Jag studerar på Komvux just nu. Planen är tekniskt basår i höst och vidare till högskola/universitet efter det - OM jag får det att funka med studier och familjeliv?

Det jag undrar över är vad jag KAN kräva för stöd (tänker på tex. LSS) - med tanke på mina diagnoser ADD och Asperger - och även vad jag BÖR kräva av tex lärare/skola.

Förstår nån ungefär hur jag menar?
Vill vara så påläst som möjligt innan studierna drar igång på allvar!
Nån annan här som är i samma situation?

Jag har komvux som en slags testperiod - och tänkte göra alla "misstag" där, så jag slipper göra dem på högskolan - planering, studieteknik och allt annat som ska fungera.

Vi kanske kan göra denna tråd till Allmänna tips och råd inför/under studier?
Vad kan/bör man tänka på som NPF:are?

SgtArdbeg skrev:Jag studerar på Komvux just nu. Planen är tekniskt basår i höst och vidare till högskola/universitet efter det - OM jag får det att funka med studier och familjeliv?

Det jag undrar över är vad jag KAN kräva för stöd (tänker på tex. LSS) - med tanke på mina diagnoser ADD och Asperger - och även vad jag BÖR kräva av tex lärare/skola.

Förstår nån ungefär hur jag menar?
Vill vara så påläst som möjligt innan studierna drar igång på allvar!
Nån annan här som är i samma situation?

Jag har komvux som en slags testperiod - och tänkte göra alla "misstag" där, så jag slipper göra dem på högskolan - planering, studieteknik och allt annat som ska fungera.

Vi kanske kan göra denna tråd till Allmänna tips och råd inför/under studier?
Vad kan/bör man tänka på som NPF:are?

Jag är, kanske, i samma situation (har sökt in till läk./biomed.).
Skolan är skyldig att ge dig tillräckligt stöd - det gäller främst personer med dyslexi och-/eller med hörsel-/synskador. För dessa finns det mer utarbetat stöd som ungefär följer en standardiserad mall - oavsett lärosäte och nivå. Däremot är skolan skyldig att anpassa, i den utsträckning det går, när det gäller övriga dysfunktioner. Förvänta dig idiotsvar från skola och lärare angående anpassning, men ge inte upp. Alla ska kunna studera på lika villkor efter sina förutsättningar.

Det bästa är att innan du påbörjar studierna, vilket du förmodligen redan gjort, är att kontakta den ansvariga för anpassning vid skola. Kan vara studie -och yrkesvägledaren till personal med någon titel som studiesamordnare etc. - om inte, så kan säkert kurs/programansvarige/rektorn lotsa dig rätt.
Det som kan erbjudas är rätt brett - så innan du påbörjar studierna, skriv ned en lista över saker och ting i studiesituationer som påverkar studiegången negativt.
Hjälpen kan vara anteckningshjälpare (oftast en kurskamrat), få ut information om kurser/kursmoment lång tid i förväg (eventuellt få extra tid att göra klart de, likaså för prov), sitta i mindre grupp i samband med redovisningar/prov, få arbeta hemifrån via distans, tenta av kurser, hjälp med planera studierna (exempelvis kursansvarig som sätter upp målsättningar vecka för vecka, tydliga instruktioner vid labbar, hemtentamen etc.)...

När det gäller hemmabiten, så kanske även den är problematisk att föra samman med studier och eventuellt extra arbete. Om du har barn, så kan du begära utökad tid på förskola/fritidshem för de - vet en del som fått detta beviljat (kommuner brukar dock streta emot). Kan vara kontaktperson/boendestödjare som hjälper till med planering och hushållsaktiviteter, exempelvis påminner dig om planerade veckoschemat (städ, mat, handla, tvätta).

Tekniskt basår, då läser du Ma C-E/3-5, Fy A-B (1-2) och Ke A-B (1-2)? Gymnasienivå förvisso, dock inte att underskatta. 40h studievecka är rekommenderat för få in rutiner och nöta in det hela.

Matte 3c & 4 tror jag det är på basåret? Läser Ma2 och 3b nu, så jag är lite förberedd där iaf.
40 timmarssveckor blir det ju + 2-3 timmar resa varje dag... kan bli tungt!

Läs in högskolekurserna redan nu. Men aldrig genom att försaka gymnasiebetygen.

SgtArdbeg skrev:Matte 3c & 4 tror jag det är på basåret? Läser Ma2 och 3b nu, så jag är lite förberedd där iaf.
40 timmarssveckor blir det ju + 2-3 timmar resa varje dag... kan bli tungt!

Det är vad som rekommenderas. Är en dock måttligt begåvad inom matematik, så räcker det förmodligen med hälften av tiden. Har en något mer kännedom, så kanske par timmar/vecka. Gapet mellan gymnasiematten och högskolematten (tekniska och naturvetenskapliga ämnen/program) är sjukt bred. Så satsar en på hög./civ.ing., radiofysiker eller liknande, så räkna (höhö) med mycket matte... det går inte att underskatta dess omfattning.

Jag går mitt första år på gymnasiet nu. Har fått reda på väldigt nyligen att jag har F i alla ämnen pga. 80% frånvaro. Hela detta året har varit helt kört. Vi har precis börjat med alla nationella proven. Jag ångrar att jag slappade med skolan så, men jag visste ändå att det skulle bli så här innan jag började gymnasiet.

Gick om ett år faktiskt, men jag byta linje (men på samma skola), eftersom för att det gick åt helvete då också. Jag bara längtar till sommarlovet, och till efter sommarlovet så jag kan ta nya tag. I och med att jag har varit borta från skolan så mycket så har jag inga vänner, bara ett gäng som jag sitter och äter med på lunchen, men efter det så är man ensam.

Det är asså 8 timmar varje dag, 90 minuters lektioner med en massa töntar i klassen som sitter och gapar och väsnas.

Har kommit bak en hel del I ämnena, förutom svenskan och engelskan som både vill höra mig muntligt för att jag ska på ett E. Engelska läraren vill att jag ska göra ett framförande inför klassen om ett spel, det ser jag inte fram emot.

Gympan har jag inte varit på en ända lektion denna terminen. Matten har jag några kapitel att studera in på innan vi har nationella prov vilket är snart. Hon sa om jag klarar nationella provet så får jag automatiskt ett E. Historian vet jag inte vad han vill, tycker jag har gjort en hel del av uppgifterna, men han vill ha in en till också har jag ett prov kvar i historian som jag kan rätt så bra. Samhälle är kört, har liksom gjort 20% av all uppgifterna där. Sen så har vi dom icke bas ämnena som ingår i det jag ville studera (studerar "spel design"), som jag ligger jätte mycket back i.

Allt har skitit sig detta året, och jag är besviken på mig själv. Känner bara för att börja om igen, men det går inte, jag går inte om ett till år, fan man blir ju gammal. Är 17 år, 21 när jag slutar gymnasiet.

Jag vet vad jag kan få för stöd, men jag vill inte ha så mycket stöd. Tycker det är jobbigt.
Blev erbjuden en privat lärare som är med mig i skolan på varje lektion och hjälper mig och ingen annan. Har också blivit erbjuden schuss till skolan eftersom jag inte tycker om resan med tåg och buss till stan, och sen att gå genom stan till skolan.

Känner mycket stress nu, känner bara för att skita i allt tills efter sommarlovet. Men jag antar väl att jag kan göra dom nationella proven och någon mer uppgift. Hoppas man inte blir på hopad av lärare som vill ha all gamla uppgifter och områden gjorda för att nå ett godkänt betyg.

Du kan i stort sätt be om vad som helst från skolan, har du en doktor så kan du med henne att ta kontakt med skolan och sånt. Har själv gått på BUP i snart 7 år, det är där jag har fått alla mina diagnoser som är ADHD, OCD och Asperger Syndrom. Brukar ofta nämna att jag är mycket paranoid också.

Det är bra det du har gjort, du har ett mål och en planering. Min plan är att gå ut med hyfsade betyg, få ett jobb. Tänker inte riktigt jobba inom speldesign karriären, men tänker jobba med det hemma och göra Mods för spel. Bryr mig inte så mycket vad jag kommer att jobba med, bara jag tjänar en hyfsad lön så att man inte halvsvälter den sista veckan innan lönings dagen.

Men du har väl redan gjort gymnasiet? Kan du inte får jobb nu? Eller hur är det?

plåtmonster skrev:Läs in högskolekurserna redan nu.

Hur då, menar du?

Jag har 3.4 i gymnasiebetyg, varav en 4a i Matte 2 (20+ år gammalt men gäller fortf), fick ett D på första Ma3-provet och hade bara pluggat på lektionstid. 1.45 på H-prov utan förberedelser.
Så jag har nog skapligt lätt för matte?

Det är bra det du har gjort, du har ett mål och en planering.

Planer och mål är jag bra på, men det blir aldrig som jag tänkt!

Har provat mig fram i 20 år nu, fotograf, bygg/anläggning mm - och blev till sist utbränd.
Nu med AS-diagnos och ADD-medicin tänkte jag göra ett sista försök att byta inriktning helt!

Ta fram kursplanen för högskoleutbildningen och köp böckerna begagnat samt läs in vad står där så att du är extra förberedd.

Vad ska du bli förresten?

plåtmonster skrev:Ta fram kursplanen för högskoleutbildningen och köp böckerna begagnat samt läs in vad står där så att du är extra förberedd.

SgtArdbeg skrev:

plåtmonster skrev:Läs in högskolekurserna redan nu.

Hur då, menar du?

Jag har 3.4 i gymnasiebetyg, varav en 4a i Matte 2 (20+ år gammalt men gäller fortf), fick ett D på första Ma3-provet och hade bara pluggat på lektionstid. 1.45 på H-prov utan förberedelser.
Så jag har nog skapligt lätt för matte?

Det är bra det du har gjort, du har ett mål och en planering.

Planer och mål är jag bra på, men det blir aldrig som jag tänkt!

Har provat mig fram i 20 år nu, fotograf, bygg/anläggning mm - och blev till sist utbränd.
Nu med AS-diagnos och ADD-medicin tänkte jag göra ett sista försök att byta inriktning helt!

Instämmer. En kan *aldrig* räkna *för* mycket matematik! Även om diverse tekniska och naturvetenskapliga (eller hybrider mellan tek./nv + humanisisktcrap - OBS läs ej samhällsinriktade teknik/nv-utbildningar, eftersom arbetsgivare anställer hellre folk med nv/te-utbldning i första hand) inte innehåller rena matematikkurser eller ens kursmoment - så är det till stor nytta vid examensarbetet samt eftertraktat vid anställningsintervjuer. Ex biolog-/miljövet.studenter som gnäller på den "allt för svåra matematiken" borde rycka upp sig och tillämpa den mer än gnälla. Den *är* viktig.

Är inte så bekant med de äldre betygsystemen - låter dock som det inte borde vara några problem. Som sagt, underskatta inte matematiken! Det finns avgiftsfria test, frågeställningar, lösningar m.m. ex på Mattecentrum.

Ett mått som man kan använda för att bedöma en utbildning är hur pass avancerad matematik man lär sig. Matematik är inte bara förmågan att räkna utan också förmågan till logiska sambandsinsikter som kommer med erfarenhet.

plåtmonster skrev:Vad ska du bli förresten?

Jag siktar mot 180p Energiingenjör efter basåret, och jag har faktiskt börjat förbereda iaf fysiken litegrann... men det är tillräckligt svårt att få tid för mattestudier Ma2 och Ma3.
Tycker att matten än så länge är "solklar" och lätt att förstå, men jag får ingen tid över till den där "nötningen" som behövs för att få riktig koll!

Ska kolla om det går att få tag i litteraturlista som gäller för 2014/15, vill ju inte gärna köpa fel böcker! Tack för tipset!

Det är inget jätteproblem om du köper lite fel litteratur. Matte lär finnas på energiutbildning och det lär ingå iaf minst en differentialekvation.. typ. En del verkar tro att matte blir inaktuellt

I fysik kan det vara värt att kika på koncept osv så att hjärnan får tid att bearbeta det innan du skall plugga.

Jag har snart gått mitt första läsår på universitetet. Läser biomedicin, vilket ofta är intensivt och stressigt (men oerhört intressant). Jag har tillgång till en del stöd i studierna som underlättar en del (det gäller dock främst stöd jag får för min sociala fobi) och jag tänker mig att det bör finnas någon vid varje universitet/högskola som samordnar stöd för de som behöver det. En sak man behöver tänka på är att fixa intyg och så från psykiatrin eller andra relevanta instanser. Det behövdes i alla fall när jag sökte stöd. Det kan också vara bra att kontakta personen som har hand om stödet redan innan man påbörjat sina studier då det ibland förekommer kö.

Stöd jag får är bland annat att jag får skriva tentor i eget rum, får lite hjälp med muntliga redovisningar och så (behövde i början inte redovisa inför klass utan började "enkelt" bara inför läraren) osv.

Vad gäller studieteknik så tror jag att en fungerande sådan är högst individuell. Det enda som fungerar för mig är att gå på alla föreläsningar (har missat en föreläsning på hela läsåret och den missade jag på grund av sjukdom), sätta mig någonstans där det är lite folk (gärna så tidigt på dagen som möjligt då min hjärna inte vill fungera ordentligt senare på dagen), lyssna på en låt på repeat om och om och om igen, titta igenom föreläsninghandouts och skriva frågor på det samt även läsa i kursboken när det behövs. Så lär jag mig saker ganska väl. Jag tvivlar på att det finns en slags studieteknik som passar alla och ibland tar det lång tid innan man hittar en som fungerar bra. Jag har dock fortfarande inte lärt mig att inte jaga upp mig och få massor av ångest över allt jag behöver göra och jag har fortfarande en tendens till att prokrastinera. Man får träna på det helt enkelt.

Neutrino: Greetings. *Bockar och bugar*

earlydayminer skrev:Neutrino: Greetings. *Bockar och bugar*

God afton.

Just nu känns det dock som att jag skiter i att ens försöka... Livet i övrigt går inte så bra som det borde. Trodde jag skulle kommit längre med diagnos, medicin, terapi osv. men det går ju så sakta... å snart går psykologer å läkare på semester, och sen börjar skolan. Skit.

Hejsan!
Jag sitter och klurar på att ge mig på matte för 3e gången. Målet är att läsa till sjuksköterska. Jag har provat tidigare men ger upp då jag inte förstår och inte hänger med i takten på utbildningen. Nu är min fråga om det är någon som vet ifall man kan få hjälp på komvux om man påtalar att man ha asperger och ADD. Har någon erfarenhet av detta som kan säga om det är något som jag inte kommer klara (klarade knappt Ma A på gym) och bara ska ge upp eller finns det någon väg att gå även för mig?

Blev det nån sjuksköterskematte? Nån annan som pluggar?

Själv har jag kört en månad matte och biologi, funkar rätt skapligt faktiskt! Biologin ligger absolut längst ner på prio-listan:ganska tråkigt och ostimulerande... behövs inte till ingenjörsutb och det är ju tur!
Har fått bra NPF-stöd än så länge. En diktafon att spela in föreläsningar med - och en mentor med kunskap/erfarenhet av Asperger och NPF!

edion skrev:Hejsan!
Jag sitter och klurar på att ge mig på matte för 3e gången. Målet är att läsa till sjuksköterska. Jag har provat tidigare men ger upp då jag inte förstår och inte hänger med i takten på utbildningen. Nu är min fråga om det är någon som vet ifall man kan få hjälp på komvux om man påtalar att man ha asperger och ADD. Har någon erfarenhet av detta som kan säga om det är något som jag inte kommer klara (klarade knappt Ma A på gym) och bara ska ge upp eller finns det någon väg att gå även för mig?

Kommer inte ihåg vad kanalen hette nu, men det ska finnas en svensktalande mattehjälpskanal på YT som är jättebra för gymnasiematten. Ja, du kan få hjälp via komvux också, skulle förmoda att du behöver intyg (läk.intyg)/utredningspapper.

Om du behöver hjälp online, så kan jag assistera.