mot en förbrytarorganisation blir till slut inte en fråga om den polisenhetens eller -organisationens egen moraliska styrka, utan det omgivande samhällets. Kanske också mer en fråga om organisatorisk styrka än moralisk.

Citerar litet mer från slackerns länk. Likheten med förbrytare påpekas i det sista citatet:

En av kollegerna erbjöd sig att demonstrera hur ett "trumsolo" gick till.

- Han hämtade en narkoman som stod och hängde i biljetthallen och tog in honom för kroppsvisitation. Mannen fick klä av sig och sära på sina skinkor för att visa att han inte hade "stoppat upp något där". Sedan började kollegan slå honom på hans mjukdelar med batongen, och han slog hårt. "Det här är ett trum­solo!" sade han.

Michael Lundh föll in i mönstret. Han började visitera människor utan att ha stöd för detta i lagen, och han var hårdhänt.

- Jag blev snabbt både cynisk och avtrubbad. Jag skolades in i ett föraktfullt och våldsamt beteende, och det skedde med chefernas tysta stöd.

Att anmäla en kollega för övervåld eller kränkningar - det var fullständigt otänkbart.

- Vi lärde oss snabbt konsten att skriva oss fria, berättar Michael Lundh. Vi anpassade alltså våra rapporter efter vad lagarna krävde. Sanningen var mindre viktig. Om någon blev anmäld, då snackade vi ihop oss och lade fram en samstämmig men falsk historia. Jag - och många med mig - ljög inför internutredarna och vittnade falskt inför domstolen. Det var rutin.

Vändningen kom när Michael Lundh hade blivit pappa.

- Min son gav mig helt nya insikter om vad som är viktigt i livet. Jag började jobba som närpolis, fick personlig kontakt med ungdomar och med socialt utsatta människor och började ändra mina värderingar. Jag insåg mer och mer att det just är de sociala faktorerna som ligger bakom kriminaliteten, att det svartvita vi-och-dom-tänkande som dominerar inom polisen inte håller.

Tillsammans med en kollega sökte han närkontakt med kriminella ungdomsgäng från socialt belastade förorter, åkte på läger med killarna, försökte förstå hur de tänkte - och kände igen sig.

- Jag såg samma mekanismer i de där gängen som i polispiketen. Killarna såg upp till den tuffa ledaren, ingen vågade sticka ut och gruppens regler var viktigare än landets lagar.

Skönt att se den positiva vändningen hos den berättande polisen! Hoppas sådana som han får sprida sin kultur i leden.

Jo, man hoppas ju det. Men hur stort arbete är det och hur många finns det till det? Och på rätt ställen?

************************

I samma artikelserie (DN "Poliskultur", 2005, länkar till höger) förmedlar journalisten en åklagares berättelse. Åklagaren framstår ju faktiskt som hederlig, men den egenskapen missgynnas av systemet han arbetar i. För mycket intressant för att jag ska orka välja citat just nu, men den som vill kommentera något kan ju citera det.

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/ingen-har-sett-ingen-har-hort

Norrmalmspolisen i Stockholm är ökända för sina hårda metoder och de skiljer inte så noga pä om den de angriper har gjort något brottsligt, det räcker att se skyldig ut.

Jag tror det är bättre i svenska fängelser än på många andra ställen i världen.

Miche skrev:Norrmalmspolisen i Stockholm är ökända för sina hårda metoder och de skiljer inte så noga på om den de angriper har gjort något brottsligt, det räcker att se skyldig ut.

Lundhs bok är intressant men tyvärr vedervärdigt dåligt skriven.

Leif GW Persson skrev om Norrmalmspiketen i sin roman, Samhällsbärarna. Den blev senare filmatiserad och fick då heta, I lagens namn.