Tidig diagnos - bra eller dåligt (Omröstning)
34 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Re: Tidig diagnos - bra eller dåligt (Omröstning)
Manschett skrev:KaosPrinsessa
Ja jag känner att om jag fått rätt diagnos som barn så hade det varit en fördel, men nu som vuxen vacklar jag i om det är någon vits med det.
Jag fick typ adhd diagnos på pbu som barn. Fick lugnande tabletter som tog slut så småningom och ingen direkt reflekterade över mig. Jag flyttade hemifrån innan jag gick ur grundskolan. Sedan har jag hankat mig fram. har haft många glada stunder och många jävulska stunder.
Jag hamnade i chock som jag kallade det själv. Blev förlamad i hela kroppen för ett par år sedan.
Djup depresion kallade läkarna det.
Jag fick hjälp. Men man tyckte oxå jag skulle genomgå en test. Efter ett års funderande gick jag med på det.
Testen visade uppmärksamhetsstörning 89/100 vilket tyder på mycket..
Men asperger blev 151 poäng, där 77 och högre anses som hög trolighet..
Jag skall få hjälp. Jag väntar nu på hjärtutredning för medecinering. Just nu äter jag cymbalta.
Och jag vet inte. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att testas som äldre. Och jag vet inte , om jag någonsin får veta.
- Yv Ericsson
- Inlägg: 461
- Anslöt: 2012-04-25
- Ort: Bromma
Tidig diagnos - bra eller dåligt (Omröstning)
Vilket hemskt sätt att tänka.KaosPrinsessa skrev:Min behandling gick ut på att jag inte fick ha någon som var fantasifullt och att jag skulle tvingas vara med andra och tvingas till kroppskontakt för att jag inte skulle utveckla schizofreni som vuxen (sa de).
Re: Tidig diagnos - bra eller dåligt (Omröstning)
matterik skrev:Vilket hemskt sätt att tänka.
Jo rätt sjuk behandling.
- KaosPrinsessa
- Inlägg: 3153
- Anslöt: 2010-10-10
- Ort: Cardiff, Wales
Re: Tidig diagnos - bra eller dåligt (Omröstning)
Manschett skrev:Jag fick autism diagnos som barn men mina föräldrar accepterade inte att jag var annorlunda så de kämpade på så jag skulle vara som alla andra. Lyckades ganska bra tycker jag. Jag har aldrig sett några dokument om detta annat än några från psyk från jag var barn, minns också fragment om olika undersökningar och tester.
Nu står jag i kö för att få diagnosen asperger. Men det lär ju dröja. Jag är 55 år och har börjat fundera över värdet av att få en diagnos nu. Har jag verkligen någon nytta av att få diagnosen.
Vad kan jag vinna på att för diagnosen fastställd och vad kan jag förlora?
Jag känner ju till mina problem och majoriteten av de jag kommer i kontakt med vet redan eller förstår snabbt att jag har någon förm av asperger.
Det kanske räcker med det. Och kanske ska jag fortsätta mina föräldrars tro att med mycket vilja så går det att få ordning även på någon med diagnosen autism.
Utan mina föräldrar hade jag troligen levt mitt liv på en instutition, något som kan skrämma mig av att bara tänka på.
Jag har flera i släkten med autism och asperger, bla min far som aldrig fått diagnosen, men som är så mycket av en asperger som man kan hitta. Eller inte hitta eftersom det i princip är omöjligt att få kontakt med honom utan att berätta långt i förväg att man ska komma så han inte blir tagen på sängen, då blir han stressad och förvirrad.
Vad säger ni som har erfarenheter av fastställda diagnoser som vuxen.
Ska jag gå igenom detta eller är det meningslöst?
Vilka är fördelarna?
Vilka är nackdelarna?
Fördelar med diagnosen man kan få sjukbidrag och hjälp med bostad.
nackdelar man kan bli stämplad som en idiot.lss kan skicka en på behandlingshem eller på gruppboende känner många med as där lss har skickat in dem på olika hem.
nackdelar är som sagt lss och jag nästan bara dåliga erfarenheter av dem rakt av.
Re: Tidig diagnos - bra eller dåligt (Omröstning)
Jag var strax över 30 när jag fick min diagnos, men önskar att det skett tidigare.
Som barn hade det nog varit svårt att diagnosticera mig. Personliga saker har jag alltid varit väldigt restriktiv att dela med mig av så jag hade förmodligen slutit mig och spelat normal om en utredning hade varit aktuell. Alternativt vägrat.
Många av mina problem har dessutom inte blommat ut förrän i vuxen ålder i och med ökade krav, stress, arbete, familj o.dyl.
Generellt sett tror jag att det är bra att få sin diagnos som barn. Inte minst för att människor runt omkring som föräldrar och lärare ska kunna hantera saker på bästa sätt.
Det känns hemskt när jag tänker tillbaka på tiden innan min son fick sina diagnoser, när man inte förstod att han faktiskt inte bara kunde "skärpa till sig" i vissa situationer (jag fick min diagnos efter honom). Sådant fick sin förklaring iom diagnoserna och då kunde jag hantera det mycket bättre. Detsamma gäller dagis och skolgång.
Som barn hade det nog varit svårt att diagnosticera mig. Personliga saker har jag alltid varit väldigt restriktiv att dela med mig av så jag hade förmodligen slutit mig och spelat normal om en utredning hade varit aktuell. Alternativt vägrat.
Många av mina problem har dessutom inte blommat ut förrän i vuxen ålder i och med ökade krav, stress, arbete, familj o.dyl.
Generellt sett tror jag att det är bra att få sin diagnos som barn. Inte minst för att människor runt omkring som föräldrar och lärare ska kunna hantera saker på bästa sätt.
Det känns hemskt när jag tänker tillbaka på tiden innan min son fick sina diagnoser, när man inte förstod att han faktiskt inte bara kunde "skärpa till sig" i vissa situationer (jag fick min diagnos efter honom). Sådant fick sin förklaring iom diagnoserna och då kunde jag hantera det mycket bättre. Detsamma gäller dagis och skolgång.
- Sammelsurium
- Inlägg: 588
- Anslöt: 2009-11-29
Re: Tidig diagnos - bra eller dåligt (Omröstning)
Är det verkligen bara 4 medlemmar som fått diagnos som barn?
Re: Tidig diagnos - bra eller dåligt (Omröstning)
Jag fick faktiskt som barn, i samband med något forskningsprojekt i början av 90talet.
KaosPrinsessa skrev:Har fått tag i de journalerna nu efteråt och där står det att jag uppfyllde alla kriterier för autism men eftersom jag kunde prata när jag ville och var flicka kunde jag inte ha den diagnosen.
Hur skulle den "behandlingen" kunna hjälpa, låter mer som misshandel...KaosPrinsessa skrev:Min behandling gick ut på att jag inte fick ha någon som var fantasifullt och att jag skulle tvingas vara med andra och tvingas till kroppskontakt för att jag inte skulle utveckla schizofreni som vuxen (sa de).
- Mellanvärld
- Inlägg: 1243
- Anslöt: 2010-11-28
- Ort: Göteborg
Re: Tidig diagnos - bra eller dåligt (Omröstning)
Mellanvärld skrev:Hur skulle den "behandlingen" kunna hjälpa, låter mer som misshandel...
Jadu, det är en bra fråga som jag inte har nått svar på.
- KaosPrinsessa
- Inlägg: 3153
- Anslöt: 2010-10-10
- Ort: Cardiff, Wales
Re: Tidig diagnos - bra eller dåligt (Omröstning)
Ibland är det rätt/fel läge att få diagnos.
När jag var 17-18 år hade det varit förödande då jag var inne i en djup kris och rejäl depression. Hade direkt sökt sjukpension och skitit i allt och utnyttjat dåtidens generösa sjukförsäkring.
När jag var 25 år och fick återkommande depressioner pga för mycket belastning på komvux/arbetsmiljöer/sociala krav, hade en diagnos hjälpt mig istället för att ha blivit motarbetad av alla inkompetenta diagnosmotståndare inom psykiatrin.
När jag var 37 år och stått i två års kö var diagnos och den förståelse jag fick från både NPU och vuxenhabiliteringen den bästa hjälp jag kunde få.
Det är en känslig avvägning. En människa som inte får hjälp i tid hinner bli rejält tilltygad. Å andra sidan blev jag aldrig utsatt för underkrav eller att omgivningen slutade räkna med mig.
Det mest optimala är tidig diagnos utan vare sig överkrav eller underkrav från omgivningen, och tidigt upptäcka att asperger kan vara en tillgång och en styrka.
När jag var 17-18 år hade det varit förödande då jag var inne i en djup kris och rejäl depression. Hade direkt sökt sjukpension och skitit i allt och utnyttjat dåtidens generösa sjukförsäkring.
När jag var 25 år och fick återkommande depressioner pga för mycket belastning på komvux/arbetsmiljöer/sociala krav, hade en diagnos hjälpt mig istället för att ha blivit motarbetad av alla inkompetenta diagnosmotståndare inom psykiatrin.
När jag var 37 år och stått i två års kö var diagnos och den förståelse jag fick från både NPU och vuxenhabiliteringen den bästa hjälp jag kunde få.
Det är en känslig avvägning. En människa som inte får hjälp i tid hinner bli rejält tilltygad. Å andra sidan blev jag aldrig utsatt för underkrav eller att omgivningen slutade räkna med mig.
Det mest optimala är tidig diagnos utan vare sig överkrav eller underkrav från omgivningen, och tidigt upptäcka att asperger kan vara en tillgång och en styrka.
- kattkvinna
- Inaktiv
- Inlägg: 319
- Anslöt: 2012-04-10
- Ort: Linköping
Återgå till Aspergare och vården