Jag började undra om min studietrötthet på 1970-talet berodde på AS.

Jag kommer ihåg att i mellanstadiet, så pluggade jag bara till proven, för vår klass hade inga läxor.

I högstadiet, så var det lite samma, fast jag pluggade vissa ämnen på rasterna.

På gymnasiet så var det mer intressanta ämnen, och i mån av tid, så pluggade jag en del på rasterna.

Jag hade dock antagligen inte så stora problem att plugga till proven.

Men på högskolan så blev det extremt. Jag orkade (inte mer än i början), plugga utanför lektionstid. Jag programmerade och byggde dator på mycket av min lediga tid. Men jag gick i alla fall på praktiskt taget all undervisning. Och pluggade bra inför tentorna.

Men efter halva utbildningen, så inträdde en trötthet även i den vecka innan tentorna, som man hade. Med tiden så slutade jag plugga på vettigt sätt - klarade mig genom att för det första, bara 1) läsa igenom litteraturen. 2) Läsa igenom övningsexempeltal, lösta. Och 3) Läsa Science Fiction halva tiden i pluggperioderna, för att få ork att läsa.

I korthet, så påverkade min letargi studierna så pass mycket att jag var ganska handikappad i självstudierna. Nu först så börjar jag förstå, att det måste ha berott på min Asperger,

Jag klarade studierna rätt så behändigt, med högsta betyg i en hel del viktiga ämnen inom området datorer och programmering.

Men oavsett att min tillvaro praktiskt taget rasade ihop ungefär sista studieåret och efteråt, så är min ledsenhet centrerad kring att jag ju om jag haft lite större "ork", kunnat ägna mig åt mer pluggande istället för åt hobbysaker.

En tröst är ju att jag blev lite kompetent inom specialområdet. Men idag är jag sorgsen över dels att min studieteknik borde ha varit bättre, speciellt mot bakgrund av att vi fick material om studieteknik redan i mellanstadiet. Är osäker på hur mycket jag kollade på det.

Jag skulle framför allt velat ha haft mer "ork" att ägna kvällstid under högskoleåren åt självstudier, och inte åt hobbysaker så mycket. Och att jag behövde läsa Science Fiction under pluggandet inför tentorna, är ju ett tydligt tecken på att någonting var allvarligt fel.

Jag ägnade vanligtvis helgerna åt eget på samma sätt, och inte hade det skadat att läsa igenom kursböckerna...

Idag så förstår jag nu med övertygelse att problemen alla åren berodde på Aspergers Syndrom.

En smal tröst är att jag orkade med hela tiden till avklarad Högskoleexamen. Med bra betyg.

Men min psykiska hälsa var också skral - jag tyckte att jag hade så klara relationsproblem, att jag är tacksam för de snälla bänkkamraterna som jag hade - dom räddade mig från ensamhet.

Och slutligen så hade jag det psykiskt jobbigt, med huvudvärk, introverthet, psykosomatiska symtom som stelhet och värk i muskler, och så småningom mer och mer Social Fobi och i viss mån Panikångest.

Krachen, den psykiska, kom på 1980-talet, när jag bleb helt kvaddad på jobbet. Och blev inlagd på sjukhus. Och efter dessa sjukhusår, så var jag glad att bli omplacerad till lättare jobb. Men det hade under de arbetsåren inträtt ett element av att också inte kunna se saker klart - jag var förvillad lite - såg inte sant på vad jag befann mig i för situation. Och på det religiösa, som jag blev klart intresserad av när jag blev inlagd på sjukhus. Och mötte Gud i upplevelser som var ett av de fysikaliska Underverk som jag upplevt mest konkret av allt kristet.

Sammanfattningsvis så är jag nöjd med att med bra studieresultat klarat av alla studieåren. Men klart ledsen över att inte ha haft "ork" och möjlighet att med bättre studieteknik lyckats få med mig mer kunskap av utbildningen - det blev tyvärr "korvstoppning".

Och jag kom till en kompetens inom mitt område, som jag är nöjd med. Men de sjukdomssymtom som kom under det sista studieåret kvaddade tyvärr även denna kompetens - åtminstone så blev jag förvillad.

Jag är ledsen över att jag ägnade så mycket tid åt hobbies, t.ex läsning. Introvert ville jag nog vara - det känns positivt. Men det var jobbigt med psykisk sjukdom.

P.S. Jag är ändå oerhört glad över att ha haft ett rikt och välsignat liv i många saker. Nu 55+ D.S.

Moderator Alien: Tråden flyttad från avd Att leva som Aspergare.

Jag skrev detta inlägg för att jag var intresserad av era synpunkter på om min extrema trötthet och konstiga studiebeteende kan ha berott på in Asperger? Jag undrar speciellt om det under den period där jag under kanske 4-5 dagar lade lika mycket tid på läsning av lösta räkneexempel och gamla tentor m.m som "avkoppling" med att läsa Science Fiction?

Jag kände att orkade inte helt enkelt.

Och under de första studieåren, så hade jag bättre ork i detta, men orkade som sagt inte plugga på kvällar under läsperioderna. I och för sig så har man kanske Schemat fullt 8-16 eller vad det nu var. Men jag blev lite ointresserad, utom första terminen, kanske.

Och höll som sagt på med programmeringsprojekt, och lite annat i stället.

Vad tror ni?