Kimmelie skrev:Det här är ett diskussionsforum, inte en psykakut...

Ja, i teorin, men inte i praktiken. Då måste man väl förhålla sig till den verklighet som är?

Eftersom forumledningen inte tar sitt ansvar i det här så hamnar det på oss vanliga medlemmar, vilket skapar mer stress än man kanske orkar med, samtidigt som många inte bara kan skita i det när någon är uppenbart suicidal.

Iridia skrev:

Kimmelie skrev:Det här är ett diskussionsforum, inte en psykakut...

Ja, i teorin, men inte i praktiken. Då måste man väl förhålla sig till den verklighet som är?

Eftersom forumledningen inte tar sitt ansvar i det här så hamnar det på oss vanliga medlemmar, vilket skapar mer stress än man kanske orkar med, samtidigt som många inte bara kan skita i det när någon är uppenbart suicidal.

Du inbillar dig att du har större ansvar för andra än du faktiskt har.

Iridia skrev:Eftersom forumledningen inte tar sitt ansvar i det här så hamnar det på oss vanliga medlemmar, vilket skapar mer stress än man kanske orkar med,

Är det avlastning du är ute efter? Kanske tar du orimligt mycket ansvar för andra?

Edit: Kimmelie hann före.

Samma sak som i frågan om "tuffingar" och samtalston: en del kan bara inom sig stänga av dem eller det de inte orkar med, andra kan inte det – har inte den sortens filter. Och de som kan stänga av brukar aldrig förstå vad det är som är så svårt med det. Men det är det alltså för den andra sorten.

Iridia skrev:Det var inte alls så jag tänkte. Bara att man ska ha en moderator att kontakta ifall man som medlem upptäcker någon som verkar vara på väg att ta livet av sig. Och veta att den personen är beredd att då göra det som behövs, d v s ta fram adress och ringa 112, om det verkar vara akut. Men det ska självklart inte vara den moderatorns ansvar att skanna forumet för potentiella suicidkandidater.

Jag skulle tycka det kännas som en stor avlastning eftersom det blir extra stress att som vanlig medlem dels känna att man borde göra något och samtidigt inte ens veta vem personen är ifall den är anonym. Har man en sådan överenskommelse redan från början så slipper man i alla fall ett osäkerhetsmoment i ekvationen.

Mer info jag fick i morse pluppade upp nu: suicidpreventionsforskaren sa att nu har man samordnat så att 112 tar hand om alla sorters larm, och att det börjat bli vanligare att poliserna har med sig en utbildad psykolog i psykakutfall.

P.S. Jag hoppas att Titti & Liebert läser detta, att det diskuteras moderatorerna emellan och att man kommer fram till fungerande rutiner när sådant här händer. Och att få svar utan att jag ska behöva anmäla mina egna inlägg igen.

Det här är en fråga som forumledningen egentligen borde ha tagit tag i själva för länge sedan, eftersom det innebär ett ansvar att äga eller vara admin för ett forum som specifikt riktar sig till personer med varierande grader av psykisk ohälsa.

Admin

Det här är frågor vi av och till diskuterar internt, tro inte annat. Så länge jag har varit med och administrerat det (omkring fyra år tror jag) har det varit så och det kommer vi att fortsätta med.

Vi läser också forumet och vi ser inte allt men ganska mycket och speciellt ser vi om det blir ökad aktivitet någonstans och då brukar någon av oss titta in där och se vad det gäller. Det bästa sättet att göra oss uppmärksamma på om något är oroande är inte att försöka ringa någon av oss utan att anmäla inlägg. Alla moderatorer som är vid en dator och har forumet uppe på skärmen ser omedelbart om det kommer in en anmälan oavsett vad den gäller. Vi har också möjligheter att nå varandra om vi tycker att vi behöver det.

Vi läser inte alla trådar och inlägg men just den här avdelningen för synpunkter av olika slag tillhör det vi alla verkligen bevakar. Sätter jag mig vid forumet efter att ha varit borta från det ett tag läser jag det alltid nerifrån - först anmälningar, inlägg som skall förhandsgranskas innan de publiceras och våra interna diskussioner (om anmälningar, enskilda forumister, modereringsfrågor i allmänhet och i särskilda fall i synnerhet), sedan avdelningen för era synpunkter och sedan medlemsavdelningarna och för min del speciellt Off-topic eftersom den är mitt ansvar att moderera. Därefter öppnar jag listan med Nya inlägg och ser om det har postats något i de trådar jag har lite extra koll på i andra avdelningar - antingen av personligt intresse eller för att det varit något speciellt med dem som gör att jag vill ha lite mer koll på utvecklingen. Jag tittar också på vilka forumister som postat extra flitigt den senaste tiden och på nyreggade medlemmar.

Ingen av oss som tar hand om forumet vill eller kan ta ansvar för andra människors liv, det är riktigt. Det är heller inte rätt att begära av oss, faktum är att man aldrig kan begära att någon människa tar ansvar för någon annan vuxen människas liv. Inte ens på ett internetforum för aspergare.

Titti skrev:
Ingen av oss som tar hand om forumet vill eller kan ta ansvar för andra människors liv, det är riktigt. Det är heller inte rätt att begära av oss, faktum är att man aldrig kan begära att någon människa tar ansvar för någon annan vuxen människas liv. Inte ens på ett internetforum för aspergare.

Väldigt bra sagt och en realistisk inställning till det hela.

Var och en är här på forumet av fri vilja och man kan komma och gå som man vill. Ingen ska åläggas nåt ansvar för att andra kan må dåligt.

Kimmelie skrev:

Iridia skrev:Eftersom forumledningen inte tar sitt ansvar i det här så hamnar det på oss vanliga medlemmar, vilket skapar mer stress än man kanske orkar med, samtidigt som många inte bara kan skita i det när någon är uppenbart suicidal.

Du inbillar dig att du har större ansvar för andra än du faktiskt har.

Dagobert skrev:Är det avlastning du är ute efter? Kanske tar du orimligt mycket ansvar för andra?

Antagligen, jag har ju en tendens att göra det. Men jag tänkte inte bara på mig själv nu utan på alla här som inte bara kan skita i det om någon mår dåligt eller säger att den ämnar ta livet av sig. Där tycker jag att man trots allt har åtminstone ett delansvar för de medmänniskor som kommer i ens väg. Kanske kommer lite med åldern också? Och liv har ju räddats tack vare att några orkade ta tag i det och skicka hjälp.

Moggy skrev:

Titti skrev:Ingen av oss som tar hand om forumet vill eller kan ta ansvar för andra människors liv, det är riktigt. Det är heller inte rätt att begära av oss, faktum är att man aldrig kan begära att någon människa tar ansvar för någon annan vuxen människas liv. Inte ens på ett internetforum för aspergare.

Väldigt bra sagt och en realistisk inställning till det hela.

Var och en är här på forumet av fri vilja och man kan komma och gå som man vill. Ingen ska åläggas nåt ansvar för att andra kan må dåligt.

Moggy, jag tyckte ditt långa inlägg på förrförra sidan var väldigt tänkvärt och illustrerade många subtila facetter av dilemmat.

Men ska man bara skita i folk som mår dåligt då och låta dem ta livet av sig om de vill? Visst, man kan se det som att det är 'vuxna' människor med eget ansvar. Fast ibland är de inte alls vuxna utan tonåringar, och många är ju som tonåringar emotionellt flera decennier längre än normalt. Depression eller ohållbar livssituation kan också göra att man faktiskt inte ser klart på sin situation. Och detta kan vara enda stället de vågar ventilera sina tankar på.

Ni som har tonåriga barn, tänk er om ert barn kom till ett forum och ventilerade självmordstankar, skulle ni inte önska att någon brydde sig tillräckligt för att antingen försöka få denne på andra tankar eller ringa 112 om det verkade akut? Som forskaren på suicidpreventionen sa: "Det är alltid ett rop på hjälp".

Tyvärr verkade de ha en stark tro på att bara man får personen till psykakuten så blir allt bra sen, men det bemötande och 'hjälp' man får där kan ju verkligen variera har jag förstått. Men vad är alternativet då? Att antingen leka hobbykurator eller bara skita i det?

Ni som varit i den situationen själva att ni bara ville dö, vad hade ni önskat att någon gjort?

Borde nog ha startat en separat diskussion för det här ämnet, kan be mod flytta.

Iridia skrev:

Dagobert skrev:Kanske tar du orimligt mycket ansvar för andra?

Antagligen, jag har ju en tendens att göra det. Men jag tänkte inte bara på mig själv nu utan på alla här som [...]

Ja just det

Först: tack för snabbt och förligt svar.

Titti skrev:Admin

Det här är frågor vi av och till diskuterar internt, tro inte annat. Så länge jag har varit med och administrerat det (omkring fyra år tror jag) har det varit så och det kommer vi att fortsätta med.

Det var ju bra. Vad ni diskuterar inbördes kan ju inte vi veta.

Vi läser också forumet och vi ser inte allt men ganska mycket och speciellt ser vi om det blir ökad aktivitet någonstans och då brukar någon av oss titta in där och se vad det gäller. Det bästa sättet att göra oss uppmärksamma på om något är oroande är inte att försöka ringa någon av oss utan att anmäla inlägg. Alla moderatorer som är vid en dator och har forumet uppe på skärmen ser omedelbart om det kommer in en anmälan oavsett vad den gäller. Vi har också möjligheter att nå varandra om vi tycker att vi behöver det.

OK, det var ju bra att få veta.

Vi läser inte alla trådar och inlägg men just den här avdelningen för synpunkter av olika slag tillhör det vi alla verkligen bevakar. Sätter jag mig vid forumet efter att ha varit borta från det ett tag läser jag det alltid nerifrån - först anmälningar, inlägg som skall förhandsgranskas innan de publiceras och våra interna diskussioner (om anmälningar, enskilda forumister, modereringsfrågor i allmänhet och i särskilda fall i synnerhet), sedan avdelningen för era synpunkter och sedan medlemsavdelningarna och för min del speciellt Off-topic eftersom den är mitt ansvar att moderera. Därefter öppnar jag listan med Nya inlägg och ser om det har postats något i de trådar jag har lite extra koll på i andra avdelningar - antingen av personligt intresse eller för att det varit något speciellt med dem som gör att jag vill ha lite mer koll på utvecklingen. Jag tittar också på vilka forumister som postat extra flitigt den senaste tiden och på nyreggade medlemmar.

OK, det låter bra. Eftersom det är sällan just du skriver något så vet man ju inte om du läser eller inte.

Ingen av oss som tar hand om forumet vill eller kan ta ansvar för andra människors liv, det är riktigt. Det är heller inte rätt att begära av oss, faktum är att man aldrig kan begära att någon människa tar ansvar för någon annan vuxen människas liv. Inte ens på ett internetforum för aspergare.

Nej, vem vill det. Jag förstår om det räcker gott och väl med att bara moderera denna samling 'katter'. Men nu anser jag att den som skapar ett forum ändå har ett visst ansvar. Kanske även i laglig bemärkelse, det vet jag mindre om. Någon som kan något om juridik här? Och det är just den kallsinniga attityden som gjort att i alla fall jag inte känt mig särskilt övertygad om att forumledningen skulle göra något om det vore akut.

Dagobert skrev:

Iridia skrev:

Dagobert skrev:Kanske tar du orimligt mycket ansvar för andra?

Antagligen, jag har ju en tendens att göra det. Men jag tänkte inte bara på mig själv nu utan på alla här som [...]

Ja just det

Point taken...

(Tack för kramen!)

Dagobert skrev:

Iridia skrev:

Dagobert skrev:Kanske tar du orimligt mycket ansvar för andra?

Antagligen, jag har ju en tendens att göra det. Men jag tänkte inte bara på mig själv nu utan på alla här som [...]

Ja just det

Å andra sidan är vi ju faktiskt några bland "alla här som". Jag mår inte alls bra av att genom underlåtelse ha bidragit till det där självmordet nyss, om det nu blev så. Att vederbörande hade hållit tyst ser jag verkligen inte som något alternativ. Att forumledningen tar på sig ansvar för liv och död, utöver det de redan har, verkligen inte heller. Att saken inte ventileras är inte heller bra, och där är jag fruktansvärt tacksam mot Iridia. Och så vidare...

Iridia skrev:Den här nationella hjälplinjen lät det som att de satsade på, att den var under utbyggnad och att man skulle försöka införa chatt el dyl framledes. Det är väl den Svante, Miche eller nån brukar hänvisa till då och då? Eftersom jag är så allergisk mot allt som har med myndigheter och sjukvård att göra och inte själv varit i behov av den så har jag inte orkat klicka på den länken tidigare och ta reda på vad de kan hjälpa till med, men vi kanske borde posta den istället för div egna påhittade råd i allvarligare fall? Att ha det som policy helt enkelt.

Admin

Det finns en klistrad tråd sedan tidigare på forumet: NÄR LIVET BLIR FÖR JOBBIGT ...

Hur går det med mitt gamla förslag att göra klistrade trådar väsentligt synligare? Beklagar om jag har missat något, men det senaste svaret på det som jag kan erinra mig var "vi får se om det kan gå när vi har uppgraderat forumet".

Zombie skrev:Hur går det med mitt gamla förslag att göra klistrade trådar väsentligt synligare? Beklagar om jag har missat något, men det senaste svaret på det som jag kan erinra mig var "vi får se om det kan gå när vi har uppgraderat forumet".

Admin

De ligger överst och den här har dessutom trådrubriken i versaler. Jag vet inte hur vi skulle kunna göra dem mer synliga utan att göra dem fetstilade och chockrosa och det vill i vart fall inte jag medverka till.

Så det går inte att till exempel lägga till ett rejält skilje mellan dem och de vanliga trådarna och kanske komplettera det med större bokstäver, annan bakgrundsfärg men inte just chockrosa... ?

Eller tänka från andra hållet – börja med att konstatera det praktiska behovet? För faktum är ju att folk missar dem, det ser vi hela tiden. Ställer frågor om NPF utan att ha kollat i NPF-infotråden, startar trådar i ämnen som redan återfinns i avdelningens metatråd... (Jo, jag vet att man inte fångar in alla ändå. Men kanske rätt många fler – en del av de nämnda säger faktiskt att de har letat men inte hittat. Och åtminstone jag tycker de klistrade trådarna är utpräglat svårfunna.)

Forumet kan inte förväntas ta det ansvar som heltidsanställda och utbildade ska ta. Dock kan man underlätta för att uppmärksamma att det behövs professionellt ingripande. P-mottagningen är säkert lika bra på omhändertagande som soc. Men det förhindrar en akut risk. Det som gör skillnad är att se till att orsakerna till att man vill förändras till det bättre.
Rent tekniskt kan man ju ordna så att om man 1) anmäler ett inlägg 2) nämner ordet suicid så går det 3) ett SMS till någon admin ifall ingen annan är online. Denne får sedan 4) ta beslut hurvida IP ska vidarebefodras. Men privatlivet ska inte hängas ut med diverse krav vid registrering och slentrian med IP nummer mm till tredje part.

Låter vettigt.

Det med orsakerna blev fel, det ska vara "Det som gör skillnad på sikt är att se till att orsakerna till handlingen förändras så att det inte upprepas."

Det paradoxala är dock att intresset för folk som lever men inte mår bra. Men skulle dom agera utåt då finns det tydligen resurser och medkänsla. Lite som att det är okej att mobba sönder någon, men hotar någon att hoppa i älven så finns genast någon som tar tag i det.

Hur funkar det lagmässigt?
Får man överhuvudtaget lämna ut en ip-adress?

Förstår fortfrande int varför det är omöjligt att lägga in information om landstingens vårdguid.

Ämne: Suicidprevention - hur stöder vi bäst de självmordsbenägna?
Den fins tydligen inte i alla landsting, men där den fins funkar den bra. Själv använder jag den för att beställa tid, och även för att förnya recept.
Kanske inte för akut hjälp vid självmordstankar, man kan kanske vara en möjlighet för deprimerade att komma iväg innan det blir för kritiskt.
Här är en länk till listan över anslutna landsting.
http://www.minavardkontakter.se/C125755F00329208/p/OSAL-7PBHZV?opendocument

Naturligtvis innebär det ett visst mått av ansvar att driva Aspergerforum. Jag, Admin och moderatorerna tar det ansvaret genom att på olika sätt bidra till att det finns ett tillgängligt och välfungerande diskussionsforum som vem som helst kostnadsfritt och anonymt kan använda sig av. Vi gör detta helt ideellt efter förmåga och hoppas att de flesta tycker det är gott nog.

Forumet har dock inget som helst ansvar för medlemmarnas hälsa, det är viktigt att markera detta mycket tydligt. Jag tycker det är trist att denna hållning kallas för "kallsinnig" då det är den enda realistiska positionen som forumet kan inta. Det är professionella inom företrädesvis vården som har resurser, utbildning och formell behörighet att ansvara för andra människors liv, inte vi som har skäppan full med allt möjligt annat.

Med det sagt är det positivt att se att vissa forummedlemmar på helt frivillig basis engagerar sig i varandras väl och ve. Vid mycket sällsynta akuta fall, om forumledningen anser det befogat, kan vi eventuellt hjälpa till med kontaktuppgifter om förfrågan kommer från myndigheter eller annan betrodd part. Detta avgörs från fall till fall.

Tack för länkarna, Lasseivägen och tack för svaret, Liebert.

Jag tycker det här är en mycket viktig debatt att föra eftersom detta med sociala medier är något relativt nytt och det innebär att man förr eller senare kommer ställas inför situationer som man inte vet hur man ska hantera. Då är det väl bra att ha en plan?

Om jag min nya vana trogen ska låta bli att tänka alltför djupt efter innan jag skriver, så kan jag inte se att man för att man driver ett forum har större skyldighet än någon som läser där, att se till att exempelvis självmordsbenägna får hjälp.

Jag håller helt med Liebert vad gäller utelämnande av kontaktuppgifter.

För egen del har jag nästan lika lågt förtroende för utbildades insikter om hur man hjälper självmordsbenägna, som vad jag har för mina egna men jag behöver läsa allt som står på de länkade hemsidorna. För förtroende för mig själv, i denna sak, finns verkligen inget.

Underbart, ni som letat fram och lagt in länkarna!

Tack Iridia för att du ringt runt i hela samhället för att ta reda på vart suicidala egentligen kan vända sig!

Jag är neorologiskt avvikande. Om jag är ansatt på alla sätt med värk, ensamhet, problem och påhopp här så är risken den att jag får ett impulsgenombrott. Det yttrar sig genom att jag stammar, krampar och skriker. Hjälper det då att ringa Hjälplinjen, Mobila Teamet eller liknande 15 minuter? Går tillståndet att prata bort? Och så fort? I mitt fall Nej. Jag kan inte varken ta mig till psykakuten eller sitta där på en stol och vänta några timmar. Så, vad kan samhället om autistiska sammanbrott? Ingenting! Mitt boendestöd säger att här har vi ingen psykvård, den är död. Det finns inga proffs att vända sig sitt. Hjälplinjen får man ringa ca 2 ggr per år.

Min boendestödjare bekräftar det jag varit med om. Inom NU-sjukvården kan ingen bli inlagd såvida hon inte har Nästan genomfört ett självmord och kommer i ambulans.
Om ingen hjälp finns, så kommer ju folk att skriva av sig mycket vånda här.
Och om man blir påhoppad i skarpt läge så är det kört. Man kan göra en anmälan men har ingen att vända sig till när hjärtat blöder.

Att ha en forum-telefonvän som kan kontakta annan person som är villig att hjälpa till, villig att tjata livet ur polisen ända tills de är villiga att köra ut, det är bra. Därför lever jag. Jag kommer inte att göra om det, eftersom jag har dåligt samvete för det hela. Men den medmänsklighet som vilar på helt frivillig bas bryter inte ned människor. Jag tror hjälparna känner sig stolta över sin insats.

Den som inte orkar med ska bara backa ur utan att känna skuld. Jag önskar att adressen vore lätt att komma åt. Så kan man desto snabare ringa 112. Var beredd på att de bara ringer suicidfallet och denne svarar förstås att hon mår bra (eftersom hon vill dö, just då). Det krävs dessvärre att flera ringar och trycker på tills polisen kan ta sig in genom en låst dörr, ringa ambulans och förklara att personen är halvdöd, så det blir lite action.

Eftersom aspergare kan ha ruggigt dålig impulskontroll och bli slaktad just på detta forum så tycker jag det är bra om det går att göra ovannämna process så snabb och effektiv som möjligt i att bolla över till polisen.