Ni tjejer med AS, vilket/vilka sätt skulle kännas mest naturliga för er att flörta, ragga, eller bli uppraggade?

Ni som redan har eller har haft partner, berätta gärna hur det gick till.

Jag vill absolut inte dejta. Jag köper inte konceptet. Det blir rituellt och konstigt. Har väl ändå gjort det vid ett par tillfällen. Röstar dock inte.

Jag måste känna personen på något sätt innan jag involverar mig. Det kan vara allt från att ha skrivit till varandra på internet till att ha träffats genom gemensamma bekanta. Man blir liksom kompisar allra först, och det kan man bli efter att ha träffats bara en par gånger.

Skulle inte vara bekväm med att behöva bestämma mig inom en timme eller så angående vad jag ska ha för känslor och om det ska vankas sex eller inte. Är endast intresserad av förhållande, inte meningslöst bäverbankande utan att ha en relation.

Tack sugis, såna där detaljerade beskrivningar är bra.

Bjäbbis och andra, haka inte upp er på ordet "dejta", jag valde det bara av rent språklig bekvämlighet för att få en kort rubrik. Vad frågan gäller är hur ni vill att det ska gå till om/när det är dags att få ihop det med någon.

Kanske borde haft med fler alternativ som "lära känna varandra först" eller nåt sånt. Vet inte om det är för sent att lägga till. Annars är det bara att ange här i tråden.

Jag vill nog också lära känna den andre först. Allt annat är för stressande och blir lätt så fel.

Jag föredrar att lära känna personen i fråga först. Antingen som vän eller i vilken situation som helst där jag har möjlighet att träffa personen upprepade gånger.

De få gånger jag har blivit kär eller ihop med nån har det med ett undantag varit på det sättet. Jag brukar i allmänhet inte "se" killen i fråga innan jag lärt känna honom. Jag var otroligt kär i en kille på mitt jobb under väldigt lång tid och tyckte att han var helt fantastisk på alla sätt, men i början noterade jag på sin höjd bara att han såg bra ut.

Jag har dock träffat killar på typ krogen och haft one night stands men jag blev aldrig intresserad av nån ytterligare kontakt med undantag av en kille som jag träffade så och sedan blev ihop med/dejtade, men jag blev aldrig kär i honom.

Inger skrev:Kanske borde haft med fler alternativ som "lära känna varandra först" eller nåt sånt.

Jag röstade på nr 4, för det alternativet tolkar jag som att det inte är krav från något håll, men intresse från båda. Då blir det (förhoppningsvis) automatiskt så att man turas om att hålla kontakten och så får det ta den tid det tar, antingen så blir man ett par eller så rinner det ut i sanden.

Jag har aldrig upplevt 2:an. Det ska jag ägna mig åt ifall jag någon gång blir förtjust i en tjej tror jag....

Tål dock själv inte 6:an om det inte är ifrån den jag redan bor ihop med typ...

Så det är väl lite motsägelsefullt på något sätt.

Jag säger som sugis.

Kan inte säga att jag vill ditt eller datt, mer än att jag önskar mig ett intresse som inte är alltför på, uppenbart eller burdust, detta utan att vara för dubbelt, vagt eller på annat sätt ångestskapande.

Detta gäller när det handlar om att jag skulle önska en "riktig" kontakt, dvs inte nåt helt flyktigt eller kvittar mig lika-relation...

Oavsett art av kontakt ska det kännas att det är ett intresse för mig som person (och/eller kvinna/"objekt"), och inte bara en önskan om att hitta ett ligg eller vem som helst som lagar mat/delar hyran/föder ens barn/whatever.

Gäller det ett förhållande får det gärna ta tid och vara lite vindligt. Med tid menar jag att man inte går från träff till handling på en gång, eftersom inget är så ljuvligt som när det är sådär gungfly-igt som då.

Maken blev jag tillsammans efter några veckors bekantskap med kanske fem-sex träffar och telefon och sms-ande.

Nr 6 ( ) tradionellt romantiskt från gentlemannen såklart.....

Alyana skrev:Nr 6 ( ) tradionellt romantiskt från gentlemannen såklart.....

Ni tjänar ju ekonomiskt på det också.

Ulv skrev:

Alyana skrev:Nr 6 ( ) tradionellt romantiskt från gentlemannen såklart.....

Ni tjänar ju ekonomiskt på det också.

Precis, gratis mat och gåvor är schysst .

Men, detta är stigmatiserat idag. Det är fult att bli uppvaktad. Stridsropen dånar från ens medsystrar: En självständig och modern kvinna försörjer sig själv och låter sig inte köpas av en man .

Man blir beskylld för att vara en hora och en antifeminist om man låter sig "köpas". Så det är ju synd, för det skulle underlätta för många av männen om det var okej att uppvakta en kvinna och bjuda ut henne på restaurang tex.

Jag känner mig obekväm om folk bjuder mig för mycket. Jag försörjer ju mig själv och de män jag träffat brukar ha ungefär samma ekonomi som jag eller sämre. Varför ska jag pressa honom för att betala för en massa som jag strängt taget inte kan uppskatta om jag förstår vad det kostar honom?

Ju svårare jag skulle ha att betala min egen del, ju förlägnare blir jag.

Men att bli bjuden på restaurang det kan jag ta emot. Det får bara inte vara för mycket.

Jag elver hellre efter det enkla att honan skall vara attraherad av hanen. Resten brukar isf lösa sig om dessa två individer ligger på samma plan vill säga.

jag är otraditionell och är alltid rak på sak om jag väl blivit intresserad av någon.Vilket än så länge alltid har uppskattats av de som fått min uppmärksamhet. Glatt överaskade är nog orden jag söker i huvudet när det har kommit till de reaktioner jag fått. jag är en tjej som tror på jämlikhet. inte heller där har det klagats från de jag "dejtat". Har jag haft det dåligt med pengar och ändå velat hitta på något med denne så har jag hittat alternativ som inte behövt kosta något, oftast kan det i alla fall i mitt fall kännas mer avslappnat i början av ett förhållande att göra saker just som inte involverar mer än några kronor. En fika och en promenad är sällan fel.. eller tvärtom. en promenad och sedan en fika.

jag är nog rätt "manlig" i mitt tillvägagångssätt när det har gällt relationer,men det är klart att jag uppskattar att bli uppvaktad med. Hur många oavsett kön där ute gillar inte att få rätt sorts uppmärksamhet ibland?

Alternativ 1. Jag är rätt rakt på sak och tycker mest att det blir jobbigt om andra ska ta initiativ (det gör ju jag själv så mycket bättre).

skogsmulla skrev:jag är otraditionell och är alltid rak på sak om jag väl blivit intresserad av någon.Vilket än så länge alltid har uppskattats av de som fått min uppmärksamhet. Glatt överaskade är nog orden jag söker i huvudet när det har kommit till de reaktioner jag fått. jag är en tjej som tror på jämlikhet. inte heller där har det klagats från de jag "dejtat". Har jag haft det dåligt med pengar och ändå velat hitta på något med denne så har jag hittat alternativ som inte behövt kosta något, oftast kan det i alla fall i mitt fall kännas mer avslappnat i början av ett förhållande att göra saker just som inte involverar mer än några kronor. En fika och en promenad är sällan fel.. eller tvärtom. en promenad och sedan en fika.

jag är nog rätt "manlig" i mitt tillvägagångssätt när det har gällt relationer,men det är klart att jag uppskattar att bli uppvaktad med. Hur många oavsett kön där ute gillar inte att få rätt sorts uppmärksamhet ibland?

Det finns i och med detta kvinnor i Värmland som inte går under "fårskockens" fana. Tack för ditt inlägg. Inte ofta det ses faktiskt.

Ulv skrev:

skogsmulla skrev:jag är otraditionell och är alltid rak på sak om jag väl blivit intresserad av någon.Vilket än så länge alltid har uppskattats av de som fått min uppmärksamhet. Glatt överaskade är nog orden jag söker i huvudet när det har kommit till de reaktioner jag fått. jag är en tjej som tror på jämlikhet. inte heller där har det klagats från de jag "dejtat". Har jag haft det dåligt med pengar och ändå velat hitta på något med denne så har jag hittat alternativ som inte behövt kosta något, oftast kan det i alla fall i mitt fall kännas mer avslappnat i början av ett förhållande att göra saker just som inte involverar mer än några kronor. En fika och en promenad är sällan fel.. eller tvärtom. en promenad och sedan en fika.

jag är nog rätt "manlig" i mitt tillvägagångssätt när det har gällt relationer,men det är klart att jag uppskattar att bli uppvaktad med. Hur många oavsett kön där ute gillar inte att få rätt sorts uppmärksamhet ibland?

Det finns i och med detta kvinnor i Värmland som inte går under "fårskockens" fana. Tack för ditt inlägg. Inte ofta det ses faktiskt.

Räkna mig dit också. Jag har svårt att rösta för jag har både tagit initiativ och blivit uppraggad. Bäst är ju om man känner personen litet innan, då är det störst chans att det kommer fungera, annars kan det ju totalt skära sig. Först och främst måste man bestämma sig om man är ute efter ett förhållande eller one-night-stand. Jag röstar på annat.

Samma för mig, har erfarenhet av både 1, 3, 5, 7 men föredrar numera 4.

Jag undrar om inte det som börjat som en 4:a gör den ömsesidiga besvikelsen större om det kraschar. Ingen kan ju skylla på den andre om båda har gett sig in i det lika mycket från början.

Bjäbbmonstret skrev:Jag undrar om inte det som börjat som en 4:a gör den ömsesidiga besvikelsen större om det kraschar. Ingen kan ju skylla på den andre om båda har gett sig in i det lika mycket från början.

Å andra sidan är väl den ömsesidiga lyckan större när man är ihop?

Valde 4. Har både tagit initiativ själv och blivit raggad på, men 4 är lätt det enklaste, bästa sättet.

Det jobbiga med att själv ta initiativ är att jag inte riktigt fattar om folk är intresserade tillbaka på riktigt eller om de bara är artiga, liksom.
Vilket har lett både till att jag varit för påträngande, och till att jag givit upp för att jag trott att personen var ointresserad, och efteråt fått veta att den inte var det.

Och åt andra hållet, när någon uppvaktar mig, så har jag svårt att märka det. Om jag märker det har jag istället svårt att hålla koll på mina egna känslor, jag dras helt enkelt in i det känsloläge som den andra har eller rättare sagt säger sig ha. Jag missar vad jag själv vill.

I tonåren gjorde det att jag var sjukt lätt att manipulera och utnyttja, har blivit utnyttjad sexuellt ett antal gånger, ibland under långa perioder av samma person, utan att förstå det förrän långt senare.

Nu är jag gift och vill inte ha någon annan person i mitt liv än honom, men ovanstående får mig ändå att vackla och bli helt förstörd om någon stöter på mig (förutsatt att jag märker det). Jag kan helt enkelt inte hantera när andra visar såna känslor.

Vet inte om det är det minsta aspigt, dock, det kanske snarare är något annat som gör mig sån här...

IckyFlix skrev:Valde 4. Har både tagit initiativ själv och blivit raggad på, men 4 är lätt det enklaste, bästa sättet.

Det jobbiga med att själv ta initiativ är att jag inte riktigt fattar om folk är intresserade tillbaka på riktigt eller om de bara är artiga, liksom.
Vilket har lett både till att jag varit för påträngande, och till att jag givit upp för att jag trott att personen var ointresserad, och efteråt fått veta att den inte var det.

Och åt andra hållet, när någon uppvaktar mig, så har jag svårt att märka det. Om jag märker det har jag istället svårt att hålla koll på mina egna känslor, jag dras helt enkelt in i det känsloläge som den andra har eller rättare sagt säger sig ha. Jag missar vad jag själv vill.

I tonåren gjorde det att jag var sjukt lätt att manipulera och utnyttja, har blivit utnyttjad sexuellt ett antal gånger, ibland under långa perioder av samma person, utan att förstå det förrän långt senare.

Nu är jag gift och vill inte ha någon annan person i mitt liv än honom, men ovanstående får mig ändå att vackla och bli helt förstörd om någon stöter på mig (förutsatt att jag märker det). Jag kan helt enkelt inte hantera när andra visar såna känslor.

Vet inte om det är det minsta aspigt, dock, det kanske snarare är något annat som gör mig sån här...

Grov igenkänning på det du skriver, tråkigt nog...

Jodå ibland är det svårt att skilja på sina egna känslor och den andres...