Bidraget går alltså direkt till skolan. Skolorna får ett grundbelopp för varje barn, men vissa barn behöver extra mycket stöd.

Regeringen skrev:Regeringen vill förtydliga i skollagen så att tilläggsbelopp blir individuellt bestämt för varje barn och elev. Tilläggsbelopp gäller extraordinärt stöd och ska bland annat kunna ges för åtgärder som riktas till barn och elever med stora inlärningssvårigheter.

http://www.regeringen.se/pressmeddeland ... ska-underl

Ja, det låter ju bra. Det här gäller alltså gravt handikappade barn.

Men det tycks bara gälla friskolor.

Special Nest skrev:Tilläggsbeloppet är ett bidrag som ägare till fristående förskolor och skolor kan få för barn och elever som har omfattande behov av särskilt stöd.

http://www.specialnest.se/lagstod/tydli ... ran-1-juli

Varför det, vanliga kommunala skolor kan ju också behöva extra stöd för barn med extra stort behov.

Hur fungerar det i verkligheten då?

Kommunen kan besluta att dra in beloppet om den anser att det är för frikostigt.

Kalle går på en träningsskola (särskola) och har haft assistent i alla nio år. Men nu drar kommunen in stödbeloppet på 30.000 kr och då förlorar Kalle sin assistent. Men det är ju inte som att Kalla plötligt bivit bättre och klarar sig själv.

UNT skrev:– Det här handlar om elever med grav autism, stora funktionsnedsättningar, barn som inte har något eget språk, som inte kan gå på toa själv och behöver tillsyn hela tiden, säger Fredrik Hjelm.

När han försökt få svar på varför kommunen drar ned bidragen har han fått svaret att Uppsala kommun tidigare varit för generös jämfört med andra kommuner.

– Det innebär att bara gravt multisjuka som knappt kan röra sina armar och ben kan få tilläggsbeloppet i dag, säger Fredrik Hjelm.

http://www.unt.se/uppland/uppsala/kalle ... 52745.aspx

Så kommunen har helt enkelt varit för generös tidigare. De förnekar att det beror på sparkrav. (Ja, det tror man ju på - inte). Det är fler än Kalle som förlorat bidragen. Både skolan och föräldrarna kan överklaga.

Handläggaren säger:

–  Den som är missnöjd kan överklaga till förvaltningsrätten. Kommer rätten fram till att kommunen varit för hård i tolkningen av lagen så måste kommunen ompröva sitt beslut eller gå vidare till kammarrätten. Under de senaste åren har rätten avgjort totalt 54 ärenden, samtliga till kommunens fördel, säger Kerstin Nilseng.

Det är förvirrande. Det skulle bli lättare att få tilläggsbelopp, men i praktiken hänger det på kommunens tolkning. Och enda chansen till ändring är att överklaga.

Farhågorna besannade sig.

UNT skrev:Kajan friskola tvingas lägga ned sitt högstadium sedan Uppsala kommun dragit ner på stödbeloppen. Arton funktionshindrade elever drabbas.

http://www.unt.se/nyheter/uppsala/kajan ... 80239.aspx

En mor med en son med Aspergers syndrom och fobier är besviken.

– Vi kommer att få söka en ny skola själva. Men det blir svårt. Min son klarar inte att gå i en vanlig klass som kommunen vill, säger hon.
---
Han gick tidigare på Storvretaskolan där han hade en assistent. När assistenten drogs in fungerade inte skolgången längre.

– Han mådde jättedåligt och slutade gå i skolan. Vi sökte till kommunens resursskola, men den var full. Kajan friskola hade plats. I dag klarar han att gå nästan full tid, har fått tillbaka tron på skolan och på livet. Nu riskerar han att falla tillbaka flera år i utvecklingen, säger hon.

Det hjälpte alltså inte att föräldrar överklagat.

Flera elever på Kajans friskola som har stora neuropsykiatriska funktionsnedsättningar fick sitt stödbelopp reducerat från 30 000 och ända upp till 60 000 kronor i månaden ned till noll. Motiveringen var att skapa en ny, säker bedömning av barnens stödbehov, lika för alla.

Flera av kommunens beslut har överklagats till förvaltningsrätten, som gått på kommunens linje. Nu tvingas alltså skolan lägga ned sitt högstadium.

Låg- och mellanstadiet finns kvar men högstadiet blir för dyrt.

Det som gör högstadiet dyrare att driva är antalet ämnen. Skolan behöver fler specialutbildade lärare för att kunna sköta undervisningen.

– I dag har vi bara trettio procent av det stödbelopp vi hade när vi startade år 2010. Jämfört med kommunens resursenhet Videskolan så har vi bara en femtedel så mycket, säger Anders Eriksson.

Ja, det är ju ett problem när förutsättningarna plötsligt förandras. Kommunen är ju också dels den som bestämmer stödets storlek, dels en konkurrent.

Han hävdar att kommunen omfördelar medel från det grundbelopp alla skolor får till den egna verksamheten, och har ett internt stödsystem.

– Kommunen tar en liten del av alla elevers elevpeng. Det kan inte vi göra eftersom vi är för små, säger han.

Kommunen kan alltså styra eleverna till sina egna skolor. Men det fungerar ju inte när motsvarande kommunala skola inte kan ta emot alla nya elever.

Det hela är väl en fråga om fördelning av begränsade resurser. 60.000kr i månaden innebär att 6-7 av kommunens skattebetalares hela inkomstskatt går åt till att bekosta en enda elevs extra kostnader för skolgång. En elev som sannolikt ändå aldrig kommer kunna genomföra en utbildning och börja arbeta, trots miljontals kronor satsade. Alla har rätt till skolgång heter det, men när vissa personer kräver enormt mycket mera resurser än andra blir de styrande tvungna att prioritera om. Det finns ju mycket annat i samhället som också skall finansieras.

Huggorm skrev:Det hela är väl en fråga om fördelning av begränsade resurser. 60.000kr i månaden innebär att 6-7 av kommunens skattebetalares hela inkomstskatt går åt till att bekosta en enda elevs extra kostnader för skolgång. En elev som sannolikt ändå aldrig kommer kunna genomföra en utbildning och börja arbeta, trots miljontals kronor satsade. Alla har rätt till skolgång heter det, men när vissa personer kräver enormt mycket mera resurser än andra blir de styrande tvungna att prioritera om. Det finns ju mycket annat i samhället som också skall finansieras.

Mycket sant, varför kasta miljoner i skattemedel som ändå går till sjön. Många här verkar ju ha universitetsutbildningar men bidrar ändå lika mycket som de flesta i en annan del av köping.

Huggorm skrev:Det hela är väl en fråga om fördelning av begränsade resurser. 60.000kr i månaden innebär att 6-7 av kommunens skattebetalares hela inkomstskatt går åt till att bekosta en enda elevs extra kostnader för skolgång. En elev som sannolikt ändå aldrig kommer kunna genomföra en utbildning och börja arbeta, trots miljontals kronor satsade. Alla har rätt till skolgång heter det, men när vissa personer kräver enormt mycket mera resurser än andra blir de styrande tvungna att prioritera om. Det finns ju mycket annat i samhället som också skall finansieras.

Det är ju knappast eleverna själv som kräver pengar. Det ligger ju inte i elevernas intresse att de ska plågas igenom saker de förmodligen aldrig kommer att ha nytta av, tycker det mer handlar om föräldrar som inte kan ta in hur sjuka deras barn egentligen är än att man tar hänsyn till barnens behov.


Det finns också en politisk aspekt att funktionshinder ses som en social konstruktion som försvinner bara man får rätt stöd. Vilket ju stämmer på dem som brukar höras i funktionshinderdebatten, till exempel personer som sitter i rullstol som hindras av trappor och gautkantstenar utan ramp, eller döva som är hur sociala som helst med andra döva men som behöver tolk i kontakten med hörande IRL. Men NPF eller utvecklingsstörning är något helt annat, då är ju själva förmågan att agera adekvat nedsatt.

Rainman skrev:Mycket sant, varför kasta miljoner i skattemedel som ändå går till sjön. Många här verkar ju ha universitetsutbildningar men bidrar ändå lika mycket som de flesta i en annan del av köping.

Vi har en extrem utbildningsinflation idag, inte minst med kurser vars innehåll lockar den specialintresserade trots att kunskaperna är värdelösa på arbetsmarknaden. Att svara rätt på ett prov eller skriva en uppsats handlar dessutom om vänstersidiga hjärnfunktioner, medan aspergare har svårt med högersidiga funktioner som behövs för att lösa de icke verbala aspekterna av verklighetens problem.

Skolor får pengar per elev, så det finns ett ekonomiskt incitament att flumma till det så att så många som möjligt ska klara utbildningen istället för att anpassa utbildningen till arbetslivet. Samtidigt syns inte de som studerar i arbetslöshetsstatistiken så myndigheter uppmanar folk att studera utan hänsyn till om de realistiskt klarar av att arbeta med det.

Huggorm skrev:Det hela är väl en fråga om fördelning av begränsade resurser. 60.000kr i månaden innebär att 6-7 av kommunens skattebetalares hela inkomstskatt går åt till att bekosta en enda elevs extra kostnader för skolgång. En elev som sannolikt ändå aldrig kommer kunna genomföra en utbildning och börja arbeta, trots miljontals kronor satsade. Alla har rätt till skolgång heter det, men när vissa personer kräver enormt mycket mera resurser än andra blir de styrande tvungna att prioritera om. Det finns ju mycket annat i samhället som också skall finansieras.

Det är inte många promille/procent utav befolkningen som har autism, så kostnaden kan inte bli sådär överdriven som du ger sken utav. Men det är ju fint att inte du tycker att du är värd några utgifter om du nu skulle vara diagnostiserad med AS.

Klart att alla barn ska ha rätt till skolgång. Det är fruktansvärt cyniskt att bedöma att vissa inte är värda att få det.

Det finns ju heller inget som tyder på att "Kalle" och de andra plågades i friskolan Kajan. Det var i den vanliga skolan de plågades el vantrivdes.

Tydligen var det en förälder som startade skolan:

Friskolan Kajan i Uppsala startades av föräldrar för sju år sedan. Hälften av eleverna går i särskola och många har autism. Föräldern Fredrik Hjelm förklarar valet att starta en friskola så här:

”Vi startade för att vi tyckte att kommunen inte kunde leva upp till det vi ville ha – utbildning. Kommunens skola upplevde vi mer som en förvaringsskola. Men att starta friskola var inget självändamål i sig, det var mest jobbigt. Vi tjänar inga pengar på det här. ”

https://autismasperger.wordpress.com/