Ja, till mig i alla fall...å andra sidan är jag sådan att jag förväntar mig att expediter skall säga: "Vad fan skall du ha din feta käring?"

Aldrig att jag skulle nia någon.

Det kan ni skriva upp att jag inte niar någon, och det har irriterat mig att se hur niandet och "nigandet" har brett ut sig.

Kahlokatt skrev:Jag hatar när folk niar mig, t.ex. om man skall handla någonting och expediten säger: "Vill Ni ha en påse?" Jag har lust att skaka om personen och skrika: "Jag är inte förmer än du! Du är inte min tjänare! Vi är jämställda! Dua mig!"

Men säg det vetja! Eller nåt åt det hållet i alla fall. Uppenbarligen behöver folk upplysas om detta faktum.

Sist det hände mig sa jag ifrån: "Du behöver inte säga Ni" och hon sa då att hon bott i Frankrike och därför lätt glömde bort sig (vilket jag tyckte jag var en acceptabel ursäkt).

Tycker att niande är ett oskick, även när det gäller kungligheter. Har de multipla personligheter, eller!?

Tidigare ansågs ju bl a faraoner vara gudomsväsen och där kan man väl tänka sig att de kan ha trotts haft flera skepnader (vet dock inte om det är därifrån seden kommer). Riktigt kul låter det när kungligheter säger "vi" om sig själva. "Jaha, du och dina löss då?" brukar jag reflexmässigt tänka.

Avväpnande kommentar:

- Vill ni ha en påse?

- Nej tack, jag betalar min egen, hen får betala sin. *nicka mot personen bakom i kön*

I gymnasiet hade vi en lärare som vi inte fick säga du till, ni eller magistern skulle det vara, och det var ändå i slutet av 80-talet...

I högstadiet hade jag en lärare som blev arg och sur om man kallade honom "Blomdal" (hans efternamn).
Den som kallade honom Blomdal eller magister Blomdal, fick av honom sedan bli kallad "lilla HERR Andersson" och liknande.

^_^

Detta måste väl vara ovanligt?
Det var i mitten av 80-talet.

Ha, ha, låter lite som löjliga familjen, unge herr ros etc!

Man kan ju undra vad man skulle göra om man var i Tyskland. Ska man ta seden dit man kommer eller ska man dua folk när man är utomlands också?

Kahlokatt skrev:
Tycker att niande är ett oskick, även när det gäller kungligheter. Har de multipla personligheter, eller!?

Det är lätt att tro det när man ser televink.. förlåt, Kungen i intervjuer.

Jag niar bara folk när jag vill markera avstånd. Det har också hänt att jag tagit till strofen "kan herrarna vara lite tysta" till personer av manligt kön i åldersklassen 13-19 år....

mnordgren skrev:Man kan ju undra vad man skulle göra om man var i Tyskland. Ska man ta seden dit man kommer eller ska man dua folk när man är utomlands också?

Det beror ju på hur du vill bli behandlad själv och vem du är!

Är du affärsman är det extremt osmart att inte anpassa sig till sederna till det land där du ska göra affärer.

Är du budgetturist kan det vara väldigt korkat att inte anpassa sig...

Är du turist som åker sightseeing kan du ju fullständigt skita i kulturen... eller?

Jag Niar men det är ytterst sällan och endast i mycket enskilda tillfällen såsom adelsfester eller dyl.
Svenska språket är inte rikt nog att tramsas med sådan titelering utan det lätt kan leda till pannkaka

Jag förstår egentligen inte detta "ni-hat". Det är ju inte så att man säger du i engelska, i själva verket säger man "ni" till alla. Det är inte bara samma till kända och okända utan samma till en och flera.

Vilket gör att den som textar ibland inte kan veta om "you" syftar på en el flera, enklast att använda "ni" då.

Hela det där klasstänkandet känns förlegat. För mig är "ni" okända, inte folk över (el under) mig. Så i telefon till okända kan det vara naturligt att säga "ni".

När jag var ung så hade jag lärt mig att säga ni till okända, det var inte oförskämt. Men en gång när sa det så svarade motparten (av gamla stammen): "Jag heter ingenjör X!" Jaha, tänkte jag, än sen då, det vet jag väl. Tycker han det är så fint att vara ingenjör att han måste höra det jämt?

Men jag förstår nu att han ansåg det oartigt av mig att använda "ni" i stället för titeln. För mig var däremot "titelraseriet" obegripligt.

Är inte "ni" förresten en efterträdare till "I"? Som i "Viljen I veta och viljen I förstå ..." Och "viljen I" blev "vill ni". Och "I" har väl aldrig ansetts oartigt.

Kahlokatt skrev:Jag hatar när folk niar mig, t.ex. om man skall handla någonting och expediten säger: "Vill Ni ha en påse?" Jag har lust att skaka om personen och skrika: "Jag är inte förmer än du! Du är inte min tjänare! Vi är jämställda! Dua mig!"
Tycker att niande är ett oskick, även när det gäller kungligheter. Har de multipla personligheter, eller!?

Men "ni" betydde ju att man tvärtom ansåg sig förmer än den man niade, säger en del?

Klart man är jämställd oavsett om folk använder du el ni.

Betr kungligheter finns det ju det "kungliga vi". "We are not amused", sa drottning Victoria av England och menade sig själv.

Alien skrev:Jag förstår egentligen inte detta "ni-hat". Det är ju inte så att man säger du i engelska, i själva verket säger man "ni" till alla. Det är inte bara samma till kända och okända utan samma till en och flera.

Vilket gör att den som textar ibland inte kan veta om "you" syftar på en el flera, enklast att använda "ni" då.

Eftersom det ursprungligen plurala you numera också används som tilltal till en enda person tillgriper man ibland andra medel för att markera att man vänder sig till fler än en: you guys, the both of you etc.

Alien skrev:Är inte "ni" förresten en efterträdare till "I"? Som i "Viljen I veta och viljen I förstå ..." Och "viljen I" blev "vill ni".

Jo, verbets slutkonsonant kom att uppfattas som en del av pronomenet.

Alien skrev:Och "I" har väl aldrig ansetts oartigt.

Inte som tilltal till flera personer man duar, vad jag vet, vilket också gäller den modernare formen ni. I övrigt har nog inte heller I varit oproblematiskt i alla sammanhang.

Jag tycker att det sker allt oftare att man blir niad i butiker t.ex. Varje gång jag får höra "behöver NI en kasse?" eller "vill NI ha kvittot?" får jag lust att fråga "är vi fler här?" eller något liknande. Jag vill vara jämlik med butiksbiträdet, jag vill inte bli niad! Har folk helt glömt bort du-reformen? Det kan knappast vara påverkan från USA, för engelskan har ju ingen modern ni-form.

Jag gillar det inte själv, men de menar väl. För ungdomarna är det artigt att nia främlingar och äldre. Fördelen är att jag allt oftare får användning av pronomen majestatis i sammanhang där jag nias.

Allt ont kommer inte direkt från USA. De stackars amerikanarna kan ju inte ens markera (hycklad) ojämlikhet med pronomen, och det behöver man ju inte ta efter dem i.

Vi ska ju tillbaka i tiden. Inte märkt det än?

Kahlokatt skrev:Jag tycker att det sker allt oftare att man blir niad i butiker t.ex. Varje gång jag får höra "behöver NI en kasse?" eller "vill NI ha kvittot?" får jag lust att fråga "är vi fler här?" eller något liknande. Jag vill vara jämlik med butiksbiträdet, jag vill inte bli niad! Har folk helt glömt bort du-reformen? Det kan knappast vara påverkan från USA, för engelskan har ju ingen modern ni-form.

Kanske butiksbiträdet inte vill vara jämlik med dig utan markera avstånd? Fast troligen vill hon bara vara artig.

Engelskan har väl bara niform, det är du som de inte har i modern form (thou).

Kanske vi har blivit påverkade av tyska, franska, spanska etc? De klarar av två tilltalsformer men tydligen inte vi, eftersom vi absolut måste låtsas att vi alla är såväl jämlika som bundis.

Alien skrev:Engelskan har väl bara niform, det är du som de inte har i modern form (thou).

... vilket har gjort niformen neutral i valör...

Alien skrev:eftersom vi absolut måste låtsas att vi alla är såväl jämlika som bundis.

... precis som duformen har blivit hos oss. Inget hyckel där vad jag har märkt hos folk som inte verkligen levde ett tag på titelraseriets tid. Däremot kan väl fler än jag reagera när krämare eller myndighetspersoner till- eller omskriver en med förnamn som om de hade någon sorts rätt till en som privatperson.

Alien skrev:Kanske vi har blivit påverkade av tyska, franska, spanska etc? De klarar av två tilltalsformer men tydligen inte vi, eftersom vi absolut måste låtsas att vi alla är såväl jämlika som bundis.

Det kunde vi inte innan dess heller. Det var ett djäkla kattrakande med titlar, makars titlar, tredjepersonspronomen, för- eller efternamn till titeln mot kvinnfolk, och alltid risken att någon blev stött för att man hade missbedömt eller ansåg den andra ha missbedömt en detalj i varandras inbördes hierarki eller helt enkelt hade olika åsikter i det språkliga. "Ni" försökte man införa en kort period för att råda bot på det där, men det slog inte igenom utan fortsatte uppfattas som det närmast nedsättande tilltal det hade varit innan reformförsöket. (Där har vi alltså en av luckorna i de ungas allmänbildning, när de tror att "ni" var gängse tilltal "förr".) Det var i hög grad därför du-reformen kunde slå igenom så snabbt.

Zombie skrev:

Alien skrev:Kanske vi har blivit påverkade av tyska, franska, spanska etc? De klarar av två tilltalsformer men tydligen inte vi, eftersom vi absolut måste låtsas att vi alla är såväl jämlika som bundis.

Det kunde vi inte innan dess heller. Det var ett djäkla kattrakande med titlar, makars titlar, tredjepersonspronomen, för- eller efternamn till titeln mot kvinnfolk, och alltid risken att någon blev stött för att man hade missbedömt eller ansåg den andra ha missbedömt en detalj i varandras inbördes hierarki eller helt enkelt hade olika åsikter i det språkliga. "Ni" försökte man införa en kort period för att råda bot på det där, men det slog inte igenom utan fortsatte uppfattas som det närmast nedsättande tilltal det hade varit innan reformförsöket. (Där har vi alltså en av luckorna i de ungas allmänbildning, när de tror att "ni" var gängse tilltal förr.) Det var i hög grad därför du-reformen kunde slå igenom så snabbt.

Min Tysklandsupplevelse, som jag har skrivit om tidigare, har ju med ämnet som Zombie berör att göra. Alltså att de i Tyskland fortfarande har olika artighetsnivåer, men att de yngre verkar gå ifrån själva titulerandet och hålla sig till Du och Sie. Jag som har titlar tyckte att det var jobbigt att bli presenterad av den äldre professorn där jag föreläste, medan docenten som jag delade föreläsningstimmar med inte hade något problem med att jag på min autodidaktiska tyska blandade Du och Sie hej vilt och aldrig titulerade honom.

We are now no longer the knights who say Ni.

Now, we are the knights who say Ekke Ekke Ekke Ekke Ptangya Ziiinnggggggg!

jorand skrev:We are now no longer the knights who say Ni.

Inspiration från Finland, där "ni" är en konversationsmarkör, ungefär som "mm", "aaa" o.dyl. är i svenskan. Någon i Monty Python-gänget hade varit i Finland såvitt jag förstår.