Jag undrar hur det fungerar att ändra på / ta bort en diagnos. Det måste väl hända då och då att folk blir feliagnosticerade...

Jag har diagnosen asperger sen några år tillbaka. Har aldrig känt mig helt hemma i det (har å andra sidan aldrig känt mig hemma i någonting någonsin).
Det ska ju vara så svårt att få både utredning och diagnos men för mig gick det hur lätt som helst - min kurator skickade mig, på min begäran, och sen var det igång. Egentligen ville jag utreda för adhd, men kuratorn trodde mer på asperger.
Utredaren var jättesnäll och följsam, inte alls sträng och misstrogen som vissa vittnar om. Det var hela tiden väldigt på gränsen, utredaren pratade tex om pdd nos, till sist satte vi asperger. Men när jag ser andra som har asperger (gick tex i en hjälpgrupp) känner jag bara att jag är så jävla normal.
Dessutom har jag tänkt mycket på det faktum att jag är ensambarn - är det inte därifrån mina drag kommer?

Nu vet jag ju att en utredning kostar mycket pengar och antagligen kostar det att "ta bort" den också, hur man nu gör... Diagnosen har iaf redan satt käppar i hjulet för mig när det kommer till körkort. Om den är mer stjälp än hjälp vill jag ju inte ha den...

Någon som har erfarenhet av omdiagnosticering?

Mvh
loco

Du behöver väl inte nämna att du har den diagnosen för någon? Inte ens läkare ser ju det, inte i mina journaler i alla fall.

Jag var också med i en hjälpgrupp och kände precis som du, tror jag är feldiagnosticerad. Funderar på om jag ska ta bort diagnosen också. Vad jag har hört så ska det inte kosta någonting. Problemet för mig är dock att FK har ju papper med mina diagnoser och hur ska det då gå sen när jag behöver sjukskriva mig igen om jag tagit bort diagnosen? Risken är väl att man inte blir trovärdig och inte får ersättning?

Gripandekylig skrev:Du behöver väl inte nämna att du har den diagnosen för någon? Inte ens läkare ser ju det, inte i mina journaler i alla fall.

Tror kanske jag måste nämna för Transportstyrelsen? Senaste läkaren jag pratade med (för att försöka få ett intyg jag kan visa för transportstyrelsen för att få sitta i ett förarsäte) trodde att jag kan bli anklagad för typ... eh, ljug, om jag inte berättar. De kan kolla upp sånt, tror jag?

Gripandekylig skrev:Du behöver väl inte nämna att du har den diagnosen för någon? Inte ens läkare ser ju det, inte i mina journaler i alla fall.

Om de har sammanhållen journalföring så ser de diagnoserna på alla mottagningar med samma journalsystem. Vill man inte att diagnoserna ska synas måste man göra en speciell spärr.

Jag har också gjort det - fast tvärtom. Dvs. för att få Asperger-diagnos. Jag hade ADHD-diagnos. Och det har jag ju fortfarande. Men nu har jag Asperger också.

I princip kan du be din lokala psykmottagning att utreda dig igen. Det var så jag gjorde. Jag vet att det inte är så lätt överallt, men det är i alla fall det första man kan prova.

locomotiv skrev:

Gripandekylig skrev:Du behöver väl inte nämna att du har den diagnosen för någon? Inte ens läkare ser ju det, inte i mina journaler i alla fall.

Tror kanske jag måste nämna för Transportstyrelsen? Senaste läkaren jag pratade med (för att försöka få ett intyg jag kan visa för transportstyrelsen för att få sitta i ett förarsäte) trodde att jag kan bli anklagad för typ... eh, ljug, om jag inte berättar. De kan kolla upp sånt, tror jag?

Det är möjligt att du "måste" svara ärligt på den frågan. Jag har körkort och AS men jag tog ju kortet fyra år innan diagnosticeringen så jag kunde ju inte svara att jag hade några funktionshinder. De på transportstyrelsen kan i vart fall inte kolla upp sådant.

Zima33 skrev:

Gripandekylig skrev:Du behöver väl inte nämna att du har den diagnosen för någon? Inte ens läkare ser ju det, inte i mina journaler i alla fall.

Om de har sammanhållen journalföring så ser de diagnoserna på alla mottagningar med samma journalsystem. Vill man inte att diagnoserna ska synas måste man göra en speciell spärr.

Jasså, för mig så sa psykologen att min diagnos endast kunde ses utav henne och utav min läkare som hade del av samma anteckningar som henne. Det är ju dock fullt möjligt att just mina utredare fick för sig att jag inte ville att det skulle komma med i några officiella anteckningar, av någon anledning (kanske signalerade jag det med mina ansiktsuttryck). Men jag förstår att ifall det finns omnämnt i journalen så kan man ju se det. Det måste variera mellan olika utredningsteam hur de väljer att göra det på. Jag tycker om att det är hemligt så att jag själv kan avgöra vem som får reda på det och så att jag kan vara den som initierar en eventuell särbehandling ifall det nu skulle förekomma.