Nu snackar jag inte om böcker som handlar om hur aspergare beter sig och hur det uppkom t.ex alltså inte som fakta om asperger utan böcker som det handlar om en aspergares vardag, alltså som en vanlig bok fast asperger-problem istället för vanliga problem (i böcker är det alltid något problem som oftast löser sig i slutet) om ni förstår?
Finns det någon sådan bok?, och vet ni i så fall någon bra som ni kan säga?

Självbiografier är ju alltid bra. AS - Har jag verkligen det? är en självbiografisk bok som direkt poppar upp i huvudet.

Den enda roman jag känner till är Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon.

Där berättar huvudpersonen Christopher själv, så det är ett försök att skilda en autistisk person inifrån av en författare som inte själv är autist. Haddon har emellertid arbetat med autistiska ungdomar.

Här står mera:
http://enbokomdagen.blogspot.com/2007/10/den-besynnerliga-hndelsen-med-hunden-om.html

Här http://sv.wikipedia.org/wiki/Gunilla_Gerland finns en förteckning över böcker av Gunilla Gerland. Hon har själv diagnos Aspergers syndrom och skriver väldigt öppet om hur det är att leva med AS.

Och så finns det en bok skriven av Susanne Schäfer och som handlar om att leva med autism. "Stjärnor, linser och äpplen" https://biblioteket.stockholm.se/titel/392147 är titeln på den boken, och både den och Gunilla Gerlands böcker finns på Cura bokförlag.

Alien skrev:Den enda roman jag känner till är Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon.

Det finns även några ungdomsromaner som till och med pluggas som "Asperger mysteries" eller nåt sånt, av den kvinnliga författaren Kathy Hoopmann. Det finns två i serien på mitt bibblo men har inte hunnit läsa dem än...tror de har diskuterats här förr...

/Barracuber

The Speed of Dark av Elizabeth Moon handlar om en person med högfungerande autism och beskriver både hans vardag och följderna av en fiktiv experimentell behandling som anses kunna bota autism. Den är riktigt välskriven och det märks att Moon är insatt i mycket av problematiken med att inte kunna läsa av andra människors avsikter, fast samtidigt måste jag säga att jag inte fann slutet särskilt tillfredsställande så det drog ned det positiva intrycket en bit, men den är fortfarande klart läsvärd.

"Pretending to be Normal - Living with Asperger´s Syndrome" av Liane Holliday Willey.

Och i det här förlagets digra lista kan man säkert hitta flera bra böcker:

http://www.jkp.com/catalogue/index.php/cat/autism

barracuber skrev:

Alien skrev:Den enda roman jag känner till är Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon.

Det finns även några ungdomsromaner som till och med pluggas som "Asperger mysteries" eller nåt sånt, av den kvinnliga författaren Kathy Hoopmann. Det finns två i serien på mitt bibblo men har inte hunnit läsa dem än...tror de har diskuterats här förr...

/Barracuber

Det är mer barnböcker, enligt mig iaf. Mysteriet med den blå flaskan - ett Aspergeräventyr, och Möss och utomjordingar - ett Aspergeräventyr. Den första är för kasst översatt för att hålla för högläsning rätt av, man måste läsa meningen först, tugga om den till normal svenska och så berätta, om man nu läser högt. Synd på ganska söta historier, med lite lättuggat AS-kunskap insmält. Min tioåring gillade dem iaf.

Det sägs inte explicit i texten så vitt jag minns nu, men jag förknippar iaf boken med aspighet. Boken är helt underbar, om än ganska krävande. Ett måste om man är intresserad av språk- och språksystem och allmänt gillar nörderi.

The Last Samurai av Helen DeWitt. (Den siste samurajen, i svensk översättning.)

Helen Dewitt
Inbunden, 514 sidor
ISBN: 978-91-1-300868-4
Utkommer: april 2002
Översättare: Inger Johansson
Sibylla arbetar som sekreterare på ett bokförlag. På en fest träffar hon den odrägligt självupptagne författaren Liberace. Hon begår också det "fruktansvärda misstaget" att gå i säng med honom. Denna enda natt resulterar i sonen Ludo. Ludo är skrämmande brådmogen. Medan modern sitter framför TV:n och spelar De sju samurajerna om och om igen på videon lär han sig grekiska, hebreiska, arabiska, japanska plus en hel del algebra och fysik – och det innan han fyller sex år! Även för Ludo blir Akira Kurosawas mästerverk ett moraliskt rättesnöre, och när han till sist ger sig ut i världen för att hitta en far, så söker han bara bland män som utmärkt sig genom intelligens och mod. Men de måste visa sig värdiga först. Den siste samurajen har hyllats som en nyskapande roman både i USA och Storbritannien. Den är inte bara en hisnande resa i språkens värld, utan också en både komisk och sorgsen berättelse om en pojke som söker fäste i tillvaron.

-------

en annan recension, härifrån: http://www.algonet.se/~hassuss/2002-3.html

Helen DeWitt
DEN SISTE SAMURAJEN
Roman - Norstedts

När jag slog ihop den här boken, satt jag en stund och bara stirrade rakt ut i luften. Tagen, gripen, jo, men framförallt undrade jag över hur sjutton man ska bära sig åt för att recensera och göra denna härliga bok rättvisa. Nå, till det yttre är väl handlingen ganska okomplicerad. Sibylla, ensamstående mor till sexårige Ludo, arbetar med att bevara gamla årgångar av tidningar som Sportfiskaren och Papegojsällskapets månadstidning genom att skriva in dem på dator åt ett förlag. På gott och ont sitter hon hemma i sin ruffiga lägenhet och jobbar, medan sonen, som är mycket, mycket begåvad, ideligen stör henne med sina frågor. För att överhuvudtaget få en lugn stund parkerar hon honom framför videon. Inte blir det tecknat eller Teletubbies, nej, Ludo får insupa asiatisk visdom via Akira Kurosawas mästerverk De sju samurajerna.

Som i en klippbok ungefär, samlas exempel på Ludos litterära framsteg med Odysséen och isländska sagor på originalspråk, tillsammans med replikskiften ur Kurosawas film, de grammatikaliska särdragen hos hebreiska, komplicerade matematiska uträkningar och japanska tecken. Det var aldrig min mening att det skulle gå så här, berättar Sibylla, som först tänkt arbeta med Ludo enligt mr Mas princip. Fadern till den berömda cellisten, underbarnet YoYo, hade som motto att lära sonen en uppgift om dagen, till exempel ett kinesiskt tecken, men se det går inte alls med Ludo. Envist som bara en sexåring kan tjatar han sig till att få lära sig mer, och mer och ännu mer, och till slut sköter han sin undervisning på egen hand, beväpnad med uppslagsböcker och neonfärgade överstrykningspennor.

Både Sibylla och Ludo är riktigt älskansvärda karaktärer, nästan övermänskligt intelligenta, men otroligt tafatta när det gäller mänskliga relationer. Ludo är frukten av en enda natt med en inte särskilt begåvad författare och Sibylla kan inte alls förmås att avslöja hans rätta identitet. Ludo tänker förstås inte nöja sig med det, utan ger sig ut på en egen resa i jakt på sin far. Och om den rätte nu kanske inte är så lämplig, finns det väl egentligen inget som hindrar att man väljer ut en annan? Precis som samurajerna valdes ut i Kurosawas film, testar Ludo den ene efter den andre, alla är på något sätt hjältar och stora tänkare, för varför ska man nöja sig med mindre?

Den siste samurajen är en otroligt originell berättelse, rolig, tankeväckande och mycket rörande, en hyllning till läsandets och lärandets stora glädje. Såväl historien om den begåvade Ludo och hans inte mindre begåvade mamma och all övrig information som finns mellan bokens båda pärmar är mycket fängslande läsning och ett fantastiskt översättningsarbete av Inger Johansson.