Väldigt intressant att läsa om era olika upplevelser av att tänka! Att en del inte kan se bilder/filmer framför sig, det är för mig väldigt främmande och jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas. Men jag kan förstå det, då jag själv kan tänka i ord då och då (resonera med mig själv i huvudet).

En sak som Temple Grandin förklarade i en tidningsartikel som handlade om just bildtänkande var att om man ber någon tänka på ett "kyrktorn", så ser de flesta ett "generellt", lite "luddigt" kyrktorn framför sig. Ett kyrktorn som bara är en generell association till just ordet "kyrktorn". Temple, å andra sidan, såg ett specifikt, detaljerat kyrktorn framför sig. Ett som hon förmodligen sett förut någonstans, med kors på toppen och tegelsidor.
Jag ser nog ett "generellt" kyrktorn skulle jag vilja säga. Vad ser ni?

En sak till som jag funderade på, när vi ändå pratar bildtänkande. Jag verkar vara "notdyslektiker"! Jag har aldrig lärt mig läsa noter, ändå spelade jag piano i fem, sex år. Det jag fick göra var att läsa en not i taget, långsamt sätta samman det hela till en följd, och memorera hela låten utantill. När jag sedan spelade så hade jag noterna framför mig och låtsades läsa dem... fast i själva verket så satt låten i mitt motoriska minne. Fingrarnas placering på tangenterna var automatiserad.
Blir fascinerad av människor som kan sätta sig ned och spela ett helt musikstycke från ett notpapper som de aldrig sett förut. Ni som har spelat, kunde ni läsa noter?

biologic :

Jag ser nog inte det där generella kyrktornet, utan det första som "ploppar upp i skallen" är kyrkan som finns där jag bodde som barn, efter det blir det ett bildspel av kyrkor som jag sett på bild/film eller själv har sett IRL.

Jag spelar piano och gitarr men har aldrig lärt mig noter, jag känner igen mig i det du skriver om att låtsas läsa dem medan man spelat på lektioner.
(Det var dock länge sen jag tog lektioner)

Har däremot "absolut gehör" så jag har inte tyckt att lära mig noter ens har varit värt att försöka, fast det hade ju varit bra att kunna, nu när jag tänker efter.

Det som jag inte har lärt mig än är dock vad alla toner heter, så även fast jag har ett absolut gehör så kan jag inte säga typ: Detta är ett C, när någon spelar ett C.
Men jag VET det, kan bara inte förklara.

Jag (bild-/begrepps-/"blixt"tänkare, om det nu finns något samband) lärde mig notläsning utan att tänka på att det kunde vara problematiskt. Blev förvånad när jag upptäckte att det inte förväntades av vuxna på samma sätt som att kunna läsa bokstäver.

Kyrktorn och dylikt... det är nog olika, inklusive "egenritade".

Jag läste precis att majoriteten av alla (eller kanske alla, hittade ingen källa) med fotografiskt/eidetiskt minne är autistiska till olika grad. När jag gick på högstadiet så memorerade jag sidorna ur min kemibok och "skrev av" på provet. Kunde gå tillbaks och läsa sidorna direkt i minnet... Fusk?

biologic skrev:Jag läste precis att majoriteten av alla (eller kanske alla, hittade ingen källa) med fotografiskt/eidetiskt minne är autistiska till olika grad. När jag gick på högstadiet så memorerade jag sidorna ur min kemibok och "skrev av" på provet. Kunde gå tillbaks och läsa sidorna direkt i minnet... Fusk?

Nej det är ju inte fusk, uppgifterna i skolan är ju oftast att man ska minnas saker och sedan skriva ner dem på ett provpapper, och du mindes ju det du behövde uppenbarligen.
------------------------------
Ok så man bör alltså utgå från att de flesta man möter (NT;are) inte har så kallat bild-minne?

Idiot skrev:

biologic skrev:Jag läste precis att majoriteten av alla (eller kanske alla, hittade ingen källa) med fotografiskt/eidetiskt minne är autistiska till olika grad. När jag gick på högstadiet så memorerade jag sidorna ur min kemibok och "skrev av" på provet. Kunde gå tillbaks och läsa sidorna direkt i minnet... Fusk?

Nej det är ju inte fusk, uppgifterna i skolan är ju oftast att man ska minnas saker och sedan skriva ner dem på ett provpapper, och du mindes ju det du behövde uppenbarligen.
------------------------------
Ok så man bör alltså utgå från att de flesta man möter (NT;are) inte har så kallat bild-minne?

Sant i och för sig, men jag kanske inte förstod vissa saker på djupet...

Vet inte om man skall utgå från det, det stod ju bara att de som tänker i bilder är autistiska i "olika grad". Man kan ju vara NT men ha autistiska drag. Dessutom har vi ju bevis här på forumet att man inte behöver ha fotografiskt minne om man ligger på spektrumet. "Alla med X har Y men alla med Y har inte X".

Nejnej, men jag tänkte det att eftersom de flesta (enl. det du sa) som tänker på detta vis verkar ha autistiska drag, så borde man kunna anta att det är vanligare att folk inte tänker på det viset.

Eftersom de flesta inte har autistiska drag.

Eller?


I skolan är det ju inte så viktigt om man förstår vad man talar om eller inte, så länge man kan komma ihåg det och svara tillräckligt bra på ett prov.
Säger inte att det är bra, det är bara så det är.

Idiot: Japp, det har du rätt i, att de flesta inte har autistiska drag. En av tio vad jag har jag hört. Så då kan du nog utgå från det. Min världsbild förändrades just lite i och med denna tråd, för jag har alltid förutsatt att alla tänker i bilder och filmer...

biologic skrev:Ni som har spelat, kunde ni läsa noter?

Nej. Jag försökte lära mig (min lärare sa att det var viktigt), men jag kunde inte. Det kändes dessutom onödigt att lära sig noter eftersom att jag snabbt kan lära mig låtar utantill.

Hoppas inte folk börjar blanda ihop fotografiskt minne med bildtänkande nu. Jag tänker i bilder (i hög grad), men inte innebär det att jag minns vad jag ser (eller hör osv.) så detaljerat att jag bara kan ta fram en bild ur minnet och återuppleva allt som finns på den.

Nej, bildtänkande är inte riktigt samma sak som biologics förmåga att detaljerat minnas sidors utseende i en viss bok och därifrån hämta den information som behövdes. Den förmågan är snarare att räkna som fotografiskt minne.

Om jag blir tillsagd att tänka på ett kyrktorn så blir det genast den kyrka som låg bredvid min förskola. Från olika vinklar, som om man radade upp vykort efter varandra.

biologic skrev: Min världsbild förändrades just lite i och med denna tråd, för jag har alltid förutsatt att alla tänker i bilder och filmer...

Samma här, verkligen.

Denna tråd har givit mig lite av en insikt, samt ökat intresse att ta reda på mer om ämnet.

Ska nog ta och förhöra några av mina bekanta vid senare tillfälle för att försöka förstå hur de tänker, hur de upplever minnen osv.

Ja, jag skäms ju en smula för detta. Det låter ju mycket naturligare att tänka i bilder, går ju inte ens förklara hur det är att tänka i ord, dessutom så blir det att verka så andefattigt.

lars_britta skrev:Ja, jag skäms ju en smula för detta. Det låter ju mycket naturligare att tänka i bilder, går ju inte ens förklara hur det är att tänka i ord, dessutom så blir det att verka så andefattigt.

Jag kan inte heller förklara hur jag tänker, det här med att säga "som en bild, som en film" är bara för att göra det förståeligt, jag kan inte förklara precis hur jag tänker, så det får bli en "förenkling" av fenomenet.

Borde inte du också kunna göra någon slags förenkling?

Alltså inte försöka förklara exakt hur dina tankar fungerar, men på ett lite "flummigt" sett försöka förklara på ett ungefär?

Om du blundar och inte ser några bilder alls framför dig, alltså helt svart, så andefattigt är det. Sen så får du tänka på att man utvecklar förmågor så att det blir intressantare. Det är mer eller mindre exakt som när man läser en roman, precis så är det kom jag på nu, men man ser inga personer framför sig.

Jag kan liksom tänka mig någon form av skuggpersoner möjligtvis, men jag kan inte säga att jag ser något framför mig.

Jag tror att det är bäst att någon som tänker både i ord och bilder fast inte samtidigt kan förklara om det finns nån sån? Sen kan vi säga om det är som vi tänker eller ej. Det är så svårt eftersom jag inte riktigt kan veta hur det är att tänka i bilder heller, inte direkt ialla fall, men nästan. Jag tror att ni hard et svårare att förstå oss.

Zombie skrev:Hoppas inte folk börjar blanda ihop fotografiskt minne med bildtänkande nu. Jag tänker i bilder (i hög grad), men inte innebär det att jag minns vad jag ser så detaljerat att jag bara kan ta fram en bild ur minnet och se allt som finns på den.

Tyvärr blandas allt förmånga begrepp ihop, och det blir den begrepps förvirring som folk i allmänhet känner sig mest bekväma med, tänker själv mycket i bilder (oftast och mest men det kan variera beroende av vakenhetsgrad, känsloläge och situation m.m) om jag då berättat/talat om för vederbörande medmänniskor/människa hur ord och meningar för mig kan gestalta sig ... kommer jag inte så långt då det genast skall misstros och att man minsann vet vad fotografiskt minne är etc eller så lyssnas det artigt för att sen redogöra för någon eljest faster som hade en förmåga vilken som helst förutom att hon var knepig och alltid i sin egen värld ... och då ...

... att då jämföra det med det jag misslyckats förmedla, till hur jag kan vandra i ett bildlandskap, stillbild, bildspel eller film att zooma in/ut i m.m, eller mitt försök beskriva hur just jag i tankegången kan ta spjärn ur en bild som länkar till fler bilder som kanske kompletterar varandra och därför bläddras, raderas, finjusterar i efterbearbetning eller stannar som en skiss ritad i sanden ett förarbete som målas med grova penslar kanske modellerar, spacklar, svarvar och hmm "skarvar" för att förtydliga för mig själv "skarvar" i fantasin (jag vill inte slarva med orden även om det är min akilleshäl) Fotografiskt minne är för mig inget som jag bryr mig så mycket med men det förekommer i situationer likt "trauman" "flashbacks" "affekter" och i öht starka sinnesrörelser men inte som i det termen egentligen beskriver dvs förmågan att kunna scanna in en bild, boksida, vy, m.m.

Nio av tio (slarvigt räknat då det snarare är fler än nittio av hundra) som jag försökt berätta för ... avbryter mig genast och börjar tala om vad de känner till om fotografiskt minne ... de verkar sakna bildsinne att referera till och kan inte tänka sig andra sätt att tänka på hmm inte ens tänka sig att de själva tänker i bilder åtminstone stundvis, i drömmar och i upplevelser av konst som musik och som just det bilder bildkonst m.m ...innan orden var det bilden som fick beskriva det vi upplever

Nu lever vi i en tid av bildinflation mycket tack vare digitala media, återstår att se vad som händer med det f.ö rika bildspråket ... av de synskadade jag blivit bekant med tänker alla utan undantag i bilder, har ännu inte träffat den med grav synskada som beskrivit sina tankar på annat sätt, min gissning är att det beror på språket vårt så rika bildspråk med alla metaforer etc påverkar även den som får förlita sig på sina andra sinnen att ändå hänge sig åt bildtänkande även när det gäller dofter , ljud, känsel och smak och inte att förglömma det sjätte sinnet som ofta beskrivs "visuellt"

påståenden och annat som kan missförstås är mina och inte illa men't det menet är mitt.

Håller just på att bygga en trappa till min brors pool.
Konstrueras delvis av lastpallar, först gör man sig lite bilder av hur den skall se ut. Sen börjar man snickra, Justerar, "bilderna" vartefter man får korrigera efter verkligheten. Lägger upp några bilder när den är klar.
Hade jag gjort "konstruktionen" på mitt F.D. arbetsplats, hade jag fått ägna, de fyra närmaste veckorna åt att göra ritningar. Sen skulle jag ha det hela godkänt av ett antal ordtänkande administratörer, Vlket hade tagit ytterligare 6 veckor inklusive alla lopar där jag hade blivit tvungen att förklara vad trä är, varför jag använder spikar, i stället för företagets standardskruvar.
Tillslut hade hela projektet lagts ner, eftersom jag inte är certifierad leverantör till företaget.
Ibland är det väldigt skönt att kunna överföra sina bilder direkt till verkligheten.
Nu är den halvfärdig se bilden.

Här har du det med känslan ( det fetmarkerade ), idiot, som jag nämnde:

I've had my inner dialogue for as long as I can remember. I guess tediousness was the reason I started talking to myself as though there were several little me inside my brain.
I have little or no ability to create or represent images in my mind. If you ask me to imagine a red ball I will not be able to see a red ball, I will only imagine the properties of this said red ball and then focus my eyes on perhaps the floor and stating to myself: "There Is a red ball there". Either that or I will become frustrated that I cannot visualize the colour "red" (or any other than black).
I can however navigate streets in my mind. Although I cannot see the street, I can somehow 'feel' myself moving along the street.
Hm. It's like I'm drawing the image of the memory, line by line, behind a thick black curtain. Hard to explain. And hard to understand for most people that can visualize.

De flesta har väl förmåga att tänka schematiskt? En whiteboard med "pilar och cirklar och deadlines" är ju en bild på sätt och vis. Att jag däremot kan komma ihåg nästan vilken färg jag hade på brallorna på min tioårs dag eller att det sitter ett litet lejon som ornament på just DEN gatuadressen är kanske inte nått "alla" klarar

En whiteboard med "pilar och cirklar och deadlines"

Det kan jag inte se ialla fall.

Den här visuella svagheten hänger tydligen inte ihop med att känna igen en bilmodell eller ansikts-igenkänning som man kanske tror.

lars_britta skrev:Här har du det med känslan ( det fetmarkerade ), idiot, som jag nämnde:

I've had my inner dialogue for as long as I can remember. I guess tediousness was the reason I started talking to myself as though there were several little me inside my brain.
I have little or no ability to create or represent images in my mind. If you ask me to imagine a red ball I will not be able to see a red ball, I will only imagine the properties of this said red ball and then focus my eyes on perhaps the floor and stating to myself: "There Is a red ball there". Either that or I will become frustrated that I cannot visualize the colour "red" (or any other than black).
I can however navigate streets in my mind. Although I cannot see the street, I can somehow 'feel' myself moving along the street.
Hm. It's like I'm drawing the image of the memory, line by line, behind a thick black curtain. Hard to explain. And hard to understand for most people that can visualize.

Då förstår jag lite bättre i alla fall, men ja det är ju riktigt svårt att förstå hur andra tänker, men jag kan säga det att jag känner verkligen inte igen mig i texten.

Idiot skrev:Exempel på ett minne:
Utanför min gamla skola stod jag och tre av mina dåvarande kompisar och spelade fotboll.

Sättet jag kommer ihåg detta är en visuell bild i "skallen" och antagligen en "filmsnutt" också, av själva händelsen.

Hur "ser" man detta minne om man tänker med ord?

Från den typen av situation minns jag oftast vad folk sagt. Hur saker och ting lät runtomkring och hur jag kände mig just då. Kanske även färgen på en husvägg eller vilka skor någon av kompisarna eller jag själv hade. Kanske också vilket väder det var. Typ så