Vill gärna höra hur lång tid det tog för er, från att utredningen startades till att ni fick diagnosen i handen (så att säga. )

Har en kompis som genomgick en neuropsykutredning, och jag tror det tog ett halvår innan hon fick en diagnos. Men å andra sidan berättar min psykolog att utredningen tar från en vecka till någon vecka, och är väldigt intensiv.

Så vad var er upplevelse? Vad har jag egentligen att vänta? Är ett halvår egentligen ingenting konstigt?

Det är nog väldigt olika hur lång tid en utredning kan ta beroende på vilka moment som ingår samt hur pass effektiv man kan vara men en vecka låter väldigt snabbt. För egen del tog det ca 2 månader från första mötet med teamet till sista testtillfället.

för mig tog det ca 6 månader mellan utredning tills jag fick utlåtandet.

Min utredning startades i Augusti men sedan tog vi paus för jag var bortrest för sex veckor. Nu e det november men sist nämnde psykologen att nästa gång vi träffas så kommer hon redan ta upp lite grann ang resultatet.

Hela utredningsprocessen har varit väldig positiv erfarenhet. Jag har väldig trevlig psykolog och vi båda har haft roligt under min utredningen. Min psykolog har fått skratta gott en och annan gång för jag är en riktig knäppgök
Det var jag själv som ville bli utredd så det säkert påverkar att jag upplever utredningen så positivt. Hade jag blivit påtvingad så skulle jag inte ha samarbetat för fem öre.

Oavsett vad resultatet kommer visa så har jag en Asperger identitet och haft det länge. Känner mig väldigt hemma med diagnosen. För min egen del är resultatet redan klart men det var ändå väldigt viktigt för mig själv att bli utrett.

Tack för alla svar! Det verkar väl vara så då att det skiljer sig ganska mycket från fall till fall/kommun till kommun...

Red and green skrev:Min utredning startades i Augusti men sedan tog vi paus för jag var bortrest för sex veckor. Nu e det november men sist nämnde psykologen att nästa gång vi träffas så kommer hon redan ta upp lite grann ang resultatet.

Hela utredningsprocessen har varit väldig positiv erfarenhet. Jag har väldig trevlig psykolog och vi båda har haft roligt under min utredningen. Min psykolog har fått skratta gott en och annan gång för jag är en riktig knäppgök
Det var jag själv som ville bli utredd så det säkert påverkar att jag upplever utredningen så positivt. Hade jag blivit påtvingad så skulle jag inte ha samarbetat för fem öre.

Oavsett vad resultatet kommer visa så har jag en Asperger identitet och haft det länge. Känner mig väldigt hemma med diagnosen. För min egen del är resultatet redan klart men det var ändå väldigt viktigt för mig själv att bli utrett.

Trevligt att höra någon som hade roligt under sin utredning! Och ja, det känns väl som utredningen mer är till för att man just "ska få det på papper"... För tidigare hade jag bara hört den här mardrömshistorien från min vän, som hade en psykiatriker, som under hela utredningen menade att min väl inte behövde den, och ADHD är en överanvänd diagnos och att hon inte hade det. Men "till slut" när hon fick igenom sin utredning så var det för att psykiatrikern vill "motbevisa" att hon hade det. Och det hela slutade med att hon fick diagnosen ADHD, och andra läkare har sagt att det var ju tydligt i hennes fall. Helt jäkla sjukt. Att man kan få behandlas så...

Men jag hoppas på tur och att jag får vettiga personer som utför min utredning!

Tack igen!!!

3 månader från då utredningen började till jag fick diagnos
Utredningen var i November
Flyttade sedan till Sthlm
Sedan fick jag diagnosen i Januari 2011

Hade gått kanske en månad snabbare om jag bott kvar...

Min utredning tog 2-3 månader tror jag.

Jag utreddes i Kristianstad. Tog nio månader från första kontakten med utredarna till diagnos på papper. Maj 2011-februari 2012. Själva WAIS-delen startade i november -11.

Min utredning tog drygt en månad (från första till sista mötet med utredande psykolog), men redan efter 20 dagar stod Aspergers syndrom som huvuddiagnos på mitt sjukintyg.

En månad på dagen från det att utredning började och jag fick diagnos. Alltså från det att jag fick träffa psykolog som genomförde samtal och tester.

Eller menar du från början? Om man räknar med mina första möten med inledande screeningar och samtal för att reda ut vilken typ av utredning som var aktuell, så var väntan 10 månader.

Fick min diagnos direkt efter utredningen..

Jag ställdes i kö för utredning innan sommaren, utreddes under hösten och har nu fått veta att det är klart och att jag ska komma in för samtal den 8 januari. Varför de inte kunde åtminstone meddela mig om det blev diagnos eller inte förstår jag inte, det känns inte alls roligt att gå och undra hela jul- och nyårshelgen.

Min utredning är klar nu. Ska till sista mötet i dag där påsen knyts ihop, så att säga.

För det första gången under min utredning känner jag mig lite nervös. Det pirrar i bröstkorgen typ, kan inte riktigt beskriva känslan.
Jag är inte orolig bara lite spänd.
Det tolkar jag att dagen är viktig för mig. Jag är nervös på rent svenska.

Det var kanske detta Maya-folket menade?
Att det kommer en Asperger diagnos flygandes från rymden och träffar mig rakt in i pannan?

Att få en diagnos i sig är inte en stor sak för mig. Det kommer inte ändra någonting brutalt.
Det som är STORT är att få veta vad proffisar har kommit fram under utredningen.

Jag vet sedan länge att jag är självaste Asperger och högfungerande sådan som har relativt lätt med självutvecklingen, men ändå så känns det i nerverna.
Det är inte skräck, det är förväntan mera, vill jag säga.

Denna utredning och utlåtande kommer att vara till stor hjälp med tanke på min utveckling, jag har fått några ahaa-upplevelser under utredning och lärt mig lite mera om mina brister och styrkor. Jag kommer att fortsätta utveckla mig, den enda hjälpen jag kommer att behöva är samtalterapi, det önskade jag själv.

Det är viktigt för mig att ha allt detta på papper, jag är så dynamisk i mitt liv så att man kan aldrig veta när nästa harmagedom är på väg. När jag fått min diagnos så blir det kanske en uns lättare att få hjälp när det krisar nästa gång? I vårdcentralen får man bara SSRI-recept och det är jag inte intresserad att ha. Jag vill ha terapi i stället, det räcker gott och väl i mitt fall. Någon som lyssnar och hjälper mig att reda ut trassel jag har inombords och orsakar för andra. Jag vill bli bättre människa helt enkelt.

En Aspergerdiagnos i Mayafolkets domedag är väl inte helt fel?

Red and green skrev:En Aspergerdiagnos i Mayafolkets domedag är väl inte helt fel?

Haha nej, det låter helt eminent!

Jag kände ungefär som du gör nu innan mitt slutsamtal. Det var stort att få diagnos för mig. Det innebar nog någon sorts upprättelse.

Jag känner samma sak, och just därför är det så jobbigt att veta att DE vet vad de har bestämt för ett par veckor sedan men att de inte vil delge mig det hela förrän andra veckan i januari. Jag känner dessutom att det är så mycket jag inte fick sagt under det korta samtalet med psykolog-tanten, om de anser att jag inte ska diagnosticeras så vet jag inte alls var jag hör hemma...

Jag har haft oturen att hamna hos Carema i Haninge. Ingenting händer. Jag fick ett utlåtande av min överläkare där att jag troligen har AST i någon grad (no-shit-sherlock) och han remitterade vidare för utredning i augusti. I november ringde jag och undrade vad som hänt... Inget. Han fick dåligt samvete och skulle ta tag i det. Nu, innan jul, ringde jag igen, och inget har hänt... Stört!

Jag har tagit kontakt med Cereb, för jag tror de är bra... Får se vad som händer!

Red and green skrev:Min utredning är klar nu. Ska till sista mötet i dag där påsen knyts ihop, så att säga.

För det första gången under min utredning känner jag mig lite nervös. Det pirrar i bröstkorgen typ, kan inte riktigt beskriva känslan.
Jag är inte orolig bara lite spänd.
Det tolkar jag att dagen är viktig för mig. Jag är nervös på rent svenska.

Det var kanske detta Maya-folket menade?
Att det kommer en Asperger diagnos flygandes från rymden och träffar mig rakt in i pannan?

Att få en diagnos i sig är inte en stor sak för mig. Det kommer inte ändra någonting brutalt.
Det som är STORT är att få veta vad proffisar har kommit fram under utredningen.

Jag vet sedan länge att jag är självaste Asperger och högfungerande sådan som har relativt lätt med självutvecklingen, men ändå så känns det i nerverna.
Det är inte skräck, det är förväntan mera, vill jag säga.

Denna utredning och utlåtande kommer att vara till stor hjälp med tanke på min utveckling, jag har fått några ahaa-upplevelser under utredning och lärt mig lite mera om mina brister och styrkor. Jag kommer att fortsätta utveckla mig, den enda hjälpen jag kommer att behöva är samtalterapi, det önskade jag själv.

Det är viktigt för mig att ha allt detta på papper, jag är så dynamisk i mitt liv så att man kan aldrig veta när nästa harmagedom är på väg. När jag fått min diagnos så blir det kanske en uns lättare att få hjälp när det krisar nästa gång? I vårdcentralen får man bara SSRI-recept och det är jag inte intresserad att ha. Jag vill ha terapi i stället, det räcker gott och väl i mitt fall. Någon som lyssnar och hjälper mig att reda ut trassel jag har inombords och orsakar för andra. Jag vill bli bättre människa helt enkelt.

En Aspergerdiagnos i Mayafolkets domedag är väl inte helt fel?

Grattis! Det är inspirerande att höra. Jag känner likadant, men är inte framme än vid diagnos.

Pieohpah skrev:Jag har tagit kontakt med Cereb, för jag tror de är bra... Får se vad som händer!

Jag utreddes på Cereb och kan varmt rekommendera dem. Utreddes i gbg dock.

emmalind skrev:Vill gärna höra hur lång tid det tog för er, från att utredningen startades till att ni fick diagnosen i handen (så att säga. )

Har en kompis som genomgick en neuropsykutredning, och jag tror det tog ett halvår innan hon fick en diagnos. Men å andra sidan berättar min psykolog att utredningen tar från en vecka till någon vecka, och är väldigt intensiv.

Så vad var er upplevelse? Vad har jag egentligen att vänta? Är ett halvår egentligen ingenting konstigt?

Tog tre mån från första möte till diagnos.
Inte särskilt många besök.
Det verkar vara välidgt olika hur de gör.

Vet inte riktigt vad som menas med då utredningen startades... men det tog mig nog minst ett år, och hade tagit ännu längre om inte min mamma hade ringt och pushat på ett par gånger.

Pieohpah skrev: han remitterade vidare för utredning i augusti. I november ringde jag och undrade vad som hänt... Inget. Han fick dåligt samvete och skulle ta tag i det. Nu, innan jul, ringde jag igen, och inget har hänt... Stört!

Ring Vårdgarantikansliet!

Zima33 skrev:

Pieohpah skrev: han remitterade vidare för utredning i augusti. I november ringde jag och undrade vad som hänt... Inget. Han fick dåligt samvete och skulle ta tag i det. Nu, innan jul, ringde jag igen, och inget har hänt... Stört!

Ring Vårdgarantikansliet!

Tack för tipset! Ska göra det i mellandagarna!

Jag kan rekommendera Inside Team i Stockholm. Ett jättemysigt ställe med hemtrevlig inredning som gör att man känner sig som hemma. Väldigt professionell personal, aldrig blivit bemött så bra av vårdpersonal förut!

Det var ett helvette för mig att få tid när jag gick genom vårdcentralen. Fick tjata så otroligt mycket och mina kontakter där glömde att skicka remisser och ringde inte tillbaka när de sagt att de skulle osv. Sjukt jobbigt var det också att träffa läkare som avrådde att ansöka om utredning, allt för att kunna fortsätta skriva ut ssri och benzo.

Kan rekommendera andra att istället skicka en egen ansökan, för det kan man också göra. Skippa VC så ofta ni kan, där jobbar många inkompetenta och bittra människor som antingen inte kan eller vill utveckla sig själva (alla bra läkare försvinner såsmåningom då de specialiserar sig) eller vill hjälpa människor. De knegar helt enkelt. Givetvis inte alla, men många av dem.

Jag åberopade vårdgarantin, en rättighet man har.Det innebar att jag skulle få hjälp inom tre månader.

Jag fick kallelse till en psykolog som jag träffade en gång innan hon skickade mig vidare till den privata institutionen Inside Team då hon bedömde att det var allvarligt och att jag behövde förtur. De payade för kalaset!

Jag fick så en kallelse efter tre månader till Inside Team i Stockholm och gjorde min utredning där.

Utredningen tog ungefär precis en månad. Min psykolog på Inside Team var vänlig och fixade en tid för återgivning innan julen så jag skulle slippa gå och fundera över jul/nyår. De var så vänliga och omtänksamma också och frågade ex. om jag ville ha en speciell tid med tanke på rusningstid i tunnelbanan = mycket folk - jobbigt för mig.

Blev diagnostiserad med ADD och Asperger syndrom kan jag tillägga.

tramsmaja skrev:Jag känner samma sak, och just därför är det så jobbigt att veta att DE vet vad de har bestämt för ett par veckor sedan men att de inte vil delge mig det hela förrän andra veckan i januari. Jag känner dessutom att det är så mycket jag inte fick sagt under det korta samtalet med psykolog-tanten, om de anser att jag inte ska diagnosticeras så vet jag inte alls var jag hör hemma...

Så där, i dag hade jag "konferens" med psykolog, läkare och psykiatriker och fick min AS-diagnos. Ingen tvekan tydligen. Skönt att veta att jag inte bara inbillat mig.