Tjenare, Tänkte fråga hur många här som har ett jobb utan lönebidrag eller liknande? Funkar det bra?

själv så gick jag på en yrkesförrar utbildning för nån månad sen, men de värsta va att dom inte ville ta med mig in på själva utbildningen sen :S och dom vägrade tala om varför, usel stil!

jag har också funderat lite på att vara nattvakt, är det något som skulle funka bra med Asperger tro?

berätta lite om era Jobb och hur de funkar

Min ytterst generella uppfattning är att många med Asperger behöver en längre introduktionsperiod för att "lära" sig själva arbetsplatsen, även om de kan själva jobbet.

Går det att fixa med praktik- eller traineeplatser som du ordnar själv är det jättebra. Det finns en uppsjö av olika utbildningar som erbjuder detta.
Om inte, ja då är det Arbetsförmedlingen som står till buds.

Jag är visserligen arbetslös nu, men jag har aldrig innan 2008 arbetat med någon form av bidrag, utan haft full lön på mina arbeten som programmerare. Tyvärr har det så småningom inte fungerat (vilket jag misstänker så här i efterhand beror på min AS, fick diagnos 2007), det har alltid skurit sig med chefen efter ett antal år.

ragnevi skrev:Min ytterst generella uppfattning är att många med Asperger behöver en längre introduktionsperiod för att "lära" sig själva arbetsplatsen, även om de kan själva jobbet.

Jag för min del skulle vara hjälpt av en "tolk" som förstår sig på mig och mina speciella egenheter.

Min förra chef på sista arbetet begrep till 100% hur jag fungerade, men när han sålde företaget 2007 så fick jag en ny chef som inte begrep ett dugg. Jag försökte få den gamla chefen (som arbetade vidare som anställd) att medla, vilket fungerade till en viss del, men han behövde sköta sitt jobb, till slut var situationen ohållbar och jag kände mig tvungen att säga upp mig för att inte slita ut mig fullständigt.

Jag gjorde test hos arbetspsykologen via arbetsförmedlingen. Hon jobbade för socialstyrelsen. De hittade autistiska drag och tvångssyndrom. Jag gjorde screening test för asperger och hade över gränsen så att jag kanske hade asperger syndrom men arbetspyskologen trodde inte att jag hade det och jag erbjöds dock ändå att gå vidare med asperger, men bara en gång när jag senare flera gånger sa att jag ville gå vidare så fick jag det inte. Jag fick lov att själv ta kontakt med vården. Hur som helst via arbetspsykologen fick jag skriva på ett psykiskt funktionshinder. Vad jag har läst om psykiskt funktionshinder så ges det för alla möjliga saker som depression, högfungerande asperger, schizofreni etc.

Hur som helst jag tyckte det var så enormt deprimerande det sätt jag bemöttes och behandlades och så. Kändes som överförmyndigande och förudmjukning, förnedring, dessutom så skulle de ha mig och diska eller lyfta bara trots att jag hade skolios. Jag tyckte helt enkelt att det var otrevligt de använde ord som "Jaha så du är psykiskt sjuk etc". Jag sa upp mitt psykiskt funktionshinder för att de helt enkelt inte tog mig på allvar. Jag läste senare i arbetspsykologens tjänsteanteckningar att det stod att ingenting som jag sa muntligen skulle tas på allvar men samtidigt så hade arbetsförmedlingen ingen skriftlig kommunikation med mig direkt. Så det var liksom lite snurrigt allting. Vet inte riktigt hur de tänker. Men de förstår sig nog inte på folk som är autistiska/asperger så de behandlar dem på ett sätt som är typ som om de var psykopater/efterblivna. Ibland får jag känslan av att de bara har en kategori och det är folk som är normala och folk som inte är normala och de som inte är normala klassas som hjärnskadade helt enkelt.

Hur som helst när jag väl hade sagt upp mitt psykiskt funktionshinder så skickade arbetspsykologen en godtycklig anmälan om oro till socialen om att jag behövde psykiatrisk vård och att hon var orolig för min dotter. Så jag fick lov att gå till socialen med min dotter och berätta att jag var deprimerad etc. Det är väl inte så konstigt att man är deprimerad när man har blivit utförsäkrad och behandlad som om man var kriminell.

Jag hade då tagit kontakt med läkare och fixat en utredning om asperger syndrom. Men väntetiden skulle visa sig vara 4 och en halv månad till första kontakt med vården trots att vårdgarantin är på 3 månader. Detta på grund av att läkaren skrev remissen men lät bli att skicka in den och skickade in den i juli istället för maj då jag var där. Jag meddelades aldrig om att remissen blev liggande på sjukhuset och aldrig skickades in.

Lite detalj om varför jag fick ett psykiskt funktionshinder. Arbetspsykologen sa att det finns tre typer av funktionshinder. Intellektuellt, fysiskt och psykiskt. Och du har inga papper på din skolios och du är för vältalig för att vi ska kunna sätta ett intellektuellt funktionshinder på dig så det får bli psykiskt funktionshinder.

Hur som helst när jag hade sagt upp mitt psykiskt funktionshinder så avstängdes jag från jobb och utvecklingsgaranting för att jag hade tackat nej till jobb med lyft. Det hade jag gjort för att jag hade skolios men de avstängde mig ändå. Sedan skrev arbetsförmedlingen något sorts papper på att jag inte hade rätt att ha något psykiskt funktionshinder utan att fixa något papper från vården. Har inte läst papperet men de meddelade mig om att de skrivit ett.

Sedan handleddes jag utan funktionhinder. Först så skulle de försöka få ut mig på ett ingenjörsjobb eftersom jag hade civilingenjörsexamen. De sa att de gjorde en sista handlingsplan till mig. Men civilingenjörsjobbet gick inte. Under hela denna tid, cirka två månader så var jag helt utan inkomst, eftersom jag inte hade rätt att få pengar från socialen heller. Jag försökte sjukskriva mig på grund av depression och ett läkarutlåtande jag fått om att jag var splittrat och så men försäkringskassan nekade mig ersättning. Jag överklagade deras beslut men de struntade i att ens kommentera min överklagan.

Sedan kom det upp ett jobb på kommunen, jobba med dataregistrering. Där är jag nu. Det har gått bra med vissa problem, på grund av min asperger. Jag använder hörlurar och har eget rum så jag kan avskärma mig så det funkar bra. Men detta financieras med aktivitetsersättning och är alltså ingen tjänst. Så jag vet inte hur det blir på lång sikt.

Arbetsförmelingen har sagt att jag inte skulle har erbjudits detta kontorsjobb om jag hade haft aspergers syndrom.

ragnevi skrev:Min ytterst generella uppfattning är att många med Asperger behöver en längre introduktionsperiod för att "lära" sig själva arbetsplatsen, även om de kan själva jobbet.

Går det att fixa med praktik- eller traineeplatser som du ordnar själv är det jättebra. Det finns en uppsjö av olika utbildningar som erbjuder detta.
Om inte, ja då är det Arbetsförmedlingen som står till buds.

Det är min erfarenhet från mig själv. Jag har hunnit få sparken (eller bli kickad från praktik) innan jag fått testa tillräckligt länge. Det accepteras inte att man har lång inkörningsperiod.

På det jobb jag var längst, fungerade jag MINST lika bra som vem som helst med uppgifter och ansvar, när jag väl hade kommit in i arbetet. Det var en zoobutik, så det handlade om skötsel av alla djur (mängder med olika saker att tänka på, beroende på hur underliga djur vi hade), beställningar, specialbeställningar åt kunder, prissättning (och märkning förstås), kunna ge adekvat information om alla djurslag vi hade, till kunder, samt inräkning av kassa m.m.

fram tills jag blev sjukskriven ett gäng år sedan, jobbade jag "normalt" utan bidrag eller introduktioner. Det fungerade ett tag....

Jag fungerade och kommer fungera utmärkt på jobbet jag har om bara arbetsgivaren inser att AS inte är, och aldrig varit, ett hinder!

Jag hoppas att kunna fungera på arbetsmarknaden, men jag är rädd för att det är för sent för mig. Jag har bränt ut mig för många gånger och det är väldigt nära till sammanbrott vid varje försök (eller ja, det blir sammanbrott).

För varje gång jag blivit utbränd (eller fått depression eller anorexi) p.g.a. pressen med jobb, så är det lättare att få det igen nästa gång. Svårare och svårare att återhämta mig från sådana svackor.

Min diagnos är bara ett halvår gammal, så jag har aldrig fått någon specialbehandling.

Jag är lite kluven på hur jag ska svara. Å ena sidan har jag sedan examen haft jobb som jag klarat av utan några anpassningar.

Jag jobbar med datorsäkerhet/programmering och har en roll som "specialist" på min arbetsplats, där jag får uppskattning för mina kunskaper. Ribban inom gruppen är också ganska hög, med många personer med mycket personlighet, så jag känner att jag kan vara ganska avslappnad och inte måste spela roller lika mycket som annars.

Å andra sidan börjar jag känna mig mer och mer utbränd. Orken går stadigt nedåt. Speciellt när det gäller att ha många saker igång samtidigt, kontakt med externa uppdragsgivare, projektledarroller och liknande. Kombinerat med att jag är ensamstående förälder (med barnen hos mig varannan vecka) varav en har autism, blir det väldigt tungt att orka med allt som ska göras.

Nu har det gått så långt att jag känner att jag måste göra förändringar i min jobbsituation och står i valet och kvalet om jag ska berätta om min diagnos för min chef eller inte.

Jag tror att mycket handlar om vilket klimat som råder på arbetsplatsen. Själv har jag nog haft tur som hamnat på en arbetsplats där man själv kan styra ganska mycket över sina arbetsuppgifter.

Svammelsurium,

Vilka problem hade du/har du som gjorde att du ville bli utredd?

Edit: såg att du skrev att du märker av sviktande ork..

Miche skrev:

ragnevi skrev:Min ytterst generella uppfattning är att många med Asperger behöver en längre introduktionsperiod för att "lära" sig själva arbetsplatsen, även om de kan själva jobbet.

Jag för min del skulle vara hjälpt av en "tolk" som förstår sig på mig och mina speciella egenheter.

Min förra chef på sista arbetet begrep till 100% hur jag fungerade, men när han sålde företaget 2007 så fick jag en ny chef som inte begrep ett dugg. Jag försökte få den gamla chefen (som arbetade vidare som anställd) att medla, vilket fungerade till en viss del, men han behövde sköta sitt jobb, till slut var situationen ohållbar och jag kände mig tvungen att säga upp mig för att inte slita ut mig fullständigt.

Vad du borde ha fått är ett personligt biträde, där din tidigare chef fått bli din handläggare. Det hade kompenserat företaget för den tid som han fått handleda dig. Beslut om personligt biträde kan ge företaget upp till 60.000:- per år.

barracuber skrev:Svammelsurium,

Vilka problem hade du/har du som gjorde att du ville bli utredd?

Edit: såg att du skrev att du märker av sviktande ork..

Höhö, Svammelsurium, ska jag tolka det som att jag uttrycker mig väl långrandigt?

Men, jag har svårt med sociala relationer, när det blir flera saker på en gång, oförutsedda händelser, krav, problem att hålla fokus, muntliga instruktioner, outtalade regler och sådant. När det gäller jobbet då.

Socialt fungerar jag på samma sätt som många kvinnor med asperger verkar fungera. Jag går in i roller, läser av och imiterar. Vill jag kan jag smälta in ganska bra, men det har blivit allt mer påfrestande och numer struntar jag oftast i det om det inte finns en klar vinst med det.

Edit: För min del så tror jag att en del av problemet ligger i att det blir för mycket med fyrtiotimmarsvecka och barn. Alldeles för lite tid för att vila och ladda upp.
Nu har jag gått ned i tid till 35 timmar i veckan, vilket jag har rätt till då jag har barn under åtta år.
Min förhoppning är att kunna gå ned till 75% och får 25% i sjukersättning. Som det är nu har jag ingen ersättning för min minskade arbetstid.

matterik skrev:Vad jag har läst om psykiskt funktionshinder så ges det för alla möjliga saker som depression, högfungerande asperger, schizofreni etc.

Arbetsförmelingen har sagt att jag inte skulle har erbjudits detta kontorsjobb om jag hade haft aspergers syndrom.

Psykiskt funktionshinder är en bred och något luddig term, enligt psykiatrisamordningen är det:

En person har ett psykiskt funktionshinder om han eller hon har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och dessa begränsningar har funnits eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning.

Man brukar räkna in schizofreni och bipolaritet, men även personer som fått skador från långtgående medicinering eller ett missbruk. Det är också den kod som används på arbetsförmedlingen.

De brukar vilja lägga oss i kategorin:
"Inlärningssvårigheter och dyslexi"
eller
"psykiska funktionshinder"

Om du inte fått platsen på kommunen kan nog handlat om det, de kan ha gjort ett avtal om att de ska ta mot personer inom den sistnämnda kategorin för arbetsträning och kan ha fått extra medel för just detta.

Du kan få något som heter OSA, Offentligt Skyddad Anställning. Jag tycker du ändå ska fråga din handläggare om det, så att de kan tala med kommunen om OSA.

Sammelsurium skrev:

barracuber skrev:Svammelsurium,

Vilka problem hade du/har du som gjorde att du ville bli utredd?

Edit: såg att du skrev att du märker av sviktande ork..

Höhö, Svammelsurium, ska jag tolka det som att jag uttrycker mig väl långrandigt?

Nej då, inga problem Jag bara kom på att du skrivit det efter att jag skickat iväg frågan... dessutom skrev jag på mobilen och hade ingen jättebra överblick.

EDIT: hoppas jag inte missförstår dig - jag tyckte inte alls du skriver långrandigt utan väldigt tydligt och lättläst.

Sammelsurium skrev:Men, jag har svårt med sociala relationer, när det blir flera saker på en gång, oförutsedda händelser, krav, problem att hålla fokus, muntliga instruktioner, outtalade regler och sådant. När det gäller jobbet då.

Känns igen.

Sammelsurium skrev:Socialt fungerar jag på samma sätt som många kvinnor med asperger verkar fungera. Jag går in i roller, läser av och imiterar.

Och det är nog inte bara kvinnor heller..

Sammelsurium skrev:Vill jag kan jag smälta in ganska bra, men det har blivit allt mer påfrestande och numer struntar jag oftast i det om det inte finns en klar vinst med det.

Är det stor skillnad mellan rollerna och "ditt verkliga jag"? Jag vet att frågan kan vara svår att svara på eftersom jag tror att det är vanligt att aspergare har problem med självbild och identitet (*pekar på mig själv*).

Jag har också spelat roller när jag jobbat (främst). Till exempel försökt ha mindre stelt kroppsspråk och vara mer utåtriktad än jag egentligen är. En annan roll är "konsultrollen" om den kan klassas som en sådan roll du pratar om - det funkade inte, åtminstone inte på den tiden.

Det funkade till en viss gräns, under de "lugna åren" före alla förändringar. Under de lugna åren så var det hyfsad arbetsmiljö och ganska mycket självständighet i arbetet även där jag var.

barracuber skrev:Nej då, inga problem Jag bara kom på att du skrivit det efter att jag skickat iväg frågan... dessutom skrev jag på mobilen och hade ingen jättebra överblick.

EDIT: hoppas jag inte missförstår dig - jag tyckte inte alls du skriver långrandigt utan väldigt tydligt och lättläst.

Ingen fara, i ditt första svar skrev du mitt nick som "Svammelsurium", ett "v" hade smugit sig in, så jag vitsade om att det skulle antyda om att jag svamlade.

Är det stor skillnad mellan rollerna och "ditt verkliga jag"? Jag vet att frågan kan vara svår att svara på eftersom jag tror att det är vanligt att aspergare har problem med självbild och identitet (*pekar på mig själv*).

Det beror mycket på i vilken situation jag är i, hur jag tolkar att det passar sig att vara och hur mycket det skiljer sig från mitt naturliga sätt att vara.
När jag fikar med mina arbetskamrater känner jag att jag kan vara mig själv till väldigt stor del.
Men när jag t ex träffar folk på en konferens läser jag av och speglar väldigt mycket. Eller snarare vrider upp volymen på vissa delar av min egentliga personlighet och sätter andra på mute.

Man kan nog argumentera att det här är ett helt naturligt socialt beteende, men för min del är jag säker på att det sker i väldigt mycket större utsträckning.

Sammelsurium skrev:

barracuber skrev:Nej då, inga problem Jag bara kom på att du skrivit det efter att jag skickat iväg frågan... dessutom skrev jag på mobilen och hade ingen jättebra överblick.

EDIT: hoppas jag inte missförstår dig - jag tyckte inte alls du skriver långrandigt utan väldigt tydligt och lättläst.

Ingen fara, i ditt första svar skrev du mitt nick som "Svammelsurium", ett "v" hade smugit sig in, så jag vitsade om att det skulle antyda om att jag svamlade.

Ok sorry, det märkte jag inte ens!

ragnevi skrev:Vad du borde ha fått är ett personligt biträde, där din tidigare chef fått bli din handläggare. Det hade kompenserat företaget för den tid som han fått handleda dig. Beslut om personligt biträde kan ge företaget upp till 60.000:- per år.

Det var inte mycket, blir inte mer än kanske 40 minuter per vecka (då har jag räknat med att skatt och arbetsgivaravgift ska betalas på beloppet).

Nu jag gör en utbildning till arkivassistent och jag kunnar mig ingen bättre yrke för mig förställa. Sedan jag har tidigare i en högskolbibliotek än extrahjälp arbeta, jag visser, att antigen en bibliotek eller en arkiv är precis rätt platsen för mig. Jag tycker, att uppgifter och atmosfärerna av båda är mycket passande.

Om det räcker till bara 40 min i veckan så motsvarar det ett konsultarvode på strax över 1700:- per timme...