Om den bakomliggande orsaken till ångesten är kronisk så kan visst ångestsjukdomar vara kroniska. Men jag håller med dig om att mediciner inte är en långsiktig lösning. Det gäller snarare att lura den egna hjärnan.

Batman skrev:Vad fint att du har en sådan cinderellastory

Vad i min berättelse skulle vara en cinderellastory?

Batman skrev:men det betyder inte att allt och alla måste ta medicin istället för att försöka sig på andra alternativ. Jag förstår inte alls vad din historia har med saken att göra eftersom den snarare bekräftar det ovanliga än det vanliga. Många klarar sig utan medicin.

Jag har inte sagt att alla måste ta medicin, jag ville bara förklara och ge exempel på att alla inte behöver undvika det heller som du påstår.

Batman skrev:Depression och ångest är botbart, inget kroniskt. DEN inställning kommer i alla fall inte att göra dig friskare precis.

Det är ingen inställning, det är faktum. Är du forskare inom ämnet? Kan du ange källa tack.

Natten skrev:Om den bakomliggande orsaken till ångesten är kronisk så kan visst ångestsjukdomar vara kroniska. Men jag håller med dig om att mediciner inte är en långsiktig lösning. Det gäller snarare att lura den egna hjärnan.

För mig är det en långsiktig lösning och jag mår bra av medicin, min kropp behöver det för att fungera normalt.

Nä men okej, finn er i era sjukdomstillstånd då. Sluta kämpa utan nöj er med medicin. VISSA sjukdomar kväver medicinering, men i många fall kan man på egen hand, med rätt inställning och med hjälp av terapi kommer längre än vad man först trott.

Jag tänker inte sitta och leta fram forskningsresultat jag läst genom åren, men fortsätt ni som ni gör. Det blir säkert jättebra....

Batman skrev:Nä men okej, finn er i era sjukdomstillstånd då. Sluta kämpa utan nöj er med medicin. VISSA sjukdomar kväver medicinering, men i många fall kan man på egen hand, med rätt inställning och med hjälp av terapi kommer längre än vad man först trott.

Så du tror inte man kämpar bara för att man väljer att äta medicin? Vadå finna sig i sitt sjukdomstillstånd, om man är rätt medicinerad så bör man inte vara i något sjukdomstillstånd, utan må bra, det är därför man äter medicin, inte för att tycka synd om sig själv.
Vissa psykiatriska sjukdomar behandlas bäst med medicin, medan andra botas med annan terapi. Så enkelt är det.
Jag började med medicin som sagt för att inget annat hjälpte (trots rätt inställning och vilja till att må bra), så varför inte om det hjälper?

Batman skrev:Jag tänker inte sitta och leta fram forskningsresultat jag läst genom åren

Nej jag tänkte väl det...

Batman skrev:VISSA sjukdomar kväver medicinering, men i många fall kan man på egen hand, med rätt inställning och med hjälp av terapi kommer längre än vad man först trott.

Det ju inte så att dom kastar erbjuanden om terapi efter alla som har några problem...

kapuni skrev:Vissa psykiatriska sjukdomar behandlas bäst med medicin, medan andra botas med annan terapi. Så enkelt är det.

Men behandlar man verkligen själva sjukdomen med medicinen eller dämpar man bara symptomen?

Natten skrev:

kapuni skrev:Vissa psykiatriska sjukdomar behandlas bäst med medicin, medan andra botas med annan terapi. Så enkelt är det.

Men behandlar man verkligen själva sjukdomen med medicinen eller dämpar man bara symptomen?

Antagligen bara symptomen eftersom de kommer tillbaka om man slutar medicineras.

Jag är ingen expert inom området, jag kan ha fel också, jag utgår från mig själv här.

Moggy skrev:

Batman skrev:VISSA sjukdomar kväver medicinering, men i många fall kan man på egen hand, med rätt inställning och med hjälp av terapi kommer längre än vad man först trott.

Det ju inte så att dom kastar erbjuanden om terapi efter alla som har några problem...

Nej, och jag har också fått kämpa för att få rätt hjälp. Men likväl värt det.

Batman skrev:
Depression och ångest är botbart, inget kroniskt. DEN inställning kommer i alla fall inte att göra dig friskare precis.

Någonsin hört talas om atypisk depression? Efter tillräckligt många episoder kan man konstatera att depressioner kommer i skov för vissa personer och det finns de som behöver livslång medicinering medan andra kan ta sig igenom en relativt allvarlig episod helt utan eller med ett minimum av mediciner.

Det skulle aldrig falla mig in att uttala mig så kategoriskt som du.

Jag fungerar hyfsat och har heltidsjobb, jag tar:

Paroxetin - mot ångest och depression
Heminevrin - för att sova
Zolpidem - för att somna
Atarax - för längre sömn och vid behov av ångestdämpande

Batman skrev:

Moggy skrev:

Batman skrev:VISSA sjukdomar kväver medicinering, men i många fall kan man på egen hand, med rätt inställning och med hjälp av terapi kommer längre än vad man först trott.

Det ju inte så att dom kastar erbjuanden om terapi efter alla som har några problem...

Nej, och jag har också fått kämpa för att få rätt hjälp. Men likväl värt det.

Ser i din profil att du är 20 år. I den åldern har man inte nån större erfarenhet av livet och dess bekymmer. Det är en vanlig åsikt i deen åldern att man kan lösa alla problem genom att bita ihop och kämpa på. Sen blir man äldre och inser att livet är mer komplicerat än så och det man kände när man var ung var sånt osm hör ungdomen till även om man då tyckte att det var jättestora och världens viktigaste saker.

Om du är 20 som det står så har du helt enkelt inte kunskap och erfarenhet att ha några åsikter om folks bruk av mediciner och vad som funkar och inte funkar.

sparven skrev:Heminevrin - för att sova
Zolpidem - för att somna

Du tar alltså en medicin för att somna, sedan en till i(sömnen??)för att fortsätta sova.

Batman skrev:Saker och ting tar tid helt enkelt. Terapi fungerar bara om man har rätt inställning och viljan till förändring. Jag hade varit kvar i samma förödande spår om jag inte på egen hand ändrade tankebanor. Fram tills dess var det bara slöseri med tid att gå i terapi, men när jag sedan ändrade inställning gav det istället resultat.

Halleluljah och så vidare. Det där är så typiskt aspigt. Du lyckades "själv ändra tankebanor" och har därför vansinnigt svårt att föreställa dig en situation där någon inte bara kan göra detsamma och således bli bättre.

Själv var jag halvvägs ned i katatoni - svår depression. En sådan som antingen resulterar i att man helt drar sig undan omvärlden eller sätter en kula mellan ögonen. Försök bota en sådan depression genom att "ändra tankebanor". För min del krävdes mer än mediciner, det var ECT som ryckte mig ur mörkret.
Nu blir inte alla så illa däran men varför invänta det läget när man kan börja medicinera tidigare och, förhoppningsvis, hitta rätt medicin som stöttning?

Sedan är jag lur på det där med att "ändra tankebanor". Det är just det du inte kan när du väl trillat ned i en depression. Om du ändrade tankebanor så var det för att din depression redan höll på att läka ut. Med medicinering (många gånger kombinerat med någon form av terapi) kan man många gånger läka ihop snabbare, något som helt klart är att föredra då depression i sig själv är ren och skär jävla tortyr som man skulle ge både armar och ben för att slippa.

Visst kan man möjligen dras åt det självplågande hållet men inte ens en masochist skulle vilja befinna sig i en depression längre än han/hon måste. Märk väl att jag använder ordet depression. För mig som varit på botten är det en enorm skillnad mellan depression och nedstämdhet.
Vet dock att människor som varit friska och plötsligt drabbas av nedstämdhet ofta får uppfattningen om att de måste vara regelrätt deprimerade eftersom de inte har något jävligare att jämföra det med.

Batman skrev:Och jag vill inte veta av att du ber mig tiga en gång till, då detta är ett forum där alla får vara med och diskutera. Jag ber ju inte dig att sluta skriva oavsett hur jävla dumt jag än tycker att ditt svar är.

Men om du valde att be mig sluta skriva så skulle det vara i din fulla rätt precis som det skulle vara min fulla rätt att skita i det. Så, om jag anser att du gör bäst i att tiga gällande något ämne så talar jag om det. Du i din tur är välkommen att skita i det så mycket du vill.

tahlia skrev:Vet dock att människor som varit friska och plötsligt drabbas av nedstämdhet ofta får uppfattningen om att de måste vara regelrätt deprimerade eftersom de inte har något jävligare att jämföra det med.

Jag förstår väl också att människor som själv aldrig varit där nere i det svarta hålet kan ha svårt att förstå skillnaden mellan nedstämdhet och depression, men skulle jag skriva min livshistoria här skulle du nog förstått vad jag både gått igenom och sedan lyckats ta mig ur - och det har varit allt annat än lite nedstämdhet.

Centralstimulerande psykofarmaka är det enda som någonsin har gett mig någon positiv känsla.

Ritalin är den medicin som hjälpt mig mest mot min ADHD, mycket bättre hjälp än av Concerta och underlig nog också än när jag fick Ritalin första gången runt 2002.

Melatonin är en annan medicin som jag reagerat positivt på men Circadin var en mardröm.

Batman skrev:Jag förstår väl också att människor som själv aldrig varit där nere i det svarta hålet kan ha svårt att förstå skillnaden mellan nedstämdhet och depression, men skulle jag skriva min livshistoria här skulle du nog förstått vad jag både gått igenom och sedan lyckats ta mig ur - och det har varit allt annat än lite nedstämdhet.

Ja men faktum kvarstår att folk är olika och har olika förutsättningar. Förmågan till återhämtning minskar också ofta vid upprepade skov.

Batman skrev:Nä men okej, finn er i era sjukdomstillstånd då. Sluta kämpa utan nöj er med medicin. VISSA sjukdomar kväver medicinering, men i många fall kan man på egen hand, med rätt inställning och med hjälp av terapi kommer längre än vad man först trott.

Jag tänker inte sitta och leta fram forskningsresultat jag läst genom åren, men fortsätt ni som ni gör. Det blir säkert jättebra....

Vad är det för sjukdomar du pratar om egentligen? Vilka behövs enligt dig behandlas med medicin och vilka behöver det inte?

VeganGeekGirl skrev:Melatonin är en annan medicin som jag reagerat positivt på men Circadin var en mardröm.

Vad var problemet med Circadin, har fått det utskrivet för att min läkare tyckte att något som tillförde melationin kunde vara bra, men vågar inte prova den nu såhär vid skolstart, är rädd för att äventyra mitt mående som är rätt så bra nu.

risprdhal

sobril..

Vaniljflickan skrev:

VeganGeekGirl skrev:Melatonin är en annan medicin som jag reagerat positivt på men Circadin var en mardröm.

Vad var problemet med Circadin, har fått det utskrivet för att min läkare tyckte att något som tillförde melationin kunde vara bra, men vågar inte prova den nu såhär vid skolstart, är rädd för att äventyra mitt mående som är rätt så bra nu.

Jag reagerade heltokigt på Circadin, tänk dig tröttheten som något fysiskt så tar någon och ställer något tungt på den så den finns fortfarande där men hoptryckt så du kommer inte åt den. Jag blev ångestfylld, kunde inte ligga ner mer än några sekunder i taget. Har aldrig fått så mycket biverkningar av en medicin innan.

Enda som har funkat för mig är en blandning av Strattera och Voxra, men det är för mina ADHD-relaterade problem. Sen hjälper Theralen lite mot ångest och sömnbesvär, men långt ifrån tillräckligt.

Men som andra nämnt så är ju motion bra, men vet också att många har svårt att ta tag i det och börja träna. Fast man behöver ju inte börja med att hänga på gymmet eller jogga en mil, vanliga promenader duger bra som start.
Yoga vet jag hjälper för en del som har mycket ångest och/eller koncentrationssvårigheter då det får de mer avslappnade och fokuserande.