Det verkar som om väldigt många här är mer eller mindre dystra för att de kanske inte kan få ett jobb.

Jag själv kan inte helt förstå det, då kan man ju istället ägna sig åt saker som man tycker om att göra.

Man MÅSTE inte upp halv sju varje vardag för att gå till jobbet.
Visst, man har kanske mindre pengar, men pengar är inte alllt i livet.

Det är inte bara folk med diagnos som ser sitt egna värde i att ha ett jobb eller inte, det är väldigt många som känner sig odugliga för att de inte har ett jobb.

Men istället för att lägga energi på att vara ledsen över att man inte har ett jobb kan man ju lägga energi på att acceptera sig själv.

Nu vill jag även skriva att detta är bara en tanke.
Jag har inget emot er som inte håller med mig eller så...
Men skriv gärna vad ni tycker.

Men, för helvete människa! Måste du starta en ny nästan exakt likadan tråd som du redan har så fort det dyker upp en tanke i din skalle??

När jag såg vad du skrivet började jag skratta....

Tycker det är lite komiskt att du lägger ner energi på att klaga om du nu tycker så illa om mitt inlägg.

Det är ju ditt val att svara på det, eller hur?

Dunderbar: äter du någon medecin som påverkar psyket?

Godmorgon. Du har just kommit på vad alla andra förmodligen har vetat om hela tiden. Om du tänker riktigt ordentligt ett par månader till så kanske du kommer på även svaret, som alla andra förmodligen också redan känner till.

Jag kan trösta dig med att min mor är ungefär likadan. Hon kan ibland ringa och jätteglatt berätta att hon har kommit på en jättebra lösning på något problem jag har, speciellt när det gäller möblering och liknande. Det är bara det att jag i stort sett alltid har kommit på samma idé själv flera år tidigare och konstaterat det inte fungerar.

Hehe.. det där känner jag igen!

Dunderbar skrev:När jag såg vad du skrivet började jag skratta....

Tycker det är lite komiskt att du lägger ner energi på att klaga om du nu tycker så illa om mitt inlägg.

Det är ju ditt val att svara på det, eller hur?

Självklart är det mitt val att svara på inlägget.
Däremot kan jag inte välja att slippa se att det dykt upp ännu en redundant tråd i listan över aktiva trådar och det är den nedskräpningen i forat som stör mig. Att du snackar en massa skit ignorerar jag ju för det mesta.

Kvasir, Tahlia
Jag med. Uppenbart såna gånger.
Å andra sidan kan jag iaktta hos bl.a. mig själv:
pollolletter som trillirillar nerener för käkällällartrappappappappen...
man inser saker man redan insåg - fast ändå inte, upptäcker man då.

Man kan lägga energin på att skaffa sig en sysselsättning/ett jobb. Dvs. lägga energin på att förbättra tillvaron och utveckla sig själv, istället för att bara accepeptera saker som de för tillfället är. Förändring är nästan alltid möjlig!

Dessutom tror jag att de flesta människor mår bra av att arbeta och vill genom arbete känna att de fyller en funktion och mening.

Dunderbar, i mångt och mycket har din livsglädje varit positiv för andra, men nu tycker jag att det börjar gå till överdrift.

Att inte kunna arbeta innebär fattigdom.
Att ständigt få höra att man är en parasit.
Utanförskap.
Hot om indragen pension/sjukpenning/socialbidrag etc.

Skräck och fattigdom helt enkelt. Jag kan lätt få jobb, jag har lätt att använda mig av ytlig charm och är talför när jag hypomanisk. Kopplar på anti-sociala verbala charmen bara. Jag skulle kunna fixa en anställning som påbörjas imorgondag om jag vill. Men jag kan inte behålla ett jobb eftersom jag saknar mental och fysisk ork. Jag är värdelös som arbetskraft.

Min dåliga ekonomi påverkar inte bara mig själv, utan människor i min närhet som skulle behöva pengar. Jag skulle vilja glädja min mamma genom att renovera hennes badrum. Glädja mig själv genom att alltid ha exotiska frukter hemma och köra en snygg bil. Shoppa som en galning och aldrig behöva oroa mig för att kondomerna är slut. För nej, inte ens knulla är gratis. Pengar är lycka för mig.
Mankind is just a whore always wanting more

Ja man skulle ju kunna försöka se ljust på tillvaron som förtidspensionär med den lägsta ersättningen. För mig är det lite svårt eftersom de negativa sakerna överväger.

1. Jag är känslig för hur jag tror folk upplever mig. Jag har jobbat en månad i mitt liv och det är lätt att se mig som en parasit. Hotet om att bli sedd som en oduglig parasit som inte kan styra upp något i mitt liv får mig att isolera mig helt från andra människor för att jag är rädd för vad de ska tycka om mig. Som bidragsberoende är du dessutom underförstått förnekad en hel del rättigheter som "vanliga" människor. Är du sjukskriven för en depression har du egentligen inte rätt att någonsin må bra. Du får inte bilda familj. Du ska vara evigt tacksam de slitande skattebetalarna. Det är fritt fram för alla människor med högre status att se ner på dig.

2. Hotet om indragen ersättning är lätt stressande. Jag är inte bra på att handskas med myndigheter. Politiker sitter och styr upp olika försäkringssystem hej vilt. ibland justeras ersättningar upp, ibland ner, ibland ska det vara hårdare tag för alla ibland för vissa. Vid hotet om indragen ersättning så måste jag mobilisera kraft jag i regel inte har till att kämpa för min överlevnad alternativt begå självmord eller försöka klara mig som hemlös ett tag. Jag är sparsam och sparar varje slant jag får över av mina nästan mindre än 8000kr i månaden inför denna stundande katastrof.

3. Hotet om total samhällskollaps. Jag är sjukskriven just för att jag har svårt att klara mig i det här samhället. Jag mår skitdåligt av att inte ha makt över mitt eget liv och otroligt mycket bättre när det känns som att jag faktiskt kan klara mig i den här världen och har rätt att existera. Bortsett från hotet från myndigheterna har vi hot om utebliven ersättning av andra anledningar än bara rent myndigheteri. Bidragsförsörjda människor är en stor utgiftspost för vårat välfärdssamhälle, vid en ekonomisk katastrof så kommer det behöva sparas in och det är inte så jävla svårt att se var det kommer att sparas in någonstans. De flesta människor som är sjukskrivna skulle klara sig på något sätt, just nu är jag inte en av dem och måste återigen handskas med det faktum att jag kommer dö en långsam svältdöd eller behöva ta livet av mig.

4. Brist på pengar. Jag vill ha mer pengar, när jag kan släppa lite av min dystra framtidssyn där jag bara ser kommande katastrofer så kan jag ibland glädja mig åt att köpa olika prylar, men det är nedslående att alltid ha ont om pengar. Det är nedslående att fundera på om man ska byta ut sin 5 år gamla mp3-spelare mot en ny eller om man bör spara pengarna för att ha råd att gå till tandläkaren.

5. Det jag är sjukskriven för är även problem som hindrar mig i alla jävla grejer jag någonsin gör. Det är kul att lyckas uträtta saker, det känns bra att vara duktig på grejer, det känns bra att bli uppskattad. Om jag ska acceptera den jag är så får jag även acceptera att jag aldrig ska kunna uträtta någonting någonsin. Alla intressanta böcker ska ligga olästa, alla warhammer-gubbar kommer ligga kvar i kartongen, alla filmer som verkar bra kommer förbli osedda osv. Jag vet att jag måste acceptera hur jag är men det finns helt klart gränser för vad jag kan acceptera.

Jag är inte deprimerad över att inte ha något jobb, däremot är det jobbigt med alla pikar folk kommer med. Skaffa jobb så blir allt bra, har du sökt nått? Massa sånt. Att tala om för kleti och pleti vilka diagnoser man har och att det är jäkligt lågpriorieterat i mitt liv med jobb just nu, då jag just kommit ut från psyket och har noll tidsuppfattning för tiden, det förväntas man hålla tyst om. Därsom jag ändå talar om det, för att slippa pikarna, ja då får man andra konstiga blickar och diverse följdfrågor som bara är "nyttiga" ur ett perspektiv; skvaller!

Tibbs är udda.
Först mobba Tibbs.
Tibbs drar sig undan grupper för att slippa mobbas.
Tibbs mobbas för att hon är en sån som drar sig undan.
Tibbs försöker då vara i grupp, fast hon inte vill egentligen.
Tibbs kallas efterhängsen och tönt.
Tibbs skaffar moderna populära kläder, för att bli accepterad.
Tibbs kallas härmapa.
Tibbs blir arg.
Tibbs mobbas för hon "har ju en så kort stubin".
Tibbs flyger på person.
Tibbs får skulden, för hon kan inte bevisa att de mobbat.
Tibbs är dålig i idrott och skäms för det.
Tibbs mår ännu sämre när alla skrattar, pekar, viskar.
Tibbs blir sist vald.
Tibbs mobbas för att hon blir sist vald.
Tibbs kläder och handduk och kängor är i duschen, dyngsura med spott på, så Tibbs inte har något ombyte efter idrotten.
Tibbs mobbas "för hon luktar äckligt".
Tibbs går till lärarna och ber dem hjälpa till, det gör de inte, Tibbs inbillar sig säkert bara..
Tibbs kallas skvallerbytta.
Tibbs skolkar idrotten och mobbas för det, lärarna säger att hon är en lat tjockis.
Tibbs får bra betyg jämt (utom idrott), så hon kallas glasögonorm och plugghäst.
Tibbs slutar plugga, då kallas Tibbs trögfattad och dum-i-huvvet istället.
Tibbs blir depp.
Psykolog säger att det inte är Tibbs fel, utan omgivningens fel.
Tibbs fortsätter vara depp, trots psykolog säger hon e frisk.
Tibbs klarar inte studier, för hon är så depp.
Folk säger Tibbs ska "rycka upp sig" och att "du som är så intelligent borde ju fixa detta lätt", som om Tibbs inte redan har försökt det.
Tibbs får inget jobb och deppar ihop på praktiken.
Alla säger att Tibbs bara inte letar jobb nog mycket, bara hon får jobb kommer hon att må bra igen.
Dom säger Tibbs bara inbillar sig.
Tibbs utreds för asperger/ADHD.
Du inbillar dig bara, säger Dom.
Tibbs får diagnos Asperger/ADHD.
Äh, skit i det, var normal istället, säger Dom.
Tibbs deppar, skaffar meds, självskadar, överdoserar, åker in på psyk.
Skaffa bara ett jobb istället så blir du glad säger Dom. (SIC?!?)

Om man skulle ta bort alla folk som är elaka i världen då skulle ju allt gå bra....finns verkligen problemen inom oss själva? jag börjar grubbla...

Och jag är också trött på att folk frågar om man sökt jobb, jag har nog sökt 80 jobb i mitt liv och fått komma på 2 arbetsintervjuer...man borde fan ta och bli porrstjärna istället, eget företag, filma och lägga ut det på nätet så desperata människor kan betala. Det är ialalfall en idé jag har.

Sen så har folk sagt att jag ljuger hela tiden men jag säger att jag är ärlig............hmmmm snacka om komplicerat detta. Jag är en utomjording!

Om folk säger att man ljuger hela tiden, men man själv tycker man är ärlig...det låter lite som en mytoman.

Det kan ju förklara en hel del...

Moderator:

Dunderbar skrev:Om folk säger att man ljuger hela tiden, men man själv tycker man är ärlig...det låter lite som en mytoman.

Det kan ju förklara en hel del...

Det är möjligt att du inte menar det som en insinuation, men det är MYCKET lätt att tolka det så! Var vänlig håll en trevlig attityd på forumet, och följ forumregeln som säger att du ska visa respekt för övriga forumbesökare!

weasley skrev:Moderator:

Dunderbar skrev:Om folk säger att man ljuger hela tiden, men man själv tycker man är ärlig...det låter lite som en mytoman.

Det kan ju förklara en hel del...

Det är möjligt att du inte menar det som en insinuation, men det är MYCKET lätt att tolka det så! Var vänlig håll en trevlig attityd på forumet, och följ forumregeln som säger att du ska visa respekt för övriga forumbesökare!

Du skojar!!!
Fan, läs då vad folk har skrivit om mig idag.
Vad fan ska jag då vara vänlig för?????
Ta bort mig från forumet, jag har bett om det innan, då sa titti att det inte gick.....

Dunderbar skrev:

weasley skrev:Moderator:

Dunderbar skrev:Om folk säger att man ljuger hela tiden, men man själv tycker man är ärlig...det låter lite som en mytoman.

Det kan ju förklara en hel del...

Det är möjligt att du inte menar det som en insinuation, men det är MYCKET lätt att tolka det så! Var vänlig håll en trevlig attityd på forumet, och följ forumregeln som säger att du ska visa respekt för övriga forumbesökare!

Du skojar!!!
Fan, läs då vad folk har skrivit om mig idag.
Vad fan ska jag då vara vänlig för?????
Ta bort mig från forumet, jag har bett om det innan, då sa titti att det inte gick.....

Nej, weasley skojar inte. Jag tolkade det också som att du insinuerade att
Mystiqa var mytoman. Om det inte var så (och med hänsyn till annan vrede som uppstått med anledning av dina inlägg) borde du fundera på hur du uttrycker dig. För det verkar inte vara så att det du skriver uppfattas på det sätt som du menade. Vilket uppenbarligen är ett problem. Åtminstone skapar det problem.

Kusligt. För att göra antikropps och Tibbs' historier till mina behöver jag bara ändra en och annan oväsentlig ifylldetalj. Båda mycket bättre än vad jag hade kunnat skriva. Det obegripliga svalg mellan vad man själv och "alla andra" uppfattar, som Mystiqa beskriver, är jag också väl bekant med.
Det får väl bli mitt vittnesmål om trådfrågan tillsvidare.

[edit]
Dunderbar
Är det så att det finns ett obegripligt svalg mellan vad du säger och vad alla andra hör, så är det väl fler än jag som har löpt det gatloppet också. Jag förmodar att det kan bli bättre, med lyhördhet, självövervinnelse, positivt tänkande och all den ödmjukhet som ens självförtroende tål (och litet till). Fast tid kan det ta. [Tog?Tar?] för mig iallafall. Så börja nu

Dunderbar skrev:Du skojar!!!
Fan, läs då vad folk har skrivit om mig idag.
Vad fan ska jag då vara vänlig för?????
Ta bort mig från forumet, jag har bett om det innan, då sa titti att det inte gick.....

Vad får du ut av att vara arg? Varför vill du inte vara glad istället? Varför väljer du att vara arg?

*ler och klappar Dunderbar på huvudet*

Dunderbar skrev:Ta bort mig från forumet, jag har bett om det innan, då sa titti att det inte gick.....

men vänta nu, om du verkligen menade allvar med att du ville bort från forumet, varför började du då posta igen?

Dunderbar skrev:
Du skojar!!!
Fan, läs då vad folk har skrivit om mig idag.
Vad fan ska jag då vara vänlig för?????
Ta bort mig från forumet, jag har bett om det innan, då sa titti att det inte gick.....

Där försvann hela den här "positiva-jag-är-så-lycklig"-jargongen.
Nej, det går inte att ta bort dig från forumet (efter vad jag förstått från admin och moderatorer). Däremot så kan du ju helt enkelt välja att inte logga in eller ens öppna sidan. För alla har ett val, inte sant?

Du har även ett val när du blir bemött på ett elakt vis. Hålla huvudet högt och inte sänka dig till samma låga nivå, eller direkt kasta dig ned på golvet och bli likadan själv.

Tror inte du ska kritisera våra val, när du inte tycks behärska det där med att välja själv.

Zombie skrev:Dunderbar
Är det så att det finns ett obegripligt svalg mellan vad du säger och vad alla andra hör, så är det väl fler än jag som har löpt det gatloppet också. Jag förmodar att det kan bli bättre, med lyhördhet, självövervinnelse, positivt tänkande och all den ödmjukhet som ens självförtroende tål (och litet till). Fast tid kan det ta. [Tog?Tar?] för mig iallafall. Så börja nu

... eller direkt efter den tid du behöver för att återhämta dig från den här dusten.

"Jag förmodar" var för svagt sagt. För min del har det blivit enormt mycket bättre. Förrädiskt som nattgammal is kommer det kanske alltid att kännas för mig att kommunicera med andra, men det är stor skillnad att få erfara att isen konstigt nog allt oftare håller när man väl vågar sig ut på den, och att slippa få mer skit än man ser riktiga skitstövlar få. Så småningom, som sagt - inte på en gång, kanske inte på länge.
Förutom hur mycket bättre jag har lärt känna mig själv genom att inte vara så styv i korken, vilket ger bättre funktion på en massa andra sätt också. Som att förstå andra, till exempel.