Vad är det för tester man får göra vid utredning?
Är det huvudsakligen dem som utredaren lägger vikt till och betyder ens egen och anhörigas berättelse nånting??
Är rädd för att det bara blir en massa knäppa stela rutintester och ingen hänsyn till upplevelser/problem..............
Att man bara blir bedömd utifrån en fastställd mall och hamnar jag på gränsen där så anses jag vara helt "normal" och så är det bra med det!
Vill bedömas som en komplex MÄNNISKA - inte som en maskin.

Jag har genomfört en så kallad screening som innebär att jag fått svara på frågeformulär + gjort uppmärksamhetstest detta har gett vid handen att:

1) ADHD med största sannolikhet och AS eller AS-symtom.
2) Fortsatt utredning asap.

På uppmärksamhetstestet så satt jag framför en datorskärm där vita bokstäver dök upp med olika intervaller. Jag skulle trycka på vänster musknapp när jag såg en bokstav utom för bokstaven X..... Jag tryckte på de flesta X av ren impuls... Nå ja enligt den mätning var jag både bättre och sämre än normalt (jag har spelat många datorspel så min reaktion är upptränad) vilket visar på en brist i koncentrationen...

Dels är det regelrätta tester som WAIS (intelligenstest som kollar styrkor och svagheter, finns MASSOR skrivet om det här inne), dels är det anamnes, att du får berätta om hur du upplever det, hur du var som yngre, vad du tänker är dina svårigheter osv. Sen vill alltsomoftast tala med nån anhörig, för att få en annan bild och för att få styrkt att du haft det så sen du var liten.

Tyvärr finns ju ett krav på att det ska ha varit nåt sen innan man var sju, vilket förhoppningsvis kommer att ändras när DSM V kommer (diagnosmanualen) eftersom många, särskilt flickor och särskilt intelligenta flickor, klarar sig uppåt mellanstadiet utan att gå för mer än lite udda och konstiga. Det är när kraven blir än större som det barkar åt helvete för många.

Men nu ska jag inte skriva om DET, du ville ju veta hur testerna var. Det är olika på olika ställen, men räkna med att fylla i papper, göra lite olika tester med siffror och bokstäver och annat, och så prata en del.

Mm, jag minns att jag var livrädd för att bli "feldiagnostiserad". Att de inte skulle se vem jag var och bara fokusera på testerna... men så var det inte, tack och lov. Så det behöver du inte vara rädd för. ^^

Tomtenissa skrev:Mm, jag minns att jag var livrädd för att bli "feldiagnostiserad". Att de inte skulle se vem jag var och bara fokusera på testerna... men så var det inte, tack och lov. Så det behöver du inte vara rädd för. ^^

Det kan ju hända att de är klåpiga och bara ser till om hon har undvikande ögonkontakt och annat man KAN ha men inte BEHÖVER ha. Då är det bra att vara förberedd. Men grattis till dig som inte blev "inboxad" i en för liten aspie-låda!

alfapetsmamma skrev:

Tomtenissa skrev:Mm, jag minns att jag var livrädd för att bli "feldiagnostiserad". Att de inte skulle se vem jag var och bara fokusera på testerna... men så var det inte, tack och lov. Så det behöver du inte vara rädd för. ^^

Det kan ju hända att de är klåpiga och bara ser till om hon har undvikande ögonkontakt och annat man KAN ha men inte BEHÖVER ha. Då är det bra att vara förberedd. Men grattis till dig som inte blev "inboxad" i en för liten aspie-låda!

Tack.

Jo, men de var ganska noggranna med att gå igenom vissa saker som jag och mina föräldrar hade svarat och lite andra grejer, lät mig prata om vissa delar av min barndom och hur mina känslor var kring vissa saker och ting. Vid ett tillfälle kändes det nästan som att vara på ett vanligt psykologbesök.

De var väldigt noga med att ta fram alla aspekter eftersom jag klart och tydligt hade sagt till dem att jag var rädd för att bli just feldiagnostiserad.. i och med det att jag kan kompensera till en viss mån, under en viss tid, för mina svårigheter... samt att jag oftast "skärper till mig" i närheten av vårdcentral, oavsett om jag vet att jag kan slappna av och vara mig själv eller inte.

Med andra ord lät de mig ta tid att visa för dem vem jag verkligen är och gav mig tid att slappna av i deras sällskap.

Så, Alyana, det kanske också skulle vara något för dig? Att berätta om dina rädslor angående utredningen innan den kommit igång helt? eller berätta det för den remitterande doktorn?

Jag har inte fått ta ett WAIS-test, inte än i alla fall. Men det är möjligt att det kan utgå om det inte kan tillföra något nytt eller klara upp ev. missförstånd.

För den halva av min generation som har snopp borde dessutom det intelligenstest som gjordes vid mönstringen vara tillräckligt bra för att kunna göra en värdering. Om de finns kvar i arkiven vill säga. Förutom det har jag tagit ett test under senare år för ett försök vid Uppsala Universitet. Det var bättre och roligare att göra. Vi fick nämligen kaffe och bullar efteråt

alfapetsmamma skrev:Dels är det regelrätta tester som WAIS (intelligenstest som kollar styrkor och svagheter, finns MASSOR skrivet om det här inne), dels är det anamnes, att du får berätta om hur du upplever det, hur du var som yngre, vad du tänker är dina svårigheter osv. Sen vill alltsomoftast tala med nån anhörig, för att få en annan bild och för att få styrkt att du haft det så sen du var liten.

Tyvärr finns ju ett krav på att det ska ha varit nåt sen innan man var sju, vilket förhoppningsvis kommer att ändras när DSM V kommer (diagnosmanualen) eftersom många, särskilt flickor och särskilt intelligenta flickor, klarar sig uppåt mellanstadiet utan att gå för mer än lite udda och konstiga. Det är när kraven blir än större som det barkar åt helvete för många.

Men nu ska jag inte skriva om DET, du ville ju veta hur testerna var. Det är olika på olika ställen, men räkna med att fylla i papper, göra lite olika tester med siffror och bokstäver och annat, och så prata en del.

VARFÖR ska man göra IQ-test egentligen?
Har det stor betydelse när det gäller AS??
Jag får nog jättelågt... haha!!

När det gäller berätta så har jag MASSOR... Min mor har nog ännu mer ända från tidig barndom och dessutom har hon alltid tyckt att jag varit ett ovanligt lugnt, blygt men motoriskt klumpigt barn som haft väldigt svårt att skapa kompisrelationer och förstå sig på vilka sociala koder som gäller!
Det har hon alltid sagt å det är ju hon som känner till mig bäst sas... Själv har jag nog mest tänkt att det är nåt fel på mig och fast jag alltid tyckt mig göra rätt så har väldigt mycket blivit fel ändå - till slut ville jag inte ens leva längre pga det.

För mig gick det riktigt åt helvete i tonåren; är inte det typiskt?!
Borde väl va det eftersom det är då de riktiga kraven börjar ställas på beteende, uppförande och social förmåga.... På det är det de vanliga hormonstormarna och frigörelse från föräldrarna (som jag var VÄLDIGT ivrig med men som jag absolut INTE var mogen för.)

Eg. vill jag veta hur hela utredningen går till. Det är lite skrämmande... Men jag har inget val längre. Måste göra nåt nu!

Idag har jag beställt journalkopior från mina år på BUP i 16-17-årsåldern. Vet att jag fick göra en del tester redan då, det var neuropsykologiska tester enl min mor. Pga att det var ett riktigt USELT team som skötte den utredningen... det stod tom i tidningarna om all kritik BUP fick då... och att jag mitt i alltihop fyllde 18 och blev överflyttad till vuxpsyk mitt i utredningen (!) och att det var oklart vart jag överhuvudtaget skulle bo (kaos-JA!!) så blev aldrig utredning avslutad utan mycket frågor återstod, har mamma berättat (jag minns bara hur dåligt jag mådde) men i pappren hade noterats misstänkt AS... men det blev aldrig bekräftat........

Ska bli riktigt intressant att läsa vad som står!! Om ca en vecka kommer de. Hoppas bara att det mesta är dokumenterat.

Tomtenissa skrev:Mm, jag minns att jag var livrädd för att bli "feldiagnostiserad". Att de inte skulle se vem jag var och bara fokusera på testerna... men så var det inte, tack och lov. Så det behöver du inte vara rädd för. ^^

Ja man är ju skiträdd för att behöva gå igenom alltihop... och sen så får man höra att :Nej, du är helt normal... lite udda kanske men det är din personlighet. Du fixar att jobba med vanligt jobb och heltid, jodå - ut med dig bara!!!

Jag skulle GÄRNA leva och jobba som alla andra!!! Men i 13 år har det gått snett gång på gång på gång........................ Och jag har INTE missbrukat eller levt nåt dåligt liv på ngt sätt. Jag har bara inte klarat av kraven, de enkla förväntningarna på normalt socialt beteende!! Har ALLTID slutat med att jag fått dåligt självförtroende, ångest, sömnproblem, konflikter i familjen, blivit deprimerad, isolerat mig, tvingats sjukskriva mig - och så har det jobbet varit borta......... eller de studierna.......

HOPPAS att min/a utredare blir som de du hade!!!

alfapetsmamma skrev:

Tomtenissa skrev:Mm, jag minns att jag var livrädd för att bli "feldiagnostiserad". Att de inte skulle se vem jag var och bara fokusera på testerna... men så var det inte, tack och lov. Så det behöver du inte vara rädd för. ^^

Det kan ju hända att de är klåpiga och bara ser till om hon har undvikande ögonkontakt och annat man KAN ha men inte BEHÖVER ha. Då är det bra att vara förberedd. Men grattis till dig som inte blev "inboxad" i en för liten aspie-låda!

Mmm, jag vet ju att de vet att AS-personer ofta undviker ögonkontakt!
Så just därför tänker ju jag extra på det då och anstränger mig att titta på dem... Det blir ju så fel!
För jag tycker verkligen att det är jättejobbigt att titta folk i ögonen.... Har märkt att jag undviker det nästan jämt. Tycker det känns som de tittar genom hela mig och liksom "klär av mig" med sin blick!

Jag blir nog tvungen att helt enkelt säga som det är; att jag faktiskt vet att de kommer att kolla efter det och att det stressar mig så att jag såklart anstränger mig x-tra.... Men att eg HATAR jag ögonkontakt med främmande människor och även obehagligt med de jag känner.

Sorry, blev skickat 2 ggr...

Alyana skrev:

Tomtenissa skrev:Mm, jag minns att jag var livrädd för att bli "feldiagnostiserad". Att de inte skulle se vem jag var och bara fokusera på testerna... men så var det inte, tack och lov. Så det behöver du inte vara rädd för. ^^

Ja man är ju skiträdd för att behöva gå igenom alltihop... och sen så får man höra att :Nej, du är helt normal... lite udda kanske men det är din personlighet. Du fixar att jobba med vanligt jobb och heltid, jodå - ut med dig bara!!!

Jag skulle GÄRNA leva och jobba som alla andra!!! Men i 13 år har det gått snett gång på gång på gång........................ Och jag har INTE missbrukat eller levt nåt dåligt liv på ngt sätt. Jag har bara inte klarat av kraven, de enkla förväntningarna på normalt socialt beteende!! Har ALLTID slutat med att jag fått dåligt självförtroende, ångest, sömnproblem, konflikter i familjen, blivit deprimerad, isolerat mig, tvingats sjukskriva mig - och så har det jobbet varit borta......... eller de studierna.......

HOPPAS att min/a utredare blir som de du hade!!!

Alltså, om det är ett seriöst utredningsteam kommer de att ta hänsyn till vad du säger och dina önskemål och farhågor.

Synd att du inte bor i Stockholm, då hade du kunnat be om att få en utredning vid St:Görans neuropsykiatriska enhet som jag fick. Där finns det garanterat bra folk, med ett eller två undantag.

Varför man gör ett IQ-test är väldigt enkelt och har diskuterats många gånger på forumet. Jag tror att det finns två aktiva trådar om det atm.
I korthet:
Det typiska för AS är att man har extremt stora skillnader i resultaten från IQ-testet: att man kan vara extremt bra på en del, som t.ex. matematiskt arbetsminne inom den verbala IQn... att man har t.ex. 130 i IQ på den... medan man kanske har 90 på symbolletning i den öh.. vad blir det på svenska? PSI (processing speed index) delen av PIQ (performance IQ).

Det finns en ganska ny forskning om hur hjärnan hos en person med AS fungerar annorlunda ifrån en NT i hur den är uppbyggd och hur nervbanorna och synapserna går. Detta kan ses i vissa hjärnscanningar. En vän i Japan berättade att de nyss fått tillskott att fortsätta forskningen för att hitta starkare markörer.

Alyana skrev:

alfapetsmamma skrev:

Tomtenissa skrev:Mm, jag minns att jag var livrädd för att bli "feldiagnostiserad". Att de inte skulle se vem jag var och bara fokusera på testerna... men så var det inte, tack och lov. Så det behöver du inte vara rädd för. ^^

Det kan ju hända att de är klåpiga och bara ser till om hon har undvikande ögonkontakt och annat man KAN ha men inte BEHÖVER ha. Då är det bra att vara förberedd. Men grattis till dig som inte blev "inboxad" i en för liten aspie-låda!

Mmm, jag vet ju att de vet att AS-personer ofta undviker ögonkontakt!
Så just därför tänker ju jag extra på det då och anstränger mig att titta på dem... Det blir ju så fel!

Haha! så där gjorde jag också. Det blev helfel. Fast de tyckte att även det var konstigt och frågade ifall jag ansträngde mig för att göra det och då fick jag förklara hur jag automatiskt försöker skärpa mig i närheten av läkare etc. utan att egentligen veta varför.

Ps: såg ovan att jag råkat skriva "vårdcentral" istället för "vårdpersonal". Haha. Det skyller jag på febern och tillfällig förvirrning. Läser ni nåt annat som verkar helmysko, så säg till.

TS, det kan ju också vara så att de journalfört felaktiga saker.
Det som står behöver inte alltid vara korrekt.
Ibland blir det kardinalfel i alltihop dessutom, som om de skrivit om någon annan, tänker speciellt på att de gjort så mycket annat tokigt.

Menar du det om IQ-testen?

De kan ha skrivit in alla möjliga fel, tittar man i trådarna om LSS och socialtjänsten får man intrycket av att de gör en hel del faktafel i journalerna.
Kanske de som sysslar med medicinska saker har bättre korrekthet, någon skrev om att någon läkare sagt "ja, du och halva läkarkåren" när någon på forumet sagt till en läkare att han/hon trodde sig vara aspergare.
Så jag kan ju lika gärna ha helfel.
Men man kan nog inte lita blint på journaler.

Nej det är klart att man inte kan det. Man ska nog inte lita blint på något öht förresten.. =/ .. förutom möjligen att vi alla kommer att dö vid någon tidpunkt.

Det där om IQ-resultaten är något som har påpekats flera gånger av bl.a. Attwood och Gillberg, så där vågar jag nog tro på dem.

Det är inte så säkert att man behöver dö alls, dels med tanke på vad jag vet vad man förmodligen kommer att kunna göra med hjälp av nanomaskiner och dels med tanke på vad jag läst o sett att man lyckats med i forskninssammanhang.

Hoppas jag kommer ihåg att påminna dig på din 4000 års dag , fast då kanske vi inte minns just detta, eller så gör man det för att man förbättrat minnet i hjärnan.
Kanske är vi så lågt ifrån varandra att det inte är praktiskt att påminna.
Kanske är långt bortom den delen av universum vi idag kan observera.
Förmodligen har vi alla blivit så snälla att vi kan leva på samma plats i universum utan att ha ihjäl varandra.

nano skrev:Det är inte så säkert att man behöver dö alls, dels med tanke på vad jag vet vad man förmodligen kommer att kunna göra med hjälp av nanomaskiner och dels med tanke på vad jag läst o sett att man lyckats med i forskninssammanhang.

Termodynamikens andra lag har väl ett och annat att säga i den frågan... Och man kan alltid dö i olyckor.

Termodynamiken?

Olyckor ja, fast jag tror nog man kommer o lägga material och tid på att säkra omgivningen så den inte blir farlig.
Fast vissa kanske inte har något emot att dö bara de får uppleva spänning.
Och så kommer man ha mer tillgång på material öht med nanomaskinernas hjälp.

Alyana skrev:VARFÖR ska man göra IQ-test egentligen?
Har det stor betydelse när det gäller AS??
Jag får nog jättelågt... haha!!

Det är inte i första hand ditt totalresultat som är intressant, utan hur din begåvning är fördelad på de olika testerna (WAIS innehåller 13 eller 14 deltester), vilka mäter något olika saker. Folk med npf har ofta en väldigt snedfördelad begåvningskurva med stora skillnader mellan toppar och dalar (vilket som alfapetsmamma sade avhandlats en hel del på forumet), vilket utredarna kan använda, om inte annat, som en indikation på att det handlar om just npf, snarare än om andra saker (som säg social fobi, GAD eller whatever). Om du absolut inte vill behöver du nog inte få reda på dina totalresultat alls. Mina deltester varierade sisådär en 60 IQ-punkter mellan det högsta och det lägsta...

Peter skrev:

Alyana skrev:VARFÖR ska man göra IQ-test egentligen?
Har det stor betydelse när det gäller AS??
Jag får nog jättelågt... haha!!

Det är inte i första hand ditt totalresultat som är intressant, utan hur din begåvning är fördelad på de olika testerna (WAIS innehåller 13 eller 14 deltester), vilka mäter något olika saker. Folk med npf har ofta en väldigt snedfördelad begåvningskurva med stora skillnader mellan toppar och dalar (vilket som alfapetsmamma sade avhandlats en hel del på forumet), vilket utredarna kan använda, om inte annat, som en indikation på att det handlar om just npf, snarare än om andra saker (som säg social fobi, GAD eller whatever). Om du absolut inte vill behöver du nog inte få reda på dina totalresultat alls. Mina deltester varierade sisådär en 60 IQ-punkter mellan det högsta och det lägsta...

Har mina testresultat från ett ämnestest och ett WISC-test i 17 års-åldern nu; och det är stora skillnader mellan te x matematik och språk ser jag... I det förstnämnda har jag dyskalkyli fast ingen diagnos var på tal då (-97) men i det senare låg jag däremot långt över normalområdet
Och det stämmer väl med hur det varit i hela mitt liv och fortfarande är...
Psykologen skrev också sedan i sin bedömning att: "testrsultat och observationer gör att det finns underlag för en diagnos inom spektrumet DAMP/Asperger"

J-t synd eg att det sedan inte följdes upp
Men de ville nog ha mer "kött på benen"
Anser iafl att det finns det nu; 12 år senare.....

MsTibbs skrev:Tala inte så mycket om testerna, de funkar om de görs som de skall, utan att man vet hur man ska göra innan!

Hur menar du?
Utveckla....