Uppkäftig och bitsk kritik mot ett samhälle med sönderstressade medborgare som söker quick fix lösningar på alla problem Superstressad av mindfulness

Bra kommentarer också, som denna:

Gun Svahn skrev:"I dag ska individen rakryggad ta ansvar för allting från jordens undergång i form av klimatförändringar till den där magvärken på väg till jobbet."

Jag tror att det är sämhällsklimatet som stressar sönder människor idag! För att kunna leva i alliansens samhälle - ska du vara frisk, mellan 25 - 45 år, ha en fast anställning, ha en "RUT" som sköter hem och barn. Alla vi andra får stressa mellan hem, jobb, skola, fritidsaktiviteter, sjuka anhöriga, gamla mamma etc. etc. Inte konstigt om vi blir stressade!

Andra trådar om mindfulness:
Erfarenheter av Mindfulness?
Mindfulness - för harmoni och mot depression?
TV4 Nyhetsmorgon söndag: ADHD och Mindfulness

Underbart! Väldigt bra skrivet!

Själv får jag krusiduller bara av att höra ordet mindfulness.

(Ja, jag vet att krusiduller inte är en känsla men jag kände för att använda det nu.)

*väntar och ser vem som nu (åter)lanserar konceptet "Emptymindedness"*

(Jo, visst var det en artikel som behövs. Och liknande har behövts länge och kommer att fortsätta behövas. Byt ut några nyckelord bara. Snurr, snurr, spinn, doktor, snurr, snurr, wir spinnen. (Kan på tyska betyda även "vi snackar smörja" och dylikt.))

Emptymindedness ("nonduality") har aldrig varit större. Fast inte just i Sverige förstås. Men kanske t o m här om Tolle får hållas lite till...

Jaha. Och Tolle som jag får intryck av verkar seriös... (Även om namnet kan uttydas som "[den] galna" och liknande...)

Jomen han ÄR seriös. (Jag överdrev lite.)

Min lösning när krafterna inte räcker till är att låta autopiloten ta över så mycket som möjligt, så jag själv bara behöver anstränga mig med de sakerna som autopiloten inte lyckas få in. Väldigt vilsamt. Skulle jag fortsatt med mindfulness skulle jag brännt ut mig, utöver all jävla ångest det framkallade.

Hon verkar haft svårt att utföra det på ett samlat sätt.

Givetvis kan man vända sig till sociologer, men vad ska man med statistik till? Hur det ska det hjälpa en att bli mindre stressad? Om man upplever att man behöver gå till en sociolog för att begripa att samhället är en starkt bidragande faktor till stress så kanske man inte riktigt vet var i livet man befinner sig.

Jag tror inte att det finns så många vanliga individer som har koll på komplexiteten kring KBT och dess undergrenar. Många verkar ha en EXTREMT enkel bild av hur det är menat att fungera. Denna brist på kunskap beror nog på att många får sina idéer från expressen eller aftonbladet, eller någon flummig filosof som tror astrologi är fakta, att man kan "läsa i stjärnor" och i kort.

---

Ett råd: Läs böckerna psykologerna själva måste läsa.

http://www.bokus.com/bok/9781609189624/ ... t-therapy/
http://www.bokus.com/bok/9781572244986/learning-act/

Det krävs mer än att känna till begreppet mindfulness för att komma med något vettigt i debatten. Glöm alla lyckoönskare och kolumngurus från kvällstidningar. Använd ert intellekt till att läsa om denna mycket komplexa metod eller släpp ämnet. Det går inte bara att ha någon flummig bild av det och tro att man vet vad det är som menas med det ur ett psykologiskt perspektiv.

---

Som med mycket annat kräver detta stort eget ansvar, disciplin och tålamod. Och det är väl egentligen det som gör det svårt för vissa individer att ta sig till denna metod. Om man inte ens orkar formulera ett vettigt svar till någon på ett forum, ja då kan man ju fråga sig om det inte är så konstigt att något så betydligt mer komplicerat som det här sätter käppar i hjulet för en.

---

Tyvärr. Hon gör sig dum.

Jisses vilken okunskap som råder.. Jag blir illamående. Nu börjar jag bli lite irriterad också. Det är inte direkt någon akademisk nivå på debatten som den journalisten försöker provocera fram.

Förutom det här med vikten av eget ansvar, disciplin och tålamod för att man ska nå resultat så kan ju utebliven effekt av viss terapi även bero på svagbegåvning eller lågbegåvning.

earlydayminer skrev:Jag tror inte att det finns så många vanliga individer som har koll på komplexiteten kring KBT och dess undergrenar. Många verkar ha en EXTREMT enkel bild av hur det är menat att fungera.

Håller med om detta! Det blir så fel när mindfulness ska göras om till något ytligt och förenklat.
VARNING för personer som gått en kort snabbkurs i KBT eller Mindfulness och som har mage att kalla sig terapeuter!

Det behövs intellektuell granskning och urskiljningsförmåga på detta komplexa område för att skilja på det som är flum.

Jag har provat mindfulness i olika former och olika perioder. Glömt bort det och tagit upp det igen i en annan form. Användaren själv kommer med tiden hitta vad som fungerar eller inte. För många passar mindfulness i rörelse och aktivitet bättre än stillasittande övningar. Olika verktyg och övningar är bra att kombinera och hitta en personlig mix.

Det krävs mycket övning och tålmodig inställning till sig själv och sina känslor i mindfulness, att inte vara för resultatinriktad och vänta sig snabba resultat. Risken är annars att det blir en prestationsångest ytterligare bland alla andra krav för att få ihop vardagen.

Jag tycker att det är en ytterst välbehövlig artikel. Om en person mår dåligt på grund av yttre omständigheter som ständigt stressar vederbörande så är det inte lätt att komma någonstans i en terapi. Och om man ständigt går in för att korrigera de personer som inte klarat av en omöjlig livssituation i stället för att göra något åt den omöjliga livssituationen då blir det lätt att man söker källan hos den person som mår dåligt och lägger på en oerhörd skuldbörda i stället för att hjälpa. Felet är nog ganska vanligt i vården men förekommer väl antagligen också i terapi även om en bra terapeut säkert försöker undvika det.

Hela KBT-köret är ju för övrigt uppbyggt på korrigering. Grundantagandet är att personen behöver ändra på sina egna tankar, i stället för att man ibland måste acceptera att saker kanske inte ens är precis lika jävliga som man föreställer sig dem utan ibland till och med värre. Jag arbetade bland annat en del med att ändra mina tankar och se mer nyanserat på en person som hade behandlat mig illa. Det hjälpte inte ett dugg eftersom mina tankar inte kunde förändra den här personens beteende. Så är det med mycket. Negativa tankar är inte alltid fel, de kan till och med vara livsnödvändiga.

Så när det gäller terapi är jag för en blandning av terapiformer och att man tar hänsyn till personens hela livssituation. Och där ingår även att man måste ändra yttre omständigheter vilket vården inte kan göra.

Avstår tills vidare

Bjäbbmonstret skrev: Och om man ständigt går in för att korrigera de personer som inte klarat av en omöjlig livssituation i stället för att göra något åt den omöjliga livssituationen då blir det lätt att man söker källan hos den person som mår dåligt och lägger på en oerhörd skuldbörda i stället för att hjälpa.

Jag håller med. I en oerhört förenklad form är det som att anklaga den mobbade för att denne blir mobbad. "Men det är ju dej det är fel på, så ryck upp dej och gör något åt... dej..!"

Inget gott kan komma ur sådana resonemang.

Sen jag pensionerade mig har jag hittat en utmärkt form för avkoppling.

Jag sover middag, känner mig altid mycket fräschare efter det.

Artikeln är en bra motvikt mot det här sjuka samhällsklimatet som gör så många stressade.

Mindfulness och acceptans kan vara bra för att jobba med saker med sig själv. I modern tappning eller en hederlig skogspromenad. Koppla av och gå i skogen med öppna sinnen, långt innan begreppet mindfulness fanns, räcker långt.

Angående acceptans får övergrepp och mobbing ALDRIG accepteras. Det får aldrig slå över i att individen alltid är ansvarig för precis allting. Det blir ett obarmhärtigt samhälle där den som inte hänger med eller lyckas stressa av slås ut. Individualismens tyranni.

Acceptans är inte samma sak som att acceptera vad som helst. Acceptans handlar mer om att möta sina tankar och känslor utan att fly dem. Skilja på när tankarna alarmerar om riktig fara och inbillad fara. Skilja på vad som går att förändra och det som inte går att förändra.

Iridia skrev:Jomen han ÄR seriös. (Jag överdrev lite.)

Jag vet. Överdrev också litet.

Håller annars med edm, kattkvinna, Bjäbbis etc. Inte minst om det långsiktigt och djupgående destruktiva i sådan här individualisering av politiska och kulturella problem eller anklaga den mobbade. Och om att inte slänga ut den individualpsykologiska aspekten på köpet och bli ensidig åt andra hållet, en som projicerar allt utåt, eller inbilla sig att någon som helst metod passar alla.

Fel av den typ de allra flesta gör enligt min erfarenhet. Och tyvärr är det väl också lättare att tjäna pengar eller bli populär på att göra dem än på att finna bättre vägar.

En kombination av terapeutiska metoder kan givetvis vara en god idé. Och jag tror det är få kompetenta och erfarna psykologer som använder sig av enbart en metod vid behandling.

Men metoden som diskuteras förenklas och får människor att fastna helt och hållet på helt fel saker. Det handlar inte bara om att acceptera, det är betydligt mer komplicerat än att tänka "jaja, ok, men då är det väl som det är då".

För det första finns det individer som tror det är menat att vara en s k "quick fix", att KBT skulle vara en sådan metod - men det stämmer inte. Det är oftast en lång behandlingsform och det gäller att man gör sina övningar varje dag.

Det jobbigaste med KBT är att man får göra det mesta själv med hjälp av kompetent leg. psykolog. Som det ser ut idag är det givet att det inte fungerar bra för alla. Och har man själv problem med att uttrycka sitt problem så är det svårt att identifiera problemet och det blir ett problem. Ibland kanske man har en kombination av problem som gör att huvudproblemet blir som en osynlig gas utan lukt. Det blir lite svårt att på tu man hand säga "ja, det här och det där är det och jag tycker vi börjar här".

KBT är inte för alla och när det kommer till traumatiska händelser brukar det vara betydligt mer än KBT som står som behandlingsform. Och om det inte är mer än att man påstår att lite medveten närvaro och andningsövningar löser det, då kanske det finns en viss inkompetens kring hur traumatiska händelser bör behandlas. Det säger sig självt.

Och som Wine beskriver kan låg begåvning hos den behandlade sätta krokben för den behandlade då det faktiskt kräver en viss skärpa. Om man får uttrycka sig så.

KBT är inte den enda behandlingsformen som finns, men om vi ska diskutera den så ska vi diskutera den och inte bara komma med enstaka personliga fall där inget hände. Det finns en rad olika faktorer till varför en behandling misslyckas, och jag kan inte veta vad som är sant och inte sant. Vad jag vet är att det är en evidensbaserad behandlingsform som visat sig effektiv och som revolutionerade psykologin när den väl anslöt sig. Det är en relativt ung form, men den har visat sig mycket effektiv vid fobier, rädsla, ångest etc. Det råder inga tvivel om det.

Evolutionen är ett faktum, men tyvärr fungerar inte psykologiska behandlingsformer på samma sätt. Vissa former kommer inte fungera för alla och den är inte heller alla som har kapacitet att behandlas med denna typ av komplexitet. En del kommer, som bäst, att kunna leva ett hyfsat normalt liv - men kanske aldrig riktigt vara bekväm i sitt eget skinn.

---

Jag gick i KBT i nästan ett år för sociala svårigheter och det var faktiskt inte uppgifterna som hjälpte mig, för jag medger att jag undvek att göra det. När psykologen väl var helt öppen och ärlig om min problematik och berättade att jag kommer ha det hela livet, men att det inte alltid behöver vara lika svårt - det var då jag förändrades. Psykologen berättade för mig att mina åsikter och min rätt att tala håller samma värde som alla andras, att jag inte kan utgå från att veta vad någon annan tycker om mig då det är omöjligt att veta vad någon annan tänker.

Ibland är det som verkligheten är allt man behöver veta för att klara sig.

---

Låt mig också påpeka det att ju längre man går med ett olöst problem, desto svårare kan det bli att våga/kunna/vilja göra något åt det. I vissa lägen kanske man helt enkelt tror att man löst något man inte alls löst.

---

Grundidén med KBT är att utvecklas. Det handlar om att identifiera och förstå det svåra man möter och hur man kan bemöta det på bästa tänkbara sätt utan att det förvränger ens tillvaro.

---

Man är farligt ute om man tror KBT handlar om att acceptera att bli misshandlad i ett förhållande som gått åt helvete för länge sedan. Vid ett sådan tillfälle krävs det oftast mer än en metod (kanske t o m innan det ens kommer upp till ytan) och det krävs både polisiära samt rättsliga insatser och mycket stöd från omgivningen.

---

Vad du kanske, Bjäbbmonstret, behövde göra var att fokusera hur den här personen fick dig att känna och tänka om dig och ditt liv snarare än hur du förhåller dig till personen. Men du kanske har ordnat det där och det är jättebra om du fann en metod som fungerade för dig.

Det finns inget absolut i det här.

Och när ni läst lite om acceptans så kanske det blir enklare.

Jag är lite nyvaken så det kan se ut hur som helst i meningarna.

Jag ska faktiskt behandla min panikångest hos en kompetent och erfaren psykolog som är djupt bevandrad i KBT.

När den terapin är klar kanske jag kan erbjuda en analys, förutsatt att jag minns det och anser att är viktigt.

Det är i alla fall det jag kräver vid KBT.

Leg. psykolog - minst. Ingen sjukgymnast som tagit kurser, ingen sjuksköterska som tagit kurser, defintivt ingen socionom som varit på några få kurser etc.

Leg. psykolog. eller leg. psykoterapeut, men helst leg. psykolog! Och det är vad jag ska besöka.

Approved by Socialstyrelsen.

earlydayminer skrev:Jag är lite nyvaken så det kan se ut hur som helst i meningarna.

Har precis läst och tycker det ser bra ut.

Wine skrev:

earlydayminer skrev:Jag är lite nyvaken så det kan se ut hur som helst i meningarna.

Har precis läst och tycker det ser bra ut.

Tack! Jag har inte ens ätit än utan satte mig direkt framför den här tråden. Aspigheten i ett nötskal.

earlydayminer skrev:

Wine skrev:

earlydayminer skrev:Jag är lite nyvaken så det kan se ut hur som helst i meningarna.

Har precis läst och tycker det ser bra ut.

Tack! Jag har inte ens ätit än utan satte mig direkt framför den här tråden. Aspigheten i ett nötskal.

Ja det kan man ju känna igen sig i. Kanske kan vara dags att gå och äta lite nu då?