Tonen i detta forum.

[kullan]

Bra skrivet Bali.

[Kattmamma]

Hur vore det om barnrumporna nån jävla gång i livet ser till att bli vuxna?
Men nej då, det är tjugosjuåringar som kramar mjukisdjur framför kameran, i rummet som är inrett i prinsesstil för tioåringar. Kastrull på huvudet och studsbollar. My little pony och carebears. Ansiktsmålningar gjorda på tivoli. Furries, alltså vuxna människor som spökar ut sig i disneydräkter.
Vuxna. Människor.
Jag SPYR på det!
Vad är det för jävla debilt vidrigt Peter Pan-komplex??
Vill ni bli matade med nappflaska över tangentbordet eller vad fan är det frågan om??

Alltså, jag reggade mig för att prata med vuxna aspergare här, alltså likasinnade.
Vuxna som beter sig som tioåringar är bara löjligt, kan de inte hålla till nån annanstans, på nåt ungdomsforum eller nåt??

Jag anser då verkligen inte att det råder något paradoxalt över att vara vuxen och samtidigt våga bejaka och erkänna sina barnsliga sidor – snarare tvärtom!

Jag förstår alltså inte detta ramaskri över att vuxna här på forumet vågar visa upp sina mer barnsliga och mjuka sidor, utan tycker snarare att det är modigt och därmed moget, och jag får inte det hela att gå ihop med att du ju själv ofta påpekar hur viktigt det är att stå upp för sig själv och våga uttrycka sina åsikter.
Jag kan ju tydligt se att du inte gillar att andra talar om för dig hur du känner, fungerar etc., men det är tydligen helt okej när du spyr ur dig sådana här spydigheter – vad fan ger dig den rätten och vad vet du om hur vuxna vi (ja, jag anser mig också tillhöra skaran) barnsliga personer faktiskt är?

Orkar du – och alla andra med liknande åsikt – inte ta del av barnsligheter så låt bli vet jag och om du ändå stöter på det så kan du väl för fasiken intala dig att det faktiskt inte är något smittsamt, för vi är ju alla olika och måste väl då försöka samsas på något sätt här på forumet, vare sig vi tycker klimatet är för hårt eller alltför barnsligt och mjukt.

Jag kunde inte utryckt mig bättre! Tack Bali !
Det är väl bra att vi är olika och unika här på forumet.
Och ni grabbar som tycker det är för mycket gulligull !
Låt oss tjejer ( och killar) men framförallt vi kvinnor få hålla på med vårt gulligull !
Varför ska vi åter göras om och passa männen.
Ibland ska vi vara kvinnliga och ibland som ni grabbar , hur fan ska ni ha det!
Varför får vi inte vara som vi vill!
Vi kräver ju inte att ni skriver om kläder och smink etc.
Så varför klagas det på oss!
Det är barnsligt och omoget att inte kunna se att andra är olika.
En fördel tror jag alla har som lyckas träffa någon att få barn med .

För då får man lära sig att ta hänsyn och tänka i vidare banor.
Så människor utan barn verkar i större utsträckning vara mer inskränkta och egoistiska i sin syn.
Och ni som inte är sådana och är singel utan barn behöver inte ta åt sig.
För då är du ju begåvad med inlevelseförmåga och empati!
( ett mer kvinnligt och känsligt drag).
Som vi kvinnor oftast har eller män utvecklar när de har familj och barn.

[kullan]

Jag anser att det är omoget att skriva att folk är fula och borde ha bättre klädsmak. sådan åsikt behöver inte komma i skrift ens. Vad är det för behov man har när man måste skriva vissa saker på näsan åt folk? En som redan är på botten får återigen höra att man är en skit.

Varför måste vissa rent tvunget uttrycka sina åsikt om att den " den där " är en tönt och fjant och har inget på detta forum att göra? Varför måste man öht det? Vad vinner man på att trycka ner den enskilda individen med det? Vad får man ut av det? känner man sig tuff, stor och att folk får mer respekt för en eller vadå?

Känns det skönt att trampa på den som redan ligger? känner man sig modig då eller? Jag vill ha ett ärligt svar från er som brukar trampa på folk. Eller vågar ni inte stå för den ni är?

[sugrövmanövern]

Känns det skönt att trampa på den som redan ligger? känner man sig modig då eller? Jag vill ha ett ärligt svar från er som brukar trampa på folk. Eller vågar ni inte stå för den ni är?

Inte modig men.... när man är sadistiskt lagd och ganska elak finner man njutning i att se människor krossas. Att fullkomligt krossa en annan människa kan ge en oerhörd tillfredsställelse. Men personligen krossar jag hellre falska avarter som står upp.

[Zirre]

Jag anser att det är omoget att skriva att folk är fula och borde ha bättre klädsmak. sådan åsikt behöver inte komma i skrift ens. Vad är det för behov man har när man måste skriva vissa saker på näsan åt folk? En som redan är på botten får återigen höra att man är en skit.

Varför måste vissa rent tvunget uttrycka sina åsikt om att den " den där " är en tönt och fjant och har inget på detta forum att göra? Varför måste man öht det? Vad vinner man på att trycka ner den enskilda individen med det? Vad får man ut av det? känner man sig tuff, stor och att folk får mer respekt för en eller vadå?

Känns det skönt att trampa på den som redan ligger? känner man sig modig då eller? Jag vill ha ett ärligt svar från er som brukar trampa på folk. Eller vågar ni inte stå för den ni är?

Bra skrivet kullan!

[mnordgren]

Admin:

Det verkar som att tonläget överlag behöver skruvas ned en aning i den här tråden. Försök hålla diskussionen behärskad och fokuserad på sakfrågorna som dyker upp snarare än personerna bakom dessa.

[Alien]

Om alla gjorde det och var rakt på sak utan att ta illa upp hit och dit så skulle världen vara mycket enklare för alla att leva i. Inte en jävla massa rollspel. Förutom religion så måste det vara en orsak till krig.

Om någon kommer till mig och säger att jag har fula skor så skulle jag inte ta illa upp bara konstatera att denna person vågar säga vad den tycker och vågar stå för vad den tycker. Möjligtvis skulle jag komma med en motfråga "Varför tycker du det?"

Det den ena kallar "rakt på sak" tycker den andra är "okänsligt, ja elakt". Då har den förste valet att tänka/säga "skiter väl jag i" och fortsätta gå på som en ångvält. Eller att anpassa sig för att inte såra andra.

Om någon skulle säga till mig att mina skor var fula skulle jag bli fly förbannad. Min reaktion skulle bli antingen "Skiter väl jag i", kanske påbackat med "Och hur är du själv klädd då, jag tycker den där tröjan är jätteful". Eller lite mer genomtänkt "Och varför känner du att du vill meddela mig det då?" En anledning till att säga så är att man vill trycka ned folk, för att man inte gillar dem el för att man vill få ut sina aggressioner. En annan att man har mundiarré, man kan helt enkelt inte låta bli att säga allt vad man tänker, hur enfaldigt det än är. Ännu en anledning kan vara att man anser att kvinnor ständigt måste poängtera att de är kvinnor, alltså måste de gå klädda i högklackat.

Kan det finnas någon positiv orsak? Man kanske vill upplysa om detta "faktum" så jag förstår att jag inte ska använda sådana skor. Förutsätter ju att alla först och främst tänker utseendet, inte funktionen.

Nej, enda gången man skulle säga något sådant är om någon frågar rent ut "Vad tycker du om min nya skor?" Fast inte ens då skulle jag säga så. Skor är inte billigt. Möjligen skulle jag säga att de ser obekväma ut. Eller om jag skulle gå på fest och frågade "Tycker du jag ska ta dom här skorna", då skulle man kunna svara "Har du inga finare som passar bättre på fest?"

[KrigarSjäl]

Hur vore det om barnrumporna nån jävla gång i livet ser till att bli vuxna?
Men nej då, det är tjugosjuåringar som kramar mjukisdjur framför kameran, i rummet som är inrett i prinsesstil för tioåringar. Kastrull på huvudet och studsbollar. My little pony och carebears. Ansiktsmålningar gjorda på tivoli. Furries, alltså vuxna människor som spökar ut sig i disneydräkter.
Vuxna. Människor.
Jag SPYR på det!
Vad är det för jävla debilt vidrigt Peter Pan-komplex??
Vill ni bli matade med nappflaska över tangentbordet eller vad fan är det frågan om??

Alltså, jag reggade mig för att prata med vuxna aspergare här, alltså likasinnade.
Vuxna som beter sig som tioåringar är bara löjligt, kan de inte hålla till nån annanstans, på nåt ungdomsforum eller nåt??

Jag anser då verkligen inte att det råder något paradoxalt över att vara vuxen och samtidigt våga bejaka och erkänna sina barnsliga sidor – snarare tvärtom!

Jag förstår alltså inte detta ramaskri över att vuxna här på forumet vågar visa upp sina mer barnsliga och mjuka sidor, utan tycker snarare att det är modigt och därmed moget, och jag får inte det hela att gå ihop med att du ju själv ofta påpekar hur viktigt det är att stå upp för sig själv och våga uttrycka sina åsikter.
Jag kan ju tydligt se att du inte gillar att andra talar om för dig hur du känner, fungerar etc., men det är tydligen helt okej när du spyr ur dig sådana här spydigheter – vad fan ger dig den rätten och vad vet du om hur vuxna vi (ja, jag anser mig också tillhöra skaran) barnsliga personer faktiskt är?

Orkar du – och alla andra med liknande åsikt – inte ta del av barnsligheter så låt bli vet jag och om du ändå stöter på det så kan du väl för fasiken intala dig att det faktiskt inte är något smittsamt, för vi är ju alla olika och måste väl då försöka samsas på något sätt här på forumet, vare sig vi tycker klimatet är för hårt eller alltför barnsligt och mjukt.

Det är när det blir Peter Pan och Michael Jackson över det som det blir till nåt osunt.

[KrigarSjäl]

Jag anser att det är omoget att skriva att folk är fula och borde ha bättre klädsmak. sådan åsikt behöver inte komma i skrift ens. Vad är det för behov man har när man måste skriva vissa saker på näsan åt folk? En som redan är på botten får återigen höra att man är en skit.

Varför måste vissa rent tvunget uttrycka sina åsikt om att den " den där " är en tönt och fjant och har inget på detta forum att göra? Varför måste man öht det? Vad vinner man på att trycka ner den enskilda individen med det? Vad får man ut av det? känner man sig tuff, stor och att folk får mer respekt för en eller vadå?

Känns det skönt att trampa på den som redan ligger? känner man sig modig då eller? Jag vill ha ett ärligt svar från er som brukar trampa på folk. Eller vågar ni inte stå för den ni är?

Är det allmän tendens du beskriver eller syftar du på specifika personers agerande?

Exakt var har enskild person blivit "trampad på"?

[sugrövmanövern]

Exakt var har enskild person blivit "trampad på"?

Rätt på Kuken känner jag mig trampad av alla lyckliga förälskade människor som gnider sin lyckoansiktslera i nyllet på mig .

[kullan]

Är det allmän tendens du beskriver eller syftar du på specifika personers agerande?

Eftersom du frågade så ja du är väl en av de som är duktiga på att trampa på vissa känsliga tår. Vad får du ut av det? känner du dig vuxen när du gör så?

Exakt var har enskild person blivit "trampad på"?

En annan medlem satt och ifrågasatte en annans ev. träningsmetod i en bildtråd. Den sortens attityd är tramsig och omogen. Gillar man inte den enskilda medlemmen så kan man väl hoppa över dennes inlägg istället för att börja tramsa och hacka.

[KrigarSjäl]

Är det allmän tendens du beskriver eller syftar du på specifika personers agerande?

Eftersom du frågade så ja du är väl en av de som är duktiga på att trampa på vissa känsliga tår. Vad får du ut av det? känner du dig vuxen när du gör så?

Exakt var har enskild person blivit "trampad på"?

En annan medlem satt och ifrågasatte en annans ev. träningsmetod i en bildtråd. Den sortens attityd är tramsig och omogen. Gillar man inte den enskilda medlemmen så kan man väl hoppa över dennes inlägg istället för att börja tramsa och hacka.

Exakt var har jag trampat på enskild person?

[KrigarSjäl]

Exakt var har enskild person blivit "trampad på"?

Rätt på Kuken känner jag mig trampad av alla lyckliga förälskade människor som gnider sin lyckoansiktslera i nyllet på mig .

Jag stör mig på alla framgångsrika präktiga nyllen som sitter i TV4s morgonsoffa och bara häver ur sig floskler som ingen blir klokare av.

[barracuber]

...
Jag stör mig på alla framgångsrika präktiga nyllen som sitter i TV4s morgonsoffa och bara häver ur sig floskler som ingen blir klokare av.

Där håller jag med dig, Krigis. Även jag stör mig något gruvligt på det.

[Bali]

...
Jag stör mig på alla framgångsrika präktiga nyllen som sitter i TV4s morgonsoffa och bara häver ur sig floskler som ingen blir klokare av.

Där håller jag med dig, Krigis. Även jag stör mig något gruvligt på det.

Jag kan bara instämma, men tack och lov brukar det inte hända så ofta, eftersom jag inte gärna tittar på TV4s morgonprogram.

[KrigarSjäl]

"Andra får chans att se vad jag går för..."

Du är inte så lite insinuant.

Falsk som vatten måste du vara om du inte vågar eller kan säga rent ut vad du tycker - du skriver själv att du håller inne med vad du tycker.
Man kommer att tänka på ormars väsande kluvna tungor och paddors slipprighet, inget man kan lita på. En moral lika flexibel som bläckfiskars leder.
Det där att du ger sken av att vilja väl men ändå uttrycker du dig i vaga, dunkla ordalag...ta det med nån annan, jag köper inte tungotal.

Nu får du lugna ner dig lite i dina beskyllningar!

Tror du att diskussioner på forum skulle vara sådana att andra inte får möjlighet att bilda sig en uppfattning om hur samtalet förs och att det till och med kan vara en bärande anledning till att somliga alls går in i en viss diskussion? När jag går in i debatt med sådana som vanligtvis bespottar mig genom att kalla det jag skriver för svammel, runtsnack etc eller genom att som nu kalla mig för falsk, en orm eller vad som helst av alla de okvädningsord som somliga tar till i brist på bättre, förväntar du dig då inte att jag kan ha flera skäl till att göra det, både uttalade och outtalade? Om du inte insett detta, är du allt lite naiv. Men jag tror du fattat det, eftersom jag nu sett dig så ofta säga typ att den som ger sig in i leken får leken tåla.

Jag kan inte få det till annat än att denna diskussion mellan oss fick dig till att tappa fattningen. För det är väl helt onödigt att som du nu gör svara med ett så flagrant personangrepp.

Jag kan i och för sig förstå om du har svårt att tro mig, men faktum är att jag inte gör det här enkom för att se vad du går för i den här diskussionen, med den effekt att också andra kan se, utan jag gör det också för att jag innerligt tycker du är värd ett bättre öde än att göra bort dig till höger och vänster.

Som sagt, lugna ner dig några hekto. Och spara ditt "tungotal" till andra tillfällen.

Alltså, jag kallar inte dig orm.

Jag talar om hur jag uppfattar dina texter och det är just en tvetydig, slipprig känsla jag får.
Du lindar in nåt du inte kan säga rent ut i spalter staplade på höjden.

[tahlia]

Du lindar in nåt du inte kan säga rent ut i spalter staplade på höjden.

Allmänt kallat "omskrivningar".

[TK]

Alltså, jag kallar inte dig orm.

Nej du nöjer dig med - tidigare citerat:

Falsk som vatten måste du vara om du inte vågar eller kan säga rent ut vad du tycker - du skriver själv att du håller inne med vad du tycker.

Och så för säkerhets skull lägger du till - likaså tidigare citerat:

Man kommer att tänka på ormars väsande kluvna tungor och paddors slipprighet, inget man kan lita på. En moral lika flexibel som bläckfiskars leder.
Det där att du ger sken av att vilja väl men ändå uttrycker du dig i vaga, dunkla ordalag...ta det med nån annan, jag köper inte tungotal.

Nu kommer du med ytterligare känsloyttringar, som föga har med saken att göra:

Jag talar om hur jag uppfattar dina texter och det är just en tvetydig, slipprig känsla jag får.
Du lindar in nåt du inte kan säga rent ut i spalter staplade på höjden.

Jag betackar mig för det slaget av infama personangrepp. Saknar du sakargument så dra dig hellre ur, men du verkar ha svårt att släppa frågan, trots att du haft flera chanser att dra dig ur med äran i behåll.

Det att jag avstår från att gå djupare in på vissa saker och nöjer mig med antydningar bottnar då sannerligen inte i någon brist på rakhet från min sida eller att jag inte skulle ha modet att säga vad jag har på hjärtat. Det beror helt enkelt på att jag inte är intresserad av att i det här sammanhanget dra upp allt som jag nu har synpunkter på.

Jag försöker efter bästa förmåga hålla mig till saken. Jag svarade ursprungligen på något du skrev i fråga om svordomar:

Att tycka illa om svordomar är dagisfrökenmoral.

Det här är inte frikyrkoklubben, inte när Krigarn skriver i alla fall.

Att diskussionen senare svävat ut har enligt min uppfattning mycket att göra med hur du försökt tilldela mig en massa åsikter som jag inte har utan som du hej vilt spekulerar i utan någon saklig grund, plus att du så också ägnar en massa ord för att beskriva dina känslor rörande mitt sätt att uttrycka mig.

Rörande det med svordomar tycker jag att diskussionen knappt kom någonstans. I stället så började du skriva om hur illa du tyckte om kafferep etc. Det i sig ledde vidare i vissa riktningar som också de inte blev mycket mer än diskussionsmässiga återvändsgränder.

Ditt sätt att söka luckor i din debattmotståndares argumentering påminner mig mycket om hur boxning går till. Genom att gå på offensiven, göra utfall på olika sätt, kan ju en del boxare få initiativet och styra matchen. Åtminstone kan det tyckas så. Du har lyckats såtillvida i den här trådens debatt med mig att du tvingat mig att svara på dina angrepp och ge mig in på sådant jag själv för min egen del tycker vara en rätt trist form av debatt. Jag kan i och för sig tänka mig att du skulle kunna ha en motsvarande föreställning om mitt agerande, fast alltså speglad.

I så fall kan jag säga att klart föredragit att vi hållit oss till närmare sakfrågorna och inte glidit in på vad jag ser som irrelevanta frågor om hur var och en uttrycker sig och hur andra kan uppfatta detta. Men då du än en gång tycks föredra att fokusera på sådant, får jag väl som min slutreplik i denna "diskussion" framföra ytterligare några omständigheter, även om det förmodligen bara leder till att du får förnyad anledning till att förfasa dig över mina ordmassor.

Jag börjar då med något som jag tycker vara fullständigt självklart. Var och en ska väl ha rättigheten att skriva på det sätt som känns naturligt för vederbörande. Jag får medge att jag har lite svårt att begripa varför du inte accepterar detta. Jag har under årens lopp här på forumet noterat att du tycks ha ett särskilt intresse av att recensera andra. ungefär som vore du redan en väletablerad kritiker vars ord ska läsas med aktning. Du verkar inte särskilt känslig för att andra kan uppfatta det som att du mest är ute efter att platta till dem, som inte skriver på ett sätt som tilltalar dig. Det har heller inte gått mig förbi att det är en och annan som tagit rejält illa vid sig av detta.

Nu tillhör jag inte dem. För jag har tillräckligt självförtroende när det kommer till hur jag formulerar mig skriftligt i olika sammanhang. Det är därför inte något som jag har någon större anledning att bry mig om, när jag får höra dina omdömen om mitt skrivande och mitt sätt att diskutera. Jag skriver nu som jag skriver och anser mig ha rätten att göra det.

Som du säkerligen vet så kan även de mest uppburna av författare ha kritiker som rasar över vedervärdigheten i författarens sätt att skriva. Så har det alltid varit och kommer också framgent att bli. Med det menar jag inget annat än att en sådan variation i personliga reaktioner på en viss text återfinns i de flest skilda sammanhang inklusive våra nutida internetforum. Jag tycker inte det hör till saken vad jag anser om ditt sätt formulera dig, annat än det som direkt är relaterat till ämnet för diskussion.

Men som alltså framskymtat tidigare i detta inlägg så finner jag inte att du är särdeles rak i ditt sätt att debattera, trots att du gärna framställer det som att du är det. Det är säkert rätt många som tycker du är rak och ärlig, som uppfattar dig som en frisk fläkt etc. Det ser man rätt ofta bevis på att så kan en del uppfatta dig. Men när du använder dig av taktiken att påstå att andra inte är raka, eller modiga eller vad du nu använder för ord, bara för att dessa andra inte finner något större nöje att skriva dig på näsan, då har åtminstone jag kommit att fundera en del över den där rakheten som du säger dig ha.

Jag anser mig själv vara en rak person, och i många sammanhang på tok för rak person, och jag har ofta fått sota för det. Så jag känner mig inte träffad av dina ormassociationer. Men som sagt, jag tycker det finns gränser för vad man under namn av rakhet ska få säga om dem man debatterar med på forum som detta, och för den delen också i andra sammanhang. Det du hävt ur dig om mig anser jag vara långt utöver vad som är acceptabelt, också om det är i diskussion där debattmotståndaren själv föredragit en viss frispråkighet.

Därmed har jag sagt mitt för denna gång.

[KrigarSjäl]

Och så bygger man en vägg av text

[TK]

Och så bygger man en vägg av text

Du så att säga bad om det.

[nescio]

Och så bygger man en vägg av text

Jag orkade inte läsa TKs senaste post. (Den långa.) Den känns som omständligt svammel.

[kullan]

En sak jag märkt är att vissa har en fallenhet för att lägga sig i detaljer som inte angår dom. Man kan öppna en tråd med en frågeställning och helt plötsligt dyker det upp ett inlägg där man får frågor om sånt man inte tycker har med själva grundfrågan att göra eller man inte att just dessa detaljer ska komma ut. Sen blir dessa förbannade för att man inte vill besvara frågan.

[Zirre]

Ger man sig in i diskussionen får man väl diskussionen tåla.

[TK]

Och så bygger man en vägg av text

Jag orkade inte läsa TKs senaste post. (Den långa.) Den känns som omständligt svammel.

Ändå var det blott en sammanfattning. Men du tycks vara ytterligare en som mest går på "känsla", utan att bemöda dig om att läsa vad andra har att säga. Hoppas detta inte är något signifikativt tecken för forumets framtida utveckling. Hurdan skulle tonen komma i så fall att bli? Lyrisk?