In a culture where being social and outgoing are prized above all else, it can be difficult, even shameful, to be an introvert. But, as Susan Cain argues in this passionate talk, introverts bring extraordinary talents and abilities to the world, and should be encouraged and celebrated.


Föredrag:
http://www.ted.com/talks/susan_cain_the ... verts.html

Hemsida:
http://www.thepowerofintroverts.com/about-the-author/


Moderator Alien: Slog ihop två trådar om Susan Cain och ändrade därför rubriken något.

Jag såg föredraget på TV för nåt halvår sen eller så. Mycket bra!

Verkligen!

Jag läste om henne i Kommunalarbetaren och hoppas att hon får större spridning i Sverige. Det här är sånt som borde debatteras i de stora mediala sammanhangen.

Det har gått alldeles haywire med det här vurmandet för social kompetens, grupparbetande, försäljaranda, karisma, flexibilitet.

Själv ser jag detta som direkta orsaker till att jag är sjukpensionär och inte yrkesarbetande: med dessa krav på mig finns det ingen chans för mig att klara av ett arbete. Att varje dag gå emot min natur medför att jag inte på långa vägar kan nå min fulla intellektuella/produktiva potential.

Mycket bra formulerat. Kanske jag kan få citera på hemsidan?

Iridia skrev:Mycket bra formulerat. Kanske jag kan få citera på hemsidan?

Självfallet och med glädje får du det!

Dessutom,

Ärligt talat: Darwin tänkte ut Evolutionsteorin på en ensam skogspromenad. Steve Jobs satt på kammaren och skapade Apple. Liksom Einstein med Relativitetsteorin. Dessa landvinningar är inte produkter av något grupparbete utan frukter av människors enskilda tänkande.

Detta skapar i sin tur en arbetsmarknad präglad av bemanningsföretag, personaluthyrning, projektanställningar, omorganiseringar och tills-vidare-vikariat.
Det grupparbetas på alla nivåer i samhället och alltifrån folkhögskolor till arbetsplatser, yrkesutbildningar, universitet och grundskolor genomsyras av det här grupptänket där gruppsamverkan värderas lika högt och inte sällan mer än själva resultatet.

Om dessa gruppioter är inkapabla till riktiga framsteg. Då borde det finnas möjligheter att konkurrera ut dessa gruppioter?

plåtmonster skrev:Om dessa gruppioter är inkapabla till riktiga framsteg. Då borde det finnas möjligheter att konkurrera ut dessa gruppioter?

Så enkelt är det nu inte när hela samhället genomsyras av det här tänket.

Får väl "hacka samhället" isåfall. Alla organisationssätt tenderar bara att ha olika svagheter.

Jag tror mer på debatt, synliggörande av problem och ngt slags motstånd mot det här gupperiet.

Mata dessa grupper med kontraproduktiv eller disruptiva ideér så sänker de effektivt den organisation de är en del av

Jag har en bestämd uppfattning om att det finns plats för alla människor, kan behöva hitta sin plan för framtiden.
Tror det är viktigt att få det stöd man behöver för att klara arbetet.
Om man behöver hjälp att kommunisera så har man rätt till personligt ombud om man har en kod på Arbetsförmedlingen.
Jobbar själv med att hjälpa människor...

Energier skrev:Jag har en bestämd uppfattning om att det finns plats för alla människor, kan behöva hitta sin plan för framtiden.
Tror det är viktigt att få det stöd man behöver för att klara arbetet.
Om man behöver hjälp att kommunisera så har man rätt till personligt ombud om man har en kod på Arbetsförmedlingen.
Jobbar själv med att hjälpa människor...

Det där är ju bara bullshit när samhället ser ut som det gör. Jag kan tala för mig själv och behöver inget jävla ombud, sen finns det inga jobb i vilket fall som helst om man har ett CV som ser ut som mitt.

Jag skulle inte heller klara av ett arbete så som allt är organiserat idag. För trettio år sen hade det med all säkerhet funkat bättre men nu...lika stor chans som en snöboll i helvetet.

Arbetsförmedlingen är runk. De förmedlar knappast jobb utan är ett maktens kontrollapparat över arbetslösa människor.

Ny artikelserie i SvD börjar idag. Den inleds så här:

Introvert personlighet har fått ett stort uppsving med boken ”Quiet”, som kom ut i USA i början av året. Sedan författaren Susan Cains föredrag las ut i mars på sajten TED har nästan 2,8 miljoner sett henne berätta om styrkan i att vara inåtvänd.

och hon fortsätter berätta:

I ett helt liv har folk fått henne att tro att det ”skulle vara något fel med att tänka och inte prata”. Från första sommarlägret som nioårig bokslukare till den dag i mars då hon stod inför en hel värld genom föredragssajten TED och talade om ”the power of introverts …”

Då, på sommarlägret, uppmanade lägerledaren henne att vara mer utåtriktad. Så småningom blev hon jurist på Harvard för att hon trodde det automatiskt skulle göra henne mer självsäker – fastän hon egentligen ville skriva böcker. Och hon följde med på partyn – fastän hon egentligen ville sitta hemma med en bok eller träffa bara en nära väninna.

Introverta behöver mindre stimulans för att känna sig levande och får sin energi från den inre världen – läsande, reflekterande, djupa samtal en och en. Återhämtningen sker genom att ha tid för sig själv.

Så är det för de flesta introverta, säger hon, de gillar att ha roligt med andra människor, men träffar helst en eller två åt gången. Då uppstår äkta, naturliga möten, beskriver Susan Cain.

– Jag bryr mig inte ett dugg om 100 nya kontakter, utan brukar tänka att om jag träffar en eller två på varje party blir det en himla massa nya människor under ett helt liv.

Hon förklarar att när de introverta blir överväldigade av för mycket stimulans förlorar de energi, precis som de extroverta när de får för litet. Då kan de bli uttråkade och rastlösa. Däremellan pendlar vi alla. Susan Cain poängterar att det gäller att försöka fungera på bästa sätt mellan dessa poler – att varken bli överväldigad eller uttråkad.

Här är Tedtalken: Susan Cain: The power of introverts

Det jag finner lite obehagligt är att i samhället idag, och ffa i USA, är det extroverta/ADHD något "fint" medan introvert/AS något "skumt".

"Hen vill ju inte umgås med andra" - som en anklagelse kommer orden, precis som om det vore något fel med det. Men kanske det ses som det eftersom personer som begått grova brott får sin personlighet utfläkt med "enstöring", "höll sej för sej själv" etc. Brottslingar får otroligt sällan sin personlighet utfläkt med "skulle jämt hänga med folk", "trivdes bäst i händelsernas centrum" osv.

Kanske det bara är jag som är enögd i det här fallet? Jag vet inte. Fast jag minns att jag tänkte på det här långt innan det blev aktuellt med diagnoser och egna bokstäver...

Det var likadant redan på 70-talet, bl.a. på universitetet. Introvert var "fult" och extrovert var "duktigt". Det var mycket viktigt att "bjuda på sig själv". Det ansågs man inte göra om man var tyst och tillbakadragen.

Kan inte komma undan att det känns lite som feminist-gnället kring att det ska ges en massa oförtjänta fördelar till dem som inte lyckats skaffa några men för all del. Finns nog många som borde tänka en extra runda på varför en del är tystlåtna av sig. Att det kan vara av andra anledningar än att personen inte har något att komma med som att han eller hon helt enkelt trivs bättre så.

Jag spelade extrovert under grundskolan och gymnasiet. Först efter en kortare tids universitetsplugg föll jag ihop av utmattning bl a p g a mitt sociala skådespeleri.

D känns som att idag är jag mig själv; en introvert person. Tyvärr uppfattas detta beteende som sjukt av omgivningen. Men d beror ju på att ingen känner mig eftersom jag visat en falsk sida av mig själv under många år.

På jobbet kunde man bli avbruten mitt i ett försök att förklara ett problem, av någon som inte fattat ett smack, och som fick ett akut orddiareanfall, dom extroverta kunde snacka skit länge utan att få något som helst vettigt sagt. Sen hade man helt tappat både tråd och lust att försöka förklara vad man trodde om problemet.

Börjar förstå mysteriet varför jag är kvällspigg!... Det visste jag egentligen men nu ser jag det tydligt

Joakoni skrev:Börjar förstå mysteriet varför jag är kvällspigg!... Det visste jag egentligen men nu ser jag det tydligt

Samma här. Jag pluggar egentligen bäst på kvällen och har helt bedrövlig koncentrationsförmåga på dagen. Jag känner mig nästan som en levande död under dagarna. Sedan kring sen eftermiddag/tidig kväll kommer jag ur min "bubbla" och blir ganska glad och känner mig något sånär klar i skallen. Det har med intryck och sociala förväntningar att göra har jag förstått de senaste åren.

weasley skrev:Det jag finner lite obehagligt är att i samhället idag, och ffa i USA, är det extroverta/ADHD något "fint" medan introvert/AS något "skumt".

"Hen vill ju inte umgås med andra" - som en anklagelse kommer orden, precis som om det vore något fel med det. Men kanske det ses som det eftersom personer som begått grova brott får sin personlighet utfläkt med "enstöring", "höll sej för sej själv" etc. Brottslingar får otroligt sällan sin personlighet utfläkt med "skulle jämt hänga med folk", "trivdes bäst i händelsernas centrum" osv.

Kanske det bara är jag som är enögd i det här fallet? Jag vet inte. Fast jag minns att jag tänkte på det här långt innan det blev aktuellt med diagnoser och egna bokstäver...

Håller med i huvudsak. Men introverta behöver inte vara totala enstöringar; de föredrar att umgås med bara en el några få, som de kan prata om djupare saker med än man gör på en extrovert fest.

Enstöriga brottslingar kan fastna i vilka galna tankar som helst utan att lufta dem med andra. Däremot luftar de dem på internet, men bland likasinnade.

Jag ser fram emot när Susan Cains Quiet kommer ut på svenska nästa år.

Läste någonstans att ungefär hälften av den svenska befolkningen är introvert.

Jag är extrovert till största del och avskyr tystnad.

Enligt artikeln verkar det vara en tredjedel av befolkningen som är introverta, en rätt stor majoritet. Men kanske är vi ännu fler här uppe i Norden, och då är vi inte ens en minoritet.

Några veckor tidigare hade jag presenterat mig för henne som en 100 procent extrovert, något jag vid det här laget förstått att man inte kan vara; då skulle man ha en diagnos. De allra flesta av oss finns någonstans utmed skalan, varav 30–35 procent mot den introverta polen, enligt den forskning Susan Cain hänvisar till. Vissa studier pekar på fördelningen 50–50.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/int ... 451296.svd

Den som är 100% introvert kanske får diagnosen social fobi el schizoid ps. Men vilken diagnos får den som är 100% extrovert?