Finns det någon särskild medicin som funkar bra för er?



Moderator atoms - förtydligade rubriken.

Detta är ingen sjukdom. Lär dig istället hur du fungerar och försök jobba med dina svårigheter. Mediciner har så många biverkningar att jag skulle inte ens tänka tanken att stoppa i mig något sådant. Det finns andra, bättre vägar att gå.

Eftersom asperger inte går att bota får ju i sådana fall alternativet bli att ta medicin resten av livet, och det före förskräckligt. Försök hitta lösningar som är hållbara istället, du är ju trots allt du. Du vill väl inte sluta upp som en zombie med massa biverkningar man bara mår ännu sämre av?

Rest is best skrev:Finns det någon särskild medicin som funkar bra för er?

Som sagt finns det ingen medicin mot AS direkt men visserligen mot vanliga symptom vilka kan bero på Aspergerrelaterad problematik. Vilka specifika besvär är det du funderar över hur de kan behandlas farmakologiskt?

Rest is best skrev:Finns det någon särskild medicin som funkar bra för er?

Jag vet att jag tjatar, men endorfin, som man enklast framkallar genom, träning och motion, det gör då mig mer funktionell i samhället, om jag tränat en timme kan jag till och med hälsa på min mor utan att det slutar med att vi skriker åt varann, bara en sån sak...

Rest is best skrev:Finns det någon särskild medicin som funkar bra för er?

Mot vad?

Rest is best skrev:Finns det någon särskild medicin som funkar bra för er?



Moderator atoms - förtydligade rubriken.

En sån fråga är omöjlig att besvara.

AS är ingen sjukdom man kan medicinera mot.

Rest is best skrev:Finns det någon särskild medicin som funkar bra för er?

Treo funkar för mig när jag har ont i huvudet eller har feber. Det är bra.

Jag har mediciner mot symtom som är vanliga vid Aspergers;
Mot depression; Venlafaxin 375 mg
Mot ångest; Iktorivil 4 mg
För sömnen; Theralen 120 mg
För sömnen; Imovane 7,5 mg
Mot vanföreställningar; Haldol 4 mg

Den sista har nog inte så mycket med Aspergers att göra, men jag har någon form av psykos-syndrom också, som Haldol tar bort.

Paracetamol, botar allt från sömnsvårigheter till derealisation.

Rest is best skrev:Finns det någon särskild medicin som funkar bra för er?



Moderator atoms - förtydligade rubriken.

Löpning och cykling fungerar som en hjälp. Frigör arbetsminne, ökar koncentrationsförmågan och tröskeln för sociala interaktioner. Ut och spring.

dasunbedingte skrev:Löpning och cykling fungerar som en hjälp. Frigör arbetsminne, ökar koncentrationsförmågan och tröskeln för sociala interaktioner. Ut och spring.

Just det

Richard skrev:Jag har mediciner mot symtom som är vanliga vid Aspergers;
Mot depression; Venlafaxin 375 mg
Mot ångest; Iktorivil 4 mg
För sömnen; Theralen 120 mg
För sömnen; Imovane 7,5 mg
Mot vanföreställningar; Haldol 4 mg

Den sista har nog inte så mycket med Aspergers att göra, men jag har någon form av psykos-syndrom också, som Haldol tar bort.

Var försiktig med venlefaxin på den dosen, när jag var lite sen med en dos så fick jag elstötar i huvudet.

Själv käkar jag just nu:
Citalopram 10mg - antidepp som inte har haft någon märkbar förändrande effekt på varket ångest eller depression
Lithium 168mg - stämningsstabiliserare, ingen direkt märkbar effekt.
Abilify 10mg - stämningsstabiliserare, denna funkar faktiskt väldigt bra på mig!

Batman skrev:Detta är ingen sjukdom. Lär dig istället hur du fungerar och försök jobba med dina svårigheter. Mediciner har så många biverkningar att jag skulle inte ens tänka tanken att stoppa i mig något sådant. Det finns andra, bättre vägar att gå.

Eftersom asperger inte går att bota får ju i sådana fall alternativet bli att ta medicin resten av livet, och det före förskräckligt. Försök hitta lösningar som är hållbara istället, du är ju trots allt du. Du vill väl inte sluta upp som en zombie med massa biverkningar man bara mår ännu sämre av?

Oh herregud... Har du hört talas om följdsjukdomar? Några vanliga vid AS är t.ex ångest, depression och sömnstörningar (även om det sista även kan vara direktkopplat till AS eftersom det har visat sig finnas en koppling mellan AS och låga melatoninnivåer).
Har du någonsin haft grava sömnstörningar, en djup depression eller svår ångest? Har du någonsin medicinerat mot ovanstående problem? Om svaren är nej tycker jag att du händanefter ska tiga i dylika frågor eftersom du inte har den minsta aning om vad du pratar om.

tahlia skrev:

Batman skrev:Detta är ingen sjukdom. Lär dig istället hur du fungerar och försök jobba med dina svårigheter. Mediciner har så många biverkningar att jag skulle inte ens tänka tanken att stoppa i mig något sådant. Det finns andra, bättre vägar att gå.

Eftersom asperger inte går att bota får ju i sådana fall alternativet bli att ta medicin resten av livet, och det före förskräckligt. Försök hitta lösningar som är hållbara istället, du är ju trots allt du. Du vill väl inte sluta upp som en zombie med massa biverkningar man bara mår ännu sämre av?

Oh herregud... Har du hört talas om följdsjukdomar? Några vanliga vid AS är t.ex ångest, depression och sömnstörningar (även om det sista även kan vara direktkopplat till AS eftersom det har visat sig finnas en koppling mellan AS och låga melatoninnivåer).
Har du någonsin haft grava sömnstörningar, en djup depression eller svår ångest? Har du någonsin medicinerat mot ovanstående problem? Om svaren är nej tycker jag att du händanefter ska tiga i dylika frågor eftersom du inte har den minsta aning om vad du pratar om.

Då får ju TS precisera vad hen menar. Att du ska kommendera andra att tiga i forumet är aningen olustigt - Batman kom med kartläggning och anpassning (habilitering) - jag kanske ogillar Batmans sätt att uttrycka sig kring medicinering, däremot har hen en viss poäng.

Då det är mer regel än undantag att man med AS har någon form av ångest/deppressionsproblematik så är det inte en helt fel fråga att ställa, även om visst förtydligande kunde varit bra. Skulle vara intresant att se faktiskt om det gjorts några studier på vilka typer av mediciner om några som fungerar speciellt bra för folk med aspergers, om nu något sådant samband finns. Har hört från flera olika håll att många mediciner fungerar dåligt eller annorlunda för oss i alla fall, vilket ju inte är helt osannolikt i och med att det finns rent fysiska skillnader i vår hjärnsammansättning.

Har personligen redan gått idenom 3 olika antideppressiva (Sertralin, Mirtazapin och Venlafaxin) och ingen av dem har haft den misnta lilla märkbara effekt på mitt mående. Har inte ens fått några biverkningar, utöver Mirtazapinet som till att börja med gjorde mig lite trött vilket hjälpte mid att sova. Hade nästan föredragit om jag hade fått några påtagliga negativa biverkningar framför ingenting, så att man åtminstone kunde kännt att de gjorde något när man gjort sig besväret att ta dem några månader vardera. Ska träffa läkare nu i slutet av månaden så lär förhoppningsvis få nåt som fungerar bättre denna gången.

Stolpskott skrev:

Richard skrev:Jag har mediciner mot symtom som är vanliga vid Aspergers;
Mot depression; Venlafaxin 375 mg
Mot ångest; Iktorivil 4 mg
För sömnen; Theralen 120 mg
För sömnen; Imovane 7,5 mg
Mot vanföreställningar; Haldol 4 mg

Den sista har nog inte så mycket med Aspergers att göra, men jag har någon form av psykos-syndrom också, som Haldol tar bort.

Var försiktig med venlefaxin på den dosen, när jag var lite sen med en dos så fick jag elstötar i huvudet.

Jo, jag vet, det står i FASS att man bara ska ha den dosen i max 2 veckor, men jag har haft den i ca 1,5 år. Har försökt gå ner till 300 mg, men då blir jag tjurig, arg och deprimerad. Men jag brukar kolla mitt blodtryck, o det är aningen högt. Men kommer nog att få blodtryckssänkande nästa gång jag är hos doktorn.

tahlia skrev:

Batman skrev:Detta är ingen sjukdom. Lär dig istället hur du fungerar och försök jobba med dina svårigheter. Mediciner har så många biverkningar att jag skulle inte ens tänka tanken att stoppa i mig något sådant. Det finns andra, bättre vägar att gå.

Eftersom asperger inte går att bota får ju i sådana fall alternativet bli att ta medicin resten av livet, och det före förskräckligt. Försök hitta lösningar som är hållbara istället, du är ju trots allt du. Du vill väl inte sluta upp som en zombie med massa biverkningar man bara mår ännu sämre av?

Oh herregud... Har du hört talas om följdsjukdomar? Några vanliga vid AS är t.ex ångest, depression och sömnstörningar (även om det sista även kan vara direktkopplat till AS eftersom det har visat sig finnas en koppling mellan AS och låga melatoninnivåer).
Har du någonsin haft grava sömnstörningar, en djup depression eller svår ångest? Har du någonsin medicinerat mot ovanstående problem? Om svaren är nej tycker jag att du händanefter ska tiga i dylika frågor eftersom du inte har den minsta aning om vad du pratar om.

Håller med tahlia.

tahlia skrev:

Batman skrev:Detta är ingen sjukdom. Lär dig istället hur du fungerar och försök jobba med dina svårigheter. Mediciner har så många biverkningar att jag skulle inte ens tänka tanken att stoppa i mig något sådant. Det finns andra, bättre vägar att gå.

Eftersom asperger inte går att bota får ju i sådana fall alternativet bli att ta medicin resten av livet, och det före förskräckligt. Försök hitta lösningar som är hållbara istället, du är ju trots allt du. Du vill väl inte sluta upp som en zombie med massa biverkningar man bara mår ännu sämre av?

Oh herregud... Har du hört talas om följdsjukdomar? Några vanliga vid AS är t.ex ångest, depression och sömnstörningar (även om det sista även kan vara direktkopplat till AS eftersom det har visat sig finnas en koppling mellan AS och låga melatoninnivåer).
Har du någonsin haft grava sömnstörningar, en djup depression eller svår ångest? Har du någonsin medicinerat mot ovanstående problem? Om svaren är nej tycker jag att du händanefter ska tiga i dylika frågor eftersom du inte har den minsta aning om vad du pratar om.

Yes, herr jag tror jag vet och kan allt fast jag egentligen inte har en susning.
Jag har haft allt du rabblat upp. Sömnmedicin är det enda jag testat som medicinering (stilnoct), men resten har jag lärt mig hantera. Visst har det tagit flera år att komma dit jag är idag, men absolut värt att göra resan utan en massa mediciner så jag nu har en rejält stabil grund att stå på.

Sömnstörningar har jag haft hela livet, depressioner och ångest har jag haft under flera år (dock inte längre utan mår väldigt bra nu) och har dessutom tidigare haft grav anorexia i över fem år. Så jo, jag vet visst vad jag pratar om. Och idag mår jag bättre än någonsin, helt utan mediciner (och som sagt, den enda medicin jag testat är stilnoct under korta perioder). Så allt går att fixa, man behöver inte bli en slav under läkemedel för att kunna leva utan det finns andra, bättre alternativ.

Och jag vill inte veta av att du ber mig tiga en gång till, då detta är ett forum där alla får vara med och diskutera. Jag ber ju inte dig att sluta skriva oavsett hur jävla dumt jag än tycker att ditt svar är.

Batman skrev: Så allt går att fixa, man behöver inte bli en slav under läkemedel för att kunna leva utan det finns andra, bättre alternativ.

Kan vara onödigt att sitta och sprida uppfattningar att mediciner inte behövs och att alla mediciner har massa biverkningar osm ständigt hotar att överväga de positiva effekterna av medicinen. Det är inte så att alla äter mediciner i onödan och att dessa inte egentligen behövs om man levde ett bättre liv.

Batman skrev: Så allt går att fixa, man behöver inte bli en slav under läkemedel för att kunna leva utan det finns andra, bättre alternativ.

Så vad skulle vara bättre alternativ för sådana som har provat all möjlig terapi men där endast medicin har fungerat? Att härda ut?

kapuni skrev:Så vad skulle vara bättre alternativ för sådana som har provat all möjlig terapi men där endast medicin har fungerat? Att härda ut?

Saker och ting tar tid helt enkelt. Terapi fungerar bara om man har rätt inställning och viljan till förändring. Jag hade varit kvar i samma förödande spår om jag inte på egen hand ändrade tankebanor. Fram tills dess var det bara slöseri med tid att gå i terapi, men när jag sedan ändrade inställning gav det istället resultat.

Och nej, jag pratar inte från tomma intet. Jag har själv suttit så rejält i skiten man kan, men trots det lyckas ta mig ur.

Batman skrev:

kapuni skrev:Så vad skulle vara bättre alternativ för sådana som har provat all möjlig terapi men där endast medicin har fungerat? Att härda ut?

Saker och ting tar tid helt enkelt. Terapi fungerar bara om man har rätt inställning och viljan till förändring. Jag hade varit kvar i samma förödande spår om jag inte på egen hand ändrade tankebanor. Fram tills dess var det bara slöseri med tid att gå i terapi, men när jag sedan ändrade inställning gav det istället resultat.

Och nej, jag pratar inte från tomma intet. Jag har själv suttit så rejält i skiten man kan, men trots det lyckas ta mig ur.

En del behöver medicinsk hjälp för att över huvud taget komma fram till rätt inställning. Viljan till förändring vill nog de flesta som mår dåligt men tyvärr räcker inte det för alla för att kunna må bra. Jag är ett levande exempel på det. Jag har många års terapi bakom mig som inte har fungerat (och självklart hade jag en vilja för förändring, annars går man väl knappast i terapi?). Det var först när jag fick rätt medicin som jag började må bra igen. Jag har även försökt sluta med medicinering två gånger för att jag tyckt att jag mår bra och båda gångerna har jag mått så dåligt att jag måste börja igen. Jag är glad att jag åtminstone provade att sluta för då kunde jag i alla fall konstatera att jag verkligen behöver medicin för att må bra och att det inte har med omgivningen eller rätt vilja och inställning att göra. Min depression och ångest är kronisk.

kapuni skrev:En del behöver medicinsk hjälp för att över huvud taget komma fram till rätt inställning. Viljan till förändring vill nog de flesta som mår dåligt men tyvärr räcker inte det för alla för att kunna må bra. Jag är ett levande exempel på det. Jag har många års terapi bakom mig som inte har fungerat (och självklart hade jag en vilja för förändring, annars går man väl knappast i terapi?). Det var först när jag fick rätt medicin som jag började må bra igen. Jag har även försökt sluta med medicinering två gånger för att jag tyckt att jag mår bra och båda gångerna har jag mått så dåligt att jag måste börja igen. Jag är glad att jag åtminstone provade att sluta för då kunde jag i alla fall konstatera att jag verkligen behöver medicin för att må bra och att det inte har med omgivningen eller rätt vilja och inställning att göra. Min depression och ångest är kronisk.

Vad fint att du har en sådan cinderellastory, men det betyder inte att allt och alla måste ta medicin istället för att försöka sig på andra alternativ. Jag förstår inte alls vad din historia har med saken att göra eftersom den snarare bekräftar det ovanliga än det vanliga. Många klarar sig utan medicin.

Depression och ångest är botbart, inget kroniskt. DEN inställning kommer i alla fall inte att göra dig friskare precis.

Batman skrev:Depression och ångest är botbart, inget kroniskt. DEN inställning kommer i alla fall inte att göra dig friskare precis.

Källa då dina påståenden?