Hej på er! Ny här och ambivalent inför att skapa nya trådar som kanske redan finns... Jag har dock sökt och inte hittat svar på just följande:

När man gör add/adhd-utredning, finns där då även screening för AS i testerna eller är det separata tester som det måste finnas misstanke om för att utföras?

Tacksam för svar eller tips på tråd,

mvh neuroLogiskt

ADHD-utredningen är kortare, så även om det skulle finnas skulle det ge mycket mindre underlag. Fråga din psykolog/läkare om du får göra hela utredningen om du tror att även AS kan finnas?

Tack för svar MsTibbs!

Jag är överremitterad till neuropsykiatrin och ska dit nästa vecka för medicinval för add'en. Känns alltid svårt dock att komma med egna teorier, speciellt AS, nåt nytt man "kommit på". Aldrig poppis att komma dragandes med "Allers-artiklar" och tro att man kommit på nåt vet du...

Jag tycker att man ska be få bli utredd för det man själv eller någon/några läkare misstänker att man har.

barracuber skrev:Jag tycker att man ska be få bli utredd för det man själv eller någon/några läkare misstänker att man har.

Hej barracuber!

Ja, precis, så borde det ju fungera i en logisk värld!

Jag har dock så svårt att prata irl och förklara hur jag tänker. Tungan växer i munnen och allt blir bara fel. Det är som att jag inte talar samma språk som andra för det blir alltid missförstånd. Skriver jag sammanfattningar om det jag vill ha sagt så får jag sneda blickar för det, ingen orkar liksom sätta sig in i ens eviga gnäll. För det är ju mig det är "fel på" när jag inte blivit bättre efter 10 år tycks de tänka...

Men nu ska jag som sagt till neuropsykiatrin och förhoppningsvis blir det bättre där än inom psykiatrin... (naivt tänkande?)

Nya läkaren är rumän eller nåt och även om jag inte är rasist på något sätt så känner jag mig orolig, för jag har svårt att koncentrera mig på vad folk säger i vanliga fall och ihop med folk med brytning blir det ännu värre! Det blir också svårare att själv uttrycka sig då språknyanserna man övat in helt plötsligt inte gäller. Till sist sitter man där med nån slags brytning själv för att få bättre kommunikation. I vanliga livet kan det bli lustiga situationer av sånt men när det handlar om att jag ska försöka förklara min usla medicintolerans samt igenkänningen i AS så känns det allt annat än lustigt...

Men vem vet, han (eller om det är en hon) kanske pratar bättre svenska än mig!

neuroLogiskt skrev:

barracuber skrev:Jag tycker att man ska be få bli utredd för det man själv eller någon/några läkare misstänker att man har.

Hej barracuber!

Ja, precis, så borde det ju fungera i en logisk värld!

Egentligen borde jag strukit "en själv" för man är ju bara lekman. Vem kan räkna med att man själv ska kunna bedöma vad man har?

Jag gjorde så att jag tog med en utskrift över DSM-V-kriterierna för AS där jag hade bockat för de punkter jag tyckte stämde på mig. Dessutom hade jag skrivit korta kommentarer här o där.

ADD tog jag själv inte upp utan det gissade dom att det kunde vara utifrån mina beskrivningar.

Egentligen tycker jag alla utredningar som standard borde täcka både Asperger och ADHD/ADD. Just därför att de så ofta förekommer tillsammans. Varför utredningarna inte alltid täcker upp båda två vet jag inte, kan dock tänka mig att det är pga kostnadsskäl och de långa kötiderna. Det borde ju dock bara bli dyrare på lång sikt att behöva göra två separata utredningar istället för en heltäckande. Kan jag tycka.

Om du misstänker båda, be att få bli utredd för båda och se vad de säger.

Välkommen hit!

Tragiskt att läsa hur illa behandlad du blivit inom sjukvården. Ge inte upp, för nu verkar du äntligen vara på rätt spår, eftersom du ska få komma till neuropsykiatrin.

Själv sökte jag utredning på egen begäran hos en privatläkare, specialist i neuropsykiatri. Jag misstänkte ADD o fick det bekräftat. Till min stora förvåning fick jag även veta att jag har AS. Den diagnosen stämde inte överens med vad jag visste om AS vid den tidpunkten. Trodde läkaren gjort ngt misstag vid bedömningen.

Det visade sig, att jag visste ingenting om AS, det var bara gamla fördomar o myter. Detta var för två år sedan. Sedan dess har jag läst på en hel del o dessutom träffat många med AS, o insett att läkaren hade rätt.

Jag har levt ett helt liv o inte vetat vad som varit fel. Efter diagnoserna vände allt o nu gläds jag över livet o mår mkt bättre.

Stå på dig! Skriv ner på ett papper alla frågor du har o ta med när du träffar läkaren. Verkar inte ett dugg konstigt, dessutom har vi dåligt minne o under stress kan man bli helt blockerad o glömma vad man skulle säga.

När det gäller medicin, så är det så individuellt. Finns ingen mirakelmedicin, så vitt jag vet.

En del med ADHD med hyperaktivitet kan bli hjälpta av centralstimulerande.

Jag har testat Concerta o Ritalin utan resultat. Sedan en tid tar jag Metamina. Den hjälper lite, är piggare men "dimman i huvet" finns kvar. När man har ADD kan det nog vara lite knepigare med medicin. Jag är underaktiv, trög o långsam.

Men man får pröva sig fram. Ha tålamod! En kunnig läkare vet också att inställning av exakt rätt dos är superviktig! En lite för hög dos kan göra, att man blir sämre istället.

En fördel är om man inte tar så många andra mediciner, under tiden läkaren "ställer in" den nya. Då blir det ju lättare att se, vad som är vad, så att säga.

Lycka till!

barracuber skrev:

neuroLogiskt skrev:

barracuber skrev:Jag tycker att man ska be få bli utredd för det man själv eller någon/några läkare misstänker att man har.

Hej barracuber!

Ja, precis, så borde det ju fungera i en logisk värld!

Egentligen borde jag strukit "en själv" för man är ju bara lekman. Vem kan räkna med att man själv ska kunna bedöma vad man har?

Varför skulle det vara omöjligt? Det går utmärkt att läsa sig till mer än vad många läkare vet. Sedan kanske man som lekman inte kan bedöma informationen rätt och det är ett allvarligt problem att inte alla ens vet om att de inte kan det — men vissa kan det likväl. Hur som helst finns det något som heter "egenremiss", och det är en viktig möjlighet.

Antagligen OT, har inte orkat plöja tråden än. Men så det blir sagt.

barracuber skrev:Egentligen tycker jag alla utredningar som standard borde täcka både Asperger och ADHD/ADD. Just därför att de så ofta förekommer tillsammans. Varför utredningarna inte alltid täcker upp båda två vet jag inte, kan dock tänka mig att det är pga kostnadsskäl och de långa kötiderna. Det borde ju dock bara bli dyrare på lång sikt att behöva göra två separata utredningar istället för en heltäckande. Kan jag tycka.

Jag håller helt med. Om man vill utredas för ADHD/ADD borde man automatiskt bli erbjuden att utredas även för AS. Det känns som att det är väldigt lätt att någon diagnos missas om man gör en utredning för bara det ena. Jag ska utredas främst för ADHD/ADD men efter lite eftertanke och insikter så kommer jag att be att även få utredas för AS. Jag hoppas att det inte blir något krångel, utan att jag får utredas för båda diagnoserna samtidigt.

Marabou skrev: Jag håller helt med. Om man vill utredas för ADHD/ADD borde man automatiskt bli erbjuden att utredas även för AS. Det känns som att det är väldigt lätt att någon diagnos missas om man gör en utredning för bara det ena.

Skönt att höra att det finns fler i samma tankegångar just nu Marabou! När ska du utredas? Har inte du heller vetat vad AS är tidigare? Ska du bara säga rakt av att du känner igen dig i AS och vill bli utredd för det med? Jag är rädd att de ska tycka att jag letar fel och har "läst mig till" en massa symptom...

Zombie skrev: Det går utmärkt att läsa sig till mer än vad många läkare vet. Sedan kanske man som lekman inte kan bedöma informationen rätt och det är ett allvarligt problem att inte alla ens vet om att de inte kan det — men vissa kan det likväl. Hur som helst finns det något som heter "egenremiss", och det är en viktig möjlighet.

Tack Zombie! Du har så rätt!

Festina lente skrev:Det visade sig, att jag visste ingenting om AS, det var bara gamla fördomar o myter. Detta var för två år sedan. Sedan dess har jag läst på en hel del o dessutom träffat många med AS, o insett att läkaren hade rätt.

Jag har levt ett helt liv o inte vetat vad som varit fel. Efter diagnoserna vände allt o nu gläds jag över livet o mår mkt bättre.

Tack Festina lente för omtanken och tänkvärda rader! Många vettiga tankar som jag ska ta med mig. Skönt också att läsa om att man kan ha AS utan att varit medveten om vad AS är... Känns nästan som en uppenbarelse...men det kanske jag inte ska säga till doktorn, hehe...

barracuber skrev:Jag gjorde så att jag tog med en utskrift över DSM-V-kriterierna för AS där jag hade bockat för de punkter jag tyckte stämde på mig. Dessutom hade jag skrivit korta kommentarer här o där.

barracuber skrev:Egentligen tycker jag alla utredningar som standard borde täcka både Asperger och ADHD/ADD. Just därför att de så ofta förekommer tillsammans. Varför utredningarna inte alltid täcker upp båda två vet jag inte, kan dock tänka mig att det är pga kostnadsskäl och de långa kötiderna. Det borde ju dock bara bli dyrare på lång sikt att behöva göra två separata utredningar istället för en heltäckande. Kan jag tycka.

Om du misstänker båda, be att få bli utredd för båda och se vad de säger.

Tack barracuber, så rätt du har, så ska jag göra!

Jag har gått och klurat i smyg på det här i en månad nu sen första "uppenbarelsen" och inte pratat med någon om det irl. Visade nyss min man (som heller inte visste vad AS är) lite smått och han verkar känna igen mig i det här. Han ska få läsa mer och så ska han följa med till nya doktorn har vi bestämt, då kanske det kan bli en bra diskussion om han också tycker att det stämmer in på mig.

Kanske är det pga AS som jag aldrig fattar vad han menar när vi pratar...det blir alltid missförstånd som jag tänkt beror på manligt & kvinnligt, ändlösa diskussioner där jag är språkpolis och tycker han är helt ologisk, oftast pratar vi om helt olika saker...jag tolkar honom på ett helt annat sätt än vad han menar tydligen...

neuroLogiskt skrev:

Marabou skrev: Jag håller helt med. Om man vill utredas för ADHD/ADD borde man automatiskt bli erbjuden att utredas även för AS. Det känns som att det är väldigt lätt att någon diagnos missas om man gör en utredning för bara det ena.

Skönt att höra att det finns fler i samma tankegångar just nu Marabou! När ska du utredas? Har inte du heller vetat vad AS är tidigare? Ska du bara säga rakt av att du känner igen dig i AS och vill bli utredd för det med? Jag är rädd att de ska tycka att jag letar fel och har "läst mig till" en massa symptom...

Jag har fått remiss till en privat utredning som landstinget ska bekosta. Senast i slutet av månaden bör jag få ett brev med alla tiderna för utredningen.

Jo, jag känner till AS ganska väl (tror jag) men mina tankegångar har lutat mer åt ADD eftersom jag inte tycker att jag har några direkta problem med socialt samspel. Däremot får jag social fobi i vissa situtioner och när jag var yngre var vissa sociala situationer svårt handikappande för mig. Sen har jag också haft specialintressen, udda rörelser osv och det är ju ganska typiskt AS. Sen mina primära problem som trötthet, dålig motorik, svårt att veta i vilken ordning jag ska göra saker osv, det stämmer ju in på både ADD och AS så jag vill bli utredd för båda för säkerhets skull. Det känns väldigt viktigt att få rätt diagnos/er nu så att jag kan få rätt hjälp!

Jag kommer nog bara att säga "jag vill kolla upp om jag har AS också för jag känner igen mig i vissa saker där, inte minst från när jag var liten" eller något sånt. Det bör nog inte vara några problem att få bli utredd för både ADD och AS.

Har du fått vänta länge Marabou?

Det är väl ganska unikt att få remiss till privat utredning? Blir nyfiken på din historia och vore glad om du vill dela med dig...

Jag känner igen det du skriver om barndomen, samma för mig men jag har nog inte haft märkliga rörelser. Dom flesta ser mig nog som väldigt social, men ingen ser bakom masken och ingen ser mig när jag är "off duty"...usch så många lögner genom åren när man inte orkat med teatern och bara velat fly och dragit till med allt möjligt bara för att slippa vara med, nu är det inget kvar av mig känns det som...

Undrar över skillnaden med social fobi...för mig handlar det inte om att inte våga träffa folk men oftast så intresserar det mig inte och framförallt så orkar jag inte för jag blir helt slut av det...