Finns språkljudet "stängt" U i några andra språk än svenska och norska (alltså det U som vi har i ordet "ljud")? Att förklara för en engelsman hur man uttalar ordet "du" är ju jättesvårt, för det uttalas ju inte som "dew" och inte heller som "do". Har upptäckt "problemet" när jag har försökt förklara för engelsktalande hur man uttalar namn som t.ex. Ture och Tua. "Nästan som ljudet som uppstår när man blåser i en flaska", är det närmaste jag har kommit!

Likadant har jag undrat vilka språk som har det "stängda" Ö-ljudet som finns i t.ex. "snö". Engelsmän har ju det "öppna" Ö-ljudet i ord som "early" och "pearl". Fransmän har väl nästan det slutna Ö-ljudet i t.ex. "adieu", men finns det i andra språk?

Inte vad jag någonsin hört i alla fall, men jag är ju ingen expert. Jag har också funderat över detta.

*********

När jag såg rubriken och inte visste att det var språkljud det handlade om så tänkte jag spontant på glassbilen.

Jag tänkte på Hasse och Tage Men det var ju Svenska Ord det...

Och det är inte bara engelsmän o amerikaner som har problem med det. Har en bekant från Irak (han lämnade landet när han var 15) och han har stora problem med våra diftonger överhuvudtaget. I hans fall trodde jag det berodde på språkbegåvning eftersom han inte är särskilt bra på engelska.

Intressant fråga. Undrar om det finns andra språk med våra U till exempel.

Inger skrev:När jag såg rubriken och inte visste att det var språkljud det handlade om så tänkte jag spontant på glassbilen.

Nu lurar vi barn, nu lurar vi barn på deras veckopeng.

Det mesta beror på hur stränga kriterier man har för likhet. Det är en glidande skala, var går gränsen för en själv - och på ens närvarande lyssningsträningsnivå? Men till exakt likhet går det sällan, särskilt utanför de fem vanligaste vokalljuden [i], [e], [a], [o], [u].

U:na i nederländska, isländska och den afrikaans jag har hört är väl alla spetsigare, mer åt det franska hållet, än vårt slutna, men även norskans har en dragning ditåt (i respektive dominerande uttal av riksspråken, märk väl). Tyskt ö och franskt slutet ö (som i "feu") kan vara rätt lika vårt slutna fast litet dovare, men ungrare har jag hört uttala vårt nästan utan brytning...

(Koreanskan och japanskan har ljud rätt lika vårt "öppnare" (korta) u, förresten.)

Kahlokatt skrev:

Inger skrev:När jag såg rubriken och inte visste att det var språkljud det handlade om så tänkte jag spontant på glassbilen.

Nu lurar vi barn, nu lurar vi barn på deras veckopeng.

Vi lurar små barn, vi lurar små barn, med våran glassreklam!

Ja det norska u:et är när jag tänker efter lite öppnare än det svenska. Aldrig tänkt på det förut.

Som Zombie förklarade är det svårt att dra gränserna för vad som är ett svenskt /u/ (inte minst med tanke på diftongerna i södra Sverige). Över huvudtaget är det svårt att säga när ett vokalljud övergår till ett annat. Dessutom varierar uttalet från talare till talare, och viss fonetisk forskning hävdar att man aldrig lyckas uttala samma ljud likadant två gånger. Men det blir ju en teoretisk diskussion eftersom hälften av språket består av perception och då beror det ju på vilka skillnader man kan höra. Nåväl, vilka skillnader man kan höra beror ju på vad som är ens första språk (även om individuell begåvning spelar in) och därför är det nog mest svenskar som kan identifiera ett svenskt /u/.

För att ytterligare komplicera saken förändras vokalljud även beroende på vilka språkljud som ligger bredvid dem.

Färdignördat för den här gången

Jag älskar när Skavlan promotar sitt program före Dobidoo och avslutar med att säga: "Men nå ar det DUBIDUU!"

Det svenska u-ljudet i ord som "ljus" och "slut", finns det i några andra språk? Det är ju i princip omöjligt att i text förklara för någon som har t.ex. engelska som modersmål hur man uttalar ett namn som Hugo eller Tua (det närmaste jag har kommit är "fyll en glasflaska med vatten ganska långt upp och blås i den"!). Det blir "ooo" eller "ewwww". På franska blir det yyy. På tyska blir det ooo, på danska någon sorts uhh. Inte ens norskan har riktigt samma uttal; det efternamn vi uttalar som Ullmann låter på norska mer som "Yllmann", tycker jag.

Ingen kan väl veta bestämt om det svenska u-et inte finns i något annat språk; det finns ju tusentals...men finns det i något av de större språken?

Oj, jag såg att jag redan har frågat det här i en tråd jag döpte till "Svenska ljud". Hopslagning...?

Kahlokatt skrev:På tyska blir det ooo,

Det tyska ljud som kommer närmast är väl ü.

HGJ skrev:

Kahlokatt skrev:På tyska blir det ooo,

Det tyska ljud som kommer närmast är väl ü.

Nix, det uttalas y och inte u.

Norrmännen har däremot u-ljudet i sitt språk.

KrigarSjäl skrev:

HGJ skrev:

Kahlokatt skrev:På tyska blir det ooo,

Det tyska ljud som kommer närmast är väl ü.

Nix, det uttalas y och inte u.

Jag menar inte att tyskt ü och svenskt u uttalas likadant. Frågan var vilket ljud i tyskan som är mest likt svenskans u, och det är knappast o som är det. Tyskar brukar uppfatta både svenskt y och svenskt u som sitt ü. I verkligheten ligger väl ü någonstans mellan dessa två svenska ljud.

Kahlokatt skrev:På tyska blir det ooo,

HGJ skrev:

KrigarSjäl skrev:

HGJ skrev:Det tyska ljud som kommer närmast är väl ü.

Nix, det uttalas y och inte u.

Jag menar inte att tyskt ü och svenskt u uttalas likadant. Frågan var vilket ljud i tyskan som är mest likt svenskans u, och det är knappast o som är det.

Jag ser nu att Kahlokatt nog menade att u i tyskan uttalas som o i svenskan.

Kahlokatt skrev:Ingen kan väl veta bestämt om det svenska u-et inte finns i något annat språk; det finns ju tusentals...men finns det i något av de större språken?

Någon har tidigare nämnt (vissa dialekter av) norskan (både nynorsk och bokmål). "Svenskt" u-ljud finns också i vissa japanska dialekter. Jag har själv uppfattat u-ljudet i nederländska, men det är svårt att veta hur mycket jag själv tolkar om ljuden eftersom jag inte talar det språket.

KrigarSjäl skrev:

HGJ skrev:

Kahlokatt skrev:På tyska blir det ooo,

Det tyska ljud som kommer närmast är väl ü.

Nix, det uttalas y och inte u.

Nix, det uttalas mellan y och u.

Zombie skrev:U:na i nederländska, isländska och den afrikaans jag har hört är väl alla spetsigare, mer åt det franska hållet, än vårt slutna, men även norskans har en dragning ditåt (i respektive dominerande uttal av riksspråken, märk väl).

Värt att påpeka är att det för isländskans del gäller accentlöst u, som går tillbaka på fornnordiskt kort u, alltå närmast det vokalljud som förekommer i nusvenskans bott. Den fordom långa motsvarigheten ú (vokalljudet i nusvenskans bo) har däremot inte undergått någon sådan kvalitetsförändring. Både u och ú förekommer i nutida isländska i såväl kort som lång variant.