Det där med det sociala är väldigt olika. Några av jobben jag gjorde var helt osociala. På den tiden hade jag gärna haft arbetskamrater. Jag hade varit rätt ensam och tog sommarjobb som alla andra gjorde i ganska unga år. Jag hade lixom en kompis i taget. Så jag var socialt utsvulten. Idag skulle inte ett väldigt socialt jobb funka. Däremot märkte jag vid min sista DV (obs ej jobb men på reguljär arbetsplats), att det var vansinnigt trist att ingen tog rast samtidigt. Man fick inget grepp om någon. Och de var sådana enstöringar att de bara gick för sig själva och jobbade. Låter rätt absurt, men kafferast vill jag nog ha med mina arbetskamrater!

Däremot jobba med människor, det pallar jag inte. Har praktiserat på café och jobbat i hemtjänsten. Det var jobbigt att försöka spela glad när jobbet var så slitsamt, hemtjänsten var superstressig och sedan skulle man ändå vara positiv mot dem man tog omhand. Just att man inte har tid att ens stanna och bryta ihop någonstans... Vet de med autistiska drag som jobbar inom vården, samtliga tar arbetet med sig hem.

Känner spontant att den äldre generationen satte krokben för mig. De tyckte jag hade läshuvud och skulle utbilda mig. Men ändå har jag trivts bäst på de jobb folk anser är trista. Så det är oxo en viktig sak, att man inte ska låta sig luras av att vissa jobb anses fula. Det är ingen synd att man jobbar på ett "tråkigt" jobb för att man är intelligent. Jag försökte stoppa upp det hela när jag gick ur högstadiet, ville gå en kortare gymnasieutbildning (som fanns då) och sedan ta ett skitjobb. Men jag fick inte. Lärare och föräldrar var på mig. Vilket ledde till en jädra krasch i slutet av min högskoleutbildning utan möjlighet att arbeta mer, förutom lite frilansgig.

Min kompis är också intelligent och hon säger att hon är glad att hon slipper vara mellanchef och ta ansvar eller ta ett annat jobb som är mindre monotont. Hon är autistisk på något vis och trivs bra med ett "tråkigt" jobb. Jag tror att eftersom hon är såpass fysiskt stark så är det inga problem, och just rutinerna i jobbet som alltid är samma, är en trygghet. Hon hatar när de gör om saker på jobbet. Folk omkring henne undrar varför hon inte avancerat på sin arbetsplats eller tagit ett annat jobb. Det är skitbra betalt och hon trivs. Rutiner finns mer i "tråkiga" arbeten. Men det som är tråkigt för NT behöver inte vara tråkigt för oss.

Som människa är jag ganska misslyckad men som älg är jag ganska lyckad.

Man får lära sig av folks misstag oxo. Och allt på ett jobb är inte socialt. Det finns andra saker man kan behöva tips med. Hur man får en bra morgonrutin och hur man ska sova bra (min kompis klarar inte detta utan jobbar enbart natt), hur man lär sig rutinerna i arbetet (inte ta jobb som har rutiner man aldrig kommer fatta, en annan kompis gjorde detta och blev ständigt utskälld av sin chef) och andra saker som kan uppkomma. Vi spenderar inte bara energi på det sociala, andra svårigheter kan lägga krokben oxo.

Så val av jobb måste väl höra till nästan högsta prio. Det är helt klart värt att ta ett jobb som är lättare för ens svårigheter även om inte lönen är bäst. Därför är det så sjukt att alla ska söka alla jobb.

Alla människor, inte bara aspergare, har jobb som de kommer vara dåliga på.

Mycket bra tips här i tråden som säkert kan vara användbara för många.

Omge dig med friska människor och fixa en stöttade familj och bra gener

Pinghis Khan skrev:Mycket bra tips här i tråden som säkert kan vara användbara för många.

Vilken är din personliga favorit?

Flinta skrev:Omge dig med friska människor och fixa en stöttade familj och bra gener

Haha, det där känns som råden för bra mående. Som brukar börja med att, sömn är viktigt, därför ska du sova bra.

Jamen, tack?

Funderade lite mer, väldigt många har långa resor. Hur påverkar dessa folk med aspergers? Jobbigt för alla förstås, men finns det specifika aspergerproblem med detta?

Folk pendlar härifrån till Stockholm dagligen. Det tar 1 h 15 min med tåg och sedan i snitt 30 min med t-bana så 4 timmars pendlingstid om dagen. Sedan kan det komma till bussresa i hemorten med.

Min kompis tror jag delvis klarar sitt jobb pga att hon är atypisk i sin autism, hon har ett behov att sällskap, och blir passiv utan folk runtomkring. Och sedan 3 min bilresa bara till jobbet.

Flinta skrev:Omge dig med friska människor och fixa en stöttade familj och bra gener

Hur fixar man bra gener, dom kan man inte välja har jag hört?

sussi83 skrev:

Flinta skrev:Omge dig med friska människor och fixa en stöttade familj och bra gener

Hur fixar man bra gener, dom kan man inte välja har jag hört?

Många tänkvärda ord kiddie, man får ibland tänka utanför boxen för att det ska passa.
Kanske att ta ansvar över sitt arbetsliv ser olika ut och man behöver nå någon överenskommelse med sig själv som leder till något bra. Det viktigaste är väl att man så långt det går kan känna att det man gör är gott nog, gör man inte det så blir ju hela arbetssituationen väldigt skev.
Kanske man även får arbetskamrater som lite sitter i samma båt som man kan identifiera sig med också, kan säkert stundvis vara riktigt trevligt.

Ett jobb kan betyda väldigt mycket för vissa personer.
Särkilt om man har svårt att skapa mening utan ett jobb.

Sjukpension bör enligt min mening vara sista utvägen inget man tar för givet att alla med diagnos ska ha det.

Sen är ju livet olika svårt och lätt för olika människor. Den lärdomen har fått mig att inse att man aldrig ska döma ut en människa (något jag annars har för vana att göra). För man vet inte vad just den personen har gått igenom.

kiddie skrev:Funderade lite mer, väldigt många har långa resor. Hur påverkar dessa folk med aspergers? Jobbigt för alla förstås, men finns det specifika aspergerproblem med detta?

För min del inga problem, jag lyssnar på ljudbok eller sitter och dagdrömmer. Det största problemet med långa resor är att det inte helt fungerar som vilotid, men det är från den verkliga vilotiden det tas.

Men angående arbetskamrater så är det väl största anledningen till att jag jobbar. Som vuxen aspergare är det svårt att få vänner och sedan behålla dom, men på jobbet har man folk runt sig. Vissa trivs man väldigt bra med och de andra får man undvika så gott det går.

Mitt tips: ställ dig till godo för kapitalet, planera revolutionen på fritiden.

PS: Citera Marx och Lenin ger en dålig stämning i lunchrummet (egen erfarenhet).

marxisten skrev:Mitt tips: ställ dig till godo för kapitalet, planera revolutionen på fritiden.

PS: Citera Marx och Lenin ger en dålig stämning i lunchrummet (egen erfarenhet).

Det beror väl på var man jobbar men där jag varit hade man nog snarare skrattat lite åt det.

Huggorm skrev:

marxisten skrev:Mitt tips: ställ dig till godo för kapitalet, planera revolutionen på fritiden.

PS: Citera Marx och Lenin ger en dålig stämning i lunchrummet (egen erfarenhet).

Det beror väl på var man jobbar men där jag varit hade man nog snarare skrattat lite åt det.

Låt oss säga jag inte är typen folk skrattar åt på kneget (inget negativt dock, utan folk vet jag att jag anser LO är lite lama).

marxisten skrev:

Huggorm skrev:

marxisten skrev:Mitt tips: ställ dig till godo för kapitalet, planera revolutionen på fritiden.

PS: Citera Marx och Lenin ger en dålig stämning i lunchrummet (egen erfarenhet).

Det beror väl på var man jobbar men där jag varit hade man nog snarare skrattat lite åt det.

Låt oss säga jag inte är typen folk skrattar åt på kneget (inget negativt dock, utan folk vet jag att jag anser LO är lite lama).

Medlem utav SAC då istället?

slackern skrev:

marxisten skrev:

Huggorm skrev:Det beror väl på var man jobbar men där jag varit hade man nog snarare skrattat lite åt det.

Låt oss säga jag inte är typen folk skrattar åt på kneget (inget negativt dock, utan folk vet jag att jag anser LO är lite lama).

Medlem utav SAC då istället?

Medlem i GS då det ej finns SAC i närheten, försöker påverka inifrån. Tror jag ska satsa på att bli skyddsombud så jag kan jävlas lite litet med chefen.

Rent ideologiskt har jag, även om SAC är lite trotteaktigt, inte så mycket emot de.

marxisten skrev:

slackern skrev:

marxisten skrev:
Låt oss säga jag inte är typen folk skrattar åt på kneget (inget negativt dock, utan folk vet jag att jag anser LO är lite lama).

Medlem utav SAC då istället?

Medlem i GS då det ej finns SAC i närheten, försöker påverka inifrån. Tror jag ska satsa på att bli skyddsombud så jag kan jävlas lite litet med chefen.

Rent ideologiskt har jag, även om SAC är lite trotteaktigt, inte så mycket emot de.

Fast SAC är ju Syndiklaister och inte trotsksiter rätt stor djävla skillnad.

https://www.sac.se/Om-SAC

slackern skrev:Fast SAC är ju Syndiklaister och inte trotsksiter rätt stor djävla skillnad.

https://www.sac.se/Om-SAC

Inte som de agerat i närtid tyvärr, SAC är för svaga i denna delen av landet för att kunna göra ett skit, satsar på att påverka GS som skyddsombud när tillfälle ges, dvs när vi väljer nästa gång.

Ingen sosse otalt i mitt lunchrum...

marxisten skrev:PS: Citera Marx och Lenin ger en dålig stämning i lunchrummet (egen erfarenhet).

Vad synd att det inte föll i god jord.

Alyana skrev:

Freedrone skrev:Hushålla med energin.

Ja. Om man har möjlighet till det ja..
Alla har inte en sådan livsstituaton att de har tillräckligt med möjlighet till att kunna återhämta sig.

Då är man nog körd.

kiddie skrev:Känner spontant att den äldre generationen satte krokben för mig. De tyckte jag hade läshuvud och skulle utbilda mig. Men ändå har jag trivts bäst på de jobb folk anser är trista. Så det är oxo en viktig sak, att man inte ska låta sig luras av att vissa jobb anses fula. Det är ingen synd att man jobbar på ett "tråkigt" jobb för att man är intelligent.

Vet du vad. Så känner faktiskt jag med! Var också duktig på mycket, läshuvud, så blev pushad till att plugga på. Programmering. Allt möjligt.

Det känner inte jag fungerade så bra, jag hatar det. Bara för att jag tycker något är kul så vill jag inte jobba med det. Mina hobbys vill jag göra på mitt sätt, inte på ett sätt som min arbetsgivare säger att jag ska göra.

Ett av de roligare jobben jag har haft var ett lagerjobb och det passade mig perfekt. Strikta rutiner(t.ex inventering 08, leverans 10, 14 ska det vara uppackat osv), klara och tydliga regler för hur de flesta situationer hanteras och skönare scheman annat än kontorstider som inte fungerar så bra för mig.

Testade ta mig ett IT-jobb igen "bara för att testa" men det gick inte så bra. Det fanns inte rutiner och regler alls på den arbetsplatsen. Fick sagt till mig "finns inga regler så kan du skapa dom själv istället". Efterfrågade arbetsuppgifter och att chefen gärna får leda och fördela arbete, det uppskattades inte utan istället så tyckte hen att jag måste hitta på egna projekt istället. Som en nyanställd.

Det höll knappast under provanställningen för mig så nu letar jag efter nya jobb inom lager och annat där jag förhoppningsvis får mer rutin och regler igen:(

Lagerjobb är väl inte så illa, jag är ju själv i byggbranschen och vi har nyligen byggt ett stort centrallager åt en matvarukedja. Efterhand som avdelningar blivit färdiga har verksamheten flyttat in och de som jobbar där verkar ha det väldigt bra. Åker omkring på truckar och flyttar pallar hit och dit enligt arbetsordrar som skickas till dom. Verkar vara lagom socialt, de har arbetskamrater runt sig men jobbar själva för man kan ju inte vara mer än en på en truck.

Annars föreställer jag mig att det vore kul att jobba på en postorderfirma. Att få plocklistor med grejer som folk beställt och sedan fara omkring och plocka ihop alla de grejerna. Hade passat mitt ordningssinne medan det fortfarande är väldigt konkret.