Ibland tänker jag på såna där speaker-röster i TV-dokumentärer, hur otroligt jobbigt det måste vara att läsa upp en text som handlar om något som går emot vad man själv tror på. T ex om en uttalad ateist skulle vara speaker i program om religion, och vice versa. Ibland kan man nästan höra på vissa att de inte riktigt är i sitt element, det låter ihåligt och känns fel på något sätt (som Lena Liljeborg, t ex, som kändes så genuin och inspirerad i naturprogrammet men inte ett dugg övertygande som vetenskapsprogrampresentatör).

Eller om man t ex vore talesman för ett parti som beslutat saker man inte själv kan stå för, t ex om partiet röstat fram att man ska vara för valutaunionen eller kärnkraft när man själv är emot eller tvärtom. Då skulle jag ha jättesvårt att försvara den ståndpunkten även om det var mitt jobb.

Eller om man var säljare och tvingades sälja en produkt som man vet bara är skräp. Jag skulle inte klara det.

Eller om man var antirojalistisk journalist och blev satt att skriva entusiastiska artiklar om bröllopet (det var nog en hel del som råkade ut för det nu under våren).

Jag skulle jag inte ens vilja bli anlitad att inreda ett kontor åt en firma vars verksamhet jag inte stödjer. Fast tyvärr får man nog inte heller några jobb då.

Är jag bara oprofessionell, aspigt rigid, kräsen och knäpp, eller är det normalt att ha svårt att göra saker man inte kan stå för?

Jag har också undrat över det där. Många yrken man inte skulle klara av att ha. Att man kanske inte får några jobb om man tänker som jag. Jag tycker säljare verkar jobbigt för då måste man berätta hur bra produkten verkligen är, och tänk om det är något fel på den (tex. om man skulle sälja någon begagnad sak). Man kan ju inte bara säga att den är helt prima om det är något som är fel på den? Har också tänkt på det där, hur mkt kan man egentligen göra för några man inte har samma åsikter som?

Lögnen som redskap är användbar men kan leda en till dåliga ställen emellanåt när man förlorar sikte på sin identitet och sin moral. Mao ännu ett område med poler och tvåsamhet, yin o yang osv.

När jag sommarjobbade i en hantverksbutik kom en kund och frågade om en produkts kvalitet eftersom hon skulle någonstans och ville ha med en present. Jag löste saken med att säga att jag inte testat den och bara jobbat där några dagar, så jag vet inte heller vad andra tyckt. Försäljningen gick inte helt dåligt, det slutade med att hon köpte en lyckta (efter att ha, precis som de flesta andra, frågat om det var ett rivjärn).

Själv är jag stolt över att stå upp för min åsikt så som beskrivs i tråden. Jag har hellre en tuff tid för att människor inte accepterar att jag står upp för min åsikt än har en tuff tid för att jag inte lever upp till vad jag vill vara. Jag har testat båda, och det förstnämnda är lättare eftersom jag då kan vara stolt över mig själv.

Andra saker är också jobbigt, när man skulle skriva om Sovjetunionen och läraren hävdade att det var demokratiskt. "Man fick ju välja personer", yeah shure... man fick välja vilken kommunist man ville, man man fick inte rösta på sossar eller kristdemokrater...

Skulle någon försöka få mig att skriva om sovjet som demokratiskt skulle jag nog skriva om sovjet. Men inte som demokratiskt, utan som en diktatur som är skyldig till mycket död och lidande.

Edit: inlägg 1989

Meppe skrev:Skulle någon försöka få mig att skriva om sovjet som demokratiskt skulle jag nog skriva om sovjet. Men inte som demokratiskt, utan som en diktatur som är skyldig till mycket död och lidande.

Edit: inlägg 1989

1989 var passande!

Nja, men läraren sätter betygen också... med alla andra lärare har jag fått bra betyg i samhäll...

Om man våldför sig på sitt eget samvete och tvingas göra saker som man tycker är dåligt så är jag övertygad om att detta påverkar prestationerna negativt. I diktaturer där människor inte har möjlighet att välja. Där kan det istället handla om med vilken grad av entusiasm man utför sitt värv. En del hävdar att filmkonsten chanserade efter sovjetunionens fall, då filmskaparna inte längre behövde uttrycka sin kritik med subtila medel. De visste inte hur man uttrycker sin fria åsikt.

Jag hade också en samhällskunskapslärare som på en direkt fråga svarade att Sovjet räknades som demokrati. Vad är det för en yrkeskår egentligen???

Jag skulle säga att det är normalt att inte vilja göra något man inte står för. Det är ju en form av skådespel att trovärdigt representera någon annan.

Ofta handlar det bara om att kunna se saker ur flera perspektiv. Om man som talesman för ett parti ska representera en åsikt man inte fullt håller med, då får man helt enkelt se det från förespråkarnas sida när man pratar om det. De brukar ju ha en viss poäng även om man inte instämmer fullt.

Det är ju inte att ljuga heller, om inte en journalist frågar "vad tycker _du_ om ...", men då är det bara att slingra sig lite. T.ex. genom att svara "partiet anser att ..." osv.

Som säljare gäller det nog inte att ljuga heller, utan snarare att fokusera på det som faktiskt är bra med produkten. Tänk på hur man skulle beskriva sin partner, det skulle ju knappast vara i negativa ordalag även om den troligen inte är i närheten av perfekt.

Så tänker jag iaf.

Det tog till gymnasiet innan jag fick en negativ bild av sovjet. I lågstadiet och mellanstadiet var det bara ett land som fanns i gamla kartböcker. I högstadiet var det landet som led stora förluster under andra världskriget, hade varit i krig med finland och besegrade tredje riket.

Termen tredje riket hittade jag under min sista vecka i högstadiet, som ett resultat av egna forskningar. Det var den tiden som mitt intresse för andra världskriget vaknade.

Första året i gymnasiet gick jag en kurs om folkmord från december resten av året. Det var under den kursen, den 14 januari 2009, som jag bildade en negativ uppfattning om sovjet. Jag har aldrig före eller efter den dagen skrivit sovjet med så kantiga bokstäver.

På tal om att lärarna tar tid på sig. Det är ju inte ens alla som far till gymnasiet efter högstadiet. De kunde ju åtminstone nämna sovjets brott mot mänskligheten i högstadiet.

En teknik är att ignorera det man inte står för och istället prata om det som ligger en varmt om hjärtat.

Många tycker om att ljuga och lura andra, så de fokuserar inte på vad de säger utan att de har en möjlighet att göra det de gillar. Sedan sitter de och skrattar tillsammans med kompisar om hur duktiga de är på att luras och hur dumma andra är som går på det. Det får dem att känna sig överlägsna.

nisse skrev:En teknik är att ignorera det man inte står för och istället prata om det som ligger en varmt om hjärtat.

Funkar ofta. Men inte om man skall skriva projektarbete om en enda lärare (i praktiken) avgör betyget.