Svårt med sen diagnos?
9 inlägg
• Sida 1 av 1
Svårt med sen diagnos?
Jag fick diagnos i år, är 36 år. Tycker att mycket förvärrats för att jag har fått vänta. Någon som känner igen sig?
- vallesmamma
- Inlägg: 918
- Anslöt: 2010-01-05
- Ort: Luleå
Fått min journal från när jag var 17 (feb 2002) och det finns en del där, tex specialintressen och koncentrationssvårigheter återkommer panikattacker med flera saker, tex "misstanke om ev personlighetsmässiga svårigheter", ändå stod att det inte var psykiatrisk problematik... Tänk om jag blev inlagd då, som de frågade om jag ville...
Det har strulat till en hel del för mig att jag fick min diagnos så pass sent.
Eller kanske snarare att jag blev diagnosticerad med en massa skendiagnoser som jag har lagt ned en massa jobb på att arbeta med, helt i onödan. Det känns som att jag blivit lurad att motarbeta min egen natur, vilket självklart bara är destruktivt.
Det är lätt att känna sig bitter när jag tänker tillbaka, hur mycket som hade kunnat vara annorlunda om jag vetat det jag vet nu för tio år sedan. Då hade mycket kunnat räddas känns det som.
Eller kanske snarare att jag blev diagnosticerad med en massa skendiagnoser som jag har lagt ned en massa jobb på att arbeta med, helt i onödan. Det känns som att jag blivit lurad att motarbeta min egen natur, vilket självklart bara är destruktivt.
Det är lätt att känna sig bitter när jag tänker tillbaka, hur mycket som hade kunnat vara annorlunda om jag vetat det jag vet nu för tio år sedan. Då hade mycket kunnat räddas känns det som.
- Sammelsurium
- Inlägg: 588
- Anslöt: 2009-11-29
Jag vet inte. Kanske hade jag mått bättre om jag fått diagnos som barn/tonåring. Kanske inte. Jag har faktiskt ingen aning.
Jag är däremot otroligt tacksam för att jag idag har fått reda på att jag har AS. Det är så mycket som har fallit på plats.
I början av min utredning trodde jag fortfarande att de var fel ute med sina misstankar. Möjligtvis lite drag åt AS, men inte mer.
Men åh vad mycket som klarnade under utredningen gång. När jag satt där och inte kunde besvara frågor, enkla frågor. Då jag märkte att vissa saker var nästintill totalt omöjligt för mig att utföra, saker som jag tyckte att jag var riktigt BRA på. Snacka om att totalmanipulera sig själv till att tro att man är som "alla andra".
Så jag vet inte om något har förvärrats, för jag dolde det så himla bra, t.o.m. för mig själv.
Jag är däremot otroligt tacksam för att jag idag har fått reda på att jag har AS. Det är så mycket som har fallit på plats.
I början av min utredning trodde jag fortfarande att de var fel ute med sina misstankar. Möjligtvis lite drag åt AS, men inte mer.
Men åh vad mycket som klarnade under utredningen gång. När jag satt där och inte kunde besvara frågor, enkla frågor. Då jag märkte att vissa saker var nästintill totalt omöjligt för mig att utföra, saker som jag tyckte att jag var riktigt BRA på. Snacka om att totalmanipulera sig själv till att tro att man är som "alla andra".
Så jag vet inte om något har förvärrats, för jag dolde det så himla bra, t.o.m. för mig själv.
Jag har gjort en funktionsutredning som stärker min diagnos. Jag har kontakt med LSS Råd & Stöd. De säger att det kan ta tid att smälta diagnosen, att inse att allt hemskt som hänt beror på mitt AS. Att acceptera.
- vallesmamma
- Inlägg: 918
- Anslöt: 2010-01-05
- Ort: Luleå
Meppe skrev:Kan du vara mera specifik än "sen diagnos"? Hur gammal ska man ha varit när man fick diagnos för att ha något här att göra?
Som vuxen.
- vallesmamma
- Inlägg: 918
- Anslöt: 2010-01-05
- Ort: Luleå
Återgå till Att leva som Aspergare