Kvasir skrev:Förr hade jag ofta problem med att folk ibland trodde att jag skämtade när jag var gravallvarlig och att jag menade allvar när jag skämtade. Jag har inte lika stora problem med det längre, förmodligen delvis för att jag har blivit bättre på både tonfall och mimik.

Det har jag problem med.

Men också att jag numer kan lägga mig till med en sarkastisk lustighetston när jag pratar om allvarliga saker. Använder sarkastiska tonen för att visa på det löjliga i t.ex. bemötande från kommunen eller annat.

Men det är en del som fattar detta och tycker att det är mycket beskrivande och målande, andra undrar vafan jag pratar om. De flesta är som det senare.

EDIT: Meddelandet beskriver nog två olika saker. Det jag håller med om i första meningen, är det som du beskriver. Resten beskriver nog något slightly different.