Jag är fruktansvärd tidsoptimist. Och jag har fått fruktansvärd ångest över att komma sent och det har gjort mig sönderstressad innan.
Nu har jag börjat med en mental avslappnings grej att jag tillåter mig själv att komma sent. Jag tar det i den takten som det får ta. Det är ett problem jag kanske måste lösa senare.. som tur är har jag inte så viktiga exakta tider att passa..

Jag tycker att en timme är lång tid, men eftersom inte många förstått vad jag menat med det, så har jag varit tvungen att ändra om mig. Så att det går fort istället. Fast det kanske fortfarande kan gå långsamt.

Jag har ingen tidsuppfattning alls, kan stå i duschen en timme och tro att jag stått där i 10 minuter.
Därför blir jag superstressad när jag ska nånstans, och kommer oftast en timme för tidigt. Ska jag ta det någorlunda lugnt så ställer jag äggklockan för varje sak jag gör, och larm för "nu måste du faktiskt duscha" och "klä på dig ytterkläderna" (skönt med mobil som har 5 olika larm).

Tidspessimist så det stänker om det. Kommer i regel alltid tidigast av alla.

Jag är också tidspessimist - jag tar en tidigare buss för att säkert komma fram i tid, jag sitter i väntrum (minst) en halvtimme före utsatt tid, osv.

Jag vet knappt ens när mina färdmedel går. Så jag tror att jag tror att jag kommer att hinna i tid..fast sen har jag vant mig vid att komma försent så då blir väl det en vana. Tycker det är jobbigt att komma ihåg när färdmedlen går, om man börjar använda dem en helgdag tex. .Då har man ju i huvudet hur de går en vardag, sen tror man det är samma på helgen, osv...eller om de går olika minut olika timmar ibland. Öh. Kan de inte alltid bara komma var 10:de minut eller nåt? Sådär känner jag.