Fakta från boken Ambassaden i Paradiset. Sveriges unika relation till Nordkorea av Lovisa Lamm (2012).

Sverige var det första västerländska land som inrättade en ambassad i Pyongyang i Demokratiska Republiken Korea (det officiella namnet).

Regeringen hade stora planer. De skulle vara representerade såväl i Nord- och Sydkorea som i stilleståndszonen. Sverige var medlem i Neutral Nations Supervisionary Commission (NNSC) sedan 1953. NNSC ska se till att stilleståndsavtalet hålls. Man tror att Sverige ska kunna hjälpa till att få till ett fredsavtal. Men i stället så slutade Nordkorea att delta i fredssamtalen. Men de trogna svenskarna är fortfarande kvar.

Både de svenska företagen och nordkoreanerna tryckte på om en ambassad. 1973 hade Sverige som första västerländska stat erkänt Nordkorea. Det fanns pengar att tjäna, eftersom Nordkorea har visat intresse för att handla med Sverige. Och det är ju säkert, i motsats till privata företag kan inte ett land gå i konkurs. Det trillar in order till Atlas Copco, Asea, Kockums, Volvo m fl. Exportrådet anordnar en stor utställning i Pyongyang. Exportkreditnämnden ger garantier. Dvs om Nordkorea inte skulle betala företagen gör EKN (skattebetalarna) det.

Hösten 1974 diskuterar EKN tecken på problem för Nordkorea att betala. Östtyska företag har inte fått betalt. "Vi kan ju inte bara fortsätta [med att ställa ut garantier]", sägs det. Men det skulle väl se konstigt ut om vi blev mer restriktiva samtidigt som utställningen går av stapeln. Och Nordkorea är ju en stor potentiell marknad. Ingen broms slår till.

Är politiker i Sverige speciellt godtrogna och mesiga, frågar jag mig.

På mässan i Pyongyang var det ingen som frågade om priser. Däremot många andra frågor "vad är det för material i däcken och i skopan". En dag fick företagsrepresentanterna från Atlas Copco, Kockums, Volvo etc inte åka till mässan, de var fångar på hotellet. Som orsak anges att några regeringsmedlemmar ska besöka mässan. Nästa dag upptäcker de att maskinerna skruvats isär och satts ihop fel. Industrispionage! Protesterar svenskarna? Inte då. Man hoppades på kontrakt. Men det blev inga. Nordkoreanerna köpte Volvos utställningsmaskiner till fördelaktigt pris, men mer blev det inte.

Nordkorea betalade inte sina skulder. Det visade sig att Österrike och Japan hade samma problem. Det var dock lättare för dem att få betalt än för Sverige. Sverige visade större förståelse för Nordkoreas problem. Kort sagt, svenskarna var mesigare.

Njaa, i det här fallet är Sverige ett klokare land. Det är bra att ha kontakt med alla sorters diktaturer i alla tider. Dels för att man skall lära sig hur det ser ut, dels för att man skall kolla möjliga vägar att påverka. Dels för att man skall förmedla tankar till andra demokratier. Det är mkt viktigt att alla sorters diktaturer har någon demokrati som förmedlande länk. Mest till demokratiska stormakter och närliggande demokratier.

Sen är det bra för en del vanligt folk att Sverige finns i deras diktaturhelvete.

Frimodig

P3 gjorde en bra dokumentär för ett par år sedan om handeln med Nordkorea, jag antar att den fortfarande finns kvar någonstans på hemsidan. Tydligen ramlar det fortfarande in avbetalningar på de där skulderna ibland, så till slut kanske de har betalt.

Frimodig skrev:Njaa, i det här fallet är Sverige ett klokare land. Det är bra att ha kontakt med alla sorters diktaturer i alla tider. Dels för att man skall lära sig hur det ser ut, dels för att man skall kolla möjliga vägar att påverka. Dels för att man skall förmedla tankar till andra demokratier. Det är mkt viktigt att alla sorters diktaturer har någon demokrati som förmedlande länk. Mest till demokratiska stormakter och närliggande demokratier.

Sen är det bra för en del vanligt folk att Sverige finns i deras diktaturhelvete.

Frimodig

Men att vara så frikostig med krediter tycker jag är onödigt. Dessutom kunde Sverige knappast påverka Nordkorea alls, och inte göra någon fredsinsats heller.

Pengar fanns ibland. T ex besökte nordkoreaner Aftonbladet (som de trodde stod nära svenska regeringen) för att publicera en intervju med Den store ledaren Kim Il Sung.

"Intervjun bestod av belevade korta frågor och långa, kategoriska svar. --- Tidningen hade inte utrymme för den typen av enorma textmassor."

De fick in den som annons, som skulle publiceras i tre helsidesannonser under tre dagar. De betalade med kontanter. Det blev alltså 3 x 10.000 kr. Under några år köpte Nordkorea annonsplats i de största svenska dagstidningarna för hundratals kronor. Så gjorde man även utomlands. Detta slösade regimen pengar på medan folket fick slita hårt och leva i fattigdom. Men hemma i Nordkorea skrev man att Kim Il Sung hyllades med helsidor i utlandet, även i det fjärran Sverige.

I tidningen Lektyr nr 50, år 1985, berättar eskorten "Mona" om när hon och hennes kollega "Cilla" blev kontaktade av två män med diplomatpass från "ett Östland". De behövde "sällskapsdamer" för att underhålla kunder. Resa, uppehälle och 3.000 kr varje kväll. Det står inte rent ut att det gäller Nordkorea men framgår ändå klart. "Vilka palats! Vi hade privat betjänt och egen svit. Och på väggen hängde ett porträtt av 'Den store ledaren'.

Varje kväll var det fest, det bjöds på amerikansk whiskey, franska viner och champagne. --- 'Det fanns vakter överallt. En gång tog jag fram kameran på en fest. Efter två sekunder stod det en vakt framför mig och slet kameran ur mina händer'."

Ja, pengar finns alltid för verkligt viktiga saker.

En lördagskväll i augusti 1985 kommer Sveriges dåvarande chargé d'affaires i Pyongyang till ambassaden för att hämta svenska tidningar och finner två nakna flickor i ambassadens pool i trädgården. "Syriens, Pakistans och Irans ambassader hade alla fri sikt rakt ner i poolen. Det gällde att hantera situationen snabbt och diskret.
---
'Man badar inte naken i Pyongyang.'
Tjejerna låg lugnt kvar i poolen och svarade lite retsamt: 'Det kan man göra var man vill i Sverige och det är ju svenskt territorium här'."

Diplomaten sa att de måste klä på sig baddräkter eller genast gå därifrån. Då lovade de att klä på sig och han gick till sin bostad alldeles bredvid ambassaden. Han satte sig i trädgården för att läsa tidningen. Men så märkte han att vakterna, som brukade bytas var tredje timme, nu tycktes bytas var femte minut. Han gick tillbaka och upptäckte att tjejerna bara satt på sig minimala trosor och inget på överkroppen.

Livet bland diplomaterna i Pyongyang var enformigt. Snart spred sig historien och den svenska chargé d'affaires fick många frågor och pikar och fick ursäkta sig ifall någon blivit besvärad.

Han skrev en rapport hem till UD om episoden. Detta intygas av ambassadören i Peking (sido-ackrediterad i Pyongyang). Men journalisten hittar inget i UD:s arkiv. Utrensat. Rena Nordkoreafasonerna.

Huggorm skrev:P3 gjorde en bra dokumentär för ett par år sedan om handeln med Nordkorea, jag antar att den fortfarande finns kvar någonstans på hemsidan. Tydligen ramlar det fortfarande in avbetalningar på de där skulderna ibland, så till slut kanske de har betalt.

Enligt boken Ambassaden i Paradiset, så var det år 1989 som Nordkorea sista gången betalade någonting. Skulden bara växer och växer.

SvD skrev:Sedan boken ”Ambassaden i Paradiset” publicerades i fjol har skuldberget för obetald svensk export till Nordkorea ökat med långt över 50 miljoner kronor. I svenska statens räkenskaper finns nämligen en räntekostnad från det yviga 1970-talet som bara fortsätter och fortsätter. År efter år stiger Nordkoreas skuld till Sverige med tiotals miljoner kronor. När författaren och journalisten Lovisa Lamm Nordenskiöld upptäckte Sveriges enorma fordringar på Nordkorea blev hon så förbluffad att hon började nysta i affärerna.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/va ... 393914.svd

Även Erik Zachrison, då bara 30 år och Exportrådets projektledare för industriutställningen, minns att många kände entusiasm inför möjligheterna i Nordkorea.

– Men väl på plats blev jag lite bekymrad, för inledningsvis fick Sverige tillträde till bara halva det mässområde som vi hade hyrt. En av paviljongerna användes fortfarande för förvaring av Kim Il Sung-statyer. Det var uppenbarligen ett nästan heligt material som man inte vågade flytta i tid.

Sveriges jättesatsning i Pyongyang våren 1975 genomfördes enligt planerna, men blev en kommersiell katastrof. Nordkorea lade inte en enda ny order.
---
Att landet inte betalade räkningar stod klart omedelbart efter industriutställningen. Erik Zachrison minns att han inte kunde åka hem, eftersom Nordkorea inte ens betalade för maskinerna som skulle bli kvar efter utställningen. Successivt vände sig allt fler av de svenska exportföretagen till Exportkreditnämnden – och fick betalt av svenska skattebetalare. Sveriges fordran på Nordkorea summeras än i dag med löpande ränta, senast 1 januari i år till hela 2 662 miljoner kronor, en exportskuld större än för något annat land.

Ackja, de godtrogna svenskarna. EKN borde dragit i bromsen på ett tidigt stadium. Men när politiska ambitioner blandas med ekonomiska realiteter så brukar politiken vinna.

Alien skrev:

Frimodig skrev:Njaa, i det här fallet är Sverige ett klokare land. Det är bra att ha kontakt med alla sorters diktaturer i alla tider. Dels för att man skall lära sig hur det ser ut, dels för att man skall kolla möjliga vägar att påverka. Dels för att man skall förmedla tankar till andra demokratier. Det är mkt viktigt att alla sorters diktaturer har någon demokrati som förmedlande länk. Mest till demokratiska stormakter och närliggande demokratier.

Sen är det bra för en del vanligt folk att Sverige finns i deras diktaturhelvete.

Frimodig

Men att vara så frikostig med krediter tycker jag är onödigt. Dessutom kunde Sverige knappast påverka Nordkorea alls, och inte göra någon fredsinsats heller.

Pengar fanns ibland. T ex besökte nordkoreaner Aftonbladet (som de trodde stod nära svenska regeringen) för att publicera en intervju med Den store ledaren Kim Il Sung.

"Intervjun bestod av belevade kora frågor och långa, kategoriska svar. --- Tidningen hade inte utrymme för den typen av enorma textmassor. "

De fick in den sm annons, som skulle publiceras i tre helsidesannonser under tre dagar. De betalade med kontanter. Det blev alltså 3 x 10.000 kr. Under några år köpte Nordkorea annonsplats i de största svenska dagstidningarna för hundratals kronor. Så gjorde man även utomlands. Detta slösade regimen pengar på medan folket fick slita hårt och leva i fattigdom. Men hemma i Nordkorea skrev man att Kim Il Sung hyllades med helsidor i utlandet, även i det fjärran Sverige.

I tidningen Lektyr nr 50, år 1985, berättar eskorten "Mona" om när hon och hennes kollega "Cilla" blev kontaktade av två män med diplomatpass från "ett Östland". De behövde "sällskapsdamer" för att underhålla kunder. Resa, uppehälle och 3.000 kr varje kväll. Det står inte rent ut att det gäller Nordkorea men framgår ändå klart. "Vilka palats! Vid hade privat betjänt och egen svit. Och på väggen hängde ett porträtt av 'Den store ledaren'.

Varje kväll var det fest, det bjöds på amerikansk whiskey, franska viner och champagne. --- 'Det fanns vakter överallt. En gång tog jag fram kameran på en fest. Efter två sekunder stod det en vakt framför mig och slet kameran ur mina händer'."

Ja, pengar finns alltid för verkligt viktiga saker.

En lördagskväll i augusti 1985 kommer Sveriges dåvarande chargé d'affaires i Pyongyang till ambassaden för att hämta svenska tidningar och finner två nakna flickor i ambassadens pool i trädgården. "Syriens, Pakistans och Irans ambassader hade alla fri sikt rakt ner i poolen. Det gällde att hantera situationen snabbt och diskret.
---
'Man badar inte naken i Pyongyang.'
Tjejerna låg lugnt kvar i poolen och svarade lite retsamt: 'Det kan man göra var man vill i Sverige och det är ju svenskt territorium här'."

Diplomaten sa att de måste klä på sig baddräkter eller genast gå därifrån. Då lovade de att klä på sig och han gick till sin bostad alldeles bredvid ambassaden. Han satte sig i trädgården för att läsa tidningen. Men så märkte han att vakterna, som brukade bytas var tredje timme, nu tycktes bytas var femte minut. Han gick tillbaka och upptäckte att tjejerna bara satt på sig minimala trosor och inget på överkroppen.

Livet bland diplomaterna i Pyongyang var enformigt. Snart spred sig historien och den svenska chargé d'affaires fick många frågor och pikar och fick ursäkta sig ifall någon blivit besvärad.

Han skrev en rapport hem till UD om episoden. Detta intygas av ambassadören i Peking (sido-ackrediterad i Pyongyang). Men journalisten hittar inget i UD:s arkiv. Utrensat. Rena Nordkoreafasonerna.

Du förstår inte poängen. Man skall ha en arm inuti diktaturerna. Inuti.

Det handlar inte om vad som jysst på kort sikt. Det handlar inte om makthavares leverne. Sorry.

Frimodig

Varför ska Sverige ha "en arm inuti diktaturen"? Vad tjänade Sverige på det? Svenska staten och svenska företag trodde att de skulle tjäna på det, men staten/skattebetalarna förlorade bara.

Och så är jag emot censur och utrensning av "pinsamma" fakta.

Så var det smuggelskandalen år 1976.

Ambassadpersonalen i Nordkoreas ambassad i Stockholm fick inte tillräckligt med ersättning. Tjänstemännen måste själv skaffa fram pengar till lokalhyra, el och egen lön.

Detta upptäcker Säpo när de avlyssnar ambassaden. De har fått tips av danska Säpo att ambassaden i Köpenhamn smugglar cigaretter. En polskregistrerad buss har kommit från Warszawa till Stockholm, utan passagerare men fylld med kartonger med okänt innehåll. Personalen från ambassaden säger till tullen att det är diplomatgods, som inte får inspekteras.

Avlyssningen visar att personalen köpt in tullfria varor som cigaretter, sprit och klockor, som de sålt vidare.

I oktober 1976 får utrikesrådet Leif Leifland information om smugglingen av Säpo. Han blir totalt överraskad. Han överlägger med utrikesminister Karin Söder. Ambassadtjänstemännen åtnjuter ju diplomatisk immunitet så de kan inte åtalas. Så man gör ingenting.

Men i Danmark slår polisen till och beslagtar 147 kg hasch på den nordkoreanska ambassaden. Då slår svenska polisen till mot de svenska hälarna och langarna. Tidningar och radio ställer frågor som ingen vill besvara. Nordkoreanerna förnekar allt och säger att det är en kapitalistisk konspiration från USA.

Svenska regeringen befann sig i en utpressningssituation. De kunde inte utvisa ambassadpersonalen. Då hade regimen låtit förstå att den inte skulle betala av någonting mer på jätteskulden. Dessutom skulle Nordkorea avbryta de diplomatiska förbindelserna, som Sverige satsat så mycket prestige i. Och det fanns svenska montörer i Musan i Nordkorea. Om de diplomatiska förbindelserna bröts kunde de bli gisslan.

Det blir sändebudet Erik Cornell i Pyongyang som får i uppgift att förhandla. Men det går trögt. Eftersom han inte är ambassadör utan chargé d'affaires får han inte prata med utrikesministern utan bara med vice utrikesministern. Denne får inte bestämma något själv utan springer ideligen ut ur rummet för att konferera med utrikesministern. Cornell försöker inlindat föreslå att regimen själv ska kalla hem ambassadören i Stockholm. Men nordkoreanerna verkar inte vilja förstå. Till slut börjar Cornell och hans fru förbereda en flytt från ambassaden i Pyongyang. Men inget händer förrän Cornell börjar "tänka högt" med tolken. Det visar sig att nordkoreanerna trott att om de kallar hem ambassadören i Stockholm så kan de inte sända någon ny utan ambassaden måste stängas. Och då kommer Sydkorea att ha ambassad i Stockholm men inte Nordkorea. När de äntligen fattat så kallar de hem sin ambassadör och tre andra diplomater. Krisen är löst!

Tidningarna skriver ju om smugglingen och äntligen kan utrikesministerna säga att ambassadpersonalen frivilligt åkt hem och att ärendet är utagerat.

Egentligen tyckte hon synd om dem berättar Karin Söder nu långt efteråt för Lovisa Lamm:
"Smuggelkrisen visade ju hur svårt de nordkoreanska diplomaterna hade det och hur otroligt märklig den nordkoreanska regimen var och är."

Kvällen före avresan får polisen ett samtal från Lövsta sopstation. Tre nordkoreaner propsar på att få komma in och bränna papper trots att stationen är stängd. De klättrar t o m över stängslet och bränner sina papper.

Alien skrev:Varför ska Sverige ha "en arm inuti diktaturen"? Vad tjänade Sverige på det? Svenska staten och svenska företag trodde att de skulle tjäna på det, men staten/skattebetalarna förlorade bara.

Och så är jag emot censur och utrensning av "pinsamma" fakta.

Att ha en arm inuti diktaturen betyder att du får information, de är ivriga på att ge ut information som passar dem. Sen blir du en förmedlande länk när de vill ha kontakt med demokratiska stormakter.

Sverige tjänar nästan ingenting, demokratin tjänar rätt mkt. Vi funkar som ett verktyg för andra spelare.

Frimodig