alfapetsmamma skrev:Grov igenkänning på det du skriver, tråkigt nog...

Bjäbbmonstret skrev:Jodå ibland är det svårt att skilja på sina egna känslor och den andres...

Men varför blir det så? Hör det till AS?
Det är klart, att misstolka sina egna känslor är ju en del av AS-problematiken, jag har bara aldrig satt samband med det och att dessutom projicera andras känslor på sig själv...

Inger skrev:Ni tjejer med AS....

Ojdå. Du kan bortse från mina svar Inger, jag har ju inte någon AS-diagnos!
Jag bara svarade utan att läsa ordentligt
Sorry!

Personligen så gillar jag inte den inledande biten alls. Jag vill inte ha spänning, osäkerhet och omvälvande känslor mer än i vanlig hanterbar form sen i relationen Vet en arbetskamrat som tyckte det där i början var det bästa som med blickar och partnern som tar ens hand när man äter osv och för mig är det bara jobbigt.

Jag har inga problem alls med att ta initiativ men möts jag inte av samma energi tillbaka så känner jag mig bufflig och vill verkligen aldrig aldrig tränga mig på. På samma sätt som IckyFlix skriver möter man en person som är intensivare än man själv är så kan man lätt tappa bort vad man själv känner. Så balans och lyhördhet från båda sidor tack

Förslag nummer 4 gäller för mig. Romantik och uppvaktning är negativa ord för mig. Yäk! Kväver!

Vad jag tycker om ngn brukar jag känna väldigt snabbt. Tyvärr lämnar de flesta mig oberörd. De personer jag gillar både vänner och partner, brukar jag sedan gilla även om det senare framkommer mindre smickrande sidor.

Nu kan man inte skippa den där inledande biten, även om jag så önskar, men så små åthävor som möjligt tack

MsTibbs skrev:

Ulv skrev:

skogsmulla skrev:jag är otraditionell och är alltid rak på sak om jag väl blivit intresserad av någon.Vilket än så länge alltid har uppskattats av de som fått min uppmärksamhet. Glatt överaskade är nog orden jag söker i huvudet när det har kommit till de reaktioner jag fått. jag är en tjej som tror på jämlikhet. inte heller där har det klagats från de jag "dejtat". Har jag haft det dåligt med pengar och ändå velat hitta på något med denne så har jag hittat alternativ som inte behövt kosta något, oftast kan det i alla fall i mitt fall kännas mer avslappnat i början av ett förhållande att göra saker just som inte involverar mer än några kronor. En fika och en promenad är sällan fel.. eller tvärtom. en promenad och sedan en fika.

jag är nog rätt "manlig" i mitt tillvägagångssätt när det har gällt relationer,men det är klart att jag uppskattar att bli uppvaktad med. Hur många oavsett kön där ute gillar inte att få rätt sorts uppmärksamhet ibland?

Det finns i och med detta kvinnor i Värmland som inte går under "fårskockens" fana. Tack för ditt inlägg. Inte ofta det ses faktiskt.

Räkna mig dit också. Jag har svårt att rösta för jag har både tagit initiativ och blivit uppraggad. Bäst är ju om man känner personen litet innan, då är det störst chans att det kommer fungera, annars kan det ju totalt skära sig. Först och främst måste man bestämma sig om man är ute efter ett förhållande eller one-night-stand. Jag röstar på annat.

Vart skulle jag räkna dig?

sugrövmanövern skrev:Man blir beskylld för att vara en hora och en antifeminist om man låter sig "köpas". Så det är ju synd, för det skulle underlätta för många av männen om det var okej att uppvakta en kvinna och bjuda ut henne på restaurang tex.

Larv, då är nog majoriteten av alla kvinnor horor om det skall vara definitionen på detta epitet.

BMW skrev:

sugrövmanövern skrev:Man blir beskylld för att vara en hora och en antifeminist om man låter sig "köpas". Så det är ju synd, för det skulle underlätta för många av männen om det var okej att uppvakta en kvinna och bjuda ut henne på restaurang tex.

Larv, då är nog majoriteten av alla kvinnor horor om det skall vara definitionen på detta epitet.

Ja det är vad jag tycker också. För tjejer brukar inte dra sig för att bli skjutsade gratis i männens bilar och sådant men de räknar bara diamanter och restaurangbesök som pengar.

Men när jag påpekar sådant så ser kvinnor rött och så säger de att "Det där uttalandet säger mer om mig än det säger om dem".

Jag röstade på alternativ 4 och jag tycker att sugis beskrev det väldigt bra i sitt första inlägg, i den här tråden.
Man turas om att hålla kontakten, och finns det ett intresse från båda hållen, så ger allt det andra sig automatiskt.

Ulv skrev:

MsTibbs skrev:

Ulv skrev:[quote="skogsmulla"]jag är otraditionell och är alltid rak på sak om jag väl blivit intresserad av någon.Vilket än så länge alltid har uppskattats av de som fått min uppmärksamhet. Glatt överaskade är nog orden jag söker i huvudet när det har kommit till de reaktioner jag fått. jag är en tjej som tror på jämlikhet. inte heller där har det klagats från de jag "dejtat". Har jag haft det dåligt med pengar och ändå velat hitta på något med denne så har jag hittat alternativ som inte behövt kosta något, oftast kan det i alla fall i mitt fall kännas mer avslappnat i början av ett förhållande att göra saker just som inte involverar mer än några kronor. En fika och en promenad är sällan fel.. eller tvärtom. en promenad och sedan en fika.

jag är nog rätt "manlig" i mitt tillvägagångssätt när det har gällt relationer,men det är klart att jag uppskattar att bli uppvaktad med. Hur många oavsett kön där ute gillar inte att få rätt sorts uppmärksamhet ibland?

Det finns i och med detta kvinnor i Värmland som inte går under "fårskockens" fana. Tack för ditt inlägg. Inte ofta det ses faktiskt.

Räkna mig dit också. Jag har svårt att rösta för jag har både tagit initiativ och blivit uppraggad. Bäst är ju om man känner personen litet innan, då är det störst chans att det kommer fungera, annars kan det ju totalt skära sig. Först och främst måste man bestämma sig om man är ute efter ett förhållande eller one-night-stand. Jag röstar på annat.

Vart skulle jag räkna dig?[/quote]

Att jag kan vara otraditionell och frammåt om jag är intresserad av någon.

MsTibbs skrev:

Ulv skrev:

MsTibbs skrev:[quote="Ulv"][quote="skogsmulla"]jag är otraditionell och är alltid rak på sak om jag väl blivit intresserad av någon.Vilket än så länge alltid har uppskattats av de som fått min uppmärksamhet. Glatt överaskade är nog orden jag söker i huvudet när det har kommit till de reaktioner jag fått. jag är en tjej som tror på jämlikhet. inte heller där har det klagats från de jag "dejtat". Har jag haft det dåligt med pengar och ändå velat hitta på något med denne så har jag hittat alternativ som inte behövt kosta något, oftast kan det i alla fall i mitt fall kännas mer avslappnat i början av ett förhållande att göra saker just som inte involverar mer än några kronor. En fika och en promenad är sällan fel.. eller tvärtom. en promenad och sedan en fika.

jag är nog rätt "manlig" i mitt tillvägagångssätt när det har gällt relationer,men det är klart att jag uppskattar att bli uppvaktad med. Hur många oavsett kön där ute gillar inte att få rätt sorts uppmärksamhet ibland?

Det finns i och med detta kvinnor i Värmland som inte går under "fårskockens" fana. Tack för ditt inlägg. Inte ofta det ses faktiskt.

Räkna mig dit också. Jag har svårt att rösta för jag har både tagit initiativ och blivit uppraggad. Bäst är ju om man känner personen litet innan, då är det störst chans att det kommer fungera, annars kan det ju totalt skära sig. Först och främst måste man bestämma sig om man är ute efter ett förhållande eller one-night-stand. Jag röstar på annat.

Vart skulle jag räkna dig?[/quote]

Att jag kan vara otraditionell och frammåt om jag är intresserad av någon.[/quote]

Ok, "Welcome to the club"//Salvador Limones "Lost Soul Alliance" (Grim Fandango Lucasarts 1997)

IckyFlix skrev:

Inger skrev:Ni tjejer med AS....

Ojdå. Du kan bortse från mina svar Inger, jag har ju inte någon AS-diagnos!
Jag bara svarade utan att läsa ordentligt
Sorry!

Ingen fara, jag menade inte att man måste ha AS-diagnos utan man får gärna svara om man misstänker att man har AS för att man känner igen sig i så mycket.

Däremot om man bara är här som förälder el dyl och vet med sig att man inte har AS så kan man ju låta bli att svara för att inte skeva till denna amatörundersökning.

Som lite motvikt till alla initiativtagande Aspergerkvinns, så får jag väl avslöja att jag är övervägande traditionell och konservativ.

Ulv skrev:

Alyana skrev:Nr 6 ( ) tradionellt romantiskt från gentlemannen såklart.....

Ni tjänar ju ekonomiskt på det också.

Ja, visst. Är ju aldrig fel...
Tur att man är kvinna.
Fast det är ju sällsynt i Sverige såklart....

Tur att man slipper tjafset som odejtande iallafall.

Jag gillar att veta ganska mycket om personen jag ska dejta innan vi träffas första gången. Och då menar jag inte bara namn osv. Jag vill veta hur han "är", hur han beter sig, hur han använder sitt språk, vad han har för värderingar i livet osv. Det gör mig trygg. Jag vill se om han är snäll och respektfull (= står ut med mina otrygga sidor).

Jag träffade min man på Internet för 9 år sedan. Vi började tala på ett forum av den här typen. Vi skrev inlägg till varandra i 2 månader. Tråden handlade från början om någon samhällelig fråga, men gick off topic hela tiden och den tog aldrig slut. Tillslut var det bara han och jag som höll tråden vid liv (även om alla andra läste den också).
De andra debattörerna började tröttna och ville att vi skulle fortsätta vår "livsåskådningstransferering" via e-post istället.

Det gjorde vi. 3 månader senare ringde han mig. 2 månader efter det träffades vi första gången och det kändes då som vi hade känt varandra nästan hela livet. Vi skrev över 2000 mail till varandra innan vi träffades IRL.

Sen flyttade vi ihop, bara så där. Vi diskuterade det aldrig ens för det kändes så självklart.

Jag fick alltså min första och enda "pojkvän" vid 30 års ålder.

Fy tusan vilket djävla krånge. Är det verkligen så svårt att bara bestämma sig?

Nallen:
Var frågan ställd till mig eller till någon annan i tråden?
Om det var till mig så:
Det var inte det att vi inte kunde bestämma oss. Vi visste inte ens om att vi var intresserade av varandra eftersom vi diskuterade politik och samhälleliga frågor. Alla andra såg ju däremot det vi inte såg.

När vi tillslut insåg att vi tyckte om varandra så flyttade vi ju ihop direkt, då tog det ju inte lång tid att bestämma sig.

Se den som ett allmänt frustrerat ifrågasättande av huruvida folks normala beteende har nån som helst släktskap med ordning och reda, planerade handlingar och annat bra.


Så "det bara blev så"... jaja, ni är konstiga.

Jag fattar inte hur folk gör när de råkar träffas, sen gifter de sig och har sig. Är det så lätt? Fast man behöver ju inte gifta sig, att det är ett måste. Men alla bara: "sen så gifte vi oss/blev vi ihop". Jaha. Först och främst, vad är dejta? Så fort nån säger nåt smickrande (flirt eller test på hur jag skall reagera?) och hur skall jag reagera på det sen då? På ett sätt som får mig att framstå som en som tror på allt, eller vad skall man göra är det tänkt? Jag börjar undra vad hela eländet går ut på ens. Jag fattar inget utav det tydligen och jag har nog lagt av redan. Men det skulle inte göra så mkt att ha nån som tar hand om en och som man kan ta hand om själv, osv..men jag gör bara fel alternativt inget. *puh*

nallen, din pang på rödbetan-mentalitet är inte direkt smart för att bygga ett långvarigt förhållande... kan det vara en förklaring till att du oftast är singel?

Om man lär känna en person länge innan man träffas och blir ihop så är förutsättningarna för ett både ett bra och långt förhållande mångdubbelt större!

Truly skrev:Jag gillar att veta ganska mycket om personen jag ska dejta innan vi träffas första gången. Och då menar jag inte bara namn osv. Jag vill veta hur han "är", hur han beter sig, hur han använder sitt språk, vad han har för värderingar i livet osv. Det gör mig trygg. Jag vill se om han är snäll och respektfull (= står ut med mina otrygga sidor).

Jag träffade min man på Internet för 9 år sedan. Vi började tala på ett forum av den här typen. Vi skrev inlägg till varandra i 2 månader. Tråden handlade från början om någon samhällelig fråga, men gick off topic hela tiden och den tog aldrig slut. Tillslut var det bara han och jag som höll tråden vid liv (även om alla andra läste den också).
De andra debattörerna började tröttna och ville att vi skulle fortsätta vår "livsåskådningstransferering" via e-post istället.

Det gjorde vi. 3 månader senare ringde han mig. 2 månader efter det träffades vi första gången och det kändes då som vi hade känt varandra nästan hela livet. Vi skrev över 2000 mail till varandra innan vi träffades IRL.

Sen flyttade vi ihop, bara så där. Vi diskuterade det aldrig ens för det kändes så självklart.

Jag fick alltså min första och enda "pojkvän" vid 30 års ålder.

Vad fint
Grattis också!

Miche skrev:nallen, din pang på rödbetan-mentalitet är inte direkt smart för att bygga ett långvarigt förhållande... kan det vara en förklaring till att du oftast är singel?

Det är inte nödvändigtvis pang-på, om man med det menar snabbt. Det handlar om att följa en plan och att alla handlingar skall föregås av (något så när) genomtänkta beslut. T.ex. först bestämma sig för att träffa någon, SEN gå ut och göra just det, bara det och inte 5011 andra saker.

Miche skrev:Om man lär känna en person länge innan man träffas och blir ihop så är förutsättningarna för ett både ett bra och långt förhållande mångdubbelt större!

Tro mig, det har försökts N gånger och slutar ofelbart med att hon säger "men vi är ju bara vänner" <=> hela ansträngningen bortkastad. Det är en stor investering i både tid och energi som kastas i sjön varje gång sånt händer och det tar åtminstonde månader att återhämta sig efter varje sån katastrof.

Man måste se till att inte hamna i "vän"-facket utan köra mer offensivt om man vill komma någon vart...

6. Jag vill bli uppvaktad på ett traditionellt romantiskt sätt.

KrigarSjäl skrev:Man måste se till att inte hamna i "vän"-facket utan köra mer offensivt om man vill komma någon vart...

Vilket ni inte brukar kunna tala om hur man gör...