Nu börjar det bli dags att knoppa av biologitråden lite grann. Kvasir pratade om sk "Tomatisterapi".
Vad är detta för något? Vad är dina erfarenheter av det? (Frågan gäller så klart även andra som har kommit i kontakt med terapin) Finns det några tuider kring det?

Tomatis ja, det skulle jag kunna prata länge om. Ska försöka skriva något kort till att börja med.

Tomatismetoden är en s.k. ljudterapi, och det är den första och ursprungliga ljudterapimetoden. Den utvecklades under c:a 50 år av den franske läkaren Alfred Tomatis, och sedan hans död för sisådär fem år sedan, driver hans barn det hela vidare. Det finns också Berardmetoden, som utvecklads av en tidigare medhjälpare till Tomatis och som försökte hitta en enklare och snabbare metod. Jag låter vara osagt om den fungerar lika bra, eftersom jag inte har provat den. Det finns också en del andra som erbjuder ljudterapi, men ofta är det ganska obskyra personer som har hittat på något eget och som inte har den erfarenhet som de andra metoderna bygger på. Jag kan alltså bara tala för Tomatismetoden.

Ursprungligen handlade det om att Tomatis upptäckte en koppling mellan hörseln och talet, att hörselskador ger motsvarande frekvensbortfall i talet, och han försökte uppfinna en apparat för att kompensera detta i syfte att hjälpa framförallt operasångare med röstproblem. Så småningom upptäckte han att man kunde få även andra effekter genom att påverka hörseln med olika metoder. Saker som alltså bör/brukar påverkas är bl.a. talet, hörseln, kroppshållng, motorik, koncentrationsförmåga, prioriteringsförmåga, gehör och en del andra saker jag inte kommer ihåg just nu. Huvudskälet att jag genomgick terapin var en förhoppning att det skulle hjälpa mig med min ljudkänslighet. Där var det kanske inte helt så framgångsrikt som jag hade hoppats, däremot fick jag en massa andra positiva effekter. Metoden används inte bara av personer som anser sig ha problem av något slag, utan även många som anser sig fullt friska och välfungerande använder den för att förbättra sin förmåga på olika områden, t.ex. piloter och sångare. En variant av metoden används också för språkinlärning.

Tomatismetoden har länge varit godkänd som medicins behandling i flera europeiska länder, t.ex. Frankrike och Tyskland, men i Sverige har det inte varit så. I Sverige har man därför inte kallat den för behandling utan kort och gott Tomatisträning, för att inte göra några medcinska anspråk. På senare år har dock metoden börjat användas i begränsad omfattning inom vissa landsting, främst för barn med ADHD och liknande. Detta efter en treårig studie vid BUP i Strömstad, som kom fram till att metoden var så effektiv att de rekommenderade den som komplement till traditionell behandling. Forskning på området är dock väldigt eftersatt eftersom den traditionella sjukvården har haft måttligt intresse för att utvärdera metoden, och läkemedelsindustrin av förklarliga skäl inte har något intresse.

Det blev ganska långt redan där, och ändå fattas mycket. Jag bryter här och tar det "tekniska" i separat inlägg.

Vad är då Tomatismetoden?

Det är alltså ljudterapi, dvs. man försöker påverka hjärnan via hörseln. Tomatis själv hade en massa teorier om sin metod, men de var ganska spekulativa försök att i efterhand försöka förklara varför hans metod fungerar. Idag verkar man ta hans teorier med en nypa salt, och nöjer sig med att konstatera att metoden fungerar och att man ännu inte vet hur och varför. Man tror dock idag att det enbart handlar om att påverka hjärnan.

Det finns två vägar för ljud att nå vår hörsel. Det ena är s.k. luftledning, dvs den vanliga vägen via trumhinnorna. Den andra är via s.k. benledning, dvs. vibrationer i skallbenet. Båda dessa använder vi för att ta in ljud. Av den anledningen använder man speciella hörlurar som har en tredje kanal för benledning, som går till en liten "benknackare" eller vad man ska kalla den, mitt uppe på hjässan. Man bryr sig här inte om att skilja på vänster och höger för benledning, eftersom det ändå är ganska diffust och svårt att uppfatta. Nu har vi alltså tre kanaler in till hjärnan: luftledning genom vänster och höger öra, samt benledning. Alla dessa kanaler har separata filter för att justera frekvensgången individuellt, och naturligtvis individuell nivåjustering. Dessutom kan man variera tidsfördröjningen mellan de olika kanalerna. Dessutom använder man två olika uppsättningar parametrar för dessa saker och växlar slumpmässigt mellan dessa två, så att ljudbilden då och då förändras, ibland ganska omvälvande. Det man lyssnar på är Mozart och Gregoriansk sång, vilket Tomatis ansåg var det som fungerade bäst efter att ha testa många olika typer av musik. För barn ansåg han egentligen att man om möjligt borde användas mammans röst, och att Mozart egentligen var en "kompromiss i brist på mamma", men det verkar man inte göra numera.

Man genomgår ett antal lyssningspass, på typiskt en till två timmar var. Före terapin, och sedan löpande, kanske var femte lyssningsgång, så gör man hörseltest för att trimma om parametrarna i lyssningsfiltren. Testen är lite mera omfattande än vanliga audiogram. Det viktiga här är i alla fall att man alltid använder individuellt inställda filter och att man varierar dessa under terapins gång. I början brukar det låta någorlunda normalt, med lite konstig frekvensgång emellanåt. Mot slutet av terapin hör man ibland knappt vad man lyssnar på, då kanske det stundtals bara är övertoner från instrumenten.

Det finns nog mycket mer att berätta, men jag tror jag bryter här för tillfället. Jag avslutar med en länk till huvdurepresentanten för metoden i Sverige, som har en del intressanta länkar och annan info:
http://www.tomatis.se/

På en konferens kom jag i kontakt med det arbete Risto Näätänen gjort om mismatch negativity (MMN). (Handlar om: "cetral auditory system plasticity") Min spontana tanke då var att detta skulle kunna vara den teori som förklarar varför Tomatis kan vara framgångsrikt.

Det var dock bara en spekulation, och jag kan varken tillräckligt om MMN eller om Tomatis för att kunna komma med en riktigt kvalificerad gissning.

Jag tänkte bara nämna det för att någon som har tid och är nyfiken skulle ha möjlighet att titta närmare på det och se om et kan ligga något i tanken. Om dom känner för det... (*massor av disclaimers*)

pH skrev:På en konferens kom jag i kontakt med det arbete Risto Näätänen gjort om mismatch negativity (MMN). (Handlar om: "cetral auditory system plasticity") Min spontana tanke då var att detta skulle kunna vara den teori som förklarar varför Tomatis kan vara framgångsrikt.

Det var dock bara en spekulation, och jag kan varken tillräckligt om MMN eller om Tomatis för att kunna komma med en riktigt kvalificerad gissning.

Jag tänkte bara nämna det för att någon som har tid och är nyfiken skulle ha möjlighet att titta närmare på det och se om et kan ligga något i tanken. Om dom känner för det... (*massor av disclaimers*)

Jag har bara försökt googla lite på det och läst kursivt, men det kan mycket väl finnas kopplingar och att de har hittat fenomen som på en lite lägre och mera detaljerad nivå skulle kunna stämma med moderna teorier om Tomatismetoden.

Som jag förstår det så handlar MMN, mycket förenklat om, att man utnyttjar hjärncellers förmåga att ändra funktion och har upptäckt att man kan ändra funktionen via avvikelser i repetitiva ljud. Det är frågan om enkla ljudbilder och (troligen) små förändringar, och det har därför gått att studera detta på neurologisk nivå. Tomatismedtoden använder mera komplexa ljud men orsakar också större förändringar. Jag ser ingen direkt anledning att det inte kan vara fråga om samma fenomen i grunden, enkelt och studerbart i det ena fallt, komplext och kraftfullt men svårt att studera i det andra. Helt klart är att Tomatismetoden ändrar hörselns filterfunktion, vilket framgår av hörseltesterna som görs löpande. Det torde förutsätta någon form av omprogrammering av neuroner i hörselcentum. Sedan har Tomatismetoden många andra effekter än bara på hörseln, men det förklarar man med att de flesta funktioner i hjärnan hänger ihop på ett eller annat sätt, och att man betraktar hörseln som en av de mest basala och fundamentala funktionerna hos människan (och andra däggdjur). Men man kan ju inte heller utesluta att terapin kanske sätter igång kemiska processer i hjärnan och på så sätt påverkar andra delar också.

Som jag nämnde så använder man i Tomatis hela tiden två uppsättningar filterparamtrar som man växlar mellan slumpmässig. Man spekulerar i att dessa plötsliga förändringar i ljudbilden överraska hjärnan och tvingar den att inse att dess nuvarande filterfunktion kanske inte är den mest optimala, och att filerfunktionen därför programmeras om för att bättre få hjärnan att förstå båda ljudbilderna. Man borde kunna se dessa växlingar mellan filterparametrar vid musiklyssning som en mera komplex och abstrakt variant på att ha enstaka variationer i ett repetitivt ljud, som i fallet MMN.

Det finns som sagt fortfarande ganska få studier om ljudterapi. Jag hittade dock en gång abstract eller sammanfattningar av två intressanta studier (jag har nog inga länkar kvar tyvärr). Den ena gällde en autistisk pojke i 10-12 årsåldern. Man studerade hans hjärna med PET-kamera. Sedan gav man honom ljudterapi, och efter avslutad behandling gjorde man en ny PET-scan av hjärnan. Man såg tydliga förändringar i hjärnaktiviteten i olika områden, och dessa förändringar ansågs stämma överens väl med de förändringar man hade obeserverat i pojkens beteende. Det är bara en individ, och har alltså ganska svagt vetenskapligt värde, men det är ändå en intressant studie. En mera obsky studie undersökte tre grupper kycklingar där en grupp fick ljudterapi (oklart om man satte på dem små hörlurar ), en fick lyssan på Mozart, och den tredje fick ingenting. Sedan slaktade man dem och undersökte serotoninhalten i hjärnan. Nu kommer jag inte ihåg några detaljer, men det var i alla fall klara skillnader mellan i vart fall ljudterapigruppen och de andra. Möjligen avvek även Mozartgruppen från den "ljudlösa" gruppen.

Intressant. Jag har inte prövat Tomatis och vet inte om jag kommer att göra det. Jag är av den läggningen att jag gärna läser vetenskapliga studier som styrker olika teser, terapier och metoder. Jag vet att vetenskap kan förleda, och jag vet att saker kan fungera innan det finns vetenskapliga studier som förklarar varför, eller bekräftar att, de fungerar. Men jag har varit så mycket utsatt i mitt liv och har prövat så mycket (dyrt!) kvacksalveri att jag konsumerat upp min tro. Nu återstår mig vetenskapen...

Jag är också tveksam och försiktig när det gäller icke beprövade metoder, speciellt när de kostar mycket pengar. Det var absolut inget lätt beslut att prova Tomatis. Jag rotade ganska mycket på nätet och köpte även två böcker av Monsieur Tomatis själv för att rimlighetsbedöma metoden och få en känsla för om han själv var seriös. Jag bestämde mig för att det verkade seriöst nog för att testa. De har ju också resultatgaranti, fast den gäller inte vid genetiska saker som autism. Fast jag visste ju inte att jag hade AS då.

Jag vill dock absolut inte försöka övertala eller ens råda någon att prova metoden. Den är trots allt ganska dyr, så var och en som funderar på det måste själv försöka bilda sig en uppfattning och överväga noga. Det finns ju dessutom Berards metod, som jag själv inte tyckte verkade lika trovärdig men mycket väl skulle kunna fungera lika bra.

OK, Kvasir, nu har jag läst. Flyttar även ditt svar från Dyspraxi-tråden hit så att allt om Tomatis hamnar på samma ställe. Bäst också att dela upp det hela i dess olika beståndsdelar så att det inte blir för rörigt.

ÖRONDOMINANS

Kvasir skrev:

Inger skrev:Hmmmm, just Tomatismetoden påstås ju påverka öron- och hjärnhalvedominansen, vilket jag personligen tyckt lät förskräckligt.

Man påverkar örondominansen ja, men knappst hjärnhalvedominansen, vad jag vet (förutom vad avser hörseln).

Stämmer, jag misstog mig om hjärnan.

Kvasir skrev:Anledningen är att man bör ha dominant högeröra för att optimera tal och hörsel. Nu är villserligen Tomatis egna teorier mest spekulationer som kommit till för att försöka förklara de empiriska resultaten, men här finns i alla fall vissa kopplingar till annan forskning. Två amerikaner visade redan i slutet på 40-talet att man kan framkalla stamning hos försökspersoner genom att artificiellt påverka födröjningen mellan det egna talet och hörseln (mikrofon och hörlurar och variabel fördröjning däremellan). Tomatis själv blev så nyfiken att han började experimentera på sig själv, och kunde sedan inte sluta stamma på flera veckor. Teorin här är i alla fall att det finns en viss normal fördröjning från talet till att återkopplingen når tillbaka till vänstra hjärnhalvan. Folk som stammar har i allmänhet fel fördröjning i hjärnan. Detta sägs kunna åtgärdas med Tomatismetoden, så att fördröjningen justeras om till normalt. Det är också så att högra örat har kortare fördröjning eftersom det är kopplat direkt till vänstra hjärnhalvan, medans signalen från det vänstra örat först tar omvägen via den högra hjärnhalvan. Men även här förekommer störningar, så att t.ex. vänstra örat har för kort fördröjning i förhållande till det högra. Om jag förstått det rätt så är det dessa fördröjningar man i första hand menar när man talar om dominant öra.

Låter precis som den efterhandskonstruktion det tydligen är.

Men om man som jag är högerhjärndominant då? Kvinnor har språkcentra i båda hjärnhalvorna och jag har inga problem alls att uppfatta tal trots att mitt vänstra öra är dominant. För mig skulle det kännas jättekonstigt om nån försökte byta örondominans på mig; lika invasivt som om de försökte göra mig vänsterhänt. När jag pratar länge i telefon och ibland blir trött i vänsterörat och byter så känns det helt 'fel'.

Däremot så finns det de som främst tänker i bilder och behöver en liten stund extra att processa informationen och omkoda den i ord, vilket inte har med örondominans att göra ö h t (men däremot troligen med hjärnhalvedominans).

Men tillbaka till dig: har du alltså fått din örondominans ändrad? Vad, i så fall, är skillnaden mot förut?

LJUDÖVERKÄNSLIGHET

Kvasir skrev:Det finns två vägar för ljud att nå vår hörsel. Det ena är s.k. luftledning, dvs den vanliga vägen via trumhinnorna. Den andra är via s.k. benledning, dvs. vibrationer i skallbenet. Båda dessa använder vi för att ta in ljud. Av den anledningen använder man speciella hörlurar som har en tredje kanal för benledning, som går till en liten "benknackare" eller vad man ska kalla den, mitt uppe på hjässan. Man bryr sig här inte om att skilja på vänster och höger för benledning, eftersom det ändå är ganska diffust och svårt att uppfatta. Nu har vi alltså tre kanaler in till hjärnan: luftledning genom vänster och höger öra, samt benledning. Alla dessa kanaler har separata filter för att justera frekvensgången individuellt, och naturligtvis individuell nivåjustering. Dessutom kan man variera tidsfördröjningen mellan de olika kanalerna. Dessutom använder man två olika uppsättningar parametrar för dessa saker och växlar slumpmässigt mellan dessa två, så att ljudbilden då och då förändras, ibland ganska omvälvande. Det man lyssnar på är Mozart och Gregoriansk sång, vilket Tomatis ansåg var det som fungerade bäst efter att ha testa många olika typer av musik.

Såhär står det på Tomatis hemsida:

“Varför är de då överkänsliga för ljud!? Orsaken ligger i hur vi människor lyssnar. Vi lyssnar med både våra öron och vår kropp. Huden och benstommen är utmärkta ljudledare. Hela kroppen svarar alltså på ljud. När vi lyssnar huvudsakligen med öronen filtreras ljuden så att intensiteten minskar. Samtidigt filtreras bakgrundsljud bort så att vi kan koncentrera oss på det som är viktigt. De ljud som tas upp av kroppen går däremot direkt till hjärnan utan filtrering. I motsats till oss andra lyssnar autistiska barn och vuxna huvudsakligen med kroppen. Det innebär att irrelevanta bakgrundsljud inte filtreras bort. Därför är många autistiska personer konstant störda av ljud. De har inte förmågan att filtrera bort oväsentliga ljud och tona in på det som verkligen har betydelse. ”

Men alltså, om man har superutvecklad hörsel (typ som en hund) så förstår jag inte hur det ska kunna hjälpa om man tar in ljuden via öronen istället, det torde väl bara bli mer plågsamt? Inte fan kommer mina öron med några inbyggda filter. Man kan blunda med ögonen men knappast med öronen (vilket är orsaken till att jag måste ha öronproppar för att inte bli störd av fåglarna eller vinden när jag ska sova). Och det är i öronen som höga ljud och särskilt diskant-ljud skär som knivar.

Sen det här med att ta in ljud genom kroppen... det gör väl alla helt automatiskt eftersom ljud = vibrationer? Att sen alla inte är lika känsliga för vibrationer är en annan sak, de är säkert inte lika känsliga för beröring heller. Är det inte så att vi tar in diskantljud främst genom öronen och basljud genom kroppen/skelettet? Jag har t ex svårt för vissa starka och lågfrekventa ljud som motorcyklar o dyl, för att vibrationerna gör ont i kroppen - inte i hjärnan.

Här missar Tomatis att somliga faktiskt är födda med mer välutvecklade sinnesorgan och att det inte är något fel att ha det utan att det är en helt naturlig variation och särskilt vanligt bland personer som är intuitiva, introverta, kreativa, begåvade etc. Har man extra sensitiv hörsel så hör man naturligtvis många fler bakgrundsljud och alla ljud blir mycket starkare. Om man satte en hörapparat på en helt normal person och vred upp volymen så undrar jag hur bra dom skulle kunna 'filtrera'?

Kvasir skrev:Helt klart är att Tomatismetoden ändrar hörselns filterfunktion, vilket framgår av hörseltesterna som görs löpande. Det torde förutsätta någon form av omprogrammering av neuroner i hörselcentum. Sedan har Tomatismetoden många andra effekter än bara på hörseln, men det förklarar man med att de flesta funktioner i hjärnan hänger ihop på ett eller annat sätt, och att man betraktar hörseln som en av de mest basala och fundamentala funktionerna hos människan (och andra däggdjur). Men man kan ju inte heller utesluta att terapin kanske sätter igång kemiska processer i hjärnan och på så sätt påverkar andra delar också.

Som jag nämnde så använder man i Tomatis hela tiden två uppsättningar filterparamtrar som man växlar mellan slumpmässigt. Man spekulerar i att dessa plötsliga förändringar i ljudbilden överraskar hjärnan och tvingar den att inse att dess nuvarande filterfunktion kanske inte är den mest optimala, och att filerfunktionen därför programmeras om för att bättre få hjärnan att förstå båda ljudbilderna.

Jasså, så det ska finnas en filterfunktion i alla fall? Var sitter den? Hjälpte Tomatis-behandligen mot just ljudkänslighet? Eller var det inte därför du ville prova?

MOTORIK

Kvasir skrev:Jag brukade ha dålig motorik och var dålig på bollspel och liknande. Likaså hade jag dålig kroppshållning. Både dessa saker förbättrades avsevärt av Tomatisterapin

Permanent då alltså? Det låter otroligt, särskilt det där med kroppshållningen, men jag tror dig naturligvis när du skriver det. Hur var den innan och efter (om du inte har nåt emot att beskriva lite mer i detalj)?

Och vad var det du sökte för? Hur mycket kostade hela kalaset? Hur lång tid tog det allt som allt? Har du upplevt några negativa bieffekter eller bara positiva?

(Vill bara redovisa att jag själv fick ett positivt intryck första gången jag läste om Tomatis men p g a hur otroligt dumt och irriterande de formulerat många saker på hemsidan så har jag blivit betydligt mer skeptisk. Om du kan ge tillräckligt bra argument utifrån egna erfarenheter snarare än att bara redogöra för teorierna som jag inte tycker håller, så kanske jag ändrar mig igen.)

ÖRONDOMINANS

Inger skrev:Låter precis som den efterhandskonstruktion det tydligen är.

Men om man som jag är högerhjärndominant då? Kvinnor har språkcentra i båda hjärnhalvorna och jag har inga problem alls att uppfatta tal trots att mitt vänstra öra är dominant. För mig skulle det kännas jättekonstigt om nån försökte byta örondominans på mig; lika invasivt som om de försökte göra mig vänsterhänt. När jag pratar länge i telefon och ibland blir trött i vänsterörat och byter så känns det helt 'fel'.

Nja, nu utgår du från vad du själv menar med örondominans, och jag får intrycket att det handlar om vilket öra du föredrar att använda i telefonen. Jag tror inte det har mycket med saken att göra. Örondominans handlar i första hand om vilket öra man huvudsakligen lyssnar med när man själv pratar, även om det spelar roll vid lyssning också. Om jag inte alldeles missminner mig från de lyssningstester jag gjorde så testar man örondominansen genom att man får prata i en mikrofon och höra sin egen röst i hörlurar. Sedan justerar de kanalbalansen tills man inte tycker att rösten hörs mer i något öra än det andra och ser hur mycket man måste snedjustera balansen.

Men det spelar in även vid vanlig lyssning. Tomatis menade att man ska lyssna med högerörat för att lättare följa samtal, speciellt när det finns mycket störande bakgrundsljud. Det är alltså en fördel om motpartens röst kommer från höger snarare än från vänster.

Vad gäller ditt telefonexempel så vet jag inte om det finns något speciellt öra de flesta använder. Att ha luren i vänsterörat är kanske ganska logiskt dock. Då har man det högra örat fritt för att höra sin egen röst när man själv talar, och slipper höra den genom telefonen, vilket inte borde vara bra för talet. Det kan nog mycket väl väga tyngre än den fördel det skulle kunna vara att höra motpartens röst med högerörat. Men nu spekulerar jag bara.

Inger skrev:Men tillbaka till dig: har du alltså fått din örondominans ändrad? Vad, i så fall, är skillnaden mot förut?

Örondominansen i sig är inget man märker annat än vid den test jag beskrev ovan. Det man märker är sekundära effekter som att det egna talet påverkas och att man får lättare att höra vad andra säger etc. Att mitt tal blev mycket tydligare och mindre monotont har flera personer som känner mig påpekat, och man gör bandinspelning av rösten före och efter behandling för att tydliggöra skillnaden. Lyssnar jag på bandet så hör jag själv skillnaden före och efter, och på Tomatiscentrum menade de att de var ovanligt stor skillnad i mitt fall. Jag talar helt enkelt tydligare och ofta starkare (hade en tendens till att viska innan) och låter mera säker på rösten. Jag upplever att det spelar stor roll för hur jag blir bemött, speciellt av personer som inte känner mig. Så påverkas som sagt själva hörseln också, speciellt samma dag som man har genomgått ett behandlingspass. Hela ljudbilden är ovanligt öppen och tydlig. Att gå på konsert eller opera samma dag som man har gjort ett behandlingspass är en upplevelse som knappast går att beskriva. Jag har aldrig varit så vaken och alert och hört så bra på konsert som de gångerna.

LJUDÖVERKÄNSLIGHET

Inger skrev:Såhär står det på Tomatis hemsida:

“Varför är de då överkänsliga för ljud!? Orsaken ligger i hur vi människor lyssnar. Vi lyssnar med både våra öron och vår kropp. Huden och benstommen är utmärkta ljudledare. Hela kroppen svarar alltså på ljud. När vi lyssnar huvudsakligen med öronen filtreras ljuden så att intensiteten minskar. Samtidigt filtreras bakgrundsljud bort så att vi kan koncentrera oss på det som är viktigt. De ljud som tas upp av kroppen går däremot direkt till hjärnan utan filtrering. I motsats till oss andra lyssnar autistiska barn och vuxna huvudsakligen med kroppen. Det innebär att irrelevanta bakgrundsljud inte filtreras bort. Därför är många autistiska personer konstant störda av ljud. De har inte förmågan att filtrera bort oväsentliga ljud och tona in på det som verkligen har betydelse. ”

Men alltså, om man har superutvecklad hörsel (typ som en hund) så förstår jag inte hur det ska kunna hjälpa om man tar in ljuden via öronen istället, det torde väl bara bli mer plågsamt? Inte fan kommer mina öron med några inbyggda filter. Man kan blunda med ögonen men knappast med öronen (vilket är orsaken till att jag måste ha öronproppar för att inte bli störd av fåglarna eller vinden när jag ska sova). Och det är i öronen som höga ljud och särskilt diskant-ljud skär som knivar.

Det där citatet låter lite märkligt, och stämmer inte riktigt med vare vad Tomatis själv skriver eller vad Maria på Tomatiscentrum har sagt när jag har diskuterat med henne. Men troligen är det ett försök att förenkla beskrivningen så den inte ska bli så lång och teknisk.

Ljudkänslighet handlar inte om (eller i alla fall inte i första hand om) att ha bra hörsel i betydelsen att ha kunna höra väldigt svaga ljud. Det vore visserligen konsistent med vad ordet känslighet betyder i t.ex. ljudtekniska sammanhang, men stämmer icke med fallet människa. (Det vore nog mera riktigt att säga ljudöverkänslighet än bara ljudkänslighet.) Eftersom hörseln är oerhört adaptiv så är det mycket mera komplicerat. Dels har öronen ett antal inbyggda mekanismer för att rent fysikaliskt dämpa eller förstärka ljud och för att filtrera ljud och dels innehåller hjärnan en oerhört kompetent och avancerad signalprocessor som väljer ut vilka ljud som ska sållas bort och vilka som ska gå vidare till den medvetna delen av hjärnan. Ljudkänslighet handlar, i alla fall såvitt jag förstår det, snarast om att för många ljud går vidare just till den medvetna delen av hjärnan istället för att sållas bort på vägen. Att sedan ha väldigt bra hörsel och kunna höra väldigt svaga ljud behöver inte, såvitt jag förstår, med någon automatik medföra att man är mera ljudkänslig. Hjärnan och öronen ska i normalfallet fortfarande kunna sålla bort allt oväsentligt. Däremot kanske man får in mera av de väsentliga ljuden, t.ex. att man hör svagare akustikljud på en konsert än normallyssnaren. Jag har förmodligen själv väldigt bra hörsel, men jag tror inte att det har något direkt samband med min ljudkänslighet. Bra hörsel, att kunna höra svaga ljud, är nog helt beroende på själva örats och dess fysiologi misstänker jag, medans ljudkänslighet torde handla huvudsakligen om hjärnans processning av informationen (men de aktiva mekanismer i örat som jag nämnde tidigare kan också spela in).

Inger skrev:Sen det här med att ta in ljud genom kroppen... det gör väl alla helt automatiskt eftersom ljud = vibrationer? Att sen alla inte är lika känsliga för vibrationer är en annan sak, de är säkert inte lika känsliga för beröring heller. Är det inte så att vi tar in diskantljud främst genom öronen och basljud genom kroppen/skelettet? Jag har t ex svårt för vissa starka och lågfrekventa ljud som motorcyklar o dyl, för att vibrationerna gör ont i kroppen - inte i hjärnan.

Jag har också väldigt svårt för lågfrekventa ljud och kan höra oerhört svaga sådana som andra människor oftast inte uppfattar alls. Men även här tror jag det mest handlar om ifall hjärnan kan sålla bort signalerna eller inte.

Även här pratar man inom Tomatiskretsar om en fördröjning. Benlett ljud har en kortare fördröjning till hjärnan än luftlett ljud (minnet börjar svika av hur det fungerar, men jag tror det var så att benledda ljud inte passerar hörselcentrum på vägen till hjärnan). Man tror då att hjärnan använder benlett ljud som en förvarning om starka ljud och att den lilla skillnad i fördröjning som finns räcker för att örat ska hinna aktivera sina dämpningsmekanismer (men möjligen spelar det även roll för hjärnans sållningsfunktion att få en förvarning). Att minska ljudkänsligheten anses därför bl.a. handla om att justera om denna fördröjning, som anses vara för kort när man är ljudkänslig.

Inger skrev:Här missar Tomatis att somliga faktiskt är födda med mer välutvecklade sinnesorgan och att det inte är något fel att ha det utan att det är en helt naturlig variation och särskilt vanligt bland personer som är intuitiva, introverta, kreativa, begåvade etc. Har man extra sensitiv hörsel så hör man naturligtvis många fler bakgrundsljud och alla ljud blir mycket starkare. Om man satte en hörapparat på en helt normal person och vred upp volymen så undrar jag hur bra dom skulle kunna 'filtrera'?

Detta handlar då alltså om hur "bra" hörsel man har, inte om ljud(över)känslighet, och är därför inte direkt relevant.

Inger skrev:Jasså, så det ska finnas en filterfunktion i alla fall? Var sitter den? Hjälpte Tomatis-behandligen mot just ljudkänslighet? Eller var det inte därför du ville prova?

Visst finns det en filterfunktion. Det jag kallar ljud(över)känslighet kallar läkarna för störd filterfunktion.

Ljudkänsligheten var anledningnen att jag provade metoden. Jag råkade läsa en artikel om metoden och märkte att det var väldigt mycket av det som sades där som jag kände igen, och då blev jag nyfiken och började läsa mera. Jag upplevde klara förbättringar, även om jag inte blev av med problemen helt. Man kan väl i alla fall säga att många ljud gick från att vara outhärdliga till att bara vara störande, och ljud som tidigare (bara) hade varit störande blev jag ofta mera omedveten om om jag inte lyssnade efter dem. Frågan är hur bra effekten har kvarstått på längre sikt, dock. Jag är lite tveksam till långtidseffekten. Å andra sidan säger de att man måste underhålla det med bl.a. daglig högläsning för sig själv, och det har jag inte orkat göra. I mitt fall har det också hänt en del traumatiska saker sedan dess och som har påverkat hjärnan, t.ex. den "felmedicinering" jag råkade ut för och som kastade ner mig ångest och själmordstankar för några år sedan. Det kan säkert ha påverkat och t.o.m. förstört delar av den effekt jag hade uppnått. Jag har dock i flera års tid funderat på om jag skulle prova att köra en behandlingsomgång till (dvs. 20 h) för att se om jag kan förbättra situationen igen. Kanske det vore lämpligt nu när jag har fått min AS-diagnos och saker och ting har börjat falla på plats.

Någonting som jag har märkt och blivit medveten om är dock att man kan påverka sin ljudkänslighet på kort sikt. För mig fungerar det ofta att lyssna på lämpligt vald musik i hörlurar. Det verkar normalisera hörseln på något sätt. Jag misstänker att det ger örat en slags referens för "normala" ljud. Vad som är lämplig musik vet jag inte om man kan eller ska försöka specificera, men Mozart borde fungera bra enligt Tomatis tankar. För egen del har jag märkt att Richard Strauss fungerar väldigt bra. Jag tror det handlar om att det är en väldigt tät orkesterklang som är väldigt övertonsrik pga. det myckna bleckblåset. Jag tror också att man blir mera ljudkänslig av att gå ensam hemma där det är ganska tyst med "normala"ljud och alltså oproportionerligt stor andel störande yttre ljud. Att gå ut på stan tidigt en morgon, när staden vaknar, brukar kännas bra för hörseln tycker jag, men tyvärr är det något som inte händer särskilt ofta. Jag misstänker att det även här handlar om någon ljudbild som fungerar bra för att normalisera hörseln inför dagen.

MOTORIK

Inger skrev:Permanent då alltså? Det låter otroligt, särskilt det där med kroppshållningen, men jag tror dig naturligvis när du skriver det. Hur var den innan och efter (om du inte har nåt emot att beskriva lite mer i detalj)?

Det kan låta otroligt ja, tills man läser Tomatis egna tankar om varför. Även om det förstås handlar mest om spekulationer så troliggör det i alla fall varför det är rimligt. En grunläggande idé Tomatis hade var att medicinen en gång i tiden har gjort ett fundamentalt misstag när den skiljde ut hörseln och balanssinnet som två olika områden. Han menar att eftersom dessa två funktioner rent fysiologiskt hänger ihop så nära så är de egentligen inte två olika funktioner utan två sidor av samma funktion. Han utvecklar de tankarna en del i sina böcker. Om jag förstår det rätt så går benledningsljud egentligen in i hjärnan via just balanssinnent och inte via hörseln, och i så fall blir det plötsligt mera uppenbart att det hänger ihop. Motoriken handlar ju om en återkoppling från alla kroppsdelar och är ur tekniskt synsätt egentligen bara ett stort och mycket komplicerat reglersystem. Dvs. när man t.ex. står stilla så känner balanssinnet av alla små mikorskopiska rörelser i kroppen och skickar tillbaka signaler till musklerna för att motverka dessa rörelser. Balanssinnet kan förstås inte skilja på om en störning beror på kroppen själv (t.ex. störning i en muskel) eller någon yttre påverkan, t.ex. ljudvibrationer.

Vad gäller kroppshållning så har jag nog alltid haft en ganska hopsjunken kroppshållning och jag har också brukat gå väldigt fort när jag går, för att jag har haft en känsla av att ha svårt att hålla balansen om jag går sakta (inte så att jag har ramlat omkull, utan det är mest att jag har upplevt en känsla av dåligt balans). Dessa saker försvann och verkar handla om kvardröjande effekter i ganska stor utsträckning. Jag fick ganska omgående en mycket rakare kroppshållning och säkrare och tryggare gång, och det kändes som väldigt positiva förändringar. Det är t.o.m. så att den behandlingsgaranti man har på metoden bygger just på att man spelar in sig själv på video före och efter så att man kan använda bl.a just kroppshållningen som objektiv mätmetod. Jag hoppade dock över detta och avstod från garantin, bl.a. för att jag ju var intresserad av förändringar angående ljudkänslighet, som inte gick att mäta och använda för garantin.

Inger skrev:Och vad var det du sökte för? Hur mycket kostade hela kalaset? Hur lång tid tog det allt som allt? Har du upplevt några negativa bieffekter eller bara positiva?

Ljudkänslighet, som sagt. En behandling består av tre omgångar på 20 h vardera. Lyssningen görs vanligen i pass om 2 h vardera, helst dagligen och minst två ggr. per vecka. Däremot ska det vara en viloperiode på någon eller några veckor mellan de tre delarna. Hörseltester görs löpande under behandlingens gång för att mäta förändringar och justera om parametrarna. Nu är det några år sedan jag gjorde detta (det var väl sisådär sex sju år sedan, tror jag), men då kostade det 7500 :- per del, dvs. totalt 22 500 :- (aktuella priser bör finnas på deras hemsida). Jag valde senare att göra en ytterligare fjärde omgång något år senare. Några negativa bieffekter tror jag inte att jag kan komma på, förutom hålet i plånboken.

[quote="Inger"
(Vill bara redovisa att jag själv fick ett positivt intryck första gången jag läste om Tomatis men p g a hur otroligt dumt och irriterande de formulerat många saker på hemsidan så har jag blivit betydligt mer skeptisk. Om du kan ge tillräckligt bra argument utifrån egna erfarenheter snarare än att bara redogöra för teorierna som jag inte tycker håller, så kanske jag ändrar mig igen.)[/quote]

Det skrivs mycket konstigt om metoden. Jag var naturligtvis väldigt nyfiken på metoden eftersom det lät relevant för ljudkänslighet, men som forskare var jag förstås samtidigt försiktigt skeptisk. Förutom att prata med Maria på Tomatiscentrum så läste jag två böcker av Tomatis själv och allt jag kunde hitta på nätet innan jag bestämde mig att för att ta (den ekonomiska) risken att testa. Det finns ju också några alternativa ljudterapimetoder (t.ex. Berardmetoden) men det jag läste gjorde att jag bedömde Tomatismetoden som den mest seriösa och trovärdiga (den är också den ursprungliga som de andra har försökt att kopiera på ett eller annat sätt). Att ringa och prata med Maria själv och fråga om saker som låter konstiga kan vara ett sätt att reda ut konstigheterna. Maria är civilingenjör i botten och brukar kunna reda ut saker på ett mera tekniskt och korrekt sätt än de lite flummiga besrkivningar som väl är tänkta för "vanligt folk" och inte nördiga Aspergare som oss.

Jag vill dock inte försöka övertala någon till att prova metoden eftersom det trots allt handlar om ganska mycket pengar, utan var och en måste försöka göra sin egen bedömning om det är värt att prova eller inte.

Tack för svar. Du beskriver så tydligt och bra.

ÖRONDOMINANS

Kvasir skrev:Nja, nu utgår du från vad du själv menar med örondominans, och jag får intrycket att det handlar om vilket öra du föredrar att använda i telefonen. Jag tror inte det har mycket med saken att göra. Örondominans handlar i första hand om vilket öra man huvudsakligen lyssnar med när man själv pratar, även om det spelar roll vid lyssning också. Om jag inte alldeles missminner mig från de lyssningstester jag gjorde så testar man örondominansen genom att man får prata i en mikrofon och höra sin egen röst i hörlurar. Sedan justerar de kanalbalansen tills man inte tycker att rösten hörs mer i något öra än det andra och ser hur mycket man måste snedjustera balansen.

Men det spelar in även vid vanlig lyssning. Tomatis menade att man ska lyssna med högerörat för att lättare följa samtal, speciellt när det finns mycket störande bakgrundsljud. Det är alltså en fördel om motpartens röst kommer från höger snarare än från vänster.

Vad gäller ditt telefonexempel så vet jag inte om det finns något speciellt öra de flesta använder. Att ha luren i vänsterörat är kanske ganska logiskt dock. Då har man det högra örat fritt för att höra sin egen röst när man själv talar, och slipper höra den genom telefonen, vilket inte borde vara bra för talet. Det kan nog mycket väl väga tyngre än den fördel det skulle kunna vara att höra motpartens röst med högerörat. Men nu spekulerar jag bara.

Ja, det gör du. Jag nämnde bara detta med telefonen som exempel eftersom det där blir så tydligt. Jag vet att jag är vänsteröredominant för jag vänder alltid mitt vänstra öra mot folk när de talar. Om någon går på min högra sida så brukar jag försöka byta för att bättre kunna uppfatta vad de säger.

Såna där tvärsäkra påståenden som Tomatis gör gillar jag inte alls - särskilt inte när de inte stämmer för alla. Jag har inga problem alls att uppfatta saker snabbt och korrekt via vänsterörat, tvärtom så verkar det passa utmärkt eftersom jag är högerhjärndominant. Kvinnor har som sagt språkcentra i båda hjärnhalvorna, samt bredare bredband mellan dem. När det är mycket störande bakgrundsljud så är det för mig extra viktigt att ha rätt öra mot personen jag lyssnar på.

Om jag skulle bli högeröredominant så skulle jag säkert få samma problem som jag har med att skriva med höger hand eftersom jag inte gärna använder vänsterhjärnan i onödan. See?

Kvasir skrev:

Inger skrev:Men tillbaka till dig: har du alltså fått din örondominans ändrad? Vad, i så fall, är skillnaden mot förut?

Örondominansen i sig är inget man märker annat än vid den test jag beskrev ovan. Det man märker är sekundära effekter som att det egna talet påverkas och att man får lättare att höra vad andra säger etc. Att mitt tal blev mycket tydligare och mindre monotont har flera personer som känner mig påpekat, och man gör bandinspelning av rösten före och efter behandling för att tydliggöra skillnaden. Lyssnar jag på bandet så hör jag själv skillnaden före och efter, och på Tomatiscentrum menade de att de var ovanligt stor skillnad i mitt fall. Jag talar helt enkelt tydligare och ofta starkare (hade en tendens till att viska innan) och låter mera säker på rösten. Jag upplever att det spelar stor roll för hur jag blir bemött, speciellt av personer som inte känner mig. Så påverkas som sagt själva hörseln också, speciellt samma dag som man har genomgått ett behandlingspass. Hela ljudbilden är ovanligt öppen och tydlig. Att gå på konsert eller opera samma dag som man har gjort ett behandlingspass är en upplevelse som knappast går att beskriva. Jag har aldrig varit så vaken och alert och hört så bra på konsert som de gångerna.

Coolt! Men för att uppleva denna förbättring bör man väl ha haft problem med just detta och jag tror inte jag har det.

LJUDÖVERKÄNSLIGHET

Kvasir skrev:Ljudkänslighet handlar inte om (eller i alla fall inte i första hand om) att ha bra hörsel i betydelsen att ha kunna höra väldigt svaga ljud. Det vore visserligen konsistent med vad ordet känslighet betyder i t.ex. ljudtekniska sammanhang, men stämmer icke med fallet människa. (Det vore nog mera riktigt att säga ljudöverkänslighet än bara ljudkänslighet.) Eftersom hörseln är oerhört adaptiv så är det mycket mera komplicerat. Dels har öronen ett antal inbyggda mekanismer för att rent fysikaliskt dämpa eller förstärka ljud och för att filtrera ljud och dels innehåller hjärnan en oerhört kompetent och avancerad signalprocessor som väljer ut vilka ljud som ska sållas bort och vilka som ska gå vidare till den medvetna delen av hjärnan.

Och en sådan 'signalprocessor' finns verkligen och är inget man hittat på som hypotes bara...?

Kvasir skrev:Ljudkänslighet handlar, i alla fall såvitt jag förstår det, snarast om att för många ljud går vidare just till den medvetna delen av hjärnan istället för att sållas bort på vägen.

Detta låter mer som en medvetenhetsfråga. Någon har framfört hypotesen att Aspergare och andra sensitiva personer är mer medvetna om sådant som för många andra fortfarande är undermedvetet/subliminalt. Exempel kan vara att man är medveten om dofter som andra inte märker, att kunna se flimmer från lysrör och bildskärmar som för normalpersonen uppfattas som ett jämnt ljus, att känna av stämningar i rummet eller mellan människor, att vara plågsamt övermedveten om sig själv så att man får svårt att slappna av och vara naturlig etc. Saker som kan vara både en fördel och en nackdel beroende på situationen.

Själv känner jag alltid av skillnaden mellan olika typer av belysning och är också medveten om det. Andra kanske också påverkas men de tänker inte på det. (Något som stödjer hypotesen är att folk som aktivt börjar ägna sig åt medvetenhetsutveckling ofta får en ökad sensibilitet.) Eller om man är t ex jobbar med färg såsom vi, då blir man ju mer medveten om olika nyanser som för andra kanske ter sig mer eller mindre likadana.

Kvasir skrev:Att sedan ha väldigt bra hörsel och kunna höra väldigt svaga ljud behöver inte, såvitt jag förstår, med någon automatik medföra att man är mera ljudkänslig. Hjärnan och öronen ska i normalfallet fortfarande kunna sålla bort allt oväsentligt.

Hur bestämmer hjärnan och öronen vad som är 'oväsentligt' då? Är det inte mer så att vi som människor är designade för att fungera i relativt små grupper i en naturlig miljö och helt enkelt inte är fysiologiskt anpassade för att t ex försöka föra en konversation på en restaurang full med folk och hög bakgrundsmusik, eller på en byggarbetsplats med en massa maskinljud? Men att somliga kanske har vant sig vid det och blivit mer avtrubbade/anpassade och andra inte?

Kvasir skrev:Däremot kanske man får in mera av de väsentliga ljuden, t.ex. att man hör svagare akustikljud på en konsert än normallyssnaren. Jag har förmodligen själv väldigt bra hörsel, men jag tror inte att det har något direkt samband med min ljudkänslighet.

Inte?? Detta tycker jag det vore väldigt intressant om någon hade gjort forskning på. Om det fanns studier som visade att det inte finns något samband så skulle jag acceptera det, men tills någon bevisat motsatsen så tror jag bara det är Stålmannen som har superhörsel som han kan koppla på och av efter behag och hjärna som filtrerar bort det han inte vill höra.

Kvasir skrev:Bra hörsel, att kunna höra svaga ljud, är nog helt beroende på själva örats och dess fysiologi misstänker jag, medans ljudkänslighet torde handla huvudsakligen om hjärnans processning av informationen (men de aktiva mekanismer i örat som jag nämnde tidigare kan också spela in).

Jag tror dock att det finns fler mekanismer med som vetenskapen ännu inte upptäckt, nämligen eterkropp och energicentra. Låter säkert jätteflummigt för en vetenskaplig typ som du men jag kan i alla fall förnimma mina egna väldigt tydligt och ju mer öppna de är desto mer överkänslig blir jag. Har i flera år jobbat på att göra dem lite mer solida och bygga upp ett filter och detta har också lyckats; är inte på långa vägar så överkänslig som tidigare. Detta utan någon som helst yttre terapi eller teknik.

Kvasir skrev:

Inger skrev:Sen det här med att ta in ljud genom kroppen... det gör väl alla helt automatiskt eftersom ljud = vibrationer? Att sen alla inte är lika känsliga för vibrationer är en annan sak, de är säkert inte lika känsliga för beröring heller. Är det inte så att vi tar in diskantljud främst genom öronen och basljud genom kroppen/skelettet? Jag har t ex svårt för vissa starka och lågfrekventa ljud som motorcyklar o dyl, för att vibrationerna gör ont i kroppen - inte i hjärnan.

Jag har också väldigt svårt för lågfrekventa ljud och kan höra oerhört svaga sådana som andra människor oftast inte uppfattar alls. Men även här tror jag det mest handlar om ifall hjärnan kan sålla bort signalerna eller inte.

Men håller du inte med om att lågfrekventa basljud lättare fortplantar sig genom kroppen och diskantljud genom öronen? Det är väl därför man har en subwoofer och helst ska ha den på golvet så vibrationerna fortplantar sig till kroppen medan man bör ha satelliterna uppe i öronhöjd?

Kvasir skrev:Även här pratar man inom Tomatiskretsar om en fördröjning. Benlett ljud har en kortare fördröjning till hjärnan än luftlett ljud (minnet börjar svika av hur det fungerar, men jag tror det var så att benledda ljud inte passerar hörselcentrum på vägen till hjärnan). Man tror då att hjärnan använder benlett ljud som en förvarning om starka ljud och att den lilla skillnad i fördröjning som finns räcker för att örat ska hinna aktivera sina dämpningsmekanismer (men möjligen spelar det även roll för hjärnans sållningsfunktion att få en förvarning). Att minska ljudkänsligheten anses därför bl.a. handla om att justera om denna fördröjning, som anses vara för kort när man är ljudkänslig.

Kanske ligger det något i denna teori men jag tycker det låter lite långsökt faktiskt. Om en motorcyckel åker förbi så känner man ju vibrationerna rätt tydligt och jag har då inga mekanismer vare sig i örat eller i hjärnan som gör upplevelsen mindre plågsam, sådär från millisekund till millisekund. Särskilt inte eftersom det är kroppen som plågas mest av såna ljud. Där hjälper det således inte ens att hålla för öronen eller ha öronproppar eftersom det bara skyddar mot oljudet i örat, inte vibrationerna i kroppen.

Däremot så varierar den generella känsligheten över tid. T ex är jag mindre sensitiv under PMS-perioden pga att kroppen då producerar mindre östrogen så att testosteronet dominerar. Då kan en motorcykel åka förbi utan att jag går i bitar och jag kan tåla lysrör lite bättre även om inget av dem är någon njutning precis. Medan om jag t ex har migrän eller är väldigt trött så ökar känsligheten för allting så att jag tål mindre än normalt.

Kvasir skrev:

Inger skrev:Här missar Tomatis att somliga faktiskt är födda med mer välutvecklade sinnesorgan och att det inte är något fel att ha det utan att det är en helt naturlig variation och särskilt vanligt bland personer som är intuitiva, introverta, kreativa, begåvade etc. Har man extra sensitiv hörsel så hör man naturligtvis många fler bakgrundsljud och alla ljud blir mycket starkare. Om man satte en hörapparat på en helt normal person och vred upp volymen så undrar jag hur bra dom skulle kunna 'filtrera'?

Detta handlar då alltså om hur "bra" hörsel man har, inte om ljud(över)känslighet, och är därför inte direkt relevant.

Men är dessa saker verkligen inte kopplade? Den som är doftkänslig har ju ofta ett extra välutvecklat luktsinne och kan känna flera dagar innan andra om mjölken håller på att bli sur. Den som är känslig för smaker har fler papiller på tungan. Kan man ha dålig hörsel och ändå vara ljudöverkänslig? Kanske om ljudöverkänsligheten beror på en skada i örat, men sådär generellt?

Kvasir skrev:

Inger skrev:Jasså, så det ska finnas en filterfunktion i alla fall? Var sitter den? Hjälpte Tomatis-behandligen mot just ljudkänslighet? Eller var det inte därför du ville prova?

Visst finns det en filterfunktion. Det jag kallar ljud(över)känslighet kallar läkarna för störd filterfunktion.

Jamen vad de kallar den är en sak och om den faktiskt existerar är en helt annan. Har någon faktiskt hittat den eller är detta en hypotes som man använder som om den vore ett bevisat faktum?

Kvasir skrev:Ljudkänsligheten var anledningnen att jag provade metoden. Jag råkade läsa en artikel om metoden och märkte att det var väldigt mycket av det som sades där som jag kände igen, och då blev jag nyfiken och började läsa mera. Jag upplevde klara förbättringar, även om jag inte blev av med problemen helt. Man kan väl i alla fall säga att många ljud gick från att vara outhärdliga till att bara vara störande, och ljud som tidigare (bara) hade varit störande blev jag ofta mera omedveten om om jag inte lyssnade efter dem. Frågan är hur bra effekten har kvarstått på längre sikt, dock. Jag är lite tveksam till långtidseffekten. Å andra sidan säger de att man måste underhålla det med bl.a. daglig högläsning för sig själv, och det har jag inte orkat göra. I mitt fall har det också hänt en del traumatiska saker sedan dess och som har påverkat hjärnan, t.ex. den "felmedicinering" jag råkade ut för och som kastade ner mig ångest och själmordstankar för några år sedan. Det kan säkert ha påverkat och t.o.m. förstört delar av den effekt jag hade uppnått. Jag har dock i flera års tid funderat på om jag skulle prova att köra en behandlingsomgång till (dvs. 20 h) för att se om jag kan förbättra situationen igen. Kanske det vore lämpligt nu när jag har fått min AS-diagnos och saker och ting har börjat falla på plats.

OK. Det vore ju intressant att få en rapport ifall du gör om det.

Kvasir skrev:Någonting som jag har märkt och blivit medveten om är dock att man kan påverka sin ljudkänslighet på kort sikt. För mig fungerar det ofta att lyssna på lämpligt vald musik i hörlurar. Det verkar normalisera hörseln på något sätt. Jag misstänker att det ger örat en slags referens för "normala" ljud. Vad som är lämplig musik vet jag inte om man kan eller ska försöka specificera, men Mozart borde fungera bra enligt Tomatis tankar. För egen del har jag märkt att Richard Strauss fungerar väldigt bra. Jag tror det handlar om att det är en väldigt tät orkesterklang som är väldigt övertonsrik pga. det myckna bleckblåset.

Bleckblås, hugaligen! Funkar det inte lika bra med hårdrock, dub eller rap?

Kvasir skrev:Jag tror också att man blir mera ljudkänslig av att gå ensam hemma där det är ganska tyst med "normala" ljud och alltså oproportionerligt stor andel störande yttre ljud.

Det kan jag bekräfta. När jag blev ljudöverkänslig i mitten av 90-talet så började jag använda öronproppar dygnet runt. När jag sen tog av dem så lät alla ljud chockerande starka. Undrade t ex vad det var som raspade så konstig och kom på att det var min egen andning!

Tog ett par år att börja vänja mig vid ljud igen. Först genom att sluta använda i ena örat, sen efter ett år skippade jag den andra. Nu behöver jag bara en när jag sover.

Kvasir skrev:Att gå ut på stan tidigt en morgon, när staden vaknar, brukar kännas bra för hörseln tycker jag, men tyvärr är det något som inte händer särskilt ofta. Jag misstänker att det även här handlar om någon ljudbild som fungerar bra för att normalisera hörseln inför dagen.

Jag har så aldrig lyckats påverka hörseln på så kort sikt. Jag upplever inte att jag har öron som kan ställa in sig utan antingen är jag känslig eller också mindre känslig och det beror då på helt andra saker.

MOTORIK

Kvasir skrev:

Inger skrev:Permanent då alltså? Det låter otroligt, särskilt det där med kroppshållningen, men jag tror dig naturligvis när du skriver det. Hur var den innan och efter (om du inte har nåt emot att beskriva lite mer i detalj)?

Det kan låta otroligt ja, tills man läser Tomatis egna tankar om varför. Även om det förstås handlar mest om spekulationer så troliggör det i alla fall varför det är rimligt. En grunläggande idé Tomatis hade var att medicinen en gång i tiden har gjort ett fundamentalt misstag när den skiljde ut hörseln och balanssinnet som två olika områden. Han menar att eftersom dessa två funktioner rent fysiologiskt hänger ihop så nära så är de egentligen inte två olika funktioner utan två sidor av samma funktion.

Balanssinnet sitter ju i örat i alla fall. Min syrra är döv sedan födseln och hon har väldigt dåligt balanssinne.

Kvasir skrev:Han utvecklar de tankarna en del i sina böcker. Om jag förstår det rätt så går benledningsljud egentligen in i hjärnan via just balanssinnent och inte via hörseln, och i så fall blir det plötsligt mera uppenbart att det hänger ihop. Motoriken handlar ju om en återkoppling från alla kroppsdelar och är ur tekniskt synsätt egentligen bara ett stort och mycket komplicerat reglersystem. Dvs. när man t.ex. står stilla så känner balanssinnet av alla små mikorskopiska rörelser i kroppen och skickar tillbaka signaler till musklerna för att motverka dessa rörelser. Balanssinnet kan förstås inte skilja på om en störning beror på kroppen själv (t.ex. störning i en muskel) eller någon yttre påverkan, t.ex. ljudvibrationer.

OK. Men då måste man vara något enastående sensitiv för såna vibrationer för annars skulle man ju ramla omkull när man lyssnar på musik och det gör man ju inte, inte ens om man står bredvid högtalarna på en konsert. Gör du?

Kvasir skrev:Vad gäller kroppshållning så har jag nog alltid haft en ganska hopsjunken kroppshållning och jag har också brukat gå väldigt fort när jag går, för att jag har haft en känsla av att ha svårt att hålla balansen om jag går sakta (inte så att jag har ramlat omkull, utan det är mest att jag har upplevt en känsla av dåligt balans). Dessa saker försvann och verkar handla om kvardröjande effekter i ganska stor utsträckning. Jag fick ganska omgående en mycket rakare kroppshållning och säkrare och tryggare gång, och det kändes som väldigt positiva förändringar.

Ah ok, då fick jag i alla fall en logisk förklaring. Och då kan jag nog utesluta att jag skulle ha nytta av metoden för jag har inga problem med balansen. Jag har dålig hållning av andra orsaker.

Kvasir skrev:Det skrivs mycket konstigt om metoden. /.../ Att ringa och prata med Maria själv och fråga om saker som låter konstiga kan vara ett sätt att reda ut konstigheterna. Maria är civilingenjör i botten och brukar kunna reda ut saker på ett mera tekniskt och korrekt sätt än de lite flummiga besrkivningar som väl är tänkta för "vanligt folk" och inte nördiga Aspergare som oss.

Låter bra. Kanske jag gör nån dag.

Inger skrev:Tack för svar. Du beskriver så tydligt och bra.

Tack, och varsågod. Undrar förresten om inte vi två håller på att slå forumrekord i att skriva långa inlägg?

ÖRONDOMINANS

Inger skrev:Ja, det gör du. Jag nämnde bara detta med telefonen som exempel eftersom det där blir så tydligt. Jag vet att jag är vänsteröredominant för jag vänder alltid mitt vänstra öra mot folk när de talar. Om någon går på min högra sida så brukar jag försöka byta för att bättre kunna uppfatta vad de säger.

Såna där tvärsäkra påståenden som Tomatis gör gillar jag inte alls - särskilt inte när de inte stämmer för alla. Jag har inga problem alls att uppfatta saker snabbt och korrekt via vänsterörat, tvärtom så verkar det passa utmärkt eftersom jag är högerhjärndominant. Kvinnor har som sagt språkcentra i båda hjärnhalvorna, samt bredare bredband mellan dem. När det är mycket störande bakgrundsljud så är det för mig extra viktigt att ha rätt öra mot personen jag lyssnar på.

Om jag skulle bli högeröredominant så skulle jag säkert få samma problem som jag har med att skriva med höger hand eftersom jag inte gärna använder vänsterhjärnan i onödan. See?

Aha, jo det låter ju onekligen som att du är och ska vara vänsterdominant då. Nu när du säger det så ringer någon liten klocka om att det kanske stod något i Tomatis böcker om att vissa personer har dominant hörselcentrum i höger hjärnhalva istället för vänster, som vanligt, att det då bli tvärtom. Det är mycket möjligt att de har något sätt att upptäcka det där i hörseltesterna så de inser att de ska trimma in en lagom vänsterdominans istället i sådana fall som dig. Det kan ju vara en lämplig fråga om du någon gång skulle ringa Maria och diskutera metoden.

Inger skrev:Coolt! Men för att uppleva denna förbättring bör man väl ha haft problem med just detta och jag tror inte jag har det.

Nej, de menar att alla människor får förbättringar. Det är ju inte bara folk med olika former av problem som går Tomatisterapi, utan det används tydligen rätt mycket också av folk som av olika anledningar helt enkelt vill förbättra sin prestationsförmåga, t.ex. piloter och chefer i näringslivet. Maria själv upptäckte metoden när hennes son fick problem i skolan och hon fick då nys om metoden och bokade in honom på centret i Paris. Då passade hon på att testa själv också, och blev överraskad vilken effekt det hade även på en förmodat fullt fungerande person som henne själv. Det fick henne att byta karriär och dra igång Tomatiscentrum.

LJUDÖVERKÄNSLIGHET

Inger skrev:Och en sådan 'signalprocessor' finns verkligen och är inget man hittat på som hypotes bara...?

Det mesta är väl egentligen hypoteser när det gäller hjärnans funktion. Men man menar förmodligen att det finns någonting som uppenbart har effekten av ett filter eftersom de flesta människor har en förmåga att välja bort att höra de flesta ljud de inte vill höra men ändå kan höra dem om de plötsligt vill det. Vi som då saknar eller har en sämre sådan funktion anses då ha störd filterfunktion.

Om det sedan verkligen är en signalprocessor (i en allmän bermärkelse) eller något helt annat, ja det kanske vi inte kan veta i dagsläget. Jag har inte letat information om vad man vet om det i dagsläget, men det skulle mycket väl kunna finnas intressanta studier med t.ex. PET-kamera. Man kan ju se effekten av tinnitus på hjärnscanning, till exempel.

Inger skrev:Detta låter mer som en medvetenhetsfråga. Någon har framfört hypotesen att Aspergare och andra sensitiva personer är mer medvetna om sådant som för många andra fortfarande är undermedvetet/subliminalt. Exempel kan vara att man är medveten om dofter som andra inte märker, att kunna se flimmer från lysrör och bildskärmar som för normalpersonen uppfattas som ett jämnt ljus, att känna av stämningar i rummet eller mellan människor, att vara plågsamt övermedveten om sig själv så att man får svårt att slappna av och vara naturlig etc. Saker som kan vara både en fördel och en nackdel beroende på situationen.

Själv känner jag alltid av skillnaden mellan olika typer av belysning och är också medveten om det. Andra kanske också påverkas men de tänker inte på det. (Något som stödjer hypotesen är att folk som aktivt börjar ägna sig åt medvetenhetsutveckling ofta får en ökad sensibilitet.) Eller om man är t ex jobbar med färg såsom vi, då blir man ju mer medveten om olika nyanser som för andra kanske ter sig mer eller mindre likadana.

Jo, det jag skrev om signalprocessor kanske man ska ta med en nypa salt, men som jag skrev ovan så finns ändå en effekt av filter på den medvetna nivån, oavsett hur det egentligen fungerar inne i hjärnan. Inom Tomatisvärlden tror man att det egentligen handlar om hjärnans allmänna förmåga att prioritera och sortera, och om hjärnan är dålig på det så får man också svårare att prioritera viktiga ljud och sålla bort oviktiga. Eftersom det anses vara en grundläggan funktion som inte är specifik för hörseln, så menar de att den förbättras allmänt när man påverkar den förmågan för hörseln. Vi AS, och i synnerhet vi som blivit utbrända, har ju en väldigt dålig förmåga att prioritera, och det skulle i så fall rimligen korrelera till större ljudkänslighet, och det verkar väl som det gör det också. Helt klart så spelar det roll hur utvilad hjärnan är. Har jag sovit dåligt är jag mycket mera ljudkänslig än om jag har sovit bra och är utvilad. Det du skriver om överkänslighet för andra saker, som dofter, ljusflimmer och annat är intressant, och man kan då förstås undra hur och om det hänger ihop med ljudkänslighet. Ska man tro på Tomatisförklaringen så kanske det hänger ihop på ett ganska uppenbart sätt, att det handlar om en allmänt dåligt förmåga att prioritera och sålla och som då kan drabba andra och/eller flera sinnen än hörseln. När jag tänker efter så är jag inte så säker på att det läkarna kallar filterfunktion egentligen bara handlar om hörseln, utan de kanske också syftar på en mera allmän sensorisk filterfunktion som möjligen kan vara nedsatt bara för vissa sinnen. En ganska spekulativ hypotes beskrevs i en artikel i Läkartidningen för sisådär fem år sedan. Där konstaterade man att det verkar handla om någonting som påverkar i stort sett hela hjärnan och inte bara något enskilt hjärncentrum och att man alltså måste hitta något som kan påverka hela hjärnan. Man framförde då hyotesen att det skulle handla om någon form av problem med astroglialcellerna (astrocyterna) i hjärnan, som är någon form av ospecifika celler som finns i hela hjärnan och fungerar på något oklart cell som stöd åt de andra hjärncellerna.

Inger skrev:Hur bestämmer hjärnan och öronen vad som är 'oväsentligt' då? Är det inte mer så att vi som människor är designade för att fungera i relativt små grupper i en naturlig miljö och helt enkelt inte är fysiologiskt anpassade för att t ex försöka föra en konversation på en restaurang full med folk och hög bakgrundsmusik, eller på en byggarbetsplats med en massa maskinljud? Men att somliga kanske har vant sig vid det och blivit mer avtrubbade/anpassade och andra inte?

Det verkar väl rimligt att det kan finnas något nedärvt filter här för vad som var väsentligt på stenåldern och tidigare, men jag tror nog att de flesta personer har en förmåga att i alla fall i viss mån påverka filtret och vad de vill stänga ute och släppa igenom respektive. Man brukar ju kunna vänja sig vid vissa typer av ljud, som en tickande klocka man hör dagligen.

Inger skrev:Inte?? Detta tycker jag det vore väldigt intressant om någon hade gjort forskning på. Om det fanns studier som visade att det inte finns något samband så skulle jag acceptera det, men tills någon bevisat motsatsen så tror jag bara det är Stålmannen som har superhörsel som han kan koppla på och av efter behag och hjärna som filtrerar bort det han inte vill höra.

Jo det kan väl hänga ihop till en viss del, kanske. Det kanske inte är orimligt att vi som har bra hörsel och är mera ljudkänsliga. Men det behöver ju i så fall inte betyda att det är enda anledningen till ljudkänslighet. Även personer med dålig hörsel kan ju vara ljudkänsliga t.ex. Likaså behöver inte personer med bra hörsel vara ljudkänsliga. Min mor har också väldigt bra hörsel, men har inga större problem med att filtrera bort störande ljud, med undantag för droppande vattenkranar. Men visst, jag håller helt med dig att det skulle vara intressant med mera forskning här.

Kvasir skrev:Jag tror dock att det finns fler mekanismer med som vetenskapen ännu inte upptäckt, nämligen eterkropp och energicentra. Låter säkert jätteflummigt för en vetenskaplig typ som du men jag kan i alla fall förnimma mina egna väldigt tydligt och ju mer öppna de är desto mer överkänslig blir jag. Har i flera år jobbat på att göra dem lite mer solida och bygga upp ett filter och detta har också lyckats; är inte på långa vägar så överkänslig som tidigare. Detta utan någon som helst yttre terapi eller teknik.

Där passar jag. Även om jag är öppen för att det säkert finns saker som vi ännu inte kan mäta och passa in i våra vetenskapliga modeller idag, så förhåller jag mig skeptisk till att det något sådant spelar roll här. Men det är som sagt min åsikt. Jag tror det finns tillräckligt kvar att upptäcka och förstå i hjärnan för att det ska kunna förklara det mesta när och om vi någon gång förstår det.

Kvasir skrev:Men håller du inte med om att lågfrekventa basljud lättare fortplantar sig genom kroppen och diskantljud genom öronen? Det är väl därför man har en subwoofer och helst ska ha den på golvet så vibrationerna fortplantar sig till kroppen medan man bör ha satelliterna uppe i öronhöjd?

Nja, det är tveksamt. Vi har faktiskt ett mycket större frekvensomfång via benledning än via luftledning. Medans den övre gränsen för luftledning brukar räknar kring 20 kHz för nyfödda, och sedan ganska snabbt avtagande med ålder i alla fall här i västvärlden, så verkar de flesta inte ha några problem att uppfatta frekvenser på både 100 och 200 kHz om man pressar ljudkällan mot kraniet. Däremot är örat mycket känsligare än kroppen i övrigt och man kan alltså uppfatta mycket svagare ljud via luftledning. Men man kanske kan tänka sig att kroppen blir känsligare på att uppfatta ljud vid låga frekvenser pga. t.ex. resonans i bukhålan. Basljud brukar ju "kännas i magen".

Vi tar huvudsakligen in även basljuden via örat. Det är anledningen att högtalare helst ska vara placerade i öronhöjd. Subwoofern är ett undantag, förutsatt man skär vid tillräckligt låg frekvens (kring 70 Hz ungefär). Vid så låga frekvenser kan man inte uppfatta riktningen hos ljudet och det spelar ur den synpunkten inte någon större roll varifrån ljudet kommer. Så kan man också vilja utnyttja rummets akustik på ett sätt som inte går att göra vid höga frekvenser, och kan även av det skälet vilja placera subwoofern annorlunda än de vanliga högtalarna.

Kvasir skrev:Kanske ligger det något i denna teori men jag tycker det låter lite långsökt faktiskt. Om en motorcyckel åker förbi så känner man ju vibrationerna rätt tydligt och jag har då inga mekanismer vare sig i örat eller i hjärnan som gör upplevelsen mindre plågsam, sådär från millisekund till millisekund. Särskilt inte eftersom det är kroppen som plågas mest av såna ljud. Där hjälper det således inte ens att hålla för öronen eller ha öronproppar eftersom det bara skyddar mot oljudet i örat, inte vibrationerna i kroppen.

Det är nog flera faktorer som spelar in. Det jag skrev om fördröjningen är nog främst relevant för transienta ljud, som de flesta människor uppfattar som mycket mera störande än mera statiska ljud. Att filtrera bort statiska ljud handlar nog mera om någon allmän filtrering, misstänker jag. Men även många lågfrekventa ljud har transienter, ofta repetitiva sådana, t.ex. dunka-dunk.

Däremot så varierar den generella känsligheten över tid. T ex är jag mindre sensitiv under PMS-perioden pga att kroppen då producerar mindre östrogen så att testosteronet dominerar. Då kan en motorcykel åka förbi utan att jag går i bitar och jag kan tåla lysrör lite bättre även om inget av dem är någon njutning precis. Medan om jag t ex har migrän eller är väldigt trött så ökar känsligheten för allting så att jag tål mindre än normalt.

Jo, som jag skrev så spelar det ju in t.ex. hur trött hjärnan är. Likaså kan alkohol och mediciner påverka, och säkerligen en massa andra faktorer, som de du nämner. Det är nog inte så märkligt heller, för om man antar att de krävs en massa jobb av hjärnan för att filtrera bort oönskade ljud (oavsett vari denna filtering nu består) så borde hjärnan bli sämre på det när den har nedsatt kapacitet, t.ex. pga. trötthet. Så är det även med tinnitus, som förvärras när man är trött eller har druckit alkohol.

Jag har alltid varit ganska känslig även för starkt ljus och vill ofta har solglasögen på sommaren även när de flesta andra inte har det, men under första tiden som jag var utbränd så var jag extremt ljusskänslig, och hade nerdragna persienner och knappt en enda lampa tänd. Fast då fungerade inte ens synen särskilt bra annat än om jag var ordentligt utvilad någon dag.

Inger skrev:Men är dessa saker verkligen inte kopplade? Den som är doftkänslig har ju ofta ett extra välutvecklat luktsinne och kan känna flera dagar innan andra om mjölken håller på att bli sur. Den som är känslig för smaker har fler papiller på tungan. Kan man ha dålig hörsel och ändå vara ljudöverkänslig? Kanske om ljudöverkänsligheten beror på en skada i örat, men sådär generellt?

Jag är som sagt tveksam till att det skulle finnas någon större koppling. Möjligen finns det en koppling i form av att det krävs mera av hjärnan att sortera bort störande ljud om man har bra hörsel och alltså tar in flera ljud från början. Precis som man kan ha bra hörsel utan att vara ljudkänslig så tycker jag det verkar finnas personer som har dålig hörsel men är ljudkänsliga. Min far är nog på något sätt ett sådant fall. Han hör ganska dåligt numera, men störs på så sätt att han ofta uppfattar ljud som helt andra ljud än de egentligen är och därför reagerar på en massa ljud som knappt ens jag reagerar nämnvärt på. Människor med extremt bra hörsel borde ju nästan per automatik vara ljudkänsliga om det fanns en självklar koppling, men det är de inte såvitt jag vet.

Kvasir skrev:Jamen vad de kallar den är en sak och om den faktiskt existerar är en helt annan. Har någon faktiskt hittat den eller är detta en hypotes som man använder som om den vore ett bevisat faktum?

Som sagt, man kan i alla fall observera en form av filter i form av att människor är olika bra på att stänga av ljud de inte vill uppfatta. Hur denna filtereffekt sedan uppnås kan som sagt diskuteras. intressant nog så finns det ganska färsk forskning som visar att det även finns vissa former av aktiva filter i örat utöver de välkända musklerna för att justera känsligheten. Tydligen finns det även aktiva flimmerhår i snäckan som kan bringas att svänga i motfas med vissa frekvenser för att dämpa dem eller i medfas för att förstärka dem. Jag vet dock inte i vilken grad dessa styrs direkt från hörselcentrum och i vilken grad hjärnan medverkar.

Kvasir skrev:OK. Det vore ju intressant att få en rapport ifall du gör om det.

Vi får se hur det blir. Det kan vara lite svårt att hinna passa in det före sommaren nu, kanske. Och så kanske jag borde avvakta lite mera och se vilken effekt det kan ha på sikt att jag har fått diagnos och börjar må bättre av det.

Kvasir skrev:Bleckblås, hugaligen! Funkar det inte lika bra med hårdrock, dub eller rap?

Man får väl testa själv vad som fungerar. Själv misstänker jag att det i alla fall bör vara akustiska instrument för att de har ett naturligare ljud som bättre passar ihop med vad hörseln är konstruerad för, och därför fungerar bättre för att normalisera. Men jag ska inte vara dogmatisk. Hittar du något annat som fungerar bra för just dig så gör det ju det.

Kvasir skrev:Det kan jag bekräfta. När jag blev ljudöverkänslig i mitten av 90-talet så började jag använda öronproppar dygnet runt. När jag sen tog av dem så lät alla ljud chockerande starka. Undrade t ex vad det var som raspade så konstig och kom på att det var min egen andning!

Tog ett par år att börja vänja mig vid ljud igen. Först genom att sluta använda i ena örat, sen efter ett år skippade jag den andra. Nu behöver jag bara en när jag sover.

Precis. Ur den synpunkten är det kanske inte helt bra för oss ensamstående ljudkänsliga att bli sjukskrivna, för då går vi hemma i vårt tystnad och hör nästan bara störande ljud.

Kvasir skrev:Jag har så aldrig lyckats påverka hörseln på så kort sikt. Jag upplever inte att jag har öron som kan ställa in sig utan antingen är jag känslig eller också mindre känslig och det beror då på helt andra saker.

Jo då, på mig fungerar det. Speciellt att lyssna på musik i hörlurar med lämpligt vald musik på ganska hög volym. En halvtimme Richard Strauss kan göra en enorm skillnad för mig om jag har sovit dåligt. Tyvärr måste jag vara tillräckligt pigg för att orka ta initiativ att sätta mig och lyssna på musik.

MOTORIK

Inger skrev:Balanssinnet sitter ju i örat i alla fall. Min syrra är döv sedan födseln och hon har väldigt dåligt balanssinne.

Jo precis, snäckan och båggångarna sitter ju ihop i en och samma struktur. Det är dessutom det första organ som når fullvuxen storlek och gör så redan när fostret är bara fyra fem månader gammalt. Jag vet inte om det stämmer men Tomatis påstod att det rent etiologiskt skulle vara så att örat och hörseln är bland det tidigaste och mest centrala som utvecklas och att huden på något sätt är en slags utdvidgning av örat. Jag fattade som att det inte var hans egna teorier utan en redogörelse för etiologi, men kan ha missförstått. Tomatis drar bl.a. därav slutsatsen att det i allt väsentligt handlar om i stort sett samma grundläggande funktion i både hörsel och balanssinne.

Inger skrev:OK. Men då måste man vara något enastående sensitiv för såna vibrationer för annars skulle man ju ramla omkull när man lyssnar på musik och det gör man ju inte, inte ens om man står bredvid högtalarna på en konsert. Gör du?

Nja, som alla reglersystem så finns förstås filterfunktioner även här. Dessutom kan ju sensoriken vara mycket känsligare än styrningen (muskelkontrollen), så att man kan uppfatta väldigt svaga vibrationer och rörelser utan att det ger nämnvärd effekt på musklerna. Men huvudsakligen handlar det nog om rejäl lågpassfiltrering och liknande.

Kvasir skrev:Ah ok, då fick jag i alla fall en logisk förklaring. Och då kan jag nog utesluta att jag skulle ha nytta av metoden för jag har inga problem med balansen. Jag har dålig hållning av andra orsaker.

Det kan väl kanske bero på vad dessa andra orsaker är och om det är något som hjärnan kan kompensera för.


Eftersom vi till stor del diskuterar just ljudkänslighet så vill jag påminna om mitt gamla tips att käka magnesiumtabletter, som jag har skrivit om i den här tråden:
http://www.aspergerforum.se/vitaminer-mineraler-och-andra-tillskott-t3557.html

subben ska stå i mitten, man hör om det står fel.
Däremot hör du inte stereo i normal musik så lågt.

Mardröm skrev:subben ska stå i mitten, man hör om det står fel.
Däremot hör du inte stereo i normal musik så lågt.

Hör du skillnad om den står i mitten eller inte så skär du för högt i frekvens. Med de små skolådor som folk kallar subwoofers nuförtiden så är jag övertygad om att man oftast skär långt över den frekvens där riktining slutar vara hörbar, och då är det nog riktigt som du säger.

Tack igen för utförligt svar, Kvasir.

Har fler kommentarer och hade tänkt ta dem till frukosten men hann tyvärr bara halvvägs och behöver nu få lite annat gjort. Återkommer så snart jag får lite tid över.

LJUDÖVERKÄNSLIGHET

Kvasir skrev:

Inger skrev:Och en sådan 'signalprocessor' finns verkligen och är inget man hittat på som hypotes bara...?

Det mesta är väl egentligen hypoteser när det gäller hjärnans funktion. Men man menar förmodligen att det finns någonting som uppenbart har effekten av ett filter eftersom de flesta människor har en förmåga att välja bort att höra de flesta ljud de inte vill höra men ändå kan höra dem om de plötsligt vill det. Vi som då saknar eller har en sämre sådan funktion anses då ha störd filterfunktion.

För att vara lite mer petig så verkar det som om de flesta har hjärnor som automatiskt förvandlar bakgrundsljud till vitt brus, men att de sedan om de vill kan fokusera på ett av dessa ljud med viljan och då urskilja bara ett av dem. Hårfin skillnad men ändå viktig tror jag. Det är nog alltså snarare ljudöverkänsliga som tvingas försöka stänga av övriga ljud rent viljemässigt. (Fast buller och oljud är ju iofs skadligt för alla, även om somliga plågas lite extra av det.)

Kvasir skrev:

Inger skrev:Detta låter mer som en medvetenhetsfråga. Någon har framfört hypotesen att Aspergare och andra sensitiva personer är mer medvetna om sådant som för många andra fortfarande är undermedvetet/subliminalt. Exempel kan vara att man är medveten om dofter som andra inte märker, att kunna se flimmer från lysrör och bildskärmar som för normalpersonen uppfattas som ett jämnt ljus, att känna av stämningar i rummet eller mellan människor, att vara plågsamt övermedveten om sig själv så att man får svårt att slappna av och vara naturlig etc. Saker som kan vara både en fördel och en nackdel beroende på situationen.

Jo, det jag skrev om signalprocessor kanske man ska ta med en nypa salt, men som jag skrev ovan så finns ändå en effekt av filter på den medvetna nivån, oavsett hur det egentligen fungerar inne i hjärnan. Inom Tomatisvärlden tror man att det egentligen handlar om hjärnans allmänna förmåga att prioritera och sortera, och om hjärnan är dålig på det så får man också svårare att prioritera viktiga ljud och sålla bort oviktiga.

Vad man tycker är viktigt kan ju också skilja mellan individer. Jag tycker ofta att belysningen är viktigare än något annat, därför noterar jag den vart jag än går. Om jag går i ett shoppingcenter och ska handla så är jag visserligen hyperfokuserad på det jag ska köpa så att det ska gå snabbt och smidigt men samtidigt registrerar jag om affären har lysrör eller metallhalogen och ger den minus- eller pluspoäng i min inre michelinguide över shoppingställen. Kan också ha svårt att följa med i en konversation på restaurang om de spelar en favoritlåt som bakgrundsmusik, för att musik också är väldigt viktigt för mig. Medan andra kanske är 100% fokuserade på varandra istället.

Kvasir skrev:Eftersom det anses vara en grundläggande funktion som inte är specifik för hörseln, så menar de att den förbättras allmänt när man påverkar den förmågan för hörseln. Vi AS, och i synnerhet vi som blivit utbrända, har ju en väldigt dålig förmåga att prioritera, och det skulle i så fall rimligen korrelera till större ljudkänslighet, och det verkar väl som det gör det också. Helt klart så spelar det roll hur utvilad hjärnan är. Har jag sovit dåligt är jag mycket mera ljudkänslig än om jag har sovit bra och är utvilad. Det du skriver om överkänslighet för andra saker, som dofter, ljusflimmer och annat är intressant, och man kan då förstås undra hur och om det hänger ihop med ljudkänslighet.

Har man ett mer sensibelt nervsystem än genomsnittspersonen redan från början (en naturlig variation som sagt) så är chansen naturligtvis större att man utvecklar extrem överkänslighet i en eller flera sinneskanaler samt att man (enligt min personliga teori) också löper större risk att utveckla fobier, nervositet, panikångest, allergier, migrän mm pga att man har ett mer receptivt nervsystem som ger stark reaktion även på svaga signaler. Samma receptivitet kan som sagt också ge positiva effekter som förhöjt färgseende, hörsel, lukt, intuition, kreativitet, observationsförmåga, empatisk förmåga mm.

Monk är faktiskt ett ganska bra exempel fast han är en fiktiv figur. Hans brillians som detektiv består just i att han observerar detaljer som ingen annan tänker på, samtidigt som hans OCD också kommer sig av att han ser (och plågas av) detaljer som andra inte heller tänker på. "If you paid attention you'd be worried too."

Sen tror jag också det kan påverka om man är introvert eftersom man då är i receptivt läge större del av sin tid än man är i utåtriktat läge. Som du kanske märkt så är man mer känslig när man är avslappnad, trött eller av annan orsak helt passiv & receptiv, än när man är i full gång och snackar, jobbar eller ränner runt på stan.

Den som är extrovert, alltså utåtriktad, tar av naturliga skäl inte in lika mycket eftersom den oftare är upptagen med att rikta sin energi och uppmärksamhet utåt än att ta in och känna efter inuti. Därför torde ESTJ vara den minst sensitiva personlighetstypen och INFP den mest sensitiva, enligt min bedömning.

Kvasir skrev:Ska man tro på Tomatisförklaringen så kanske det hänger ihop på ett ganska uppenbart sätt, att det handlar om en allmänt dåligt förmåga att prioritera och sålla och som då kan drabba andra och/eller flera sinnen än hörseln. När jag tänker efter så är jag inte så säker på att det läkarna kallar filterfunktion egentligen bara handlar om hörseln, utan de kanske också syftar på en mera allmän sensorisk filterfunktion som möjligen kan vara nedsatt bara för vissa sinnen. En ganska spekulativ hypotes beskrevs i en artikel i Läkartidningen för sisådär fem år sedan. Där konstaterade man att det verkar handla om någonting som påverkar i stort sett hela hjärnan och inte bara något enskilt hjärncentrum och att man alltså måste hitta något som kan påverka hela hjärnan. Man framförde då hypotesen att det skulle handla om någon form av problem med astroglialcellerna (astrocyterna) i hjärnan, som är någon form av ospecifika celler som finns i hela hjärnan och fungerar på något oklart cell som stöd åt de andra hjärncellerna.

Var det Olle Johansson som skrev artikeln? Jag hade ett kassettband om elöverkänslighet och där var det forskare som funnit att just dessa celler som normalt fungerar som ett skydd liksom fattades hos personer som blivit elöverkänsliga. På filmen sas det att om dessa personer fick leva skyddade under tillräckligt lång tid så återskapades deras normala skydd.

Och som jag nog nämnt tidigare så har andra forskare funnit att elövrekänsliga också kunde se flimmer och reagerade starkare (puls, EEG etc) på plötsligt ljud och beröring, vilket får mig att gissa att de drabbade nog var sådana extra sensitiva personer redan från början; att det alltså inte är en slump vem som drabbas.

En annan läkare jag talat med, Ann Gardner, har upptäckt mitokondrieavvikelser hos personer med ljus- & ljudöverkänslighet eller hörselskada samt depression, muskelvärk mm. Även där gissar jag att det kan det finnas en predisposition.

Kvasir skrev:

Inger skrev:Inte?? Detta tycker jag det vore väldigt intressant om någon hade gjort forskning på. Om det fanns studier som visade att det inte finns något samband så skulle jag acceptera det, men tills någon bevisat motsatsen så tror jag bara det är Stålmannen som har superhörsel som han kan koppla på och av efter behag och hjärna som filtrerar bort det han inte vill höra.

Jo det kan väl hänga ihop till en viss del, kanske. Det kanske inte är orimligt att vi som har bra hörsel och är mera ljudkänsliga. Men det behöver ju i så fall inte betyda att det är enda anledningen till ljudkänslighet. Även personer med dålig hörsel kan ju vara ljudkänsliga t.ex. Likaså behöver inte personer med bra hörsel vara ljudkänsliga. Min mor har också väldigt bra hörsel, men har inga större problem med att filtrera bort störande ljud, med undantag för droppande vattenkranar. Men visst, jag håller helt med dig att det skulle vara intressant med mera forskning här.

Jo, folk som får tinnitus eller annan hörselskada kan bli väldigt känsliga för vissa frekvenser. När det gäller din mor så kan man undra om hon har bra hörsel på samma sätt som du, eller om hon har normal hörsel och bara är bättre på att tona in på vissa saker som hon är intresserad av? Förstår du skillnaden? Där skulle det vara oerhört intressant med jämförelse i ljudlabb.

Kvasir skrev:

Inger skrev:Däremot så varierar den generella känsligheten över tid. T ex är jag mindre sensitiv under PMS-perioden pga att kroppen då producerar mindre östrogen så att testosteronet dominerar. Då kan en motorcykel åka förbi utan att jag går i bitar och jag kan tåla lysrör lite bättre även om inget av dem är någon njutning precis. Medan om jag t ex har migrän eller är väldigt trött så ökar känsligheten för allting så att jag tål mindre än normalt.

Jo, som jag skrev så spelar det ju in t.ex. hur trött hjärnan är. Likaså kan alkohol och mediciner påverka, och säkerligen en massa andra faktorer, som de du nämner. Det är nog inte så märkligt heller, för om man antar att de krävs en massa jobb av hjärnan för att filtrera bort oönskade ljud (oavsett vari denna filtering nu består) så borde hjärnan bli sämre på det när den har nedsatt kapacitet, t.ex. pga. trötthet.

Märkte det när jag sovit över hos min väninna och var helt slut. Då kunde jag inte höra vad hon sa om TVn var på, och även med ljudet av så drog den till sig min uppmärksamhet mot min vilja, medan det kvällen innan gått utmärkt att ignorera den.

Kvasir skrev:Så är det även med tinnitus, som förvärras när man är trött eller har druckit alkohol.

Jasså, på så vis, det var ju intressant! Däremot kan långvarigt bruk av alkohol och tobak göra en mindre sensitiv för sinnesintryck i största allmänhet; man blir lite avtrubbad efter ett tag.

Kvasir skrev:Jag har alltid varit ganska känslig även för starkt ljus och vill ofta har solglasögen på sommaren även när de flesta andra inte har det, men under första tiden som jag var utbränd så var jag extremt ljusskänslig, och hade nerdragna persienner och knappt en enda lampa tänd. Fast då fungerade inte ens synen särskilt bra annat än om jag var ordentligt utvilad någon dag.

Men nu tål du starka lysrör? Har du märkt något samband mellan din ljud- & ljuskänslighet? Tidsmässigt menar jag? Blev ljuskänsligheten bättre av Tomatisbehandlingen också?

Kvasir skrev:

Inger skrev:Men är dessa saker verkligen inte kopplade? Den som är doftkänslig har ju ofta ett extra välutvecklat luktsinne och kan känna flera dagar innan andra om mjölken håller på att bli sur. Den som är känslig för smaker har fler papiller på tungan. Kan man ha dålig hörsel och ändå vara ljudöverkänslig? Kanske om ljudöverkänsligheten beror på en skada i örat, men sådär generellt?

Jag är som sagt tveksam till att det skulle finnas någon större koppling. Möjligen finns det en koppling i form av att det krävs mera av hjärnan att sortera bort störande ljud om man har bra hörsel och alltså tar in flera ljud från början. Precis som man kan ha bra hörsel utan att vara ljudkänslig så tycker jag det verkar finnas personer som har dålig hörsel men är ljudkänsliga. Min far är nog på något sätt ett sådant fall. Han hör ganska dåligt numera, men störs på så sätt att han ofta uppfattar ljud som helt andra ljud än de egentligen är och därför reagerar på en massa ljud som knappt ens jag reagerar nämnvärt på. Människor med extremt bra hörsel borde ju nästan per automatik vara ljudkänsliga om det fanns en självklar koppling, men det är de inte såvitt jag vet.

OK. Tyder ju på en viss predisposition i alla fall. Kanske du ärvt mammas bra hörsel och pappas ljudöverkänslighet?

Kvasir skrev:

Inger skrev:När jag blev ljudöverkänslig i mitten av 90-talet så började jag använda öronproppar dygnet runt. När jag sen tog av dem så lät alla ljud chockerande starka. Tog ett par år att börja vänja mig vid ljud igen.

Precis. Ur den synpunkten är det kanske inte helt bra för oss ensamstående ljudkänsliga att bli sjukskrivna, för då går vi hemma i vårt tystnad och hör nästan bara störande ljud.

Beror på. Precis som de med glialcellerna så behövde jag 9 år av total tystnad för att återhämta mig och bli starkare igen. Sen när jag blivit det så gick det att börja vänja sig vid ljud igen. Nu störs jag inte av ljud om de inte är väldigt höga. T ex så låter fläkten i min dator rätt mycket och jag har en klocka som tickar rätt högt men det är inget jag störs av eller ens tänker på.

Bara när jag håller på att somna måste det vara knäpptyst.

Gick också att snacka musik med min kusin på mosters födelsedagsfest fastän alla pratade samtidigt. Dock tar sånt på krafterna mycket mer än när det är tyst runt om.

BAS-DISKANT & MUSIK

Kvasir skrev:

Inger skrev:Kanske ligger det något i denna teori men jag tycker det låter lite långsökt faktiskt. Om en motorcyckel åker förbi så känner man ju vibrationerna rätt tydligt och jag har då inga mekanismer vare sig i örat eller i hjärnan som gör upplevelsen mindre plågsam, sådär från millisekund till millisekund. Särskilt inte eftersom det är kroppen som plågas mest av såna ljud. Där hjälper det således inte ens att hålla för öronen eller ha öronproppar eftersom det bara skyddar mot oljudet i örat, inte vibrationerna i kroppen.

Det är nog flera faktorer som spelar in. Det jag skrev om fördröjningen är nog främst relevant för transienta ljud, som de flesta människor uppfattar som mycket mera störande än mera statiska ljud. Att filtrera bort statiska ljud handlar nog mera om någon allmän filtrering, misstänker jag. Men även många lågfrekventa ljud har transienter, ofta repetitiva sådana, t.ex. dunka-dunk.

Jaha? Just dunka-dunk brukar väl vara störande för vem som helst som inte är med på festen? Och extra olidligt för den som är ljudöverkänslig eller försöker sova? Menar du att vanliga människor kan filtrera bort detta för att de har någon sorts mekanism i örat eller hjärnan som hinner reagera innan ljudet når örat? Då skulle nog störningsjouren kunna stänga sin verksamhet.

Kvasir skrev:

Inger skrev:Men håller du inte med om att lågfrekventa basljud lättare fortplantar sig genom kroppen och diskantljud genom öronen? Det är väl därför man har en subwoofer och helst ska ha den på golvet så vibrationerna fortplantar sig till kroppen medan man bör ha satelliterna uppe i öronhöjd?

Nja, det är tveksamt. Vi har faktiskt ett mycket större frekvensomfång via benledning än via luftledning. Medans den övre gränsen för luftledning brukar räknar kring 20 kHz för nyfödda, och sedan ganska snabbt avtagande med ålder i alla fall här i västvärlden, så verkar de flesta inte ha några problem att uppfatta frekvenser på både 100 och 200 kHz om man pressar ljudkällan mot kraniet.

Nu är jag inte så hemma på detta med ljudfrekvenser, tyvärr. Men om man pressar ljudkällan mot kraniet så är det väl bara vibrationerna man förnimmer, snarare än det vi tolkar som 'ljud'. Det vi kallar ljud är väl det som går in genom örat och tolkas av hjärnan? T o m min döva syrra kan känna vibrationer men det gör dem inte till för henne begripliga ljud.

Kvasir skrev:Däremot är örat mycket känsligare än kroppen i övrigt och man kan alltså uppfatta mycket svagare ljud via luftledning. Men man kanske kan tänka sig att kroppen blir känsligare på att uppfatta ljud vid låga frekvenser pga. t.ex. resonans i bukhålan. Basljud brukar ju "kännas i magen".

Nej, jag tycker de känns i hela kroppen. Däremot kan olika instrument påverka olika delar av kroppen. Trumor och bas tenderar att främst aktivera nedre delen av kroppen, särskilt i höftområdet, även om vibrationerna fortplantas genom hela skelettet. Saxofon och elgitarr som har en halvlåg frekvens förnimmer i alla fall jag starkast i solar plexus, där man brukar känna rädsla eller passion. Fiol, folkmusik och vacker/gullig musik ö h t brukar jag känna lite högre upp, på samma ställe som där man blir kär eller ledsen. Klassisk musik tycker jag oftast påverkar enbart övre delen av kroppen och har därför en upplyftande effekt, utom atonal konstmusik som skär som knivar i solar plexus.

Kvasir skrev:Vi tar huvudsakligen in även basljuden via örat. Det är anledningen att högtalare helst ska vara placerade i öronhöjd. Subwoofern är ett undantag, förutsatt man skär vid tillräckligt låg frekvens (kring 70 Hz ungefär). Vid så låga frekvenser kan man inte uppfatta riktningen hos ljudet och det spelar ur den synpunkten inte någon större roll varifrån ljudet kommer. Så kan man också vilja utnyttja rummets akustik på ett sätt som inte går att göra vid höga frekvenser, och kan även av det skälet vilja placera subwoofern annorlunda än de vanliga högtalarna.

OK. Självklart hör man ju basen även i öronen, men man känner ju också vibrationerna i kroppen mycket tydligare än man förnimmer diskantljud. Därför tror i alla fall jag att det spelar roll vilken typ av ljud det är. Är det höga ljud (typ musiken på ett gig eller danshak) så får jag ont i öronen pga att det är för många decibel, även om jag gillar ljudet och vill dansa. Då åker öronpropparna i. Om det är en helikopter som flyger förbi får jag inte ont i öronen utan då är det bara kroppen som plågas, då kryper jag ihop som en igelkott för att skydda den känsligaste delen från att komma till skada. Är det på TV stänger jag av ljudet.

Jag är alltså fortfarande inte övertygad om Tomatis' teori att autister tar in ljud enbart via skelettet och att det skulle vara bättre att ta in ljud via öronen. Har man både känsligt nervsystem och känsliga öron så torde båda alternativen väl vara lika plågsamma?

Men däremot så tror jag efter din beskrivning att det ändå kan ha positiva effekter, även om jag inte riktigt köper efterhandskonstruktionerna för att förklara dessa effekter.

Dags att ändra kartan (och hemsidan) igen... *suck*

LJUDÖVERKÄNSLIGHET

Inger skrev:För att vara lite mer petig så verkar det som om de flesta har hjärnor som automatiskt förvandlar bakgrundsljud till vitt brus, men att de sedan om de vill kan fokusera på ett av dessa ljud med viljan och då urskilja bara ett av dem. Hårfin skillnad men ändå viktig tror jag. Det är nog alltså snarare ljudöverkänsliga som tvingas försöka stänga av övriga ljud rent viljemässigt. (Fast buller och oljud är ju iofs skadligt för alla, även om somliga plågas lite extra av det.)

Låt oss först nöja oss med att bara säga brus i så fall, och inte vara så tekniskt specifika att vi säger just vitt brus, som ändå knappast är en relevant och användbar term när vi talar om det som händer i hjärnan och inte finns med fysikaliskt i något tidigare led.

Jag tror dock inte på den teorin. Min erfarenhet är att när jag klarar att stänga av ljud jag inte vill höra så blir det tystare. De bortfiltrerade ljuden ersätts inte brus eller något annat utan försvinner helt enkelt eller blir svagare. Däremot har jag ofta en allmänt högre brusnivå i huvudet när jag är trött, vilket alltså korrelerar med att hjärnan är sämre på att filtrera bort oönskade ljud. Det är alltså snarast det motsatta mot vad du beskriver, om än inte riktigt. Min erfarenhet stämmer sålunda inte in på din hypotes här.

Inger skrev:Vad man tycker är viktigt kan ju också skilja mellan individer. Jag tycker ofta att belysningen är viktigare än något annat, därför noterar jag den vart jag än går. Om jag går i ett shoppingcenter och ska handla så är jag visserligen hyperfokuserad på det jag ska köpa så att det ska gå snabbt och smidigt men samtidigt registrerar jag om affären har lysrör eller metallhalogen och ger den minus- eller pluspoäng i min inre michelinguide över shoppingställen. Kan också ha svårt att följa med i en konversation på restaurang om de spelar en favoritlåt som bakgrundsmusik, för att musik också är väldigt viktigt för mig. Medan andra kanske är 100% fokuserade på varandra istället.

Jo absolut, och det påpekade jag väl tidigare, att det varierar mellan individer vilka ljud man vill sortera bort eller är bra på att sortera bort. Även om det kan tänkas finnas en del nedärvda filterbeteenden här så finns det säkerligen väldigt mycket individuell adaption också.

Inger skrev:Har man ett mer sensibelt nervsystem än genomsnittspersonen redan från början (en naturlig variation som sagt) så är chansen naturligtvis större att man utvecklar extrem överkänslighet i en eller flera sinneskanaler samt att man (enligt min personliga teori) också löper större risk att utveckla fobier, nervositet, panikångest, allergier, migrän mm pga att man har ett mer receptivt nervsystem som ger stark reaktion även på svaga signaler. Samma receptivitet kan som sagt också ge positiva effekter som förhöjt färgseende, hörsel, lukt, intuition, kreativitet, observationsförmåga, empatisk förmåga mm.

Monk är faktiskt ett ganska bra exempel fast han är en fiktiv figur. Hans brillians som detektiv består just i att han observerar detaljer som ingen annan tänker på, samtidigt som hans OCD också kommer sig av att han ser (och plågas av) detaljer som andra inte heller tänker på. "If you paid attention you'd be worried too."

Sen tror jag också det kan påverka om man är introvert eftersom man då är i receptivt läge större del av sin tid än man är i utåtriktat läge. Som du kanske märkt så är man mer känslig när man är avslappnad, trött eller av annan orsak helt passiv & receptiv, än när man är i full gång och snackar, jobbar eller ränner runt på stan.

Den som är extrovert, alltså utåtriktad, tar av naturliga skäl inte in lika mycket eftersom den oftare är upptagen med att rikta sin energi och uppmärksamhet utåt än att ta in och känna efter inuti. Därför torde ESTJ vara den minst sensitiva personlighetstypen och INFP den mest sensitiva, enligt min bedömning.

Jo, det kan nog stämma att det finns en korrelation, men jag tror fortfarande inte att det är den enda faktorn, eller rättare sagt, jag vet av egen erfarenhet att det inte är det. Anledningen är enkel. Min ljudkänslighet (och även min ljuskänslighet) har varierat och varierar över tiden och kan ju uppenbarligen även påverkas av t.ex. musik och Tomatisterapi, liksom den påverkas av trötthet etc. Jag tror knappast att min sensibilitet har varierat på ett sätt korrelerat till dessa variationer. Snarare har nog i så fall min sensibilitet blivit större av vissa faktorer som sam även gjort mig mindre ljudkänslig. Sedan måste ju inte sensibilitet innebära att man blir störd.

INger skrev:Var det Olle Johansson som skrev artikeln? Jag hade ett kassettband om elöverkänslighet och där var det forskare som funnit att just dessa celler som normalt fungerar som ett skydd liksom fattades hos personer som blivit elöverkänsliga. På filmen sas det att om dessa personer fick leva skyddade under tillräckligt lång tid så återskapades deras normala skydd.

Och som jag nog nämnt tidigare så har andra forskare funnit att elövrekänsliga också kunde se flimmer och reagerade starkare (puls, EEG etc) på plötsligt ljud och beröring, vilket får mig att gissa att de drabbade nog var sådana extra sensitiva personer redan från början; att det alltså inte är en slump vem som drabbas.

En annan läkare jag talat med, Ann Gardner, har upptäckt mitokondrieavvikelser hos personer med ljus- & ljudöverkänslighet eller hörselskada samt depression, muskelvärk mm. Även där gissar jag att det kan det finnas en predisposition.

Nej ingen av författarna heter Olle Johansson.

Elallergi är ett kontroversiellt område. Jag säger för all del inte att det är omöjligt det finns, men jag är något tveksam (till elallergin, men att personerna mår dåligt tvivlar jag inte på). Men visst, finns det nyare forskningsrön som är vederhäftiga så kan det givetvis förändra saken. Som jag har förstått det så har det hitills varit ungefär så att experimenten har inte visat något och elallergikerna har i gengäld anklagad forskarna för att göra experimenten på fel sätt. Och där har det stått och stampat.

Inger skrev:Jo, folk som får tinnitus eller annan hörselskada kan bli väldigt känsliga för vissa frekvenser. När det gäller din mor så kan man undra om hon har bra hörsel på samma sätt som du, eller om hon har normal hörsel och bara är bättre på att tona in på vissa saker som hon är intresserad av? Förstår du skillnaden? Där skulle det vara oerhört intressant med jämförelse i ljudlabb.

Jo jag förstår frågan, och har egentligen inget svar på den. Men jag hävdar fortfarande att även om det kanske finns en korrelation mellan bra hörsel och ljudkänslighet så finns även andra oberoende faktorer som påverkar förmågan att filtrera bort oönskade ljud.

Inger skrev:Jasså, på så vis, det var ju intressant! Däremot kan långvarigt bruk av alkohol och tobak göra en mindre sensitiv för sinnesintryck i största allmänhet; man blir lite avtrubbad efter ett tag.

Nu pratar jag förstås om de omedelbara och kortvariga effekterna av alkohol. Kaffe förvärrar också min tinnitus, och det är ju välkänt. Min egen Richard-Strauss-terapi brukar dock ha en klart positiv inverkan på min tinnitus. En intressant sak med tinnitus, eller i alla fall den sort som jag har, är att den kan slå av och på väldigt plötsligt, utan uppenbara anledningar. Det verkar nästan som om hjärnan har ett effektivt filter som den kan koppla på och av helt, men sällan något däremellan, och ibland slår den av eller på det där filtret utan att man riktigt förstår varför. Ibland kommer tinnitusen plötsligt och försvinner igen efter bara några sekunder.

Inger skrev:Men nu tål du starka lysrör? Har du märkt något samband mellan din ljud- & ljuskänslighet? Tidsmässigt menar jag? Blev ljuskänsligheten bättre av Tomatisbehandlingen också?

Jag vet inte riktigt om det finns någon sådan koppling mellan ljus- och ljudkänslighet hos mig. Det har jag inte funderat på, och det verkar inte finnas något uppenbart svar heller om jag tänker bakåt. Båda förvärrades förstås markant i början av utbrändheten, men ljuskänsligheten tror jag försvann snabbare och mera av sig själv, och var nog tillbaka på tidigare nivå redan innan Tomatiskuren. Jag har aldrig heller upplevt någon ökad känslighet för just lysrör, som somliga säger sig ha, men möjligen hör jag till de mera känsliga när det gäller bildskärmsflimmer.

Inger skrev:OK. Tyder ju på en viss predisposition i alla fall. Kanske du ärvt mammas bra hörsel och pappas ljudöverkänslighet?

Kanske det.

Min far är nog dessutom en Aspergerkandidat har jag börjat misstänka sedan jag själv fick diagnosen och har börjat förstå fenomenet.

Inger skrev:Beror på. Precis som de med glialcellerna så behövde jag 9 år av total tystnad för att återhämta mig och bli starkare igen. Sen när jag blivit det så gick det att börja vänja sig vid ljud igen. Nu störs jag inte av ljud om de inte är väldigt höga. T ex så låter fläkten i min dator rätt mycket och jag har en klocka som tickar rätt högt men det är inget jag störs av eller ens tänker på.

Bara när jag håller på att somna måste det vara knäpptyst.

Gick också att snacka musik med min kusin på mosters födelsedagsfest fastän alla pratade samtidigt. Dock tar sånt på krafterna mycket mer än när det är tyst runt om.

Jo det där med att återhämta förlorad och försämrad hjärnfunktion verkar ju vara en långsam historia. Tack och lov tyder ju modern forskning på att det i alla fall inte är omöjligt, som man hävdade för inte så länge sedan.

När det gäller hörseln ska man kanske inte helt glömma bort magnesium heller. Där finns studier som tyder på att magnesium är väldigt viktigt för hårcellerna i örat och att halterna av magnesium i vätskan sjunker snabbt när man har blivit utsatt för starka ljud, vilket tyder på att något (troligen hårcellerna) kan behöva ta upp magnesium snabbt vid behov. Finns det då inget magnesiumförråd i kroppen så kan det förmodligen bli akut kris. Magnesium har även påvisats ha en förebyggande effekt mot hörselskador, vilket torde kunna förklaras på i alla fall en hög nivå av föregående resultat om vätskan. Relevansen här skulle då vara att om man har ett för lågt magnesiumintag så kanske man kan tänka sig att det tar lång tid att bygga upp reserverna igen och kanske inte ens lyckas med det om man inte kompletterar med extra magnesium.

BAS-DISKANT & MUSIK

Inger skrev:Jaha? Just dunka-dunk brukar väl vara störande för vem som helst som inte är med på festen? Och extra olidligt för den som är ljudöverkänslig eller försöker sova? Menar du att vanliga människor kan filtrera bort detta för att de har någon sorts mekanism i örat eller hjärnan som hinner reagera innan ljudet når örat? Då skulle nog störningsjouren kunna stänga sin verksamhet.

Jo, men i väldigt olika grad. Jag kan må väldigt dåligt och få akut ångest av dunk-ljud i huset som är så svaga att de flesta förmodligen inte ens skulle tänka på dem förrän någon påtalar det, och många skulle förmodligen inte ens höra dem. Störningsjouren skulle förmodligen bara skratta åt mig om jag ringde dem i många av de fall jag måste ta lugnande mediciner för att stå ut.

Inger skrev:Nu är jag inte så hemma på detta med ljudfrekvenser, tyvärr. Men om man pressar ljudkällan mot kraniet så är det väl bara vibrationerna man förnimmer, snarare än det vi tolkar som 'ljud'. Det vi kallar ljud är väl det som går in genom örat och tolkas av hjärnan? T o m min döva syrra kan känna vibrationer men det gör dem inte till för henne begripliga ljud.

Det är ingen större skillnad. Ljud är vibrationer i luften som överförs dels till trumhinnan (och därifrån vidare in i örat) och dels via kroppen i övrigt. I båda fallen omvandlas ljudet till vibrationer (antingen i trumhinnan, eller i andra kroppsdelar). Skillnaden är att örat genom sin konstruktion är mycket känsligare och kan urskilja mycket mycket svaga vibrationern i luften. Örat har dessutom mekanismer för att justera känsligheten rent fysiskt, t.ex. genom att spänna trumhinnan olika mycket.

En rolig variant på detta är de högtalare som John Iverson konstruerade på 70-talet. De var egentligen väldigt kraftiga ultraljudshögtalare som sände ut musiken modulerad på en bärvåg på flera hundra kHz. Örat kan inte höra det, men däremot tog kraniet upp det och fortplantade vibrationerna till hörselcentrum som på något vis kunde detektera den modulerade signalen, dvs. musiken. Såvitt jag förstås bör det ha varit samma fenomen som när man pressar en ljudkälla mot kraniet, bara att man i det här fallet istället hade så extremt starka ultraljudkällor att de kunde stå på avstånd istället. Testlyssnare hävdade att ljudet var mycket renare än med normala högtalare, och som en extra finnes kunde även många döva personer höra med dem. Det räckte att hörselcentrum var intakt. De fysiska delarna av örat behövde inte fungera.

Inger skrev:Nej, jag tycker de känns i hela kroppen. Däremot kan olika instrument påverka olika delar av kroppen. Trumor och bas tenderar att främst aktivera nedre delen av kroppen, särskilt i höftområdet, även om vibrationerna fortplantas genom hela skelettet. Saxofon och elgitarr som har en halvlåg frekvens förnimmer i alla fall jag starkast i solar plexus, där man brukar känna rädsla eller passion. Fiol, folkmusik och vacker/gullig musik ö h t brukar jag känna lite högre upp, på samma ställe som där man blir kär eller ledsen. Klassisk musik tycker jag oftast påverkar enbart övre delen av kroppen och har därför en upplyftande effekt, utom atonal konstmusik som skär som knivar i solar plexus.

Man ska nog vara lite försiktig med att tro att ett ljud nödvändigtvis tas upp i första hand av den kroppsdel man tycker att man känner det i. Det kan mycket väl vara hjärnan som konstruerar den effekten. Tomatis hade faktiskt teorier om detta, om jag inte minns fel. Han menade faktiskt att hjärnan och/eller nervsystemet associerade olika kroppsdelar till olika frekvenser, med bastoner i buken och diskanttoner i huvudet, och att det hängde samman med vikten av god kroppshållning för att höra bra. (God kroppshållning är ju viktigt när man sjunger, men där kan det väl tänkas ha andra förklaringar mera relaterade till luftvägarna och andningen).

Inger skrev:OK. Självklart hör man ju basen även i öronen, men man känner ju också vibrationerna i kroppen mycket tydligare än man förnimmer diskantljud. Därför tror i alla fall jag att det spelar roll vilken typ av ljud det är. Är det höga ljud (typ musiken på ett gig eller danshak) så får jag ont i öronen pga att det är för många decibel, även om jag gillar ljudet och vill dansa. Då åker öronpropparna i. Om det är en helikopter som flyger förbi får jag inte ont i öronen utan då är det bara kroppen som plågas, då kryper jag ihop som en igelkott för att skydda den känsligaste delen från att komma till skada. Är det på TV stänger jag av ljudet.

Så länge det är hörbara frekvenser så tar vi nog huvudsakligen in ljuden med öronen, och då är det nog antingen så att ljudet faktiskt är starkare i det fall du upplever att det gör ont i öronen, eller så är örats dämpningsmekanismer effektivare på att skydda örat vid låga frekvenser så att vi inte lika lätt upplever smärta där. Däremot kan det kanske vara så att kroppen är känsligare vid låga frekvenser än höga (t.ex. resonanseffekt i bukhålan, som jag nämnde tidigare).

med bra högtalare och bra hörlurar borde man kunna testa de saker du säger.

Inger skrev:Jag är alltså fortfarande inte övertygad om Tomatis' teori att autister tar in ljud enbart via skelettet och att det skulle vara bättre att ta in ljud via öronen. Har man både känsligt nervsystem och känsliga öron så torde båda alternativen väl vara lika plågsamma?

Det tror jag aldrig att Tomatis har sagt, och det låter som något missförstånd av hans teorier. Däremot finns ju teorier om att de plågas så väldigt av ljud att de filtrerar bort alla ljud och stänger av helt, men det är inget specifikt för Tomatis.

Inger skrev:Men däremot så tror jag efter din beskrivning att det ändå kan ha positiva effekter, även om jag inte riktigt köper efterhandskonstruktionerna för att förklara dessa effekter.

Tomatis egna teorier ska man ta med en nypa salt, och han påstod aldrig att de var sanningar även om han själv trodde att de var ett litet steg närmare sanningen än vissa av de etablerade teorierna om hörseln. De som idag sysslar med metoden tror inte på allt som Tomatis själv sade. Jag har diskuterat det där en hel del med Maria och Tomatis teori om att ljudterapin helt enkelt tränar musklerna i örat avfärdade hon helt som förlegat och menade att man numera tror att det är just hjärnan själv som påverkas. Tomatis var i första hand läkare och empiriker, som drevs av en mycket starkt vilja att hjälpa människor med tal- och hörselproblem av olika slag. Hans teorier var ett försök att förklara sina egna empiriska resultat, men de var inte på långt när lika grundligt genomarbetade som hans empiriska resultat.

När jag tänker tillbaka på det Tomatis skriver om sig själv och sitt liv så inser jag plötsligt att han förefaller vara en typisk Aspergerkandidat.

Inger skrev:Dags att ändra kartan (och hemsidan) igen... *suck*

Fast det är ju ganska tråkigt när hela världen är utforskad och det inte längre finns något att ändra på kartan.

Tog en dag offline idag men nu har jag svårt att somna fast jag är jättetrött.

LJUDÖVERKÄNSLIGHET

Kvasir skrev:

Inger skrev:För att vara lite mer petig så verkar det som om de flesta har hjärnor som automatiskt förvandlar bakgrundsljud till vitt brus, men att de sedan om de vill kan fokusera på ett av dessa ljud med viljan och då urskilja bara ett av dem. Hårfin skillnad men ändå viktig tror jag. Det är nog alltså snarare ljudöverkänsliga som tvingas försöka stänga av övriga ljud rent viljemässigt. (Fast buller och oljud är ju iofs skadligt för alla, även om somliga plågas lite extra av det.)

Låt oss först nöja oss med att bara säga brus i så fall, och inte vara så tekniskt specifika att vi säger just vitt brus, som ändå knappast är en relevant och användbar term när vi talar om det som händer i hjärnan och inte finns med fysikaliskt i något tidigare led.

Jaja, brus. Jag menade då bakgrundsljud av typen sorl på restaurang eller stadstrafik om man bor i stan. De flesta av oss upplever det nog som just bakgrundsbrus (som man störs av mer eller mindre beroende på känslighet). Men jag vet NPF-personer som påstår att de hör varenda konversation i rummet och saknar förmåga att omvandla det till just brus. Brus är lättare att ignorera än samtal.

Kvasir skrev:Jag tror dock inte på den teorin. Min erfarenhet är att när jag klarar att stänga av ljud jag inte vill höra så blir det tystare. De bortfiltrerade ljuden ersätts inte brus eller något annat utan försvinner helt enkelt eller blir svagare.

Jamen det är det som ÄR min teori! Att det är vi som är eller har varit ljudöverkänsliga som tvingas stänga av ljud manuellt så att säga, medan andras reglering verkar skötas automatiskt utan att de behöver tänka på det (precis som kroppshållning och mycket annat).

Och där skiljer det som sagt mellan dig och mig. Du kan tydligen stänga av genom en viljeakt medan jag måste ha öronproppar om det är något ljud som faktiskt stör mig.

Däremot kan jag ignorera ljud som inte stör mig (t ex just fläkten på datorn) så att effekten blir detsamma som att inte höra den alls (utom nu när jag skriver om det eftersom jag då tar in den i mitt medvetande igen). Men detta är en ren uppmärksamhetsfråga, jag har inga rent fysiska filter i öronen/hjärnan så att jag med viljan kan dämpa ljudnivån när fokuserar på fläkten. Jag kan bara byta fokus så att jag glömmer bort att jag hör den.

Kvasir skrev:Däremot har jag ofta en allmänt högre brusnivå i huvudet när jag är trött, vilket alltså korrelerar med att hjärnan är sämre på att filtrera bort oönskade ljud. Det är alltså snarast det motsatta mot vad du beskriver, om än inte riktigt. Min erfarenhet stämmer sålunda inte in på din hypotes här.

Men då talar du om tinnitus (=brus i huvet)? Om du kan låta bli att tolka min klantiga formulering om 'brus' alltför bokstavligt så verkar din erfarenhet snarare bekräfta min teori.

Kvasir skrev:

Inger skrev:Har man ett mer sensibelt nervsystem än genomsnittspersonen redan från början (en naturlig variation som sagt) så är chansen naturligtvis större att man utvecklar extrem överkänslighet i en eller flera sinneskanaler samt att man (enligt min personliga teori) också löper större risk att utveckla fobier, nervositet, panikångest, allergier, migrän mm pga att man har ett mer receptivt nervsystem som ger stark reaktion även på svaga signaler. Samma receptivitet kan som sagt också ge positiva effekter som förhöjt färgseende, hörsel, lukt, intuition, kreativitet, observationsförmåga, empatisk förmåga mm.

Sen tror jag också det kan påverka om man är introvert eftersom man då är i receptivt läge större del av sin tid än man är i utåtriktat läge. Som du kanske märkt så är man mer känslig när man är avslappnad, trött eller av annan orsak helt passiv & receptiv, än när man är i full gång och snackar, jobbar eller ränner runt på stan.

Jo, det kan nog stämma att det finns en korrelation, men jag tror fortfarande inte att det är den enda faktorn, eller rättare sagt, jag vet av egen erfarenhet att det inte är det.

Jag har inte påstått att det är den enda faktorn, jag har nämnt flera andra. Självklart är det många variabler som inverkar.

Kvasir skrev:Anledningen är enkel. Min ljudkänslighet (och även min ljuskänslighet) har varierat och varierar över tiden och kan ju uppenbarligen även påverkas av t.ex. musik och Tomatisterapi, liksom den påverkas av trötthet etc. Jag tror knappast att min sensibilitet har varierat på ett sätt korrelerat till dessa variationer. Snarare har nog i så fall min sensibilitet blivit större av vissa faktorer som som även gjort mig mindre ljudkänslig. Sedan måste ju inte sensibilitet innebära att man blir störd.

Återigen så är detta inget som står i motsats till något jag sagt. Jag menar att somliga har en medfödd tendens till förhöjd sensitivitet men att den kan påverkas positivt och negativt av allehanda miljöfaktorer (varav både du och jag nämnt några här och jag räknar upp ännu fler på min hemsida).

Kvasir skrev:Men jag hävdar fortfarande att även om det kanske finns en korrelation mellan bra hörsel och ljudkänslighet så finns även andra oberoende faktorer som påverkar förmågan att filtrera bort oönskade ljud.

Och jag har aldrig påstått att det inte finns det.

ELKÄNSLIGHET

Kvasir skrev:

Inger skrev:Var det Olle Johansson som skrev artikeln?

Nej, ingen av författarna heter Olle Johansson.
Elallergi är ett kontroversiellt område. Jag säger för all del inte att det är omöjligt det finns, men jag är något tveksam (till elallergin, men att personerna mår dåligt tvivlar jag inte på). Men visst, finns det nyare forskningsrön som är vederhäftiga så kan det givetvis förändra saken. Som jag har förstått det så har det hitills varit ungefär så att experimenten har inte visat något och elallergikerna har i gengäld anklagad forskarna för att göra experimenten på fel sätt. Och där har det stått och stampat.

Jag har personligen talat med två av de forskare som utfört några av dessa studier och i båda fallen fann man avvikelser i sensitivitet för andra saker hos de elallergiska. MEN däremot (om jag minns rätt) så lyckades försökspersonerna inte något vidare med att pricka in när EM-fält var påslagna vs avslagna. Detta tolkade man då som att elallergi inte finns.

Men det hela är väldigt lätt att förklara. Till skillnad mot t ex hajar så har inte människan något sinnesorgan för att medvetet registrera magnetfält, utan upptäcker det först i form av sekundära symtom, t ex yrsel, huvudvärk, sveda, rodnad etc. och denna uppträder först efter att man varit exponerad en viss tid, sällan omedelbart.

Jag känner en person här på forumet som verkar vara på gränsen till överkänslig, åtminstone mot bildskärmar. Där man man se en tydlig rodnad som helt klart inte är något normalt.

Däremot mikrovågsstrålning från mobiler och DECT-telefoner kan man efter ett tag känna som värk eller värme i örat och området omkring. Jag fick förjävligt ont i örat när jag snackade i min trådlösa i typ 8 timmar i streck. Vissa blir ännu känsligare och påstår sig kunna känna obehag bara av att vara i närheten av en påslagen mobil. (WHO-ordföranden Gro-Harlem Bruntland är en av dem som menar sig få ont i huvet av andras mobiler.) Såg du förresten det intressanta programmet om den nedtystade forskningen på mobiler som gick på kunskapskanalen för några veckor sen?

TINNITUS

Kvasir skrev:

Inger skrev:Jasså, på så vis, det var ju intressant! Däremot kan långvarigt bruk av alkohol och tobak göra en mindre sensitiv för sinnesintryck i största allmänhet; man blir lite avtrubbad efter ett tag.

Nu pratar jag förstås om de omedelbara och kortvariga effekterna av alkohol. Kaffe förvärrar också min tinnitus, och det är ju välkänt. Min egen Richard-Strauss-terapi brukar dock ha en klart positiv inverkan på min tinnitus. En intressant sak med tinnitus, eller i alla fall den sort som jag har, är att den kan slå av och på väldigt plötsligt, utan uppenbara anledningar.

Men nu för du in ett helt nytt ämne! Jag har aldrig talat om tinnitus ö h t. Diskussionen gällde (ev medfödd tendens till) ljudöverkänslighet. Tinnitus är väl en förvärvad hörselskada?

Kvasir skrev:Det verkar nästan som om hjärnan har ett effektivt filter som den kan koppla på och av helt, men sällan något däremellan, och ibland slår den av eller på det där filtret utan att man riktigt förstår varför. Ibland kommer tinnitusen plötsligt och försvinner igen efter bara några sekunder.

Du menar såna där hastigt uppträdande faxtoner i örat som strax försvinner igen? Det är inte tinnitus, sådär låter det när utomjordingarna scannar av din hjärna.

MAGNESIUM

Kvasir skrev:När det gäller hörseln ska man kanske inte helt glömma bort magnesium heller. Där finns studier som tyder på att magnesium är väldigt viktigt för hårcellerna i örat och att halterna av magnesium i vätskan sjunker snabbt när man har blivit utsatt för starka ljud, vilket tyder på att något (troligen hårcellerna) kan behöva ta upp magnesium snabbt vid behov. Finns det då inget magnesiumförråd i kroppen så kan det förmodligen bli akut kris. Magnesium har även påvisats ha en förebyggande effekt mot hörselskador, vilket torde kunna förklaras på i alla fall en hög nivå av föregående resultat om vätskan. Relevansen här skulle då vara att om man har ett för lågt magnesiumintag så kanske man kan tänka sig att det tar lång tid att bygga upp reserverna igen och kanske inte ens lyckas med det om man inte kompletterar med extra magnesium.

Detta kan mycket väl vara den enkla förklaringen till skillnaden mellan din hyfsade och min obefintliga förmåga att rent fysiskt justera ljudnivån på det som kommer in genom örat. Skulle inte alls förvåna mig om jag har brist på både det ena och det andra då jag äter ensidigt och är allergisk mot de flesta kosttillskott.

BAS-DISKANT & MUSIK

Kvasir skrev:

Inger skrev:Nu är jag inte så hemma på detta med ljudfrekvenser, tyvärr. Men om man pressar ljudkällan mot kraniet så är det väl bara vibrationerna man förnimmer, snarare än det vi tolkar som 'ljud'. Det vi kallar ljud är väl det som går in genom örat och tolkas av hjärnan? T o m min döva syrra kan känna vibrationer men det gör dem inte till för henne begripliga ljud.

Det är ingen större skillnad. Ljud är vibrationer i luften som överförs dels till trumhinnan (och därifrån vidare in i örat) och dels via kroppen i övrigt. I båda fallen omvandlas ljudet till vibrationer (antingen i trumhinnan, eller i andra kroppsdelar). Skillnaden är att örat genom sin konstruktion är mycket känsligare och kan urskilja mycket mycket svaga vibrationer i luften. Örat har dessutom mekanismer för att justera känsligheten rent fysiskt, t.ex. genom att spänna trumhinnan olika mycket.

Jo, såklart att örat är känsligare, det var liksom det jag menade. För att man ska känna något i kroppen så behöver det vara betydligt 'grövre' ljud.

Kvasir skrev:En rolig variant på detta är de högtalare som John Iverson konstruerade på 70-talet. De var egentligen väldigt kraftiga ultraljudshögtalare som sände ut musiken modulerad på en bärvåg på flera hundra kHz. Örat kan inte höra det, men däremot tog kraniet upp det och fortplantade vibrationerna till hörselcentrum som på något vis kunde detektera den modulerade signalen, dvs. musiken. Såvitt jag förstås bör det ha varit samma fenomen som när man pressar en ljudkälla mot kraniet, bara att man i det här fallet istället hade så extremt starka ultraljudkällor att de kunde stå på avstånd istället. Testlyssnare hävdade att ljudet var mycket renare än med normala högtalare, och som en extra finnes kunde även många döva personer höra med dem. Det räckte att hörselcentrum var intakt. De fysiska delarna av örat behövde inte fungera.

Nä? Skumt!

Kvasir skrev:

Inger skrev:Nej, jag tycker de känns i hela kroppen. Däremot kan olika instrument påverka olika delar av kroppen. Trumor och bas tenderar att främst aktivera nedre delen av kroppen, särskilt i höftområdet, även om vibrationerna fortplantas genom hela skelettet. Saxofon och elgitarr som har en halvlåg frekvens förnimmer i alla fall jag starkast i solar plexus, där man brukar känna rädsla eller passion. Fiol, folkmusik och vacker/gullig musik ö h t brukar jag känna lite högre upp, på samma ställe som där man blir kär eller ledsen. Klassisk musik tycker jag oftast påverkar enbart övre delen av kroppen och har därför en upplyftande effekt, utom atonal konstmusik som skär som knivar i solar plexus.

Man ska nog vara lite försiktig med att tro att ett ljud nödvändigtvis tas upp i första hand av den kroppsdel man tycker att man känner det i. Det kan mycket väl vara hjärnan som konstruerar den effekten.

Jag upplever att det främst ar mina energicentra (de där som vetenskapen inte upptäckt ännu). Men säkert är hjärnan med och tolkar det hela. Allting hänger ju liksom ihop.

Kvasir skrev:Tomatis hade faktiskt teorier om detta, om jag inte minns fel. Han menade faktiskt att hjärnan och/eller nervsystemet associerade olika kroppsdelar till olika frekvenser, med bastoner i buken och diskanttoner i huvudet, och att det hängde samman med vikten av god kroppshållning för att höra bra. (God kroppshållning är ju viktigt när man sjunger, men där kan det väl tänkas ha andra förklaringar mera relaterade till luftvägarna och andningen).

Mycket intressant! Kanske jag övertolkar nu men där kan han mycket väl intuitivt är på spåret just detta med energicentren som har just den effekten. Och det är också dessa som ären av orsakerna till min dåliga hållning; några av mina är så ömtåliga att jag med min hållning försöker skydda dem.

(Andra orsaker är nog en kombination av s-formad ryggrad, ovanligt låg muskeltonus samt otillräcklig energi för att orka hålla mig upprätt hela tiden.)

Kvasir skrev:

Inger skrev:Jag är alltså fortfarande inte övertygad om Tomatis' teori att autister tar in ljud enbart via skelettet och att det skulle vara bättre att ta in ljud via öronen. Har man både känsligt nervsystem och känsliga öron så torde båda alternativen väl vara lika plågsamma?

Det tror jag aldrig att Tomatis har sagt, och det låter som något missförstånd av hans teorier. Däremot finns ju teorier om att de plågas så väldigt av ljud att de filtrerar bort alla ljud och stänger av helt, men det är inget specifikt för Tomatis.

Men alltså, jag citerade ju direkt från deras hemsida? Om de som säljer hans metod under hans namn skriver detta så får man väl anta att det är den teorin man nu arbetar efter?

“Varför är de då överkänsliga för ljud!? Orsaken ligger i hur vi människor lyssnar. Vi lyssnar med både våra öron och vår kropp. Huden och benstommen är utmärkta ljudledare. Hela kroppen svarar alltså på ljud. När vi lyssnar huvudsakligen med öronen filtreras ljuden så att intensiteten minskar. Samtidigt filtreras bakgrundsljud bort så att vi kan koncentrera oss på det som är viktigt. De ljud som tas upp av kroppen går däremot direkt till hjärnan utan filtrering. I motsats till oss andra lyssnar autistiska barn och vuxna huvudsakligen med kroppen. Det innebär att irrelevanta bakgrundsljud inte filtreras bort. Därför är många autistiska personer konstant störda av ljud. De har inte förmågan att filtrera bort oväsentliga ljud och tona in på det som verkligen har betydelse. /..../ Vårt första mål med dessa personer är att minska ’kroppshörandet’ och se till att öronen blir den huvudsakliga ingången för ljuden så att ljuden kan hanteras korrekt av hjärnan.

Kvasir skrev:

Inger skrev:Men däremot så tror jag efter din beskrivning att det ändå kan ha positiva effekter, även om jag inte riktigt köper efterhandskonstruktionerna för att förklara dessa effekter.

Tomatis egna teorier ska man ta med en nypa salt, och han påstod aldrig att de var sanningar även om han själv trodde att de var ett litet steg närmare sanningen än vissa av de etablerade teorierna om hörseln. De som idag sysslar med metoden tror inte på allt som Tomatis själv sade. Jag har diskuterat det där en hel del med Maria och Tomatis teori om att ljudterapin helt enkelt tränar musklerna i örat avfärdade hon helt som förlegat och menade att man numera tror att det är just hjärnan själv som påverkas. Tomatis var i första hand läkare och empiriker, som drevs av en mycket starkt vilja att hjälpa människor med tal- och hörselproblem av olika slag. Hans teorier var ett försök att förklara sina egna empiriska resultat, men de var inte på långt när lika grundligt genomarbetade som hans empiriska resultat.

Jo, på det jag själv läste om honom för flera år sen så fick jag intryck just av att han var väldigt noggrann och välvillig. Det är främst de där tvärsäkra och i mitt tycke oseriösa påståendena på hemsidan som irriterat mig till max.

Kvasir skrev:När jag tänker tillbaka på det Tomatis skriver om sig själv och sitt liv så inser jag plötsligt att han förefaller vara en typisk Aspergerkandidat.

Hmmm... Specialintresse: ljud.

Jaha, får se om jag fått i mig tillräckligt med kaffe ännu för att ta mig an detta.

LJUDÖVERKÄNSLIGHET

Inger skrev:Jaja, brus. Jag menade då bakgrundsljud av typen sorl på restaurang eller stadstrafik om man bor i stan. De flesta av oss upplever det nog som just bakgrundsbrus (som man störs av mer eller mindre beroende på känslighet). Men jag vet NPF-personer som påstår att de hör varenda konversation i rummet och saknar förmåga att omvandla det till just brus. Brus är lättare att ignorera än samtal.

Brus är väl OK att kalla det. Det var benämningen "vitt brus" jag opponerade mig emot för att det har en väl specificerad och precis innebörd som inte passar in här.

Nu tror jag att jag kanske börjar förstå vad du menar. Jag tror dock fortfarande att det handlar mera om att vi inte klarar att filtrera bort (eller dämpa) de oönskade ljuden så att de blir starkare för oss, och därmed svårare att ignorera. Att det låter mera som brus än en massa enskilda ljud för andra (om det nu gör det) gissar jag beror mera på att dessa ljud är svagare för dem och därför svårare att ursklija separat och pockar på mindre uppmärksamhet. Ju svagare ett ljud är (i alla fall om det finns något annat samtidigt och starkare ljud som inte förändras i styrka) desto svårare är det att urskilja detaljer i ljudet och därmed också svårare att tolka det.

Inger skrev:Jamen det är det som ÄR min teori! Att det är vi som är eller har varit ljudöverkänsliga som tvingas stänga av ljud manuellt så att säga, medan andras reglering verkar skötas automatiskt utan att de behöver tänka på det (precis som kroppshållning och mycket annat).

Och där skiljer det som sagt mellan dig och mig. Du kan tydligen stänga av genom en viljeakt medan jag måste ha öronproppar om det är något ljud som faktiskt stör mig.

Däremot kan jag ignorera ljud som inte stör mig (t ex just fläkten på datorn) så att effekten blir detsamma som att inte höra den alls (utom nu när jag skriver om det eftersom jag då tar in den i mitt medvetande igen). Men detta är en ren uppmärksamhetsfråga, jag har inga rent fysiska filter i öronen/hjärnan så att jag med viljan kan dämpa ljudnivån när fokuserar på fläkten. Jag kan bara byta fokus så att jag glömmer bort att jag hör den.

Jag kanske missförstod dig, men du verkar missförstå mig nu. Jag är väldigt dålig på att stänga av ljud. Det är därför jag är ljudkänslig. Så vi är nog lika på den punkten. Jag förstår inte riktigt din distinktion mellan att stänga av manuellt och automatiskt här, dock, och är tveksam till om den finns. När du pratar om att byta fokus så du inte hör ett ljud så menar du nog precis samma sak som jag gör när jag pratar om att stänga av ljud. Vi gör möjligen lite olika antaganden om hur det egentligen fungerar. Det jag kallar filtrering och att filtrera bort ljud är menat på en väldigt abstrakt nivå, eftersom vi vet så lite om hur det egentligen fungerar, och att kunna ta bort fokus från oönskade ljud är ju just en typ av filtrering. Sedan tror jag att det finns många mekanismer i denna filtrering och i många led. En del filtrering sker redan i örat med de aktiva och adaptiva mekanismer som finns där. Sedan sker filtrering i hjärnan så att oviktiga/oönskade ljud filtreras bort. Men detta sistnämnda kan ju handla precis om det du säger, att lyckas få vissa ljud "ur fokus". Vi vet alldeles för lite om hur det går till. Kanske handlar de om en filtering om vilka ljud som når medvetandet och inte, kanske handlar det om att alla ljud når medvetandet, men att vi kan välja att sätta fokus på vissa ljud och ignorera andra, kanske handlar detta fokus i sig om att flytta ljud mellan medveten och omedveten nivå? Vi kan bara spekulera i dagsläget, och kanske är det en kombination av olika mekanismer som är den bästa beskrivningen. Helt klart förefaller nog i alla fall att vi som är ljudkänsliga har någon störning i eller fungerar annorlunda i en eller flera av dessa mekanismer.

Inger skrev:Men då talar du om tinnitus (=brus i huvet)? Om du kan låta bli att tolka min klantiga formulering om 'brus' alltför bokstavligt så verkar din erfarenhet snarare bekräfta min teori.

Nja. För det första talar jag inte om något brus som beror på några yttre ljud, så det har inget med din teori ovan att göra. Sedan skiljer jag nog på brus i huvudet och tinnitus i detta fall, även om det är svårt att dra gränserna kanske. Jag uppfattar snarast att jag när jag är trött, och i synnerhet strax före och i början av utbrändheten, har ett väldigt kaos i huvudet som jag uppfattar som ett slags kraftigt brus. Men jag vet inte om detta egentligen har så mycket med hörseln att göra. Det handlar nog mera om något slags neurologiskt brus i hjärnan på biokemisk nivå, misstänker jag. Sedan kanske jag uppfattar detta som ett slags hörbart brus, men det kan ju bero antingen på att hjärnan omtolkar det så eller att helt enkelt hörselcentrum i hjärnan påverkas precis som andra delar av hjärnan och att det är störningen på hörseln som blir mest konkret och uppenbar. Det skulle alltså i så fall egentligen inte ha något med öronen eller tinnitus att göra. Däremot hade jag detta brus i många år och det var så kraftigt att det maskerade min tinnitus så att jag egentligen inte vet riktigt när den uppstod.

Inger skrev:Jag har inte påstått att det är den enda faktorn, jag har nämnt flera andra. Självklart är det många variabler som inverkar.

Återigen så är detta inget som står i motsats till något jag sagt. Jag menar att somliga har en medfödd tendens till förhöjd sensitivitet men att den kan påverkas positivt och negativt av allehanda miljöfaktorer (varav både du och jag nämnt några här och jag räknar upp ännu fler på min hemsida).

Och jag har aldrig påstått att det inte finns det.

Bra, då är vi överens om detta. Jag har nog inte tagit för givet att du menar att det är den enda faktorn, men det du har skrivit har möjligen kunnat tolkas så, så jag har velat klargöra.

ELKÄNSLIGHET

Inger skrev:Jag har personligen talat med två av de forskare som utfört några av dessa studier och i båda fallen fann man avvikelser i sensitivitet för andra saker hos de elallergiska. MEN däremot (om jag minns rätt) så lyckades försökspersonerna inte något vidare med att pricka in när EM-fält var påslagna vs avslagna. Detta tolkade man då som att elallergi inte finns.

Men det hela är väldigt lätt att förklara. Till skillnad mot t ex hajar så har inte människan något sinnesorgan för att medvetet registrera magnetfält, utan upptäcker det först i form av sekundära symtom, t ex yrsel, huvudvärk, sveda, rodnad etc. och denna uppträder först efter att man varit exponerad en viss tid, sällan omedelbart.

Jag känner en person här på forumet som verkar vara på gränsen till överkänslig, åtminstone mot bildskärmar. Där man man se en tydlig rodnad som helt klart inte är något normalt.

Det är intressant, och det låter inte så märkligt heller om man bara skulle reagera via sekundära effekter. Det finns ju många fysikaliska (och andra fenomen) som bara går att mäta indirekt, så varför ställa högre krav på människokroppen?

När det gäller magnetfält så kom jag just att tänka på ett experiment jag läste om nyligen. Tydligen är det så att hjärnan har ett jag-centrum i varje hjärnhalva, men normalt sett så är det ena (det i högra hjärnhalvan) undertryckt. Det kan däremot ge sig till känna vid vissa psykiska tillstånd, och man tror att det är det som händer när man hör röster. Tydligen har man gjort experiment med att utsätta detta undertryckta jag-centrum för magnetfält och fått vissa försökspersoner att börja höra röster, eller vad det nu var för fenomen som uppträdde. En teori var att magnetfältet helt enkelt orsakade en loka uppvärmning som höjde aktiviteten i denna del.

Däremot mikrovågsstrålning från mobiler och DECT-telefoner kan man efter ett tag känna som värk eller värme i örat och området omkring. Jag fick förjävligt ont i örat när jag snackade i min trådlösa i typ 8 timmar i streck. Vissa blir ännu känsligare och påstår sig kunna känna obehag bara av att vara i närheten av en påslagen mobil. (WHO-ordföranden Gro-Harlem Bruntland är en av dem som menar sig få ont i huvet av andras mobiler.) Såg du förresten det intressanta programmet om den nedtystade forskningen på mobiler som gick på kunskapskanalen för några veckor sen?

Detta är ett minfält. Här finns oerhört starka ekonomiska intressen, och därmed även politiska, som mycket ogärna vill se rapporter om mobiltelefoners farlighet. Jag har ingen större åsikt i frågan, men är ingen stor mobiltelefonanvändare själv och skulle kanske oroa mig om jag var det.

TINNITUS

Inger skrev:Men nu för du in ett helt nytt ämne! Jag har aldrig talat om tinnitus ö h t. Diskussionen gällde (ev medfödd tendens till) ljudöverkänslighet. Tinnitus är väl en förvärvad hörselskada?

Nja, både och. Många läkare och forskare verkar anse att ljudkänslighet och tinnitus ofta hänger ihop, eller i alla fall förekommer samtidigt. Vad tinnitus är ska vi nog fortfarande vara lite öppna för. Jag har hört många olika teorier. Sedan har jag pratat med läkare som menar att det numera är klarlagt vad det beror på (skadade hårceller i örat), men så hörde jag ett seminarium om tinnitus på TV, och där lät det minsann inte som att det var så självklart ännu vad det egentligen är.

Ett skäl till att jag pratar om båda sakerna är att förmågan att filtrera bort ljud (eller flytta fokus eller vad du vill kalla det) är relevant i båda fallen. Precis som att jag har lättare att filtrera bort yttre ljud när hjärnan är utvilad (och i vissa andra situationer) så är min tinnitus mindre störande då. Det är ingen större tvekan för mig att det är väsentligen samma mekanism i båda fallen.

Jag vet inte om man kan prata om att tinnitus alltid är förvärvad men att ljudkänslighet alltid eller ibland inte är det. Tinnitus brukar visserligen uppkomma eller förvärras med åren eller av någon specifik händelse, men samtidigt menade den audiolog jag träffade för något år sedan att alla människor har tinnitus ibland, fast i varierande styrka och omfattning. Likaså kan ju ljudkänslighet både försämras och förbättras. Man ska nog se båda som fenomen som helt enkelt handlar om en varierande grad (både mellan individer och över tiden) än något som man har eller inte har.

Inger skrev:Du menar såna där hastigt uppträdande faxtoner i örat som strax försvinner igen? Det är inte tinnitus, sådär låter det när utomjordingarna scannar av din hjärna.

Nej då, det är inte anrop från min hemplanet. Jag menar just precis tinnitus. Vanligen kommer tinnitusen och går i perioder, kortare eller längre. Men ibland när jag har en period som tinnitusen knappt hörs (eller inte alls) så kan den ibland dyka upp plötsligt och kraftigt i någon eller några sekunder, för att sedan försvinna igen. Det ger mig känslan av att det finns någon slags tinnitusfilter som hjärnan plötsligt råkar slå av för att strax därefter inse sitt misstag. I längre perioder av tinnitus misstänker jag att det snarare handlar om att hjärnan inte orkar ha filtret igång, eller möjligen handlar det snarare om att örat inte orkar, eftersom det seminarium jag nämnde antydde att det kanske var de för mig tidigare okända aktiva flimmerhåren i örat som svänger i motfas och dämpar ut tinnitusen.

MAGNESIUM

Inger skrev:Detta kan mycket väl vara den enkla förklaringen till skillnaden mellan din hyfsade och min obefintliga förmåga att rent fysiskt justera ljudnivån på det som kommer in genom örat. Skulle inte alls förvåna mig om jag har brist på både det ena och det andra då jag äter ensidigt och är allergisk mot de flesta kosttillskott.

Nja, nu har jag ju bara tagit magnesiumpiller i knappt ett halvår, så det är möjligen under den perioden det har skett en förbättring. Så tror jag att du misstolkar mig. Visserligen kan jag inte veta hur svår din ljudkänslighet är, men min är väldigt svår och jag har verkligen inte lätt för att for att stänga ute ljud. Men däremot verkar förstås örats förmåga att justera ljudnivån fungera ganska bra, i alla fall när jag är utvilad (hjärnan är ju troligen inblandad i reglersystemet). Så om du i stort sett helt saknar den förmågan även när du är utvilad så har du förstås allvarliga problem. Har du varit hos audiolog för att utesluta fysiologiska problem i örat? Jag var på sådan utredning för något år sedan (utan att det hittade något). Men prova magnesiumpiller en tid för att se om det gör någon skillnad, vet jag.

BAS-DISKANT & MUSIK

Inger skrev:

Kvasir skrev:En rolig variant på detta är de högtalare som John Iverson konstruerade på 70-talet. De var egentligen väldigt kraftiga ultraljudshögtalare som sände ut musiken modulerad på en bärvåg på flera hundra kHz. Örat kan inte höra det, men däremot tog kraniet upp det och fortplantade vibrationerna till hörselcentrum som på något vis kunde detektera den modulerade signalen, dvs. musiken. Såvitt jag förstås bör det ha varit samma fenomen som när man pressar en ljudkälla mot kraniet, bara att man i det här fallet istället hade så extremt starka ultraljudkällor att de kunde stå på avstånd istället. Testlyssnare hävdade att ljudet var mycket renare än med normala högtalare, och som en extra finnes kunde även många döva personer höra med dem. Det räckte att hörselcentrum var intakt. De fysiska delarna av örat behövde inte fungera.

Nä? Skumt!

Lite skumt, men klart intressant. Det fanns dock en hel del praktiska problem med högtalarna, som att de krävde ultraljudsförstärkare i kiloWatt-klass och att de hade så extrem riktverkan att det blev tyst om man flyttade huvuder en decimeter åt sidan. Så försvann tydligen Iverson själv under mystiska omständigheter i slutet på 70-talet (fanns tydligen misstankar om att frun och hennes älskare hade gjort av med honom).

Helt nyligen läste jag dock att själva idén tydligen gick tillbaka till 50-talet, och Iverson nog bara var den första att lyckas bygga ett väl fungerande system med höga krav på ljudet. Tydligen går det idag att köpa mindre och ganska enkla högtalare som bygger på samma princip, verkar det som. Men jag är tveksam till om de kan vara särskilt bra eller användbara.

Inger skrev:Jag upplever att det främst ar mina energicentra (de där som vetenskapen inte upptäckt ännu). Men säkert är hjärnan med och tolkar det hela. Allting hänger ju liksom ihop.

Mycket intressant! Kanske jag övertolkar nu men där kan han mycket väl intuitivt är på spåret just detta med energicentren som har just den effekten. Och det är också dessa som ären av orsakerna till min dåliga hållning; några av mina är så ömtåliga att jag med min hållning försöker skydda dem.

(Andra orsaker är nog en kombination av s-formad ryggrad, ovanligt låg muskeltonus samt otillräcklig energi för att orka hålla mig upprätt hela tiden.)

Nja, Tomatis tankegång verkar mera ha utgått från att huden var en slags utväxt från örat, sett ur perspektiv av hur fostret utvecklas, och eftersom han såg hörseln och balanssinnet som väsentligen samma sak och kompletterande varandra, så verkade han betrakta benstommen eller kanske hela kroppen som en slags dålig jättevariant på snäckan i örat, i fråga om hur nervsystemt är kopplat i alla fall. I snäckan sitter ju hårcellerna utplacerade efter vilken frekvens de är känsliga för (de högsta frekvenserna ytterst och de låga längst in, har jag för mig). Tänker man sig då kroppen som en slags jättesnäcka, som Tomatis verkar ha gjort, så blir på motsvarande sätt olika partier av kroppen (i höjdled) känsliga för oliak frekvenser, med de lägsta längst bort från balansorganet (dvs i buken eller t.o.m. fötterna) och de högsta närmast (dvs i huvudet). Men det hör väl till hans mest spekulativa teorier, även om den är skojig.

Inger skrev:Men alltså, jag citerade ju direkt från deras hemsida? Om de som säljer hans metod under hans namn skriver detta så får man väl anta att det är den teorin man nu arbetar efter?

Nja, dels kan det ju vara en skillnad på vad Tomatis själv sade och vad utövarna av metoden anser. Som jag påpekade tidigare så verkar man har tagit avstånd från vissa av hans teorier som förlegade och saknandes förklaringskraft. Dels kan det handla om dålig beskrivning.

“Varför är de då överkänsliga för ljud!? Orsaken ligger i hur vi människor lyssnar. Vi lyssnar med både våra öron och vår kropp. Huden och benstommen är utmärkta ljudledare. Hela kroppen svarar alltså på ljud. När vi lyssnar huvudsakligen med öronen filtreras ljuden så att intensiteten minskar. Samtidigt filtreras bakgrundsljud bort så att vi kan koncentrera oss på det som är viktigt. De ljud som tas upp av kroppen går däremot direkt till hjärnan utan filtrering. I motsats till oss andra lyssnar autistiska barn och vuxna huvudsakligen med kroppen. Det innebär att irrelevanta bakgrundsljud inte filtreras bort. Därför är många autistiska personer konstant störda av ljud. De har inte förmågan att filtrera bort oväsentliga ljud och tona in på det som verkligen har betydelse. /..../ Vårt första mål med dessa personer är att minska ’kroppshörandet’ och se till att öronen blir den huvudsakliga ingången för ljuden så att ljuden kan hanteras korrekt av hjärnan.

Det där tror jag bara är ett lite misslyckat försök att förklara det hela förenklat och kortfattat. Det finns ju en motsägelse i det. Först säger de att man inte har ett filter för kroppshörandet och senare säger de att man minskar kroppshörandet. Men då måste det ju finnas någon slags filter, eftersom man kan minska det! Jag som har läst lite mera och diskuterat med Maria och andra tycker visserligen att texten låter lite märklig, men försöker genast tolka om den till den mera detaljerade teorin, och då får jag en helt annan bild av vad de försöker säga. Som sagt, det är nog det vanliga problemet med att försöka förklara något komplicerat kort och enkelt. Det går inte utan att avsiktligt eller oavsiktliget ljuga lite här och där.

Sedan är det värt att påpeka att Tomatis själv pratar väldigt lite eller inte alls om autister. Likaså ger Tomatiscentrum ingen garanti vid autism eller kromosomförändringar. Trots det verkar metoden väldigt populär bland föräldrar med autistiska barn och de verkar ofta tycka att den gör nytta.

Inger skrev:Jo, på det jag själv läste om honom för flera år sen så fick jag intryck just av att han var väldigt noggrann och välvillig. Det är främst de där tvärsäkra och i mitt tycke oseriösa påståendena på hemsidan som irriterat mig till max.

Jo, när man läser lösryckta texter och citat kan det låta väldigt tvärsäkert, men då är det ofta lösryckt ur sitt sammanhang. I sina böcker påperkar han flera gånger att han inte hävdar att han sitter inne med den slutgiltiga sanningen, men att han tror (alltså inte påstår) att hans teorier är ett steg på vägen dit. Jag kan rekommendera hans bok "The Conscious Ear" (eller kanske ännu bättre det franska originalet, om du behärskar franska bättre än mig). Det är egentligen en självbiografi som är både intressant och humoristiskt skriven, men samtidigt är det även en beskrivning av hans forskning och hur han stegvis utvecklade sina terapimetoder, och vad bakgrunden är i vissa fall (t.ex. den amerikanska studen om stamning från 48, som jag nämnde tidigare). Från allra första början drevs han av en vilja att hjälpa operasångare med röstproblem (hans far var operasångare) och det var därför han valde att bli läkare. Så kom han också tidigt i kontakt med bullerskadade personer av olika slag, och gjorde en del iakttagelser som han kombinerade med sina försök att hjälpa sångare, vilket fick honom att inse kopplingen mellan röst och hörsel och att röstproblem ofta beror på hörselskador snarare än fel på röstorganen, och så ledde det ena till det andra och så vidare.

Inger skrev:

Kvasir skrev:När jag tänker tillbaka på det Tomatis skriver om sig själv och sitt liv så inser jag plötsligt att han förefaller vara en typisk Aspergerkandidat.

Hmmm... Specialintresse: ljud.

Jo, och människor med ljudrelaterade problem.

Ett klart aspigt drag är när han berättar om hur han kom på att Caruso genomgick en öronoperation samma år som han slog igenom som den stora sångare han blev känd som. Tomatis gjorde väldigt grundlig forskning om Caruso för att utröna om det kunde finnas något samband. Han letade upp personer som hade känt Caruso, och intervjuade dem. Han jagade upp alla inspelningar som överhuvudtaget fanns av Caruso, och lyssnade på dem, och nöjde sig inte med återutgivningar utan försökte få tag på så tidiga original som möjligt. Han slutsats var att Carusos röst troligen blev den stora rösten pga. att operationen faktiskt gav honom en hörselskada i vissa frekvensregister. Tomatis har nämligen en intressant och troligen kontroversiell teori om röstlägen och hörseln.

LJUDÖVERKÄNSLIGHET

Kvasir skrev:

Inger skrev:Men då talar du om tinnitus (=brus i huvet)? Om du kan låta bli att tolka min klantiga formulering om 'brus' alltför bokstavligt så verkar din erfarenhet snarare bekräfta min teori.

Nja. För det första talar jag inte om något brus som beror på några yttre ljud, så det har inget med din teori ovan att göra. Sedan skiljer jag nog på brus i huvudet och tinnitus i detta fall, även om det är svårt att dra gränserna kanske. Jag uppfattar snarast att jag när jag är trött, och i synnerhet strax före och i början av utbrändheten, har ett väldigt kaos i huvudet som jag uppfattar som ett slags kraftigt brus. Men jag vet inte om detta egentligen har så mycket med hörseln att göra. Det handlar nog mera om något slags neurologiskt brus i hjärnan på biokemisk nivå, misstänker jag. Sedan kanske jag uppfattar detta som ett slags hörbart brus, men det kan ju bero antingen på att hjärnan omtolkar det så eller att helt enkelt hörselcentrum i hjärnan påverkas precis som andra delar av hjärnan och att det är störningen på hörseln som blir mest konkret och uppenbar. Det skulle alltså i så fall egentligen inte ha något med öronen eller tinnitus att göra. Däremot hade jag detta brus i många år och det var så kraftigt att det maskerade min tinnitus så att jag egentligen inte vet riktigt när den uppstod.

Jaha, sånt där trötthetssus? "Jag är så trött att det bara susar i huvet" typ? Det får jag bara efter En dag på varuhuset. Då har vi tre olika saker. Irriterande ljud utifrån, irriterande ljud i örat (tinnitus) och irriterande sus i huvet. Sen kan vi ju lägga till att 'höra röster' också som du tar du upp nedan, för att göra listan mer komplett.

ELKÄNSLIGHET

Kvasir skrev:När det gäller magnetfält så kom jag just att tänka på ett experiment jag läste om nyligen. Tydligen är det så att hjärnan har ett jag-centrum i varje hjärnhalva, men normalt sett så är det ena (det i högra hjärnhalvan) undertryckt. Det kan däremot ge sig till känna vid vissa psykiska tillstånd, och man tror att det är det som händer när man hör röster. Tydligen har man gjort experiment med att utsätta detta undertryckta jag-centrum för magnetfält och fått vissa försökspersoner att börja höra röster, eller vad det nu var för fenomen som uppträdde. En teori var att magnetfältet helt enkelt orsakade en lokal uppvärmning som höjde aktiviteten i denna del.

Jag-centrum i varje hjärnhalva'? Aldrig hört talas om det. Är det bevisat eller? Nu har jag inte läst studien ifråga själv men rent spontant tycker jag det luktar lite efterhandskonstruktion. Som du säkert vet likaväl som jag måste man alltid skilja mellan det man faktiskt kan observera och de spekulativa försöken att förklara dessa observationer som brukar föras under 'Discussion'. Dock vill jag gärna läsa själv innan jag kan säga något mer om just den studien. Du råkar inte ha nån länk?

Att man kan framkalla div ESP- eller psykosliknande upplevelser med magnetfält likaväl som med droger är ju annars välkänt. Likaså har man i England upptäckt att platser där många har sett spöken är lokaliserade längs en förkastningslinje med förhöjd magnetism (enligt Discovery Civilisation).

Däremot bevisar inte detta per automatik att det som dessa personer upplever bara finns i deras hjärnor; det kan lika gärna vara så att stimuleringen aktiverar centra i hjärnan som ökar deras förmåga att förnimma sådant som faktiskt finns men som andra inte kan förnimma (jag säger inte att det är så, bara att den möjligheten också finns).

Tyvärr vet jag inte hur man ska kunna bevisa vare sig den ena eller den andra ståndpunkten eftersom det är subjektiva upplevelser. Jag skulle jättegärna vilja veta men tills de kommer på en metod att faktiskt bevisa någon av dem så förhåller jag mig openminded men agnostisk.

Det närmaste jag själv kommit till att höra röster är några gånger när jag haft migrän och legat utslagen i halvdvala, mellan sömn och vakenhet. Då har jag upplevt det som att ha TV-nyheterna på i huvet (fast så svagt att det inte går att uppfatta några ord) eller också mammas röst om jag pratat med henne under dagen. Detta tolkade jag mer som ett eko av redan lagrat material som råkar spelas upp lite huller om buller i hjärnan pga att kemikalierna som utlöste migränen kanske satte igång nån 'på'-knapp som annars ska vara 'av'. (Precis som man genom att manuellt stimulera viss del av hjärnan kan få den att spela upp en hel symfoni som man en gång hört.) Eller också att detta är ljud som alltid finns där men som man inte kan höra när man är frisk, vaken och fullt integrerad i kroppen.

TINNITUS

Kvasir skrev:

Inger skrev:Men nu för du in ett helt nytt ämne! Jag har aldrig talat om tinnitus ö h t. Diskussionen gällde (ev medfödd tendens till) ljudöverkänslighet. Tinnitus är väl en förvärvad hörselskada?

Nja, både och. Många läkare och forskare verkar anse att ljudkänslighet och tinnitus ofta hänger ihop, eller i alla fall förekommer samtidigt. Vad tinnitus är ska vi nog fortfarande vara lite öppna för. Jag har hört många olika teorier. Sedan har jag pratat med läkare som menar att det numera är klarlagt vad det beror på (skadade hårceller i örat), men så hörde jag ett seminarium om tinnitus på TV, och där lät det minsann inte som att det var så självklart ännu vad det egentligen är.

OK. Själv vet jag för lite om tinnitus för säga vare sig bu eller bä. Har aldrig haft det själv (förutom såna där snabbt övergående faxtoner nån gång om året eller så).

Kvasir skrev:Ett skäl till att jag pratar om båda sakerna är att förmågan att filtrera bort ljud (eller flytta fokus eller vad du vill kalla det) är relevant i båda fallen. Precis som att jag har lättare att filtrera bort yttre ljud när hjärnan är utvilad (och i vissa andra situationer) så är min tinnitus mindre störande då. Det är ingen större tvekan för mig att det är väsentligen samma mekanism i båda fallen.

Jo, det låter rimligt: nedsatt förmåga att filtrera bort både yttre och inre ljud.

Kvasir skrev:Jag vet inte om man kan prata om att tinnitus alltid är förvärvad men att ljudkänslighet alltid eller ibland inte är det. Tinnitus brukar visserligen uppkomma eller förvärras med åren eller av någon specifik händelse, men samtidigt menade den audiolog jag träffade för något år sedan att alla människor har tinnitus ibland, fast i varierande styrka och omfattning. Likaså kan ju ljudkänslighet både försämras och förbättras. Man ska nog se båda som fenomen som helt enkelt handlar om en varierande grad (både mellan individer och över tiden) än något som man har eller inte har.

Det är stor skillnad mellan att höra några sekunders pip nån gång om året och att ha oväsen i örat större delen av tiden. Jag tror inte alls det är något alla människor har. Däremot håller jag med om att båda säkert kan förbättras och förvärras men då inom den del av skalan som man är genetiskt och temperamentsmässigt predisponerad för.

Säg att vi har en skala 1-100 med genomsnittsmänniskans normalläge för sensorisk input runt 30 när de är barn och senare dämpad till 20 som vuxen. Medan sensitiva personer kanske ligger runt 70 från början, dämpas till 60 i tonåren och kanske ökas till 95 under perioder av extrem stress. Då blir man ju närmast galen! Lyckas man då få ner sensitiviteten till 80 så lär man uppleva det som fantastisk lindring fastän man ändå ligger 60 poäng högre än den genomsnittliga vuxna. (Det är ungefär så jag upplever det i mitt eget fall i alla fall.)

Sen kan säkert den som har 20 som normalläge också drabbas av hörselskada och få förstärkt känslighet för vissa frekvenser, kanske så att det ökar till 45. Det är lika stor procentuell ökning för den personen som för den medfött sensible och säkert lika plågsamt, förutom att de kanske inte får fler sinnen överkänsliga samtidigt.

För jag tror inte att överkänslighet bara har med sinnena att göra utan med hela kroppen, nervsystemet, hjärnan, psyket och själen/jaget sammantaget. Många med NPF, SID el dyl är ju också emotionellt sensitiva och har 'klena nerver' eller dåligt psykisk försvar. Jag tror att alla dessa saker hör ihop.

Nu spekulerar jag iofs och kanske överdriver lite med mina siffror ovan men jag är säker på att själva tendensen skulle gå att mäta upp om någon forskare ville göra det. Då skulle man också kunna testa det där vi diskuterade förut; om skillnaden mellan att ha välutvecklade sinnesorgan vs att plågas av sinnesintryck för att se om de sammanfaller eller ej. Min gissning - efter att ha tagit dina synpunkter i beaktande - är att de skulle sammanfalla ibland men kanske inte alltid.

MAGNESIUM

Kvasir skrev:

Inger skrev:Detta kan mycket väl vara den enkla förklaringen till skillnaden mellan din hyfsade och min obefintliga förmåga att rent fysiskt justera ljudnivån på det som kommer in genom örat. Skulle inte alls förvåna mig om jag har brist på både det ena och det andra då jag äter ensidigt och är allergisk mot de flesta kosttillskott.

Nja, nu har jag ju bara tagit magnesiumpiller i knappt ett halvår, så det är möjligen under den perioden det har skett en förbättring. Så tror jag att du misstolkar mig. Visserligen kan jag inte veta hur svår din ljudkänslighet är, men min är väldigt svår och jag har verkligen inte lätt för att for att stänga ute ljud. Men däremot verkar förstås örats förmåga att justera ljudnivån fungera ganska bra, i alla fall när jag är utvilad (hjärnan är ju troligen inblandad i reglersystemet). Så om du i stort sett helt saknar den förmågan även när du är utvilad så har du förstås allvarliga problem. Har du varit hos audiolog för att utesluta fysiologiska problem i örat? Jag var på sådan utredning för något år sedan (utan att det hittade något). Men prova magnesiumpiller en tid för att se om det gör någon skillnad, vet jag.

Nej, jag har inte allvarliga problem. Jag hade det men är mindre känslig överlag nu, inkl för ljud. Jag menar bara att det där med 'örats förmåga att justera ljudnivån' från ena stunden till den andra, den har jag inte. Däremot kan jag hyperfokusera på något annat när jag inte är för trött men som jag sa så är det bara en uppmärksamhetsfråga och har ingenting med flimmerhåren i örat att göra.

När jag var helt autistisk och dessutom fysisk sjuk och utmärglad pga att jag inte kunde svälja fast föda så var min inre förstärkare var inställd på högsta volym, då var alla sinnesintryck väldigt plågsamma. Nu är dess normalläge ställt lite lägre och då är sinnesintrycken mer uthärdliga överlag, inkl ljudmässiga. Jag upplever att det beror på att jag är mer i kroppen nu, att jag äter ordentligt och har ökat i vikt, samt att jag aktiverat mitt ord-delen av min hjärna igen (vilket jag tror skapar mer beta-aktivitet som är ett utmärkt filter mot oönskad alfa-aktivitet/lättare transtillstånd/receptivitet). Även essensiella fettsyror och Q10 lär hjälpa, särskilt om man har mitokondrieskador (jag äter jättemycket lax och tar ibland extra udo-olja).

BAS-DISKANT & MUSIK

Kvasir skrev:

Inger skrev:Jag upplever att det främst ar mina energicentra (de där som vetenskapen inte upptäckt ännu). Men säkert är hjärnan med och tolkar det hela. Allting hänger ju liksom ihop.

Mycket intressant! Kanske jag övertolkar nu men där kan han mycket väl intuitivt är på spåret just detta med energicentren som har just den effekten. Och det är också dessa som ären av orsakerna till min dåliga hållning; några av mina är så ömtåliga att jag med min hållning försöker skydda dem.

Nja, Tomatis tankegång verkar mera ha utgått från att huden var en slags utväxt från örat, sett ur perspektiv av hur fostret utvecklas, och eftersom han såg hörseln och balanssinnet som väsentligen samma sak och kompletterande varandra, så verkade han betrakta benstommen eller kanske hela kroppen som en slags dålig jättevariant på snäckan i örat, i fråga om hur nervsystemt är kopplat i alla fall. I snäckan sitter ju hårcellerna utplacerade efter vilken frekvens de är känsliga för (de högsta frekvenserna ytterst och de låga längst in, har jag för mig). Tänker man sig då kroppen som en slags jättesnäcka, som Tomatis verkar ha gjort, så blir på motsvarande sätt olika partier av kroppen (i höjdled) känsliga för olika frekvenser, med de lägsta längst bort från balansorganet (dvs i buken eller t.o.m. fötterna) och de högsta närmast (dvs i huvudet). Men det hör väl till hans mest spekulativa teorier, även om den är skojig.

Resultatet blir i alla fall detsamma; att lägre frekvenser huvudsakligen aktiverar nedre delen av kroppen och högre övre delen. Man behöver ju inte ens ta till några esoteriska eller spekulativa idéer ö h t för att kunna notera det själv. Om du hör en vacker symfoni så inte blir väl dina ben och höfter inte lika sugna på att börja jazza loss som om du hör ett grymt trumsolo på en rockkonsert eller jazzklubb? Om du går och lyssnar på Johannespassionen till påsk, känner du dig inte lite mer upplyft och stämningsfylld då än efter en konsert med Aerosmith?

TOMATIS

Kvasir skrev:Från allra första början drevs han av en vilja att hjälpa operasångare med röstproblem (hans far var operasångare) och det var därför han valde att bli läkare. Så kom han också tidigt i kontakt med bullerskadade personer av olika slag, och gjorde en del iakttagelser som han kombinerade med sina försök att hjälpa sångare, vilket fick honom att inse kopplingen mellan röst och hörsel och att röstproblem ofta beror på hörselskador snarare än fel på röstorganen, och så ledde det ena till det andra och så vidare.

Ett klart aspigt drag är när han berättar om hur han kom på att Caruso genomgick en öronoperation samma år som han slog igenom som den stora sångare han blev känd som. Tomatis gjorde väldigt grundlig forskning om Caruso för att utröna om det kunde finnas något samband. Han letade upp personer som hade känt Caruso, och intervjuade dem. Han jagade upp alla inspelningar som överhuvudtaget fanns av Caruso, och lyssnade på dem, och nöjde sig inte med återutgivningar utan försökte få tag på så tidiga original som möjligt. Han slutsats var att Carusos röst troligen blev den stora rösten pga. att operationen faktiskt gav honom en hörselskada i vissa frekvensregister. Tomatis har nämligen en intressant och troligen kontroversiell teori om röstlägen och hörseln.

Coolt!

LJUDÖVERKÄNSLIGHET

Inger skrev:Jaha, sånt där trötthetssus? "Jag är så trött att det bara susar i huvet" typ? Det får jag bara efter En dag på varuhuset. Då har vi tre olika saker. Irriterande ljud utifrån, irriterande ljud i örat (tinnitus) och irriterande sus i huvet. Sen kan vi ju lägga till att 'höra röster' också som du tar du upp nedan, för att göra listan mer komplett.

Jo, men i mitt fall var det inte bara vanligt trötthetssus, som efter en ansträngande dag, utan ett under flera år nästan ständigt närvarande mycket kraftigt brus eller kaos i huvudet, och samtidigt en känsla av att hjärnan kokade.

ELKÄNSLIGHET

Inger skrev:Jag-centrum i varje hjärnhalva'? Aldrig hört talas om det. Är det bevisat eller? Nu har jag inte läst studien ifråga själv men rent spontant tycker jag det luktar lite efterhandskonstruktion. Som du säkert vet likaväl som jag måste man alltid skilja mellan det man faktiskt kan observera och de spekulativa försöken att förklara dessa observationer som brukar föras under 'Discussion'. Dock vill jag gärna läsa själv innan jag kan säga något mer om just den studien. Du råkar inte ha nån länk?

Nja, nu var jag tvungen att försöka hitta det jag läste och lyckades efter en del bläddrande i den aktuella boken hitta det. Jag mindes lite fel. Det står inget om jagcentrum, utan bara om jagkänsla. Å andra sidan var väl just det med jagcentrum mindre relevant och inget ord som jag själv fäste så stor vikt vid. Vad som påstås är att jagkänslan vanligen sitter i vänstra hjärnhalvan och att när man utsätter högra frontalloben för svaga magnetfält så uppstår ibland en ytterligare jagkänsla som får personen att tycka att någon annan person är närvarande. Det påstås vidare vara kulturellt betingat hur detta yttrar sig, med exempel som att ärkeängeln Gabriel visar sig eller att en död släkting försöker få kontakt.

Det jag läste var bara en kort beskrivning. Referenserna som anges visade sig dock inte vara direkt till vetenskapliga artiklar, utan till vanliga media.
- Dan Larhammar, SvD, 24/7-99
- Newsweek, 14/5-2001

Inger skrev:Att man kan framkalla div ESP- eller psykosliknande upplevelser med magnetfält likaväl som med droger är ju annars välkänt. Likaså har man i England upptäckt att platser där många har sett spöken är lokaliserade längs en förkastningslinje med förhöjd magnetism (enligt Discovery Civilisation).

Intressant. Det verkar väl idag inte vara någon större tvekan att vissa djur, som t.ex. fåglar, kan känna av de jordmagnetiska fälten för att navigera, så det är väl inte så långsökt att det i grunden är en förmåga som även vi har ärvt, även om förmågan att utnyttja den till något vettigt har gått förlorad.

Inger skrev:Däremot bevisar inte detta per automatik att det som dessa personer upplever bara finns i deras hjärnor; det kan lika gärna vara så att stimuleringen aktiverar centra i hjärnan som ökar deras förmåga att förnimma sådant som faktiskt finns men som andra inte kan förnimma (jag säger inte att det är så, bara att den möjligheten också finns).

Tyvärr vet jag inte hur man ska kunna bevisa vare sig den ena eller den andra ståndpunkten eftersom det är subjektiva upplevelser. Jag skulle jättegärna vilja veta men tills de kommer på en metod att faktiskt bevisa någon av dem så förhåller jag mig openminded men agnostisk.

Det kan inte utslutas, men jag skulle nog betrakta det som mycket mera sannolikt att det handlar om just något som uppstår i hjärnan, pga. magnetfältets påverkan. I samma bok som refererade ovan nämnda studie står även en intressant sak om hallucinationer i samband med trans. Man har tydligen påvisat att hjärnan under transtillstånd skickar signaler baklänges genom synnerven till näthinnan, och att dessa signaler där retar intilliggande synceller som i sin tur sänder tillbaka information till hjärnan. Detta ger upphov till bilder vars utseende grundar sig i hjärnans strukturella uppbyggnad, vilket förklarar varför vitt skilda folkslag förefaller se samma typ av bilder i transtillstånd.

Inger skrev:Det närmaste jag själv kommit till att höra röster är några gånger när jag haft migrän och legat utslagen i halvdvala, mellan sömn och vakenhet. Då har jag upplevt det som att ha TV-nyheterna på i huvet (fast så svagt att det inte går att uppfatta några ord) eller också mammas röst om jag pratat med henne under dagen. Detta tolkade jag mer som ett eko av redan lagrat material som råkar spelas upp lite huller om buller i hjärnan pga att kemikalierna som utlöste migränen kanske satte igång nån 'på'-knapp som annars ska vara 'av'. (Precis som man genom att manuellt stimulera viss del av hjärnan kan få den att spela upp en hel symfoni som man en gång hört.) Eller också att detta är ljud som alltid finns där men som man inte kan höra när man är frisk, vaken och fullt integrerad i kroppen.

Fast då handlar det mera om drömtillstånd, eller grader av sådant, och då är det kanske inte så märkligt. I drömmar figuerar ju både röster och människor utan att vi tycker det är märkligt.

Jag har haft ett lustigtfenomen av och till under den tid jag har varit sjukskriven. Nu händer det sällan, om någonsin, men ett tag när jag var väldigt trött och sov väldigt mycket så hände det oftare. Det är om jag somnar dagtid. Då kan jag ibland vakna och tycka att det antingen ringde i telefonen eller på dörren. Men det kommer aldrig någon mera ringing efter att jag har vaknat, vilket i sig ger misstanken att jag bara drömde. Ännu intressantare är att när jag rannsaker minnet av det jag hörde så tycker jag alltid att det inte lät riktigt äkta. Varje gång upplever jag att min minnesbild av ljudet jag hörde är väldigt övertygande, men ändå en liten aning fel, jämfört med minnesbilden av hur ljuden faktikst låter. Mycket märkligt. Ibland får jag nästan en känsla av att det där är något hjärnan hittar på när den tycker jag har sovit nog. Kanske kan det vara så att en utbränd hjärna är svårare att väcka, så den del av hjärnan som håller koll på hur mycket man behöver sova måste ta till andra metoder för att väcka resten? Men nu spekulerar jag väldigt.

TINNITUS

Inger skrev:OK. Själv vet jag för lite om tinnitus för säga vare sig bu eller bä. Har aldrig haft det själv (förutom såna där snabbt övergående faxtoner nån gång om året eller så).

Nöj dig med att du inte har tinnitus, och var tacksam för det. Det är inget roligt, även om jag kanske inte är så allvarligt drabbad som många andra. Irriterande nog vet jag, som jag beskrev tidigare, egentligen inte alls när det problemet började, och därmed inte heller varför det uppstod. Möjligen skulle det kunan bero på en explosion på lite för nära håll i lumpen (Aspergare som hade svårt att förstå handviftande kommunikation inser jag nu, när jag tänker tillbaka). Men å andra sidan har jag inget minne av några tinnitusproblem redan på den tiden.

Inger skrev:Det är stor skillnad mellan att höra några sekunders pip nån gång om året och att ha oväsen i örat större delen av tiden. Jag tror inte alls det är något alla människor har. Däremot håller jag med om att båda säkert kan förbättras och förvärras men då inom den del av skalan som man är genetiskt och temperamentsmässigt predisponerad för.

Jag blev själv förvånad över påståendet, men om jag inte minns alldeles fel så var det just specialistläkaren (öron-näsa-hals) som påstod det (jag skrev visst audiolog förut, av någon outgrundlig anledning).

Inger skrev:Säg att vi har en skala 1-100 med genomsnittsmänniskans normalläge för sensorisk input runt 30 när de är barn och senare dämpad till 20 som vuxen. Medan sensitiva personer kanske ligger runt 70 från början, dämpas till 60 i tonåren och kanske ökas till 95 under perioder av extrem stress. Då blir man ju närmast galen! Lyckas man då få ner sensitiviteten till 80 så lär man uppleva det som fantastisk lindring fastän man ändå ligger 60 poäng högre än den genomsnittliga vuxna. (Det är ungefär så jag upplever det i mitt eget fall i alla fall.)

Sen kan säkert den som har 20 som normalläge också drabbas av hörselskada och få förstärkt känslighet för vissa frekvenser, kanske så att det ökar till 45. Det är lika stor procentuell ökning för den personen som för den medfött sensible och säkert lika plågsamt, förutom att de kanske inte får fler sinnen överkänsliga samtidigt.

För jag tror inte att överkänslighet bara har med sinnena att göra utan med hela kroppen, nervsystemet, hjärnan, psyket och själen/jaget sammantaget. Många med NPF, SID el dyl är ju också emotionellt sensitiva och har 'klena nerver' eller dåligt psykisk försvar. Jag tror att alla dessa saker hör ihop.

Nu spekulerar jag iofs och kanske överdriver lite med mina siffror ovan men jag är säker på att själva tendensen skulle gå att mäta upp om någon forskare ville göra det. Då skulle man också kunna testa det där vi diskuterade förut; om skillnaden mellan att ha välutvecklade sinnesorgan vs att plågas av sinnesintryck för att se om de sammanfaller eller ej. Min gissning - efter att ha tagit dina synpunkter i beaktande - är att de skulle sammanfalla ibland men kanske inte alltid.

Som sagt, vi kan nog bara spekulera än så länge, men jag uppskattar när man försöker beskriva sina tankar i matematiska termer. Det blir ofta mera lättfattligt då, förutsatt det är vettigt gjort.

MAGNESIUM

Inger skrev:
Nej, jag har inte allvarliga problem. Jag hade det men är mindre känslig överlag nu, inkl för ljud. Jag menar bara att det där med 'örats förmåga att justera ljudnivån' från ena stunden till den andra, den har jag inte. Däremot kan jag hyperfokusera på något annat när jag inte är för trött men som jag sa så är det bara en uppmärksamhetsfråga och har ingenting med flimmerhåren i örat att göra.

När jag var helt autistisk och dessutom fysisk sjuk och utmärglad pga att jag inte kunde svälja fast föda så var min inre förstärkare var inställd på högsta volym, då var alla sinnesintryck väldigt plågsamma. Nu är dess normalläge ställt lite lägre och då är sinnesintrycken mer uthärdliga överlag, inkl ljudmässiga. Jag upplever att det beror på att jag är mer i kroppen nu, att jag äter ordentligt och har ökat i vikt, samt att jag aktiverat mitt ord-delen av min hjärna igen (vilket jag tror skapar mer beta-aktivitet som är ett utmärkt filter mot oönskad alfa-aktivitet/lättare transtillstånd/receptivitet). Även essensiella fettsyror och Q10 lär hjälpa, särskilt om man har mitokondrieskador (jag äter jättemycket lax och tar ibland extra udo-olja).

Jag skulle nog vilja påstå att om dina öron totalt saknar förmågan att anpassa sig efter ljudnivån så har du allvarliga problem. Men det låter inte på din beskrivning som att det är riktigt så illa. Det låter ju som om de trots allt har en sådan förmåga, men möjligen nedsatt eller långsam. Eller så handlar det mera om att hjärnan vid vissa tillfällen har varit för trött för att sköta reglersystemet. Jag märker hur min muskler i öronen löper amok ibland och börjar slå rytmiskt på trumhinnan, men det brukar gå över efter en stund. Ävenså märker jag ibland hur reglersystemt inte alls verkar göra rätt sak för situationen. Något som plötsligt slår mig är om inte fenomenet lock för öronen helt enkelt är att muskeln spänner trumhinnan så hårt att man blir väldigt okänslig för ljud. Det kanske helt enkelt är någon form av kramp i muskeln. (Har för mig att Tomatis pratar en del om kramp i de musklerna).

Jag körde ett experiment med väldigt stora doser Omega-3 i fyra fem månader, och jag tyckte mig uppleva vissa föbättringar, som aningen mindre ljudkänslighet och brus i huvudet och aningen bättre koncentrationsförmåga. Men det var så pass små förändringar att det är svårt att uttala sig om det var äkta eller inbillade eller berodde på något annat.

BAS-DISKANT & MUSIK

Inger skrev:Resultatet blir i alla fall detsamma; att lägre frekvenser huvudsakligen aktiverar nedre delen av kroppen och högre övre delen. Man behöver ju inte ens ta till några esoteriska eller spekulativa idéer ö h t för att kunna notera det själv. Om du hör en vacker symfoni så inte blir väl dina ben och höfter inte lika sugna på att börja jazza loss som om du hör ett grymt trumsolo på en rockkonsert eller jazzklubb? Om du går och lyssnar på Johannespassionen till påsk, känner du dig inte lite mer upplyft och stämningsfylld då än efter en konsert med Aerosmith?

Jag har aldrig funderat på saken på det sättet, att bastoner skulle vara mera mera benägna att aktivera benen, men det kanske ligger något i det. Det låter inte helt orimligt. Fast rockmusiken skulle nog i dagsläget bara framkalla akut ångest och ett desperat behov att fly snarast möjligt. Men det är ju att aktivera benen, vid närmare eftertanke.

Tomatis påminner mig om krossade tomater... *rysa*

MsTibbs skrev:Tomatis påminner mig om krossade tomater... *rysa*

Barnavdelningen på Tomatiscentrum har en jättestor teckning av en tomat på dörren, så du är inte den första att göra den associationen.

Just krossade tomater har jag inte tänkt på, men tomat-is är ju en uppenbar tolkning, och det för ju tankarna till kyld tomatjuice eller liknande, som förstås förutsätter krossade tomater.

Moderator:

Tråden delad.

Blir det åldersgräns på det här också, angående vem som får delta? Jag tror nästan det. Är mer eller mindre beredd på massa regler.

Vad heter det då för problem och vad kan man göra, om nån tex. borrar i huset och det gör att man måste gå ut? Man står inte ut inne i byggnader, men utanför är bättre iallafall. Och fyrverkerier och sådant. Och lägenhet. Nåt man kan göra? Annat än neuroleptika alltså.