Maggi skrev:Man ska sluta tänka, jag kan inte det!

Det går inte!
Och det är inte heller syftet med meditation.
Man kan nog fråga sig vad är det som gör att jag mår dåligt?
Vad vill jag göra?
Vad får mig att må bra?

Maggi skrev:Man ska sluta tänka, jag kan inte det!

Jaa, man får beundra dom som kan totalt gå in i ngt slags meditativt tillstånd, och kan avskärma sig från alla demoner. Hur gör dom, vad är hemligheten...?

BellaBelle skrev:Vad har det varit för händelser som gjort att dina rutiner blivit brutna, och vilka ”nödvändiga” rutiner har du?

Det är klart, någon form av struktur/rutiner har väl alla? Jag tror att det är det att jag (numera) blir stressad av ett ”tight” schema, och att det är en massa (små)tider att passa. Så som jag uppfattar ett DV t ex. Man ska vara där på bestämda tider, äta lunch och ta kafferast på bestämda tider tillsammans med andra t ex.

Med rutiner menar jag små saker som jag "behöver" göra, ett slags schema som finns i mitt huvud. T ex: på morgonen vill jag gå upp innan barnen för att äta frukost ensam. När jag ska iväg med barnen någonstans vill jag att alla förbereder sig i tid så att det inte blir stressigt på slutet. Livet med fyra barn bjuder ofta på både trevliga och otrevliga överraskningar. Men eftersom överraskningar oftast gör att mina rutiner bryts känns alla överraskningar otrevliga för mig. Om det blir för mycket av det blir jag så stressad att jag blir sjuk.

Struktur för mig innebär att jag vet vad som gäller, övergripande. Nu håller min son på att utredas på BUP, i våras var det krångel med hans skola, själv väntar jag på kartläggning av arbetsförmåga och efterföljande arbetsmarknadsåtgärder. Har ett inbokat första möte i augusti. Såna saker gör att jag känner att det är brist på struktur i mitt liv. Jag har helt enkelt inte koll på hur saker funkar, vad som kommer hända, osv. Det är anledningen till min depression den här gången.

Fretshi skrev:

Maggi skrev:Man ska sluta tänka, jag kan inte det!

Det går inte!
Och det är inte heller syftet med meditation.
Man kan nog fråga sig vad är det som gör att jag mår dåligt?
Vad vill jag göra?
Vad får mig att må bra?

Jag pratar inte om meditation! Rubriken på denna tråd är: Hur tar jag mig upp ur en depression.
Om du vill något och kan göra saker som du mår bra av så är du inte speciellt deprimerad.

Maggi skrev:

Fretshi skrev:

Maggi skrev:Man ska sluta tänka, jag kan inte det!

Det går inte!
Och det är inte heller syftet med meditation.
Man kan nog fråga sig vad är det som gör att jag mår dåligt?
Vad vill jag göra?
Vad får mig att må bra?

Jag pratar inte om meditation! Rubriken på denna tråd är: Hur tar jag mig upp ur en depression.
Om du vill något och kan göra saker som du mår bra av så är du inte speciellt deprimerad.

nej och då behöver man antagligen medicin för att komma upp ur mörkret.
Men att sluta tänka är helt absurt och om man försöker kan man nog få extrem ångest och ķanske psykos.

Så att försöka tränga bort alla sina tankar är nog inte bra.

Fretshi skrev:

Maggi skrev:Man ska sluta tänka, jag kan inte det!

Det går inte!
Och det är inte heller syftet med meditation.
Man kan nog fråga sig vad är det som gör att jag mår dåligt?
Vad vill jag göra?
Vad får mig att må bra?

Något som är viktigt för just mig är att känna att mitt liv i stort har en mening. Att jag gör saker som leder framåt. Sedan har jag fått tänka om - vilket jag iofs fortfarande kämpar med - då tidigare (yrkes)mål inte längre funkar.

Fretshi skrev:

Flinta skrev:

Fretshi skrev:
På min är det så alla fall, det är en väldigt liten DV med bara 3 anställda varav 1 är chef.
Det är på fontänhuset jag går på.

Men du går ju inte på DV? Du går väl på "DS"? Det är skillnad på Daglig Sysselsättning man kan ansöka om genom Socialtjänstlagen om man har psykisk ohälsa och Daglig Verksamhet som går att ansöka om när man har vissa funktionsnedsättningar t ex Autism, AS (osäker på om det finns DV för de i personkrets 2 och 3?). Fontänhuset du går på är ju en Daglig Sysselsättning för personer med psykisk ohälsa och en insats som man kan få beviljad genom Socialtjänstlagen.

Är det?
Jag kallar det DV alla fall vad är skillnaden mellan DV och DS?

Är det de med grova psykiska problem som tvingas gå på DS?
De flesta medlemmar där är relativt normala men sköra människor.

Jag orkar tyvärr inte formulera att svar på frågan idag (trött hjärna) om hur jag uppfattat att Daglig Verksamhet genom LSS skiljer sig från Daglig Sysselsättning genom SoL. Men jag vet att frågan har berörts i någon eller några trådar om DV tidigare. Kanske kan du fråga en handläggare eller så vill någon snäll person här formulera ett svar och vidareutveckla det så att det blir tillräckligt tydligt? Jag kan eventuellt vara med och förtydliga någon annans svar om någon här vill ta sig an din fråga

Ingen tvingas gå på Daglig Sysselsättning vad jag vet utan det är frivilligt att ansöka om genom SoL om man tror man skulle få ut något av att ha sysselsättning i ett socialt sammanhang bland andra med varierande sorter och grader av psykiska funktionsnedsättningar.

För mig verkar det vara kosten som får mig att känna dåligt.

Har nu slutat med skräpmat helt, och mår väldigt mycket bättre.

Vad skönt att det hjälpte att äta bättre. Jag har så svårt att förstå vad folk menar med att de förbättrat sin kost. Om de bara börjat äta normal lagad mat eller om de gått över till en striktare diet t ex massa ecogrönsaker, fet fisk, mindre kött och flera frukter om dagen.

Jag tycker jag äter ganska dåligt men sedan när jag jämför så verkar jag mystiskt nog äta bättre än många. Jag käkar t ex rätt mycket pastarätter och det anser jag är skräpmat men alla har så olika idéer om vad bra mat är.

Funderar på att sluta träffa min familj.
Dom är så ytliga.
Blir tom och känner mig värdelös när vi träffas.
Tror inte dom kommer att sakna mig heller.
Kanske just det som gör mig nedstämd.

antonius skrev:Jaa, man får beundra dom som kan totalt gå in i ngt slags meditativt tillstånd, och kan avskärma sig från alla demoner. Hur gör dom, vad är hemligheten...?

Internet.

Pacman på mobilen...

Maggi skrev:Funderar på att sluta träffa min familj.
Dom är så ytliga.
Blir tom och känner mig värdelös när vi träffas.
Tror inte dom kommer att sakna mig heller.
Kanske just det som gör mig nedstämd.

Kan du inte bara träffa dem mindre?

kiddie skrev:Vad skönt att det hjälpte att äta bättre. Jag har så svårt att förstå vad folk menar med att de förbättrat sin kost. Om de bara börjat äta normal lagad mat eller om de gått över till en striktare diet t ex massa ecogrönsaker, fet fisk, mindre kött och flera frukter om dagen.

Jag tycker jag äter ganska dåligt men sedan när jag jämför så verkar jag mystiskt nog äta bättre än många. Jag käkar t ex rätt mycket pastarätter och det anser jag är skräpmat men alla har så olika idéer om vad bra mat är.

Ibland är det ju så att man får vara glad om man öht lyckas äta något. Och en påse chips kan göra en lycklig ibland.

BellaBelle skrev:Ibland är det ju så att man får vara glad om man öht lyckas äta något. Och en påse chips kan göra en lycklig ibland.

Absolut. Jag hade inte svårt att just äta, dock klarade jag inte av att handla så bra och laga mat gick inte. Hade en god vän som ofta fixade käk åt mig.

kiddie skrev:Depression kan ju se väldigt olika ut. Och sedan kan man vara olika djupt deprimerad. När jag hade depression så hade jag bara en känsla, den liknar ingen annan känsla som jag haft normalt. Det var en känsla av konstant plåga. Det är det bästa sättet jag kan beskriva med. Den var ganska stark och hemsk.

Usch ja, jag har också gått igenom ett par sådana riktigt tuffa depressioner. Men det är längesedan nu och jag minns mest bara den där ihållande själsliga plågan, inte så mycket om omständigheter och annat relaterat. Men det var iaf något helt annat än att bara känna sig nedstämd. Med det sagt, all form utav ohälsa bör man förstås försöka att komma till rätta med på ett konstruktivt vis.

En vis person sa att vid en djup depression då befinner man sig som längs ifrån Gud. Inte moraliskt då förstås utan på ett annat vis, mer kanske att man har avskärmat sig som mest ifrån Gud och allt levande (själv ser jag Gud som allt som lever plus något mer).

Micke skrev:En vis person sa att vid en djup depression då befinner man sig som längs ifrån Gud. Inte moraliskt då förstås utan på ett annat vis, mer kanske att man har avskärmat sig som mest ifrån Gud och allt levande (själv ser jag Gud som allt som lever plus något mer).

Ja, man är ju som i helvetet så varför inte?

Tycker också att man ska separera depression från ångest lite. Nu är det samma med ångest, finns olika sorter. Jag har tyckt det mest är min typ av depression som "gills", men det finns ju andra former, där folk också plågas mentalt men de har fortfarande fysisk energi, klarar vardagen, kan gå till jobbet. Där mer bara känsloläget är påverkat. Sådana depressioner kan vara rätt farliga, har haft två nätkompisar med den typen och de orkade ta livet av sig.

En del har ångest och depression samtidigt och kan inte skilja vad som är vad. Det kan jag förstå. Jag vet inte vad som är fysiskt, neuropsykiatriskt och mentalt i depressioner. Jag däremot har enbart ångest när jag inte har så mycket depression. Min kropp orkade helt enkelt inte skapa ångest då.

Ångest kan ju driva en att gå mycket eller springa, som om man ville springa från den. Det är nog en slags naturlig reaktion. Man kan orka det eller inte beroende på hur ångesten funkar. Ibland har min inte gett någon energi utan den har mer låst fast mig, så det beror på. Att försöka behandla sig för ångest vs depression tycker iallafall jag två är helt skilda saker. Men det verkar som vissa har det mer som ett paket där de hör ihop.

kiddie skrev:Tycker också att man ska separera depression från ångest lite. Nu är det samma med ångest, finns olika sorter. Jag har tyckt det mest är min typ av depression som "gills", men det finns ju andra former, där folk också plågas mentalt men de har fortfarande fysisk energi, klarar vardagen, kan gå till jobbet. Där mer bara känsloläget är påverkat. Sådana depressioner kan vara rätt farliga, har haft två nätkompisar med den typen och de orkade ta livet av sig

Hur tar man sig ur såna depressioner då?
Jag tror jag har en sån och det låter inte alls bra...

Det behöver ju inte vara en enda sak som ska fixa allt. Men känner man att man inte orkar, så måste man ta emot mediciner vid sidan av annan hjälp.

kiddie skrev:Det behöver ju inte vara en enda sak som ska fixa allt. Men känner man att man inte orkar, så måste man ta emot mediciner vid sidan av annan hjälp.

Okej får fundera på om jag ska testa voxra igen eller någon tricyklisk om jag inte lyckas lösa det själv.
Ska försöka börja motionera och äta bättre som ett första steg.

kiddie skrev:Det behöver ju inte vara en enda sak som ska fixa allt. Men känner man att man inte orkar, så måste man ta emot mediciner vid sidan av annan hjälp.

Har du själv ätit medicin mot depression?

Klarar man sig utan medicin är det såklart bra.

Jag har testat väldigt många antidepressiva mediciner, både äkta och som egentligen är mot andra saker. Tar fluvoxamin sedan ca 14 år. Pga att min depression inte gick över av sig själv.

Jag sitter också bara hemma och glor, just nu skyller jag på värmen. Men vet att jag borde gå ut och umgås. Har fått kontakt med Psyk och ska snacka med kurator några gånger i höst.