Zombie skrev:

Inger skrev:Men clivia, du säger väl inte "ni" till kunder som ringer?

Undrar jag också. En sådan klumpighet skulle kunna få mig att tvivla på personens kompetens...

Varför? Jag använder mig ibland av "ni/er" när jag ska vara formell.
Jag tycker inte att det hör ihop med kompetens/avsaknad av kompetens inom något område.

EDIT: Ibland kan det t.o.m. vara enklare om någon annan använder sig av er/ni, eftersom det då blir formella regler att följa, vilket är enklare än att försöka navigera fram i en salig blandning av formellt och "känna av vad som är rätt" (det som inte går).

Moderator weasley:

Diskussion avknoppad från:
Tjejer med AS mer tekniska?

Zombie skrev:

Inger skrev:Ja, den var bra!

En bra historia, men så lagom roligt när man ska leva i det. Skulle åtminstone jag tycka.

Och är det så här i Sverige idag, tänk en tanke på diverse konservativare samhällen...

Förvisso, men vi har ju också en betydande invandring från just konservativare samhällen, de värsta exemplen som jag själv stött på i verkliga livet har varit män från mellanöstern. Därmed inte sagt att svenska män är några helgon, det finns en utbredd "lilla-gumman-attityd" bland svenska män. Men visst lever vi i ett betydligt mer jämställt samhälle än på många andra håll. Det räcker ju med att man kommer ner till Tyskland, så märker man att det råder en helt annan attityd.

Sen är ju detta lite dubbelt också, jag vill ju fortfarande känna mig som en kvinna, men det Clivia beskriver är ju fullkomligt...ja, jag vet inte vad. Fullkomligt oacceptabelt, för att låna ett politikeruttryck.

Zombie, angående detta med att nia kunder, ibland måste man säga ni, häpnadsväckande nog så har vissa företag detta som policy(!), och man är då så illa tvungen.

Vilka företag då? De har inte hört talas om du-reformen..? Att det snarare är oförskämt att säga ni till folk numera?

Jag blir i alla fall lätt irriterad om nån 20-plussare niar mig i affärer som om jag vore 95, typ (hänt mig på IKEA, Kjell & Co, Make-up Store bl a). Jag förstår ju att de bara menar att vara artiga men jag stör mig på deras okunnighet. Att det kan vara företaget som ev är okunnigt har aldrig fallit mig in, måste jag fråga nästa gång.

Bror Duktig skrev:Varför? Jag använder mig ibland av "ni/er" när jag ska vara formell.

Det är alltså direkt fel och kan möjligen uppskattas av väldigt nyligt invandrade tyskar eller fransmän, men här i Sverige säger vi sedan du-reformen på 60-talet "du" till varandra och inget annat. Spelar ingen roll om det är statsministern eller en kund, det är "du" som gäller.

Att säga "ni" har aldrig varit artigt. Man tilltalade varandra med efternamn eller titel. "Hur står det till med fröken Pettersson idag?" "Vill Majorskan ha en kaka till?" Tjänstefolk tilltalades med förnamn. "Vill Lena vara vänlig och hämta saltet?"

"Ni" sa man bara om man var indignerad och ville sätta någon på plats. "Hur understår Ni er?! Vet Ni inte hut, människa?"

Inger skrev:Det är alltså direkt fel och kan möjligen uppskattas av väldigt nyligt invandrade tyskar eller fransmän, men här i Sverige säger vi sedan du-reformen på 60-talet "du" till varandra och inget annat. Spelar ingen roll om det är statsministern eller en kund, det är "du" som gäller.

P.S. Undantag är kungahuset. Men till kungligheter säger man inte heller "Ni" utan "kungen", "drottningen" resp "kronprinsessan". Om man inte är antirojalist och säger "du" för principens skull.

Inger skrev:

Bror Duktig skrev:Varför? Jag använder mig ibland av "ni/er" när jag ska vara formell.

Det är alltså direkt fel och kan möjligen uppskattas av väldigt nyligt invandrade tyskar eller fransmän, men här i Sverige säger vi sedan du-reformen på 60-talet "du" till varandra och inget annat. Spelar ingen roll om det är statsministern eller en kund, det är "du" som gäller.

Att säga "ni" har aldrig varit artigt. Man tilltalade varandra med efternamn eller titel. "Hur står det till med fröken Pettersson idag?" "Vill Majorskan ha en kaka till?" Tjänstefolk tilltalades med förnamn. "Vill Lena vara vänlig och hämta saltet?"

"Ni" sa man bara om man var indignerad och ville sätta någon på plats. "Hur understår Ni er?! Vet Ni inte hut, människa?"

Exakt.

Vad som har fått alla (?) yngre att tro att man sa "ni" förr är den "ni-reform" myndigheterna försökte genomdriva under några år precis före du-reformen, och som många företag och massmedia rättade sig efter. Titulerandet var omständligt, innehöll många fallgropar, många var faktiskt trötta på det. Man trodde att "ni" var en enkel lösning.

Men påbudet att nia gick inte hem hos folk för det - ordet hade helt enkelt en nedlåtande, vårdslös klang som tilltalsord till en person. Som om människan struntade i vad man hette eller var, till exempel. Ordet "du" hade faktiskt en bättre klang, det sa man trots allt till sina barn, och ni-reformens misslyckande blev en bidragande orsak till att "du" sedan slog igenom på så kort tid som det gjorde.

Intressant, detta visste jag inte.

Hatar när folk niar mig. Får shizovibbar.

Hur blev en kund tilltalad av en expedit, förr?
Om man inte visste titel eller namn?

Och hur frågade en kund något när den ringde eller kom in i en butik?
Om den inte fick säga ni eller du.

Förresten, "ni" kan anspela på "hela företaget ihop", tror jag.
"Har ni xxx?" Ett tydligt ensamägt företag: "Har du yyy?".

Bror Duktig skrev:Hur blev en kund tilltalad av en expedit, förr?
Om man inte visste titel eller namn?

"Vad ska det vara här då?" och liknande, om jag minns rätt.

(... men jag är så där lagom halvgammal för att inte minnas så noga längre, och inte gammal nog för att åter ha sjunkit tillbaka till barndomen och minnena från då ...)

Inger skrev:Vilka företag då? De har inte hört talas om du-reformen..? Att det snarare är oförskämt att säga ni till folk numera?

Jag blir i alla fall lätt irriterad om nån 20-plussare niar mig i affärer som om jag vore 95, typ (hänt mig på IKEA, Kjell & Co, Make-up Store bl a). Jag förstår ju att de bara menar att vara artiga men jag stör mig på deras okunnighet. Att det kan vara företaget som ev är okunnigt har aldrig fallit mig in, måste jag fråga nästa gång.

Jag har varit med om det på McDonalds. Där passar det verkligen inte. Samma med "Jag kan ta din bricka, tack så mycket och välkommen åter". Artigt ja, men känns säljar-sliskigt. *ryser*

TK skrev:

Bror Duktig skrev:Hur blev en kund tilltalad av en expedit, förr?
Om man inte visste titel eller namn?

"Vad ska det vara här då?" och liknande, om jag minns rätt.

(... men jag är så där lagom halvgammal för att inte minnas så noga längre, och inte gammal nog för att åter ha sjunkit tillbaka till barndomen och minnena från då ...)

Liknande kunde vara t.ex. "Vad kan vi stå till tjänst med", ""Vad önskar min herre/frun/fröken?".

Glömde nämna att dessa allmänna titlar överhuvudtaget kom till pass när man inte visste eller kunde gissa den riktiga. Till "enkelt folk" kunde man också säga "han/hon" (vilket dock inte alla ansåg riktigt artigt), till en äldre kvinna "mor", och litet sådant.

*************************************************************

Miche skrev:[... ...]
clivia gör helt rätt här och byter till ni eftersom kunden valt det tilltalet!

Case closed!

Naturligtvis. Jag kritiserade inte heller clivia utan syftade på den allmänna IKEA-gammeldagsa gimmicken att nia oprovocerat. Det var klumpigt av mig att inte tala om.

Moderator weasley:

Diskussion avknoppad från:
tjejer-med- ... 10590.html

EDIT:

Lade tråden här då det handlar om hur man tilltalar varandra och vilka nyanser i tilltalsformen som kan fås beroende på vilka ord man väljer. Detta är alltså en fråga om de sociala signalerna i samhället och skulle därför lika gärna kunna platsa under Leva som aspergare.

Förresten, "ni" kan anspela på "hela företaget ihop", tror jag.
"Har ni xxx?"

Vid såna tillfällen använder jag ni, annars inte.

(Det är kanske OT, men jag har märkt att ni ofta är standard i textningen av utländska filmer)

(Också OT: i medeltidens england hade ordet "ni" en väldigt laddad innebörd)

Just det här med översättning från engelskan fattar jag inte, jag kan lätt tänka mig att you användes endast på speciella sätt under medeltiden men numera you:ar ju britterna hej vilt över klassgränserna. Så varför inte använda "du" överlag, vid översättning till svenska? Nån som har en motivering och en begriplig regel?

Många svenska TV-översättare är ju inget vidare precis.

Men just att upprätthålla distinktionen du/något artighetstilltal finns det skäl till om man vill ge någorlunda rätt lokalfärg åt åtskilliga andra kulturmiljöer.

Även anglosaxarna är där mer formalistiska än vi. Just att you har ersatt thou så helt att det senare har blivit ett ärotilltal till Gud (som man kan misstänkas för polyteism om man you:ar) kan väl ses som ett utslag av det, det också. Annars märks det på i hur (för oss) hög grad titulerandet med efternamn lever kvar.

Det krävs en mindre fysisk ansträngning att säga "ni" än "du".
Märktes TYDLIGT vid bl.a skyddsvaktutbildningen i lumpen.

För lokalfärgens skull, kanske men det retar mig ändå. Som du skrev, Zombie, (jag visste inte att det faktiskt finns ett singular också men har bestämt stött på det i gammal poesi) så kör man den formella pluralformen rakt över - så då borde man väl översätta till ni även i kärleksscenerna, precis som man faktiskt gör i kostymdramer (dramor? Denna grekiska, jag önskar min stavningskunnighet från högstadiet åter).

imperativ skrev:Det krävs en mindre fysisk ansträngning att säga "ni" än "du".

Jag tror jag förstår dig, men håller faktiskt inte med. Ansträngningarna är av olika art (oavsett dialekt, tror jag).

Inger skrev:

Inger skrev:Det är alltså direkt fel och kan möjligen uppskattas av väldigt nyligt invandrade tyskar eller fransmän, men här i Sverige säger vi sedan du-reformen på 60-talet "du" till varandra och inget annat. Spelar ingen roll om det är statsministern eller en kund, det är "du" som gäller.

P.S. Undantag är kungahuset. Men till kungligheter säger man inte heller "Ni" utan "kungen", "drottningen" resp "kronprinsessan". Om man inte är antirojalist och säger "du" för principens skull.

Herman Lindqvist sa genomgående "ni" till kronprinsessan i en intervju för några år sedan. Kristian Luuk alternerade mellan "kronprinsessan" och "du" i en annan intervju.

jonsch skrev:För lokalfärgens skull, kanske men det retar mig ändå. Som du skrev, Zombie, (jag visste inte att det faktiskt finns ett singular också men har bestämt stött på det i gammal poesi) så kör man den formella pluralformen rakt över - så då borde man väl översätta till ni även i kärleksscenerna, precis som man faktiskt gör i kostymdramer (dramor? Denna grekiska, jag önskar min stavningskunnighet från högstadiet åter).

Nej, det borde man inte, just om det är i vid mening "lokalfärg" man vill förmedla. Vill man göra det så kan man måsta frångå bokstaven - i det här fallet till förmån för åtskillnaden mellan de sociala rummen för ledigt och formellt tilltal.

***************************************************************

HGJ skrev:

Inger skrev:

Inger skrev:Det är alltså direkt fel och kan möjligen uppskattas av väldigt nyligt invandrade tyskar eller fransmän, men här i Sverige säger vi sedan du-reformen på 60-talet "du" till varandra och inget annat. Spelar ingen roll om det är statsministern eller en kund, det är "du" som gäller.

P.S. Undantag är kungahuset. Men till kungligheter säger man inte heller "Ni" utan "kungen", "drottningen" resp "kronprinsessan". Om man inte är antirojalist och säger "du" för principens skull.

Herman Lindqvist sa genomgående "ni" till kronprinsessan i en intervju för några år sedan. Kristian Luuk alternerade mellan "kronprinsessan" och "du" i en annan intervju.

Vad Herman Lindqvist säger får i jösse namn stå för honom. Historien är som den är honom förutan.
Om Luuk tenderar att säga "du" till Victoria Bernadotte så stiger han i min aktning.

Inger skrev:Att säga "ni" har aldrig varit artigt. Man tilltalade varandra med efternamn eller titel. "Hur står det till med fröken Pettersson idag?" "Vill Majorskan ha en kaka till?" Tjänstefolk tilltalades med förnamn. "Vill Lena vara vänlig och hämta saltet?"

"Ni" sa man bara om man var indignerad och ville sätta någon på plats. "Hur understår Ni er?! Vet Ni inte hut, människa?"

Växling mellan tredjepersonstilltal och niande:


01:59

— Herr Widgren påstår fortfarande att ni kan er läxa?
— Herr Widgren är lat. Ni nonchalerar mig och mina läxor.

Jag hatar när folk niar mig, t.ex. om man skall handla någonting och expediten säger: "Vill Ni ha en påse?" Jag har lust att skaka om personen och skrika: "Jag är inte förmer än du! Du är inte min tjänare! Vi är jämställda! Dua mig!"
Tycker att niande är ett oskick, även när det gäller kungligheter. Har de multipla personligheter, eller!?

Jag var säker på att det var artigt att säga "ni" till personer man inte känner, och gjorde så en del när jag praktiserade i affär vill jag minnas. Där ser man.

Men det är skönt att veta att man kan säga "du" med rent samvete.