Jag tyckte den var rätt rolig. Snopet att den slutade så man inte fick se hur det gick.

Visst var Simon överdriven och schablonaktig, men det var ju även de andra också. Samt att hela filmen gav intrycket att spela på just överdrifter.

Jag såg programmet i går kväll och tyckte att det var lite överdrivet eftersom Simon var så väldig rutinbunden men den var samtidigt roligt också. Synd att Sams sambo fick nog av honom och lämnade både Sam och Simon i sticket. Även om Simon försökte locka tillbaka henne till Sam men hon vägrade komma tillbaka så därför ville Simon hjälpa Sam att hitta en ny flickvän som det hände tokiga saker under programmets gång.

mvh Noli

Jag gillar inte heller när främmande människor rör i mig. Det var nog det enda jag kände igen mig i.

Furienna skrev:De som tror att det bara är ett enda lidande att ha Aspergers fattar ingenting!

Är det någon som har sagt att AS är ett enda lidande?

Beskrivningen av denna kortfilm var att "Simon 18 år, lider av Aspergers syndrom."

"Lider av" behöver inte betyda något extremt negativt som att man har en svår sjukdom med outhärdliga smärtor. Att lida av kan lika gärna betyda "att vara tvungen att bära följderna av". Och visst blir det följder av AS, både positiva och negativa.(...eller "annorlunda" om man nu ska vara AS-korrekt och inte lägga in värderingar på plus och minuskontot . )

Furienna skrev:AS är en del av min personlighet, och utan den är jag inte jag. Jag kanske har vissa problem ibland, men jag skulle aldrig vilja bli normal bara för att få slippa dem, utan jag vill vara den jag är.

Det är väl ingen som påstått något annat. Du läser in väldigt MYCKET i begreppet "Lider av".

Tack för svt-länken Pemer. Ska kolla filmen ikväll då ungarna sover. Tack!

Truly,

Jag läste en PK-broschyr i går. Tydligen får man inte säga blind, det är kränkande, man ska säga svårt synskadad. Jag fattar inte varför blind skulle vara kränkande? Blindstyre? Man säger ju CP-barn och DAMP-unge, utan att CP och DAMP är kränkande... massa mer exempel, men tyvärr fanns bara en så jag lät den ligga.

MsTibbs skrev:Truly,

Jag läste en PK-broschyr i går. Tydligen får man inte säga blind, det är kränkande, man ska säga svårt synskadad.

Jo, PK-begreppet finns ju överallt.

MsTibbs skrev:Jag fattar inte varför blind skulle vara kränkande? Blindstyre? Man säger ju CP-barn och DAMP-unge, utan att CP och DAMP är kränkande... massa mer exempel, men tyvärr fanns bara en så jag lät den ligga.

Och jag förstår inte varför det är så kränkande att skriva att "Simon 18 år, lider av Aspergers syndrom".

Det kan ju hända att det där stapeluttrycket "lider av" blir droppen för en bokstavstenderande aspergare som dessutom har fåtts att lida en del i onödan genom respektlös behandling.

Få se om jag kan se reprisen...

Jo, det förstår jag Zombie. Men det är ju inget som bara gäller aspergare. Det finns ju mängder med syndrom, sjukdomar, tillstånd osv som människor har eller lider av.

Jag lider av Diabetes typ 1. När folk skriver att "hon lider av diabetes" så syftar de på att jag har diabetes.
I mitt fall så lider jag av både Diabetes och Aspergers syndrom.
Men jag har mest problem av min AS, just nu i varje fall.

"...lider av X" är ju ett språkligt uttryck som bara kan användas om det används allmänt. Om alltså Simon lider av Asperger syndrom så gör jag det också, så funkar språket. Och lida av något medfött kan man bara göra ifall det medfödda är en defekt. Och jag lider fan inte av nån jävla defekt, det var den grövsta jävla förolämpning...

Ni fattar nog ungefär. Truly, vi har ju aldrig slutfört diskussionen om begreppet defekt men jag har väl ändå fått fram ungefär på vad sett som meningen "Simon lider av AS" är en dödlig, verkligen dödlig förolämping mot mig.
...

Filmen stängde f.ö. min mor av efter en stund. Hon kände inte igen någonting och visst, att som Simon exempelvis tycka om endast runda saker ligger väl närmre skolbokens autism än vad det ligger nära mig, tror jag.

Jag tycker Simon stämde in i arketypen. Han har den variant av Aspergers där man är tillräckligt fyrkantigt tänkande för att inte må dåligt av sin AS längre perioder.

Schemahjulet ger ju en touch av förståndshandikapp. Man framstår som mindre dum i huvudet om man har sina rutiner i huvudet så att säga.

Jonsch:

Nej, jag förstår verkligen inte. Jag förstår inte hur det kan vara en dödlig förolämpning för dig att läsa att Simon lider av AS. Även om vi bryter ned det i minsta partikel så förstår jag inte. Jag kommer förmodligen aldrig göra det. Kanske beror det på min AS? Jag tolkar inte "lida av" som en förolämpning och har ytterst svårt att sätta mig in i hur du kan göra det.

Jag kan acceptera att du har andra åsikter och känslor inför det här. Men jag förstår dem inte, tyvärr.

Påståendet att jag lider implicerar att jag har en defekt. Och i så fall har jag inte rätt till full frihet i samhället. När det verkligen gäller enskildas och samhällets överlevnad och framtid så kan man då inte ta lika stor hänsyn till min syn på saker som på en genomsnittspersons syn på saker. Inte om jag har en defekt, åtminstone inte om defekten sitter i mitt tänkande.

Tyvärr är folk också konsekventa i just detta fall; om Simon anses "lida av AS" och jag "har AS" så tas jag inte på fullt allvar. Såvitt jag inte skaffar mig en riktigt rejäl mängd makt.

Så påstår jag åtminstone att det ligger till. Men jag påstår det tills jag får en annan uppfattning och det torde dröja. Eller är folk faktiskt bättre människor och/eller ännu mindre konsekventa än jag tror?

Truly skrev:Jag tolkar inte "lida av" som en förolämpning och har ytterst svårt att sätta mig in i hur du kan göra det.

"Truly lider av att vara kvinna."

Då har man tillskrivit dig ett (negativt) synsätt utan att veta om du har det.
(En del aspergare ser inte asperger mer negativt än att vara kvinna/man.)

Så att ha Aspergers är som att vara homosexuell då ungefär?

TORatANDET skrev:

Truly skrev:Jag tolkar inte "lida av" som en förolämpning och har ytterst svårt att sätta mig in i hur du kan göra det.

"Truly lider av att vara kvinna."

Då har man tillskrivit dig ett (negativt) synsätt utan att veta om du har det.
(En del aspergare ser inte asperger mer negativt än att vara kvinna/man.)

Fast om du skriver Truly, då pekar du ju på MIG och ingen annan. Då är det JAG som ska ta åt mig. Men skriver man att "Simon lider av att vara man", varför ska då någon annan ta åt sig än just Simon?

sugrövmanövern skrev:Så att ha Aspergers är som att vara homosexuell då ungefär?

"H*n lider av homosexualitet" är väl inte riktigt vad man brukar säga, eller?

jonsch skrev:Påståendet att jag lider implicerar att jag har en defekt. Och i så fall har jag inte rätt till full frihet i samhället. När det verkligen gäller enskildas och samhällets överlevnad och framtid så kan man då inte ta lika stor hänsyn till min syn på saker som på en genomsnittspersons syn på saker. Inte om jag har en defekt, åtminstone inte om defekten sitter i mitt tänkande.

Tyvärr är folk också konsekventa i just detta fall; om Simon anses "lida av AS" och jag "har AS" så tas jag inte på fullt allvar. Såvitt jag inte skaffar mig en riktigt rejäl mängd makt.

Så påstår jag åtminstone att det ligger till. Men jag påstår det tills jag får en annan uppfattning och det torde dröja. Eller är folk faktiskt bättre människor och/eller ännu mindre konsekventa än jag tror?

Jag önskar verkligen att jag förstod dig jonsch, men det gör jag ju inte. Kanske är det för att jag inte lägger in ordet defekt i betydelsen?

Jag har Aspergers, jag har Vitiligo, jag har Diabetes och jag har en mängd andra diagnoser. Jag anser att jag fungerar med alla dessa diagnoser, men jag anser mig också ha problem pga. alla diagnoser.

Sen om andra anser mig vara defekt, lida av eller vad man nu än må kalla det så bryr jag mig inte det minsta om det. Resten av världen får gärna se mig som en mupp eller som vad de vill, det påverkar mig inte alls.

Det kanske är däri det ligger? Du har fortfarande en vilja att bli förstådd ute i samhället. Du vill interagera med andra människor? Det har jag inget större behov av. Jag vill vara ensam. Det kanske är därför jag inte ser ord och formuleringar som negativa?

Jag vet inte, bara en fundering...

Truly skrev:Fast om du skriver Truly, då pekar du ju på MIG och ingen annan. Då är det JAG som ska ta åt mig. Men skriver man att "Simon lider av att vara man", varför ska då någon annan ta åt sig än just Simon?

Därför att du nog aldrig har sagt att du lider av att vara kvinna; det är inte därför någon uttrycker sig så utan därför att den allmänt uttrycker någons kön som "han är man" respektive "hon lider av att vara kvinna". Säger någon så om dig så säger den (åtminstone såvitt de flesta andra svenskspråkiga förstår) också så om alla kvinnor. Man menar alltså då att kvinnlighet är en defekt, rent allmänt.

Såvitt man inte har ett ganska avvikande sätt att utrycka sig. Men det hade nog inte den som beskrev filmen för hela svenska folket...

Truly skrev:Det kanske är däri det ligger? Du har fortfarande en vilja att bli förstådd ute i samhället. Du vill interagera med andra människor? Det har jag inget större behov av. Jag vill vara ensam. Det kanske är därför jag inte ser ord och formuleringar som negativa?

Jag vet inte, bara en fundering...

Det skulle ju verkligen vara en logisk förklaring. Vi kanske blir mer säkra på den vad det ... lider.

lider... haha...

jonsch skrev:

Truly skrev:Fast om du skriver Truly, då pekar du ju på MIG och ingen annan. Då är det JAG som ska ta åt mig. Men skriver man att "Simon lider av att vara man", varför ska då någon annan ta åt sig än just Simon?

Därför att du nog aldrig har sagt att du lider av att vara kvinna; det är inte därför någon uttrycker sig så utan därför att den allmänt uttrycker någons kön som "han är man" respektive "hon lider av att vara kvinna". Säger någon så om dig så säger den (åtminstone såvitt de flesta andra svenskspråkiga förstår) också så om alla kvinnor. Man menar alltså då att kvinnlighet är en defekt, rent allmänt.

Såvitt man inte har ett ganska avvikande sätt att utrycka sig. Men det hade nog inte den som beskrev filmen för hela svenska folket...

Fast jag lider ju av att vara kvinna. Jag har en jävla pms, jag har en jävla smärtsam menstruationsvärk, jag fixar inte p-piller och måste hela tiden kolla när jag har ägglossning för att inte bli gravid... osv, osv, osv... Så om någon skulle säga att jag lider av att vara kvinna så vore det en riktig iaktagelse.

Nä, så tolkar INTE jag det. Skriver någon att Truly lider av att vara kvinna då är det Truly, och ingen annan, som lider av att vara kvinna.

Skriver någon att Simon lider av AS så är det Simon - och ingen annan - som lider av AS.

Det är kanske bara är JAG som tolkar det så menar du? Och att resten av samhället tolkar det som att "alla" kvinnor (och inte bara Truly) lider av att vara kvinnor?
Det är ju i såna fall MYCKET mystiskt då det faktiskt står Truly och inte alla. Men, men...det kan säkert stämma?!

Som jag förstår det rent språkliga så är lida av ett verbuttryck som har bleknat i innebörd när det används med sjukdomstillstånd, handikapp och liknande tillstånd som bestämning. Visserligen förutsätts de tillstånden schablonmässigt innebära lidande - det är ju därur uttryckssättet har uppstått - men just den sidan av saken brukar ha sjunkit såpass långt ner i folkmedvetandet att det inte nödvändigtvis är det man tänker på när man hör ett sådant uttryck. Därmed har de också blivit generella och pekar inte särskilt ut just den person man talar om.

Används lida av med någon annan bestämning - som i lida av att vara kvinna - har det inte bleknat i innebörd och uppfattas därmed också som pekande ut den eller dem man talar om.

Sedan kan man fortfarande bruka uttrycket också på det senare sättet i en betydelse som kan uppfattas som den förstnämnda ovan. Ofta framgår väl innebörden då av sammanhanget eller ytterligare bestämningar, som i Han led svårt av sin cancer, men där finns väl då också ett utrymme för aspig osäkerhet, missuppfattningar eller avvikande personlig språkkänsla.

*********************

Om aspergeraspekten av saken kan jag väl bara säga att det är det gamla vanliga ställningskriget mellan dem som inte [tycker de] lider mer av sin AS än vad omgivningen åsamkar dem och dem som [tycker de] skulle ha lidit av den oavsett omgivning. Själv konstaterar jag att det uppenbarligen finns aspergare av båda sorterna och säkert hela kontinuet däremellan, och med åtföljande olika - legitima - behov och prioriteringar, så det borde kunna åstadkommas något konstruktivare än ett sådant här ställningskrig.

Och att jag själv finns en bit ut på "skulle nog ha lidit oavsett omgivning". För den skull vill jag naturligtvis inte få någon fördomsschablon lagd över mig som straffar ut mig obesedd eller oförstådd som en andra klassens människa eller fattnings- och tankevarelse. Inte mer än de flesta andra av oss, skulle jag tro.